Jag har sagt upp mig!

Fredag eftermiddag kommer nog gå till historien som "Timmen då allt hände".

Jag satt i bilen strax före Uppsala när Försäkringskassan ringde.
"Vi vill ha dig."

Jag var halvt förvarnad, för strax innan jag lämnat huset hade en referent emailat och talat om att de ringt henne. De brukar ju bara ringa som sista grej, när de vill ha en... så jag hade som tur var redan haft en timme att väga för- och nackdelar och panika och vara helt euforisk. Det tog därför bara två sekunder för mig att tacka ja till jobbet som handläggare!

Sedan fick jag ringa och säga upp mig. Kändes ju helt sjukt - och underbart på samma gång!

Det måste vara det här som kallas Ketchupeffekten! Tre månader av ingenting, och så får man två jobb på två dagar! Det kändes ju helt sjukt att först skriva kontrakt med ena jobbet, för att sedan säga upp sig från det och få kontrakt med nästa. Jo, företaget var ju måttligt roade, men ibland måste man vara äckligt egoistisk. För min egen utveckling är det här nya jobbet SÅ kanon! Trots att jag har ett antal reservationer...

Nåväl, jag ser det som ett karriärsteg. Inte bara ett steg - en skjuts! Alla reservationer åsido, det känns som ett steg framåt. Vilket känns skönt efter alla sidosteg... Och bara det att ha ett jobb! Med arbetskamrater! Och lön!

Nu har jag dessutom tre veckor semester innan jag börjar nya jobbet. Tre veckor då jag inte behöver lyfta ett finger. För inte kan det väl helt plötsligt dyka upp småjobb där de behöver mig för de närmaste två veckorna?? Nä, tänkte väl inte det.

Wow. Nytt jobb. Redan. Ibland är det knappt man själv hänger med. Och i ärlighetens namn gör jag nog inte det, för än idag känns det märkligt. Jag som var så inställd på Förra jobbet. Känns som att jag saknar det fast jag inte ens började!

Hm, antar att jag inte får komma på Förra jobbets sommarfest på torsdag dårå...