Det var en stor dag i sondags. Old Firm. Rangers – Celtic. Och jag var dar! Igen!! Lite svarare att fa biljetter den har gangen dock. En timme fore matchstart var jag inte direkt ensam om att ga runt och ragga i folkhavet. (Ja, 50'000 pers ar ett folkhav.) Biljetterna kostar £29, men folk viftade med allt mellan 30-100 pund. Sjalv la jag mig till slut pa £40, det var ungefar vad jag tyckte att jag kunde ta mig rad till. En del kom med gliringar som "vad tror du att det dar racker till, en pase chips?" eller "lagg till en hundring, horru".
Men 15 min fore kickoff fick jag napp. En man hade en biljett over och trots att jag viftade med tva tjugor sa ville han bara ha vad den kostade, dvs £29. Han fick 30. Som jag alltid sagt; koper man biljett pa internet (typ eBay) sa kan man fa ge hur mycket som helst och en timme fore matchstart ar konkurrensen sa stor att man visst kan fa ge hundra pund (jag sag en man gora det), men narmare matchstart sa har inte folk tid att ga runt och kopsla utan de blir oftast bara glada om de kan fa tillbaka vad de lagt ut. Voila!
Hade jag varit cool hade jag kanske, eventuellt (troligen inte) kommit in gratis. En kille stack till mig en biljett och sa att han inget ville ha for han hade fatt dem gratis i sin tur. Det var en snygg biljett, men ett tranat oga och kansliga fingrar upptackte ju ratt snart att den var falsk. Jag tankte inte chansa, sa jag sparar biljetten som souvenir istallet. (Joda, tanken pa att ge den till en polis slog mig, men vafan, orkade inte…)
Mitt i folkhavet, innan jag hunnit fa napp, sprang jag pa min chef. Uppkladd som en julgran. Han verkade mer forvanad over att se mig an jag honom. Pa jobbet i mandags visade det sig att jag steg flera grader i hans ogon dar. Han hade trott att jag, typ, "sa" att jag var Celtic och, typ, bara holl pa dem "lite sadar". Nar han sag mig utanfor Ibrox, i Celtic t-shirt, raggandes biljetter, sa begrep han att jag faktiskt VAR Celtic. Herregud vad man ar troga ibland…
Fick kanonplats (i mitt tycke) pa forsta raden snett bakom malet pa Celtic-sidan. Nara action och mitt i "klacken". Fan, det ar trixigt att ga pa derby har nu! Sektarianismen och de nya lagarna, som kom ifjol, gor det lite svart nar man inte har 100% koll pa alla nyanser. Sjong med i sangerna, saklart, men sa nar jag klamde i i min favoritsang – Fields of Athenry – sa slog det mig att den kanske raknades som sekteristisk och isafall sa riskerar jag att gripas for "religiost hat". Man onskar att Old Firm kom med bruksanvisning.
Det festliga med fotboll ar att man ar dar, man ar med, men anda sa kan man ge sig fan pa att man missat vasentliga bitar. Celtic vann med 2-1 och efter bada malen var jag (saklart) sa upptagen med att hoppa, kramas och vrala att jag dels missade att Petrov fick en mugg Coca-Cola i huvet av en Rangers-supporter och dels att bade Petrov och Bellamy fick gula kort for att, hall i er nu, de firade for mycket. Att jubla over ett mal skapar irritation hos motstandarsupportrarna sa darfor far man bara fira lite lagom mycket innan man maste springa tillbaka till sin egen planhalva, och man far absolut inte stracka upp armen i skyn sa att motstandarsupportrarna ser det. Jag lamnar amnet utan vidare kommentarer.
Jag var hes som en gammal biltuta efterat. Lat ungefar som den icke-pipande pingvinen i Toy Story. Fick panik. Det ar jag som skoter vaxeln pa jobbet! Kakade glass, drack och knaprade halstabletter resten av dagen. Jo, jag lat "ratt" normal pa mandagen.
Vi har nu visslat Celtic-sanger i fyra dar pa jobbet och de anti-sekteristiska lagarna nar minsann inte till var arbetsplats; chefen har kallat vara tva Rangerskillar ”dirty huns” hela veckan. Dessutom har det visslats, sjungts och antytts en rad andra sanger, som handlar om Engelsmannens kolonisering av Irland och som jag fatt lara mig skulle ha setts som sekteristiska pa en fotbollsarena. Kande inte igen en brakdel. Jag ska nog ligga lagt med sjungandet de resterande matcherna och bara se och lara...
Ja, for fler matcher blir det ju, nu har vi ju titeln i blickfang – igen. Kom ihag att Celtic vunnit ligan 4 av de 5 senaste aren. Det enda aret de inte vann var... nar jag bodde har sist! Har inte namnt det for nagon... Dessutom har chefen slangt ut krokar efter biljetter at mig bade till Hearts borta (Edinburgh) och till cupfinalen (mot, var det Dundee eller Aberdeen? Skitsamma). Far jag napp till Heartsmatchen har han lovat att ta mig till den enda Celticpuben som finns i Edinburgh. Later spannande... Med tanke pa att han var full fore kl 11 i sondags sa undrar jag ju vid exakt vilken tidpunkt jag ska tala om for honom att jag foredrar att ga pa fotboll nykter... Ah, a andra sidan ar det latt att gora undantag fran den regeln nar tillfalle bjuds!
Ska jag fa se Celtic ta titeln i ar...?
To be continued.
29 April 2005
28 April 2005
Nytt jobb, nya mojligheter
En gang for inte allt for lange sedan satt J och jag och diskuterade jobb. Efter alla dessa servicejobb vi haft sa kom vi fram till att vart mal var att fa ett jobb dar man inte behover bara namnbricka.
Vi har bada natt det malet nu.
Jag ar inte overfortjust i att behova bara foretagets pike-skjorta (framforallt som jag inte har med kunder att gora!), jag skulle foredra "normal" kontorskladsel, men jag kan hantera obehaget. Att slippa namnbricka ar ett viktigare steg. Jag blev barnsligt fortjust nar jag istallet fick ett eget visitkort till emailen. Coolt, jag har en titel och ett visitkort med kontaktuppgifter! Dessutom kanns det ratt kontorslyxigt att kunna knalla till Cola-maskinen och att hamta kallvatten fran vattenhallaren, sa dar som de gor pa TV. (Och jag forsoker att inte fundera over vad det ar for fel pa kranvattnet tva meter ifran...) Nu vantar jag bara pa att traffa den dar sexiga vattenhallarkillen som hor till.
Igar hade jag mote angaende National Insurance-numret, vilket innebar att jag var tvungen att sluta 2 timmar tidigare. Fran mina tidigare jobb vet jag att det betyder att jag loosar 2 timmars lon. Icke. Chefen ville istallet att jag skulle stanna over 30 min tis, tors och fre. Forst kandes det ungefar som att bli tillsagd att jag har kvarsittning, men sedan kandes det bara sa himla coolt. Jag kan jobba over! Det later jattefanigt, men det kandes ratt tufft att kunna saga till Kerry idag att "nej, jag ska inte med taget, jag stannar kvar en stund". Den dar kvittningsmetoden funkar ju inte direkt pa ICA, dar alla scheman ar sa beroende av varandra.
Och en sak till. En av programmerarna mailade alla Roda Dagar till mig. Vi ar lediga pa mandag! Seriost, jag har inte varit ledig en rod dag de senaste 10 aren - jag tycker det ar skitcoolt! Genast borjade jag ju fundera over om jag skulle aka nagonstans eller hitta pa nagot, men jag tror inte att tillvaron ar stabil nog for det an, men bara det att ha mojligheten!
Det ar kul att jobba pa kontor.
Vi har bada natt det malet nu.
Jag ar inte overfortjust i att behova bara foretagets pike-skjorta (framforallt som jag inte har med kunder att gora!), jag skulle foredra "normal" kontorskladsel, men jag kan hantera obehaget. Att slippa namnbricka ar ett viktigare steg. Jag blev barnsligt fortjust nar jag istallet fick ett eget visitkort till emailen. Coolt, jag har en titel och ett visitkort med kontaktuppgifter! Dessutom kanns det ratt kontorslyxigt att kunna knalla till Cola-maskinen och att hamta kallvatten fran vattenhallaren, sa dar som de gor pa TV. (Och jag forsoker att inte fundera over vad det ar for fel pa kranvattnet tva meter ifran...) Nu vantar jag bara pa att traffa den dar sexiga vattenhallarkillen som hor till.
Igar hade jag mote angaende National Insurance-numret, vilket innebar att jag var tvungen att sluta 2 timmar tidigare. Fran mina tidigare jobb vet jag att det betyder att jag loosar 2 timmars lon. Icke. Chefen ville istallet att jag skulle stanna over 30 min tis, tors och fre. Forst kandes det ungefar som att bli tillsagd att jag har kvarsittning, men sedan kandes det bara sa himla coolt. Jag kan jobba over! Det later jattefanigt, men det kandes ratt tufft att kunna saga till Kerry idag att "nej, jag ska inte med taget, jag stannar kvar en stund". Den dar kvittningsmetoden funkar ju inte direkt pa ICA, dar alla scheman ar sa beroende av varandra.
Och en sak till. En av programmerarna mailade alla Roda Dagar till mig. Vi ar lediga pa mandag! Seriost, jag har inte varit ledig en rod dag de senaste 10 aren - jag tycker det ar skitcoolt! Genast borjade jag ju fundera over om jag skulle aka nagonstans eller hitta pa nagot, men jag tror inte att tillvaron ar stabil nog for det an, men bara det att ha mojligheten!
Det ar kul att jobba pa kontor.
Snabblogg
Jag vet att jag sa att jag skulle blogga jattemycket fran jobbet eftersom de "inte hade nagra internetrutiner sa lange jobbet blir gjort", men... jag vet att foretag kan se precis allt du gor pa datorn och jag vet ju inte an hur de overvakar det har - om de gor det. Dessutom ar jag ny, sa jag skulle inte bli forvanad om de haller ett litet oga, sag forsta manaden, for att se hur jag tar mig ut, sa att saga. Jag ligger lite lagt...
Fick ett gulligt samtal igar, pa jobbet, sa det var inte sa himla gulligt innan jag tagit mig ut i trapphuset. Mannen fran fotbollsmuseet ringde och horde sig for vad jag pysslade med. Han hade for tillfallet tva deltidstjanster, helgjobb antingen i reception/shop eller pa golvet som museivard. Tyckte det var otroligt fint av honom att tanka pa mig, fast tyvarr lockar det ju inte att jobba 7 dagar i veckan...
Det var det. For nu. Jag maste nog ta mig till bibblan snart for att skriva om allt vasentligt ocksa...
Fick ett gulligt samtal igar, pa jobbet, sa det var inte sa himla gulligt innan jag tagit mig ut i trapphuset. Mannen fran fotbollsmuseet ringde och horde sig for vad jag pysslade med. Han hade for tillfallet tva deltidstjanster, helgjobb antingen i reception/shop eller pa golvet som museivard. Tyckte det var otroligt fint av honom att tanka pa mig, fast tyvarr lockar det ju inte att jobba 7 dagar i veckan...
Det var det. For nu. Jag maste nog ta mig till bibblan snart for att skriva om allt vasentligt ocksa...
25 April 2005
Ett modernt jobb
Man inser inte hur beroende man ar av datorn forran datasnubben stanger ner internservern en timme. Mitt jobb ar helt datoriserat och helt plotsligt kunde jag kort sagt inte gora annat an att svara i telefon. Som var tyst.
Ett fragment fran en arbetsplats anno 2005...
Ett fragment fran en arbetsplats anno 2005...
23 April 2005
Voffo da da
Tog tillfallet i akt i fredags och pratade med min pratglada kollega pa taget hem. Jag tror hon har ett uppdamt behov av att prata just pa hemvagen, for munladret gar i ett under hela resan. Jag horde mig for om internet-policyn pa foretaget. De verkar inte ha nagon. Sa lange jobbet blir gjort sa verkar ingen bry sig vad man pysslar med. Tydligen sitter den sloa administratoren mitt emot mig (som jag kommit att undra vad hon egentligen pysslar med, for den har veckan verkar hon ha bokat nagra flygbiljetter, but that's it) och mailar mest hela tiden. Och jag har fatt forklarat for mig varfor det ar sa forjordat tyst pa jobbet - det ar for att alla sitter uppkopplade via MSN Messenger och chattar med varandra!!!
Programmerarna ar tydligen varst, enligt pratkvarnen chattar de mest hela dagarna.
Sa jag borjade ju undra om jag ar den enda som faktiskt jobbar pa det dar stallet? Naval, bra att veta att man kan kolla mailen om man vill. Och blogga!!!
Torsdag och Fredag var dock inte lika tysta som ovriga veckan. Och fonstren gick att oppna! :-o Sa sista tva dagarna har vi lyssnat pa en musikkanal pa tv:n (tv:n pa vaggen i ett horn, musik i hogtalare i taket), folk har faktiskt kommenterat saker(!) da och da och vi har kunnat andas. Livet har helt plotsligt blivit battre.
Fick ett brevhuvud till min mail, en inte sa diskret blaffa som tar upp ungefar dubbelt sa mycket utrymme som sjalva mailet. Oerhort fult. Pa visitkortet star "Junior administrator". Ja, jisses... det var ju det har med hierarki pa arbetsplatsen. I annonsen stod bara "administrator" och det kanns ju himla kul att knalla in som bland de aldsta pa foretaget och vara junior. Fast det verkar vara sa alla befattningar startar. En kille har just tagit klivet fran Senior-nanting till "Junior accountant". Later som ett hopp ner i mina oron. Jag sager ju att de har en skarpare hierarki an vad jag ar van vid!
Junior eller inte, i fredags satt jag och var uttrakad mest hela dagen. Jobbet ar oerhort simpelt, om man inte ar datoranalfabet, och om det ar det har jag ska pyssla med sa kommer jag inom kort krevera. Det ar jattebra traning att tala i telefon, ar det nagot jag behover sa ar det att tala engelska eftersom jag ar langt mer van vid att skriva, lyssna pa och lasa spraket, men de far nog allt ge mig fler arbetsuppgifter mellan samtalen. Det ar for tidigt att saga om det ar sa har det kommer se ut i framtiden, forstas, sa kanske ska jag bara ge mig till tals lite. Det vet ju inte an att de har med en snabblarande, rastlos, nyfiken, utmaningssokande person att gora med.
Chefen verkar ha begripit lite hur jag fungerar i alla fall. I borjan, och nar andra forklarar nya uppgifter for mig, sa visar de vad jag ska gora och sager "det ar oerhort simpelt (hm, inte ett satt att salja in en ide till nagon som vill ha lite utmaning...), du klickar har, skriver dessa siffror dar, klickar har, flyttar dessa siffror, kopierar detta, klickar har, klart". Och jag sitter som en fagelholk och fragar "vad gor jag?" varpa de borjar visa om igen, jag avbryter och sager "nej, vad gor jag nar jag flyttar dessa siffror". Jag hatar att gora saker som jag inte vet varfor jag gor dem! Slois mittemot tyckte inte om mina fragor utan menade att det rackte att veta hur en uppgift skulle utforas, varfor var helt irrelevant. Sa ar ju inte jag van att anvanda min hjarna. Om jag vet kontexten kan jag ju lattare se om nagot ar fel. Vad ar det for siffror jag bollar runt? Igar kom chefen och inledde instruktionerna med "kunder signar domaner for si och sa tid och nar de inte fornyar inom viss tid avslutar vi kontona och..." Sa dar ja. Nu vet jag vad det handlar om, visa mig hur jag gor detta. Helt min melodi. Och sa far man en kansla av hur foretaget fungerar.
Mitt bland allt sifferknackande saknar jag problematiseringen, att losa uppgifter, och jublar nar jag upptacker ett fel som jag kan ratta till. Igar t ex upptackte jag en hel serie order-koder som var ofullstandiga, vilket resulterade i att folks order inte nadde fram utan hamnade hos "bad requests". Men det var ju bara tack vare att jag efter nagra dagar listat ut vad de olika siffrorna och stegen i en viss uppgift gick ut pa. Jag visste hur jag kunde kolla upp koderna och hur det skulle se ut om de var riktiga. Denna problemlosning hade ju varit omojlig om jag hade nojt mig med att bara veta vilken siffra som ska in i vilken ruta, utan att fraga "varfor". Den viktigaste fragan i varlden, enligt min mening.
Programmerarna ar tydligen varst, enligt pratkvarnen chattar de mest hela dagarna.
Sa jag borjade ju undra om jag ar den enda som faktiskt jobbar pa det dar stallet? Naval, bra att veta att man kan kolla mailen om man vill. Och blogga!!!
Torsdag och Fredag var dock inte lika tysta som ovriga veckan. Och fonstren gick att oppna! :-o Sa sista tva dagarna har vi lyssnat pa en musikkanal pa tv:n (tv:n pa vaggen i ett horn, musik i hogtalare i taket), folk har faktiskt kommenterat saker(!) da och da och vi har kunnat andas. Livet har helt plotsligt blivit battre.
Fick ett brevhuvud till min mail, en inte sa diskret blaffa som tar upp ungefar dubbelt sa mycket utrymme som sjalva mailet. Oerhort fult. Pa visitkortet star "Junior administrator". Ja, jisses... det var ju det har med hierarki pa arbetsplatsen. I annonsen stod bara "administrator" och det kanns ju himla kul att knalla in som bland de aldsta pa foretaget och vara junior. Fast det verkar vara sa alla befattningar startar. En kille har just tagit klivet fran Senior-nanting till "Junior accountant". Later som ett hopp ner i mina oron. Jag sager ju att de har en skarpare hierarki an vad jag ar van vid!
Junior eller inte, i fredags satt jag och var uttrakad mest hela dagen. Jobbet ar oerhort simpelt, om man inte ar datoranalfabet, och om det ar det har jag ska pyssla med sa kommer jag inom kort krevera. Det ar jattebra traning att tala i telefon, ar det nagot jag behover sa ar det att tala engelska eftersom jag ar langt mer van vid att skriva, lyssna pa och lasa spraket, men de far nog allt ge mig fler arbetsuppgifter mellan samtalen. Det ar for tidigt att saga om det ar sa har det kommer se ut i framtiden, forstas, sa kanske ska jag bara ge mig till tals lite. Det vet ju inte an att de har med en snabblarande, rastlos, nyfiken, utmaningssokande person att gora med.
Chefen verkar ha begripit lite hur jag fungerar i alla fall. I borjan, och nar andra forklarar nya uppgifter for mig, sa visar de vad jag ska gora och sager "det ar oerhort simpelt (hm, inte ett satt att salja in en ide till nagon som vill ha lite utmaning...), du klickar har, skriver dessa siffror dar, klickar har, flyttar dessa siffror, kopierar detta, klickar har, klart". Och jag sitter som en fagelholk och fragar "vad gor jag?" varpa de borjar visa om igen, jag avbryter och sager "nej, vad gor jag nar jag flyttar dessa siffror". Jag hatar att gora saker som jag inte vet varfor jag gor dem! Slois mittemot tyckte inte om mina fragor utan menade att det rackte att veta hur en uppgift skulle utforas, varfor var helt irrelevant. Sa ar ju inte jag van att anvanda min hjarna. Om jag vet kontexten kan jag ju lattare se om nagot ar fel. Vad ar det for siffror jag bollar runt? Igar kom chefen och inledde instruktionerna med "kunder signar domaner for si och sa tid och nar de inte fornyar inom viss tid avslutar vi kontona och..." Sa dar ja. Nu vet jag vad det handlar om, visa mig hur jag gor detta. Helt min melodi. Och sa far man en kansla av hur foretaget fungerar.
Mitt bland allt sifferknackande saknar jag problematiseringen, att losa uppgifter, och jublar nar jag upptacker ett fel som jag kan ratta till. Igar t ex upptackte jag en hel serie order-koder som var ofullstandiga, vilket resulterade i att folks order inte nadde fram utan hamnade hos "bad requests". Men det var ju bara tack vare att jag efter nagra dagar listat ut vad de olika siffrorna och stegen i en viss uppgift gick ut pa. Jag visste hur jag kunde kolla upp koderna och hur det skulle se ut om de var riktiga. Denna problemlosning hade ju varit omojlig om jag hade nojt mig med att bara veta vilken siffra som ska in i vilken ruta, utan att fraga "varfor". Den viktigaste fragan i varlden, enligt min mening.
Celtic ar nyckeln till allt.
I torsdags blev jag officiellt accepterad pa jobbet. Det kom fram att jag ar Celtic-supporter. Chefen och de flesta andra ar det ocksa. Vi har en Rangers, men honom haller vi i en glasbur. (han gor tv-reklam, sa det finns en officiell anledning till det ocksa...) Enligt chefen har vi honom sa att foretaget inte blir anklagat for sektarianism.
Chefen introducerade mig infor agaren av foretaget med orden:
"Det har ar Carina, jag har just befordrat henne, hon ar Celtic."
Agaren stralade och jag sa:
"Jag trodde det var ett krav, det stod sa i annonsen."
Agaren gav chefen en underlig blick och for en sekund verkade det nastan som om han hade anledning att tro att chefen kunde ha lagt till det i annonsen...
Jag har inte skrivit kontrakt an, men vi ska titta pa det pa mandag. Da hoppas jag att Celtic vinner imorgon, for chefen verkar vara den typen som blir paverkad av resultatet....
Jag ska forresten forsoka ga pa matchen sjalv. Det ar Rangers - Celtic och jag tanker gora som sist; ga till Celtic's sida och fraga efter "spare tickets". Gar det sa gar det.
Chefen introducerade mig infor agaren av foretaget med orden:
"Det har ar Carina, jag har just befordrat henne, hon ar Celtic."
Agaren stralade och jag sa:
"Jag trodde det var ett krav, det stod sa i annonsen."
Agaren gav chefen en underlig blick och for en sekund verkade det nastan som om han hade anledning att tro att chefen kunde ha lagt till det i annonsen...
Jag har inte skrivit kontrakt an, men vi ska titta pa det pa mandag. Da hoppas jag att Celtic vinner imorgon, for chefen verkar vara den typen som blir paverkad av resultatet....
Jag ska forresten forsoka ga pa matchen sjalv. Det ar Rangers - Celtic och jag tanker gora som sist; ga till Celtic's sida och fraga efter "spare tickets". Gar det sa gar det.
Skotska reflektioner
Kunde inte lata bli att lasa intervjun med Magdalena Graaf i AB idag. Och jag kan halla med henna om hennes kanslor for Skottland:
Nja, inte det dar med maten da kanske. Eller snarare, skotsk mat ar ratt lik Norrlandsk, mycket vilt i grytor och pajer, men matlagningsmetoderna kunde kanske raffineras ibland. Deras "gravy" ar inte pa langa vagar lika god som nagon av de svenska versionerna av brunsas. Annars kan jag nog halla med om att jag tycker om skotsk mat. Framforallt deras kryddiga variant pa polsa - haggis. Mums!
En av de stora anledningarna till att jag flyttade hit ligger dock i just livsrytmen. Folk ar inte jaktade har, ens i rusningstrafik. Jag har fortfarande inte hort nagon sucka i mataffaren ifall streckkoder inte funkar, folk betalar med smamynt eller folk packar omstandigt. Nja, det var ocksa logn, for folk "packar" inte, de slanger ner maten i 6 pasar och gar. Hemma pa ICA brukade jag tanka att tanterna skulle fa spader om de visste hur folk i andra lander packar sina kassar... Annars skulle just det momentet kunna leda till stress for oftast finns bara 1 ranna efter kassan, sa ena kunden maste packa innan man kan fortsatta med nasta. Trots det verkar alla ta saken med ro och har man mycket hjalper kassorskan till. Vilket jag kanner ar stressande, men ingen i kon suckar over min langsamhet.
Nar jag jobbade med en grupp Londonbor pa kirurgmassan forra veckan sa uttryckte de ocksa forundran over att folk inte bangade i varandra, att folk sa "sorry" hela tiden och hur skottar generellt beter sig ute bland folk. Efter att ha lyssnat pa dem har jag insett att Stockholmsbeteendet jag irriterat mig pa i Sverige snarare ar ett Storstadsbeteende. Folk bangar i varandra och blanger i London ocksa.
Vad jag gillar med den multikulturella stamningen har ar att folk far vara annorlunda. Ni minns val rabaldret i Goteborg nar en sparvagnschauffor korde omkring i turban? Fruktansvart lojligt, forstas, och nagot man ser flera ganger i veckan har. Turbaner och slojor forekommer bade pa bussar, McDonald's och i bibliotek. Och varfor skulle det vara fel pa nagot satt? Det kanske ar lite det Magdalena menar nar hon menar att Jantelagen inte kommit hit. Det racker med att aka runt i ett villaomrade for att se att varenda tradgard och hus ser markant annorlunda ut an grannens, trots att de i grunden ar likadana. Kan jamforas med likformigheten i manga svenska samhallen och rabaldret nar mina egna foraldrar ville mala sitt radhus annorlunda mot alla andras...
Fast jag tror inte skottarna skulle halla med om att Jantelagen inte finns har. Det gor den. Folk som havdar sin framgang etc blir bemotta pa precis samma satt har som i Sverige. Det ar i alla fall vad jag forstatt av de skottar jag mott. Och deras hierarkier ar plattare an Engelsmannens - vad galler allt. Troligen sant, men jag upplever det som att svenskar har en annu plattare.
Till sist; jag forstar inte varfor skribenten sager "...pa gatan i Lanarkshire star Magdalena Graafs rosa sportbil" nar hon bor i Bothwell. Det vore som att saga "...pa gatan i Angermanland star Peter Forsbergs bla sportbil". Jisses.
Jag gillar den multikulturella stämningen här, maten och livsrytmen. Den genuina
glädjen som folk visar här. Den omtalade jantelagen har inte hittat hit ännu.
Nja, inte det dar med maten da kanske. Eller snarare, skotsk mat ar ratt lik Norrlandsk, mycket vilt i grytor och pajer, men matlagningsmetoderna kunde kanske raffineras ibland. Deras "gravy" ar inte pa langa vagar lika god som nagon av de svenska versionerna av brunsas. Annars kan jag nog halla med om att jag tycker om skotsk mat. Framforallt deras kryddiga variant pa polsa - haggis. Mums!
En av de stora anledningarna till att jag flyttade hit ligger dock i just livsrytmen. Folk ar inte jaktade har, ens i rusningstrafik. Jag har fortfarande inte hort nagon sucka i mataffaren ifall streckkoder inte funkar, folk betalar med smamynt eller folk packar omstandigt. Nja, det var ocksa logn, for folk "packar" inte, de slanger ner maten i 6 pasar och gar. Hemma pa ICA brukade jag tanka att tanterna skulle fa spader om de visste hur folk i andra lander packar sina kassar... Annars skulle just det momentet kunna leda till stress for oftast finns bara 1 ranna efter kassan, sa ena kunden maste packa innan man kan fortsatta med nasta. Trots det verkar alla ta saken med ro och har man mycket hjalper kassorskan till. Vilket jag kanner ar stressande, men ingen i kon suckar over min langsamhet.
Nar jag jobbade med en grupp Londonbor pa kirurgmassan forra veckan sa uttryckte de ocksa forundran over att folk inte bangade i varandra, att folk sa "sorry" hela tiden och hur skottar generellt beter sig ute bland folk. Efter att ha lyssnat pa dem har jag insett att Stockholmsbeteendet jag irriterat mig pa i Sverige snarare ar ett Storstadsbeteende. Folk bangar i varandra och blanger i London ocksa.
Vad jag gillar med den multikulturella stamningen har ar att folk far vara annorlunda. Ni minns val rabaldret i Goteborg nar en sparvagnschauffor korde omkring i turban? Fruktansvart lojligt, forstas, och nagot man ser flera ganger i veckan har. Turbaner och slojor forekommer bade pa bussar, McDonald's och i bibliotek. Och varfor skulle det vara fel pa nagot satt? Det kanske ar lite det Magdalena menar nar hon menar att Jantelagen inte kommit hit. Det racker med att aka runt i ett villaomrade for att se att varenda tradgard och hus ser markant annorlunda ut an grannens, trots att de i grunden ar likadana. Kan jamforas med likformigheten i manga svenska samhallen och rabaldret nar mina egna foraldrar ville mala sitt radhus annorlunda mot alla andras...
Fast jag tror inte skottarna skulle halla med om att Jantelagen inte finns har. Det gor den. Folk som havdar sin framgang etc blir bemotta pa precis samma satt har som i Sverige. Det ar i alla fall vad jag forstatt av de skottar jag mott. Och deras hierarkier ar plattare an Engelsmannens - vad galler allt. Troligen sant, men jag upplever det som att svenskar har en annu plattare.
Till sist; jag forstar inte varfor skribenten sager "...pa gatan i Lanarkshire star Magdalena Graafs rosa sportbil" nar hon bor i Bothwell. Det vore som att saga "...pa gatan i Angermanland star Peter Forsbergs bla sportbil". Jisses.
20 April 2005
Blogg fran busig kontorsratta
Det ar lite smakul att folja trafiken pa "bad request". (Det ar SMS som inte stammer; antingen ar koden fel eller sa skickar de uppat vaggarna.) Idag fick jag specialuppdraget att fixa en hel serie ringsignaler i Australien(!) som av nagon anledning hoppat ur systemet. Blev lite forvanad nar jag oppnade sidan imorse och fann 5 sidor med Bad Requests mot normala 2-3...
En av dem ville ha en rakt-upp-i-skrevet-bild. Jag skickade 3 sma sota tecknade figurer som sa "need a friend?" Hoppas han blev nojd. Annars far han val ringa kundtjanst...
Inte for att jag forstar hur, men en del skickar helt klart sina SMS fel. En person skickade ett langt ursaktande SMS och ville inte att deras forhallande skulle ta slut pa det har sattet. Jag hoppas att personen insag sitt misstag och skickade ratt, for jag kan ju tyvarr inte hjalpa till.
Tyvarr. For jag gillar inte foretagets installning till sina kunder. En person skickade 8 "please phone me back" och jag ville skicka ett SMS och ge honom numret till Kundtjanst. Sa latt. Men nej, svaret chefen gav nar jag fragade om de mojligheterna var; "ah, ignorera dem bara, de kan kolla upp numret sjalva, forresten kostar det oss pengar att SMS:a dem". Kostar det verkligen sa mycket?
An varre ar det nar folk vill saga upp sin prenumeration. Har upptackt att de kan signa upp till att fa en ringsignal/dag. Det ar svindyrt! £4.50 per signal tar de! Jag som tyckte 12kr var dyrt i Sverige... Ja, sa jag forstar ju om en del vill bli av med den kostnaden. Da ska de SMS:a STOP till oss. Star det cancel, end, unsubscribe, don't send this shit eller nagot annat med samma innebord sa tycker chefen att jag ska ignorera det. "Det ska sta STOP." Jamenherregud... Jag bestamde mig ju direkt for att ignorera den instruktionen. Som tur var markte jag att en av de ovriga "hogre" hade samma installning som jag. Visst forstar jag att chefen vill ha kvar guldgruvorna sa lange som mojligt, men visst tusan forstar jag om kunderna vill slippa - de flesta ar ju i tonaren. Lite smidig maste man val vara.
Markte nagot konstigt igar: Hade sallskap med 3 kollegor pa taget och... de KAN ju prata! Riktigt bra, dessutom. Jag forstar bara inte varfor det ar sa forjordat tyst pa jobbet.
Naja, tiden gar fort i alla fall, det ar nagot positivt. Det ar ju alltid sa nar jag sitter och knattrar hemma; man borjar och sa vips har 6 timmar gatt. Precis sa ar det pa jobbet; jag registrerar att jag ar lite hungrig, da ar kl 11, tanker att jag bara ska avsluta sa tar jag en banan - nasta gang jag tittar ar klockan 1 och det ar dags for lunch. Dessutom ar det ett jobb som jag inte blir trott av, jag kanner mig helfrasch aven pa kvallen (med undantag for lite huvudvark...). Vi far val se hur lange det haller i, for jag har avslojat dem; de skolar in mig sakta men sakert och bygger pa arbetsbordan lite i taget, sa dar sa att jag hinner lara mig ordentligt och samtidigt inte marker hur mitt jobb egentligen ser ut...
Jag tanker inte sluta kolla efter jobb, men jag tanker definitivt stanna kvar har, skaffa mig erfarenheter och allt det dar. Det ar en bra skola, bara det att tala i telefon... jag menar, det tranade man inte direkt i skolan och det finns ju lite olika varianter av att be folk vanta, saga att folk ar upptagna o.s.v. Det ar de sma detaljerna som gor det... Dessutom ar det lite kul att fa en inblick i den har branschen ocksa. Och om foretaget nu anda har som policy att skicka fel saker at folk som skickar ofullstandiga order sa kan jag val fortsatta med min tysta anti-porr protest. Eller hur?
En av dem ville ha en rakt-upp-i-skrevet-bild. Jag skickade 3 sma sota tecknade figurer som sa "need a friend?" Hoppas han blev nojd. Annars far han val ringa kundtjanst...
Inte for att jag forstar hur, men en del skickar helt klart sina SMS fel. En person skickade ett langt ursaktande SMS och ville inte att deras forhallande skulle ta slut pa det har sattet. Jag hoppas att personen insag sitt misstag och skickade ratt, for jag kan ju tyvarr inte hjalpa till.
Tyvarr. For jag gillar inte foretagets installning till sina kunder. En person skickade 8 "please phone me back" och jag ville skicka ett SMS och ge honom numret till Kundtjanst. Sa latt. Men nej, svaret chefen gav nar jag fragade om de mojligheterna var; "ah, ignorera dem bara, de kan kolla upp numret sjalva, forresten kostar det oss pengar att SMS:a dem". Kostar det verkligen sa mycket?
An varre ar det nar folk vill saga upp sin prenumeration. Har upptackt att de kan signa upp till att fa en ringsignal/dag. Det ar svindyrt! £4.50 per signal tar de! Jag som tyckte 12kr var dyrt i Sverige... Ja, sa jag forstar ju om en del vill bli av med den kostnaden. Da ska de SMS:a STOP till oss. Star det cancel, end, unsubscribe, don't send this shit eller nagot annat med samma innebord sa tycker chefen att jag ska ignorera det. "Det ska sta STOP." Jamenherregud... Jag bestamde mig ju direkt for att ignorera den instruktionen. Som tur var markte jag att en av de ovriga "hogre" hade samma installning som jag. Visst forstar jag att chefen vill ha kvar guldgruvorna sa lange som mojligt, men visst tusan forstar jag om kunderna vill slippa - de flesta ar ju i tonaren. Lite smidig maste man val vara.
Markte nagot konstigt igar: Hade sallskap med 3 kollegor pa taget och... de KAN ju prata! Riktigt bra, dessutom. Jag forstar bara inte varfor det ar sa forjordat tyst pa jobbet.
Naja, tiden gar fort i alla fall, det ar nagot positivt. Det ar ju alltid sa nar jag sitter och knattrar hemma; man borjar och sa vips har 6 timmar gatt. Precis sa ar det pa jobbet; jag registrerar att jag ar lite hungrig, da ar kl 11, tanker att jag bara ska avsluta sa tar jag en banan - nasta gang jag tittar ar klockan 1 och det ar dags for lunch. Dessutom ar det ett jobb som jag inte blir trott av, jag kanner mig helfrasch aven pa kvallen (med undantag for lite huvudvark...). Vi far val se hur lange det haller i, for jag har avslojat dem; de skolar in mig sakta men sakert och bygger pa arbetsbordan lite i taget, sa dar sa att jag hinner lara mig ordentligt och samtidigt inte marker hur mitt jobb egentligen ser ut...
Jag tanker inte sluta kolla efter jobb, men jag tanker definitivt stanna kvar har, skaffa mig erfarenheter och allt det dar. Det ar en bra skola, bara det att tala i telefon... jag menar, det tranade man inte direkt i skolan och det finns ju lite olika varianter av att be folk vanta, saga att folk ar upptagna o.s.v. Det ar de sma detaljerna som gor det... Dessutom ar det lite kul att fa en inblick i den har branschen ocksa. Och om foretaget nu anda har som policy att skicka fel saker at folk som skickar ofullstandiga order sa kan jag val fortsatta med min tysta anti-porr protest. Eller hur?
18 April 2005
Inte 100%, men ett jobb... ska man acceptera det?
Hm, problem med bibblans sakerhetsprogram. Den gillar inte mina inlagg... Naval, tyvarr har jag inte tid att tjafsa mer idag utan de senaste dagarnas inlagg kommer senare.
Idag borjade jag mitt nya jobb och jag maste tyvarr erkanna att den dar dampade kanslan som jag hade nar jag fick det fortfarande sitter i. Det kanns inte 100%... men det ar svart att satta fingret pa varfor. Jag var pa Hilton HHonors i lordags (men det skriver jag om sedan for det var konstigt!) och man kanner liksom genast igen en valorganiserad firma. Pa mitt jobb (he, he, jag kan skriva sa nu!) sa verkar saker inte riktigt... "fardiga". Skrivborden finns dar och kanske nojer sig folk med det, men jag hann sakna bade penna, papper, post-it, sax, tejp och papperskorg(!) idag. Dessutom ar stolen jatteobekvam trots att den ser skon ut.
Jag hade massor med fragor om vad saker betydde, hur saker var organiserade och strukturerade, men ingen hade nagra svar. "ah, vi brukar inte bry oss om det." Och riktigt illa blev det nar jag forstod att de hellre skickade FEL pryl till kunden som skickat ett ofullstandig order via SMS an att bemoda sig med att leta ratt pa vad det kunde vara kunden menade. "Ah, men de far ju nat populart och ar de inte nojda hor de sakert av sig till supporten, sa far de ratt." Det hela verkade sa oseriost pa nagot satt, samtidigt som jag sett annonskampanjerna och det AR en stor affarsverksamhet.
Stamningen ar konstig. Det ar tyst. Knapptyst. Ingen sager ens "hej" nar man kommer - inte till nagon! Ingen pratar, ingen byter ens nagra ord vid kaffeapparaten. Det ar alldeles tyst och folk nastan viskar i telefonen. Det finns massor med fonster, men man kan inte se ut for det sitter nat frostigt vitt pa med foretagslogo. Strax efter 11 tar luften slut och nar jag fragade om man kunde oppna fonstren sa var de larmade. Fast Mark, narmsta chefen, kunde visst oppna det vid fyratiden...
Chefen satter faktiskt pragel pa en arbetsplats och eftersom bada tva ar skygga, stressade och tar en macka vid datorn till lunch sa gor alla andra det ocksa. Jag satt ensam i det lilla pentryt - som sag ut som om det aldrig anvandes. Det fanns mikro, men ingen kyl...
Sa, det kanns inte ratt vad galler atmosfaren. Dessutom kanns det MYCKET obehagligt att behova skicka porr till folk. Bilderna de kan bestalla ar verkligen narbild rakt upp i skrevet. Mark suckade vid nat tillfalle att det var sorgligt hur populara de dar bilderna ar, men jag undrar bara; GAR det inte att driva san har verksamhet utan porr? Det kanns inte ratt for mig. Men sa tankte jag att om jag jobbat pa en bensinmack, skulle jag da vagra salja porrtidningar? Antagligen inte.
Det som kanns bra dock ar arbetsuppgifterna. Det ar kul att knattra pa datorn och fixa rapporter, och jag behover verkligen traningen i att svara i telefon. Jag kanner mig jattedum nar jag maste fraga folk igen vad de hette och - an varre - vad de ville eller vad foretaget de ringer fran hette. Vissa har en helt omojlig dialekt. Efter lunch borjade jag fundera over om jag inte borde jobba i England i alla fall... forutsatt att man slipper DERAS jobbiga dialekter forstas...
Hm, kul jobb men obehaglig stamning och otillfredstallande kansla av foretaget. Ar just den har fasta tjansten sa himla viktig, eller ska jag kanske fortsatta pa Kelly (det ar riktigt kul att gora olika saker hela tiden!) tills jag hittar nagot som kanns HELT ratt? Fan, vad svart. Jag vet att min roommate skulle ha struntat i att ga tillbaka imorgon, men jag skulle kanna mig som en skitstovel som bara sticker. Suck, om det atminstone kunde finnas en blomma och om nagon atminstone sa God Morgon...
Idag borjade jag mitt nya jobb och jag maste tyvarr erkanna att den dar dampade kanslan som jag hade nar jag fick det fortfarande sitter i. Det kanns inte 100%... men det ar svart att satta fingret pa varfor. Jag var pa Hilton HHonors i lordags (men det skriver jag om sedan for det var konstigt!) och man kanner liksom genast igen en valorganiserad firma. Pa mitt jobb (he, he, jag kan skriva sa nu!) sa verkar saker inte riktigt... "fardiga". Skrivborden finns dar och kanske nojer sig folk med det, men jag hann sakna bade penna, papper, post-it, sax, tejp och papperskorg(!) idag. Dessutom ar stolen jatteobekvam trots att den ser skon ut.
Jag hade massor med fragor om vad saker betydde, hur saker var organiserade och strukturerade, men ingen hade nagra svar. "ah, vi brukar inte bry oss om det." Och riktigt illa blev det nar jag forstod att de hellre skickade FEL pryl till kunden som skickat ett ofullstandig order via SMS an att bemoda sig med att leta ratt pa vad det kunde vara kunden menade. "Ah, men de far ju nat populart och ar de inte nojda hor de sakert av sig till supporten, sa far de ratt." Det hela verkade sa oseriost pa nagot satt, samtidigt som jag sett annonskampanjerna och det AR en stor affarsverksamhet.
Stamningen ar konstig. Det ar tyst. Knapptyst. Ingen sager ens "hej" nar man kommer - inte till nagon! Ingen pratar, ingen byter ens nagra ord vid kaffeapparaten. Det ar alldeles tyst och folk nastan viskar i telefonen. Det finns massor med fonster, men man kan inte se ut for det sitter nat frostigt vitt pa med foretagslogo. Strax efter 11 tar luften slut och nar jag fragade om man kunde oppna fonstren sa var de larmade. Fast Mark, narmsta chefen, kunde visst oppna det vid fyratiden...
Chefen satter faktiskt pragel pa en arbetsplats och eftersom bada tva ar skygga, stressade och tar en macka vid datorn till lunch sa gor alla andra det ocksa. Jag satt ensam i det lilla pentryt - som sag ut som om det aldrig anvandes. Det fanns mikro, men ingen kyl...
Sa, det kanns inte ratt vad galler atmosfaren. Dessutom kanns det MYCKET obehagligt att behova skicka porr till folk. Bilderna de kan bestalla ar verkligen narbild rakt upp i skrevet. Mark suckade vid nat tillfalle att det var sorgligt hur populara de dar bilderna ar, men jag undrar bara; GAR det inte att driva san har verksamhet utan porr? Det kanns inte ratt for mig. Men sa tankte jag att om jag jobbat pa en bensinmack, skulle jag da vagra salja porrtidningar? Antagligen inte.
Det som kanns bra dock ar arbetsuppgifterna. Det ar kul att knattra pa datorn och fixa rapporter, och jag behover verkligen traningen i att svara i telefon. Jag kanner mig jattedum nar jag maste fraga folk igen vad de hette och - an varre - vad de ville eller vad foretaget de ringer fran hette. Vissa har en helt omojlig dialekt. Efter lunch borjade jag fundera over om jag inte borde jobba i England i alla fall... forutsatt att man slipper DERAS jobbiga dialekter forstas...
Hm, kul jobb men obehaglig stamning och otillfredstallande kansla av foretaget. Ar just den har fasta tjansten sa himla viktig, eller ska jag kanske fortsatta pa Kelly (det ar riktigt kul att gora olika saker hela tiden!) tills jag hittar nagot som kanns HELT ratt? Fan, vad svart. Jag vet att min roommate skulle ha struntat i att ga tillbaka imorgon, men jag skulle kanna mig som en skitstovel som bara sticker. Suck, om det atminstone kunde finnas en blomma och om nagon atminstone sa God Morgon...
17 April 2005
Vi och Dom
"Alla ar vi lite framlingsfientliga lite till mans", sa en arbetskollega en gang. Jag har funderat mycket over detta sista tiden for har ser man den i lite annorlunda skepnad mot vad jag ar van vid, saklart, eftersom det ar annorlunda nationaliteter inblandade.
Engelsman verkar inte vara omtyckta nagonstans; skottarna och irlandarna har ju sina historiska skal, men dessutom har Sabina (min tyskfodda, sydafrikaemigrerade roommate) berattat att i sydafrika pratar man inte ens med dem och man ger dem garna fel vagbeskrivning… I Australien gillar man dem inte for att de, ja, drottningen ar drottning over dem och for att man har ett band. Typ. Men fransman har det samre for de far inte ens VISA efter karnvapenproverna dar nere.
Sabina har dessutom svart for polacker. Rattare sagt, hon har vaxt upp och blivit lard att hata dem. Hon ar 50+ och hennes familj kommer fran det omrade i Tyskland som Polen tog kontroll over efter andra varldskriget. Polackerna var inte snalla mot lokalbefolkningen. Det ar ju en sida man inte hor ofta; men varfor skulle ena sidan vara snallare an den andra egentligen? Och naturligtvis var Sabinas familj lika oskyldiga som polackerna tyskarna gav sig pa, for de var inte inblandade pa nagot satt i det som hande, hennes foraldrar var lika obekvama med nazisterna som deras motstandare.
Och just nu kryllar det av polacker har, for ett gang man har precis anlant. Markligt nog har till och med polacker svart for polacker. En av dem som redan bodde har kom tydligen och bad om ett las till ett skap idag, av radsla for att det nya ganget skulle vilja sno nagot. Hans egna landsman!
Det ganget ar en modern historia i sig. En av klassikerna som jag nu mott pa lite narmare hall. Mannen betalade 5000 kronor var plus reskostnad for att komma fran Polen och hit. Det var lovade jobb pa plats. De kom till en lagenhet, modernt utrustad och allt verkade bra, da kravde de tva skottarna ytterligare 5000 kronor var av dem (har inte raknat, men de ar nog 6-7 stycken – det blir pengar det!). Polackerna kunde inte betala det och da akte de ut pa gatan direkt. Och har ar de nu och har inte sa himla mycket kvar, sa jag vet inte vad som hander nar pengarna tar slut. De forsoker fa jobb, men ingen av dem talar engelska… Sa nu sitter de nere i vardagsrummet och pratar hela tiden, det later ofta som om de gralar, och sa ringer de pa den enda mobilen ganget har och slar upp ord i ordlistan och soker rad av de tva andra polackerna som bor har. De tva som talar engelska, har jobb och ar oroliga over att deras landsman ska sno prylar av dem.
Dessutom hade vi besok av en grupp Pakistanier och da borjade folk ocksa stuva undan sina prylar mer noggrant. Jag bara betraktar och noterar, for jag tycker det ar oerhort intressant beteende. Rent kriminologiskt stammer mina ron an sa lange battre an deras fordomar:
- Det enda problem vi haft var en galen kanadensare.
Engelsman verkar inte vara omtyckta nagonstans; skottarna och irlandarna har ju sina historiska skal, men dessutom har Sabina (min tyskfodda, sydafrikaemigrerade roommate) berattat att i sydafrika pratar man inte ens med dem och man ger dem garna fel vagbeskrivning… I Australien gillar man dem inte for att de, ja, drottningen ar drottning over dem och for att man har ett band. Typ. Men fransman har det samre for de far inte ens VISA efter karnvapenproverna dar nere.
Sabina har dessutom svart for polacker. Rattare sagt, hon har vaxt upp och blivit lard att hata dem. Hon ar 50+ och hennes familj kommer fran det omrade i Tyskland som Polen tog kontroll over efter andra varldskriget. Polackerna var inte snalla mot lokalbefolkningen. Det ar ju en sida man inte hor ofta; men varfor skulle ena sidan vara snallare an den andra egentligen? Och naturligtvis var Sabinas familj lika oskyldiga som polackerna tyskarna gav sig pa, for de var inte inblandade pa nagot satt i det som hande, hennes foraldrar var lika obekvama med nazisterna som deras motstandare.
Och just nu kryllar det av polacker har, for ett gang man har precis anlant. Markligt nog har till och med polacker svart for polacker. En av dem som redan bodde har kom tydligen och bad om ett las till ett skap idag, av radsla for att det nya ganget skulle vilja sno nagot. Hans egna landsman!
Det ganget ar en modern historia i sig. En av klassikerna som jag nu mott pa lite narmare hall. Mannen betalade 5000 kronor var plus reskostnad for att komma fran Polen och hit. Det var lovade jobb pa plats. De kom till en lagenhet, modernt utrustad och allt verkade bra, da kravde de tva skottarna ytterligare 5000 kronor var av dem (har inte raknat, men de ar nog 6-7 stycken – det blir pengar det!). Polackerna kunde inte betala det och da akte de ut pa gatan direkt. Och har ar de nu och har inte sa himla mycket kvar, sa jag vet inte vad som hander nar pengarna tar slut. De forsoker fa jobb, men ingen av dem talar engelska… Sa nu sitter de nere i vardagsrummet och pratar hela tiden, det later ofta som om de gralar, och sa ringer de pa den enda mobilen ganget har och slar upp ord i ordlistan och soker rad av de tva andra polackerna som bor har. De tva som talar engelska, har jobb och ar oroliga over att deras landsman ska sno prylar av dem.
Dessutom hade vi besok av en grupp Pakistanier och da borjade folk ocksa stuva undan sina prylar mer noggrant. Jag bara betraktar och noterar, for jag tycker det ar oerhort intressant beteende. Rent kriminologiskt stammer mina ron an sa lange battre an deras fordomar:
- Det enda problem vi haft var en galen kanadensare.
15 April 2005
Bankstrul, del...
...suck, jattemanga delar. I mandags gick jag in pa en Clydesdale bank for att kolla mina kontouppgifter, men kontot hade inte oppnat an. Jag tankte svanga forbi "mitt" kontoret pa fredagen for att kolla vad som var fel, men pa torsdagen fick jag ett samtal.
"Ja, hej, jo vi behover ett nytt brev fran din arbetsgivare som bekraftar din bostadsadress. Du har stavat ditt namn fel."
"?"
"Jo, det star A-E, men i passet star det A och uppgifterna maste matcha passet.
"? Det AR min engelska stavning av namnet."
"I passet star det A."
"Men snalla, det ar bara en liten bokstav, kan ni inte bara bortse fran det…"
"Na, vi kan fa boter om namnet inte matcher det i passet."
"*SUCK* Ok, jag fixar det."
Jag ringer agenturen och ber dem skriva tva brev, med de tva olika stavningarna av mitt namn, for under tiden mellan de tva samtalen har jag saklart mitt i allt virrvarr glomt vilken stavning som var den "ratta", enligt banken.
Jag vet att i forra passet stavades mitt namn med A-E, och jag har alltid varit tveksam till hur jag ska stava det for spontant sa kanns A lattare, men A-E antyder ju hur det ska uttalas. A andra sidan kan ingen uttala det i vilket fall sa det kanske skulle underlatta att stava med A i alla fall… Naja. Jag gar hem och kollar i passet, for kanske ar det sa att de andrat stavningen i detta pass. Na, langs ner pa sidan star mycket riktigt mitt efternamn med A-E.
Jag ringer tillbaka till banken och ber att fa tala med "min" tjansteman.
"Jo, kan det vara sa att ni sett fel, for nu har jag kollat i passet och mitt namn stavas faktiskt med A-E."
"Ett ogonblick ska jag kolla upp din fil."
(Nagra minuter senare, och jag andas djupt for jag har pa kann att jag kan forlora humoret snart.)
"Hej igen, jo, ditt namn stavas med A."
"? Nej, jag sitter med passet framfor mig, det star verkligen A-E. Titta langst ner pa sidan far du se."
"Langst ner har ingen betydelse for oss. Det ar originalplatsen som ar det vasentliga och dar star det stavat med A."
"*SUCK* Pa ordinarie plats star det Ä, ett A med tva prickar over. Titta noga for prickarna kanske syns otydligt pa fotokopian. Det ar en typisk svensk bokstav som ni inte ens har. Det ar darfor det finns en engelsk oversattning langst ner pa sidan och dar stavas det A-E. Det ar omojligt for min arbetsgivare att skriva ut mitt namn for ni har inte ens den bokstaven pa tangentbordet."
"Men namnet maste matcha passet…"
"JA, MEN DET GOR DET! DET MATCHAR DEN ENGELSKA OVERSATTNINGEN, DET AR DEN SOM ANVANDS I alla INTERNATIONELLA SAMMANHANG!!!"
(Tystnad)
"Nja… jag skulle kunna cleara det med (nat slags)specialavdelning, men det kommer ta nagra dagar, ar det ok?"
Seriost, nej det ar det inte. Det har tagit en hel javla vecka for dem att upptacka "felet". Upptackte de inte det forra torsdagen nar de skulle fixa uppgifterna jag var lovad till fredag?! Tycker de inte sjalva att det vore markligt om mitt namn stavas med A pa ett stalle och A-E pa ett annat, om det nu var en internationell bokstav?
Jag sa att det var ok forstas, vad har jag for val. Hade jag tid sa skulle jag leta en ny bank, men nu jobbar jag 9-5 varje dag och hinner aldrig besoka nagon. Jag tanker dock byta sa fort jag kan. Aven om Bank of Scotland var mer restriktiv med reglerna sa var de anda trevliga att tala med.
Jag kan bara inte lata bli att undra om inte detta ar en foljd av det uppskramda laget idag, nar man talar om ID-tvang och biologiska pass. For helvete, hur dum far man bli, varfor tror de att det finns en annorlunda stavning langst ner i passet over huvud taget?!?
"Ja, hej, jo vi behover ett nytt brev fran din arbetsgivare som bekraftar din bostadsadress. Du har stavat ditt namn fel."
"?"
"Jo, det star A-E, men i passet star det A och uppgifterna maste matcha passet.
"? Det AR min engelska stavning av namnet."
"I passet star det A."
"Men snalla, det ar bara en liten bokstav, kan ni inte bara bortse fran det…"
"Na, vi kan fa boter om namnet inte matcher det i passet."
"*SUCK* Ok, jag fixar det."
Jag ringer agenturen och ber dem skriva tva brev, med de tva olika stavningarna av mitt namn, for under tiden mellan de tva samtalen har jag saklart mitt i allt virrvarr glomt vilken stavning som var den "ratta", enligt banken.
Jag vet att i forra passet stavades mitt namn med A-E, och jag har alltid varit tveksam till hur jag ska stava det for spontant sa kanns A lattare, men A-E antyder ju hur det ska uttalas. A andra sidan kan ingen uttala det i vilket fall sa det kanske skulle underlatta att stava med A i alla fall… Naja. Jag gar hem och kollar i passet, for kanske ar det sa att de andrat stavningen i detta pass. Na, langs ner pa sidan star mycket riktigt mitt efternamn med A-E.
Jag ringer tillbaka till banken och ber att fa tala med "min" tjansteman.
"Jo, kan det vara sa att ni sett fel, for nu har jag kollat i passet och mitt namn stavas faktiskt med A-E."
"Ett ogonblick ska jag kolla upp din fil."
(Nagra minuter senare, och jag andas djupt for jag har pa kann att jag kan forlora humoret snart.)
"Hej igen, jo, ditt namn stavas med A."
"? Nej, jag sitter med passet framfor mig, det star verkligen A-E. Titta langst ner pa sidan far du se."
"Langst ner har ingen betydelse for oss. Det ar originalplatsen som ar det vasentliga och dar star det stavat med A."
"*SUCK* Pa ordinarie plats star det Ä, ett A med tva prickar over. Titta noga for prickarna kanske syns otydligt pa fotokopian. Det ar en typisk svensk bokstav som ni inte ens har. Det ar darfor det finns en engelsk oversattning langst ner pa sidan och dar stavas det A-E. Det ar omojligt for min arbetsgivare att skriva ut mitt namn for ni har inte ens den bokstaven pa tangentbordet."
"Men namnet maste matcha passet…"
"JA, MEN DET GOR DET! DET MATCHAR DEN ENGELSKA OVERSATTNINGEN, DET AR DEN SOM ANVANDS I alla INTERNATIONELLA SAMMANHANG!!!"
(Tystnad)
"Nja… jag skulle kunna cleara det med (nat slags)specialavdelning, men det kommer ta nagra dagar, ar det ok?"
Seriost, nej det ar det inte. Det har tagit en hel javla vecka for dem att upptacka "felet". Upptackte de inte det forra torsdagen nar de skulle fixa uppgifterna jag var lovad till fredag?! Tycker de inte sjalva att det vore markligt om mitt namn stavas med A pa ett stalle och A-E pa ett annat, om det nu var en internationell bokstav?
Jag sa att det var ok forstas, vad har jag for val. Hade jag tid sa skulle jag leta en ny bank, men nu jobbar jag 9-5 varje dag och hinner aldrig besoka nagon. Jag tanker dock byta sa fort jag kan. Aven om Bank of Scotland var mer restriktiv med reglerna sa var de anda trevliga att tala med.
Jag kan bara inte lata bli att undra om inte detta ar en foljd av det uppskramda laget idag, nar man talar om ID-tvang och biologiska pass. For helvete, hur dum far man bli, varfor tror de att det finns en annorlunda stavning langst ner i passet over huvud taget?!?
12 April 2005
JAG HAR JOBB!!!
Jag ar sjalv forvanad over hur otroligt cool jag lat nar Mark ringde och erbjod mig tjansten bara for en liten stund sedan. Mobilleksaksforetaget vill ha mig! (Har ar leksakshemsidan.)Jag ser forstas inte mig sjalv dar ens om 2 ar, men det ger administrativ erfarenhet, det ger pengar och det ar ett vaxande foretag med en an sa lange ratt liten organisation sa ens prestationer noteras ju pa ett helt annat satt an i ett kontorslandskap. Mark sjalv borjade som administrativ assistent och blev huvudansvarig 9 manader senare. Dessutom har foretaget 3 grenar: mobilleksaker, nanting med flyg (man kan i vart fall fa prova-pa-lektion for £75) och nat med mobler.
Jag har ett fast heltidsjobb (ja, ja, provotid finns forstas) vilket ger oanade mojligheter.
* Jag kan flytta till lagenhet.
* Jag kan ansoka om permanent N.I-nummer.
* Jag kan koppla av ett par manader och "bara" jobba.
* Jag kommer kunna oppna normalt bankkonto inom ett par manader.
* Jag har en fast grund.
Och i sinom tid kan jag borja titta pa uppsatsen pa ledig tid.
Jobbet ar i Easterhouse, vilket tyvarr innebar pendeltag (resan tar dock bara 15 min). Bussarna gar for langt ifran. Jag funderar darfor pa om jag skulle fixa bostad i East End istallet, trots att det ar schaskigare. Hm, eller nara Partick's station i West End... Vore ju skont att slippa kopa veckokort bade till pendel OCH buss. Na, det ar inte samma kort har.
Han fragade om jag fortfarande kunde starta "genast", men nu har jag ju signat upp mig den har veckan, sa jag undrade om det var ok att borja pa mandag. Det var det. Jag hoppas det skickar signal om hur palitlig jag ar, som inte bara hoppar av ett jobb for att borja ett annat. Det var i alla fall vad Kathy tyckte; hon ar en superskon 60+ som jag jobbat med idag och som gick bredvid nar jag fick samtalet.
Var igar orolig for att jag blivit lovad dataknacket hela veckan, for kvinnan undrade om jag kunde komma tillbaka idag. NEEEEJ!!! Tack och lov hade inte Kelly Services tankt det heller. Idag har jag packat vaskor med broschyrer. Det var riktigt kul - trots att jobbet sa klart ratt snart satte sig i ryggen. Manniskorna var jattetrevliga dock. Jag har skrattat och pratat hela dagen, och det var ett tag sedan jag gjorde det sist.
Lyckades fa till Dagens Skamt (utnamnt av andra teamet. Vi var tva team som jobbade bredvid varandra och de lyssnade pa oss, for sjalva pratade de inte mycket med varandra). Kathy kommenterade Michael Jacksons utseende nufortiden (undrade om han var hon eller han, typ) och rattegangen kom pa tal och i samband med detta kallade jag den for "Five children and It". Det ar en popular brittisk barnbok, sa alla forstod ju den bisarra kopplingen. Ar ratt nojd sjalv far jag lov att saga.
Oh, ett problem finns med det har nya jobbet. Ja, forutom att jag inte ar over mig av gladje, annat an over att ha ett jobb, men det ar inte lite det i dessa tider. (Jag ar nog valdigt fokuserad pa var jag jobbar snarare an med vad.) Jo, en man fran Peopleforwork ringde mig igar och ville traffa mig angaende ett jobb (ocksa fast heltid) pa Hilton Hotels. Jag skulle vara nat slags svensk representant, eller vad det var. For mig lat det som svensk kundtjanst, for jag skulle bara pyssla med svenska kunder, men vi ska traffas imorgon eftermiddag och prata vidare om saken. Later spannande. Undrar vad lonen ar... Kom igen, valjer man mellan tva icke-dromjobb sa har den faktiskt stor betydelse.
Hi, hi, jag maste komma tillbaka till det - jag har ett jobb. Det tog bara... en manad. Det ar snabbare puckar an i Sverige, det!
Jag har ett fast heltidsjobb (ja, ja, provotid finns forstas) vilket ger oanade mojligheter.
* Jag kan flytta till lagenhet.
* Jag kan ansoka om permanent N.I-nummer.
* Jag kan koppla av ett par manader och "bara" jobba.
* Jag kommer kunna oppna normalt bankkonto inom ett par manader.
* Jag har en fast grund.
Och i sinom tid kan jag borja titta pa uppsatsen pa ledig tid.
Jobbet ar i Easterhouse, vilket tyvarr innebar pendeltag (resan tar dock bara 15 min). Bussarna gar for langt ifran. Jag funderar darfor pa om jag skulle fixa bostad i East End istallet, trots att det ar schaskigare. Hm, eller nara Partick's station i West End... Vore ju skont att slippa kopa veckokort bade till pendel OCH buss. Na, det ar inte samma kort har.
Han fragade om jag fortfarande kunde starta "genast", men nu har jag ju signat upp mig den har veckan, sa jag undrade om det var ok att borja pa mandag. Det var det. Jag hoppas det skickar signal om hur palitlig jag ar, som inte bara hoppar av ett jobb for att borja ett annat. Det var i alla fall vad Kathy tyckte; hon ar en superskon 60+ som jag jobbat med idag och som gick bredvid nar jag fick samtalet.
Var igar orolig for att jag blivit lovad dataknacket hela veckan, for kvinnan undrade om jag kunde komma tillbaka idag. NEEEEJ!!! Tack och lov hade inte Kelly Services tankt det heller. Idag har jag packat vaskor med broschyrer. Det var riktigt kul - trots att jobbet sa klart ratt snart satte sig i ryggen. Manniskorna var jattetrevliga dock. Jag har skrattat och pratat hela dagen, och det var ett tag sedan jag gjorde det sist.
Lyckades fa till Dagens Skamt (utnamnt av andra teamet. Vi var tva team som jobbade bredvid varandra och de lyssnade pa oss, for sjalva pratade de inte mycket med varandra). Kathy kommenterade Michael Jacksons utseende nufortiden (undrade om han var hon eller han, typ) och rattegangen kom pa tal och i samband med detta kallade jag den for "Five children and It". Det ar en popular brittisk barnbok, sa alla forstod ju den bisarra kopplingen. Ar ratt nojd sjalv far jag lov att saga.
Oh, ett problem finns med det har nya jobbet. Ja, forutom att jag inte ar over mig av gladje, annat an over att ha ett jobb, men det ar inte lite det i dessa tider. (Jag ar nog valdigt fokuserad pa var jag jobbar snarare an med vad.) Jo, en man fran Peopleforwork ringde mig igar och ville traffa mig angaende ett jobb (ocksa fast heltid) pa Hilton Hotels. Jag skulle vara nat slags svensk representant, eller vad det var. For mig lat det som svensk kundtjanst, for jag skulle bara pyssla med svenska kunder, men vi ska traffas imorgon eftermiddag och prata vidare om saken. Later spannande. Undrar vad lonen ar... Kom igen, valjer man mellan tva icke-dromjobb sa har den faktiskt stor betydelse.
Hi, hi, jag maste komma tillbaka till det - jag har ett jobb. Det tog bara... en manad. Det ar snabbare puckar an i Sverige, det!
9 April 2005
Ett riktigt trakigt inlagg
Jag ar masochist. Hur ska man annars forklara att jag igar gick med pa att dyka upp pa Zombiejobbet pa mandag igen? Men det AR sista dagen, sedan ska jag packa goody-bags.
Igar okade jag min snabbhet till 10600 slag i timmen. Rekord! Men sedan orkade jag inte bry mig langre sa resten av dagen lag jag runt 9000. Nagra av kvinnorna har jobbat dar i nastan 20 ar. Jag beundrar det. Man maste ha ett valdigt bra liv utanfor jobbet om man star ut med att knacka siffror i jordens hastighet 40 timmar i veckan. Fick mig att tanka pa nar jag hade mitt - dittills - tristaste jobb som bistandsarbetare, eller vad det hette. Vi sydde och stickade barnpaket som skickades till Baltikum. Jag hatade syslojd av en anledning och holl pa att krevera pa jobbet. Tack och lov var tanterna skitroliga och vi skrattade oss igenom dagarna. Nagra av dem hade jobbat som sommerska pa ackord i X antal ar, och jag fattade inte hur de stod ut. Men de hade roligt pa jobbet i alla fall. Har lyssnar vi pa radio, men forutom nagra korta kommentarer da och da sa pratas det inte eftersom alla maste koncentrera sig. Sommerskejobbet var i vart fall varierande, jag sydde bade filtar och blojor! :-o Det enda varierande har ar sifferkombinationerna. Gaaaaasp...
En dag kvar. Punkt.
Ingen ringde igar forresten. Jag anar i och for sig att de unga killarna pa mobilleksaksforetaget valde nagon yngre och hippare tjej, men varfor ringde inte den dar rekryteringsfirman som var intresserad? Tyvarr kommer jag ju inte kunna soka sa mycket jobb nasta vecka eftersom jag jobbar hela dagarna. Ska vara om jag hinner till bibblan pa vagen hem och slanger ivag nat pa Scotcareers eller Jobsite.
Igar okade jag min snabbhet till 10600 slag i timmen. Rekord! Men sedan orkade jag inte bry mig langre sa resten av dagen lag jag runt 9000. Nagra av kvinnorna har jobbat dar i nastan 20 ar. Jag beundrar det. Man maste ha ett valdigt bra liv utanfor jobbet om man star ut med att knacka siffror i jordens hastighet 40 timmar i veckan. Fick mig att tanka pa nar jag hade mitt - dittills - tristaste jobb som bistandsarbetare, eller vad det hette. Vi sydde och stickade barnpaket som skickades till Baltikum. Jag hatade syslojd av en anledning och holl pa att krevera pa jobbet. Tack och lov var tanterna skitroliga och vi skrattade oss igenom dagarna. Nagra av dem hade jobbat som sommerska pa ackord i X antal ar, och jag fattade inte hur de stod ut. Men de hade roligt pa jobbet i alla fall. Har lyssnar vi pa radio, men forutom nagra korta kommentarer da och da sa pratas det inte eftersom alla maste koncentrera sig. Sommerskejobbet var i vart fall varierande, jag sydde bade filtar och blojor! :-o Det enda varierande har ar sifferkombinationerna. Gaaaaasp...
En dag kvar. Punkt.
Ingen ringde igar forresten. Jag anar i och for sig att de unga killarna pa mobilleksaksforetaget valde nagon yngre och hippare tjej, men varfor ringde inte den dar rekryteringsfirman som var intresserad? Tyvarr kommer jag ju inte kunna soka sa mycket jobb nasta vecka eftersom jag jobbar hela dagarna. Ska vara om jag hinner till bibblan pa vagen hem och slanger ivag nat pa Scotcareers eller Jobsite.
Femman v.14
1. Lista dina 5 favoritdrycker.
1. Farskt vatten fran en back i bergen.
2. Kall Oboy.
3. Hemgjord jordgubbssaft.
4. Vichy Noveau mango/nanting. (eller Loka Bjornbar, Loka passionsfrukt, Loka lingon...)
5. Irn Bru.
2. Lista dina 5 favoritmatratter.
1. Haggis med potatismos, mosad kalrot och rivna morotter.
2. Pitepalt med riktigt, lattsaltat smor och lingonsylt.
3. Sushi
4. Riktig kinesisk middag (med lite av varje pa bordet).
5. Wokade nudlar med, typ, vad som helst (kott, rakor, gronsaker...).
3. Lista dina 5 favoritgodissorter.
1. 200g Schweizernot. (Det AR skillnad mot 100grammaren!)
2. Fruktiga, morka chokladpraliner fran NK.
3. Farsk polkagris fran Granna - garna i bitar.
4. Zoo - garna dem man koper i losvikt fore dem i pase, de ar lite fastare. (Shit, nu ---- ju inte Thornton's Brazil nut toffee plats...)
4. Lista dina 5 favoritsajter pa natet.
Jag tror att jag utgar fran "min dagliga surfrunda", aven om jag da skippar favoritsajter, men dem har jag inte tid att kolla in sa noga just nu i vilket fall.
1. www.aftonbladet.se - For att se vad som ar pa tapeten hemmavid.
2. www.bbc.co.uk - For att se vad som hander i ovriga varlden.
3. www.hotmail.com - For kontakt med omvarlden och for jobbsok.
4. www.blogger.com - For att skriva om min egen varld.
5. http://carinas-swecourt.blogspot.com - Lanklistan ar som min adressbok, utan den dor jag. Har hittar jag mina vanners bloggar och far veta hur de har det ocksa.
5. Lista dina 5 favoritlogner. (Kom igen, jag tror inte pa att du bara anvant 2!)
1. "Jag kan tyvarr inte jobba pa mandag kvall, jag har inlamningsuppgift till tisdag."
2. "Forlat att jag inte ringde, jag kom hem forst vid midnatt." (Egentligen var jag for trott for att orka prata med nagon, en forklaring vissa inte godtar, darav lognen.)
3. "Jag mar bara fint."
4. "Kanske, kanske inte, vi vet inte sa noga." (Tja, varierar ju 'nej'et angaende om man har pojkvan i alla fall.)
5. "Jag har den redan." (Situation Sthlm, New Issue, reklam, Roda Korset...)
1. Farskt vatten fran en back i bergen.
2. Kall Oboy.
3. Hemgjord jordgubbssaft.
4. Vichy Noveau mango/nanting. (eller Loka Bjornbar, Loka passionsfrukt, Loka lingon...)
5. Irn Bru.
2. Lista dina 5 favoritmatratter.
1. Haggis med potatismos, mosad kalrot och rivna morotter.
2. Pitepalt med riktigt, lattsaltat smor och lingonsylt.
3. Sushi
4. Riktig kinesisk middag (med lite av varje pa bordet).
5. Wokade nudlar med, typ, vad som helst (kott, rakor, gronsaker...).
3. Lista dina 5 favoritgodissorter.
1. 200g Schweizernot. (Det AR skillnad mot 100grammaren!)
2. Fruktiga, morka chokladpraliner fran NK.
3. Farsk polkagris fran Granna - garna i bitar.
4. Zoo - garna dem man koper i losvikt fore dem i pase, de ar lite fastare. (Shit, nu ---- ju inte Thornton's Brazil nut toffee plats...)
4. Lista dina 5 favoritsajter pa natet.
Jag tror att jag utgar fran "min dagliga surfrunda", aven om jag da skippar favoritsajter, men dem har jag inte tid att kolla in sa noga just nu i vilket fall.
1. www.aftonbladet.se - For att se vad som ar pa tapeten hemmavid.
2. www.bbc.co.uk - For att se vad som hander i ovriga varlden.
3. www.hotmail.com - For kontakt med omvarlden och for jobbsok.
4. www.blogger.com - For att skriva om min egen varld.
5. http://carinas-swecourt.blogspot.com - Lanklistan ar som min adressbok, utan den dor jag. Har hittar jag mina vanners bloggar och far veta hur de har det ocksa.
5. Lista dina 5 favoritlogner. (Kom igen, jag tror inte pa att du bara anvant 2!)
1. "Jag kan tyvarr inte jobba pa mandag kvall, jag har inlamningsuppgift till tisdag."
2. "Forlat att jag inte ringde, jag kom hem forst vid midnatt." (Egentligen var jag for trott for att orka prata med nagon, en forklaring vissa inte godtar, darav lognen.)
3. "Jag mar bara fint."
4. "Kanske, kanske inte, vi vet inte sa noga." (Tja, varierar ju 'nej'et angaende om man har pojkvan i alla fall.)
5. "Jag har den redan." (Situation Sthlm, New Issue, reklam, Roda Korset...)
7 April 2005
Sant jag inte orkar offra en egen rubrik pa
Det kom en svensk till vandrarhemmet igar. En kille fran Orebro som varit ute och cyklat i sju manader. Coolt! Han tog Osteuropa ner till Marocko, Vaseuropa tillbaka, ska nu till Shetlandsoarna, Island, Norge och sa hem igen. Jattetrevlig kille. Man skulle vilja lasa boken sedan... men det ska han inte skriva nan har han sagt.
Jag alskar min bottenvaning! Det ar mitt eget lilla krypin och ack sa viktigt det kanns i ett kollektiv.
Borjar bli lite irriterad pa Sabina; hon gillar nastan ingenting, eller nagon, och hon gillar att klaga om det, igen och igen och igen... Det kan inte vara kul att ga omkring och vara sa negativ hela tiden. Lite social traning skulle hon heller inte do av. Men det kanske blir sa nar hon inte tycker nagon annan pa Bunkum an jag ar "bra" nufortiden, nu nar de andra tva hon gillade forsvunnit, da ar det jag som far hora om allt istallet.
Oh, naturligtvis var Hedman och Graaf's skilsmassa forstasidesnyheter pa Daily Star. Det ar en tidning som ar, tja, ungefar som Aftonbladet kommer bli om de inte skarper till sig.
Latt sprakproblem:
En Australiensare pratade om deras skolgang och sa var det nagot om att tjejer nufortiden ater mer och kommer i pubertet tidigare och att det var ett "stort" problem i Australien just nu att "girls who are 8" har sex. Jag, en canadensiska, en fransos och en polack reagerade allihop med ett unisont VA! Han fortsatte prata pa sin dialekt och vi fortsatte forfasa oss over att atta-ariga tjejer har sex. "They are 8?" fragade vi, och han sa ja. Naval, till slut visade det sig att de inte alls var det, han menade tjejer som gick i attan...
Jag alskar min bottenvaning! Det ar mitt eget lilla krypin och ack sa viktigt det kanns i ett kollektiv.
Borjar bli lite irriterad pa Sabina; hon gillar nastan ingenting, eller nagon, och hon gillar att klaga om det, igen och igen och igen... Det kan inte vara kul att ga omkring och vara sa negativ hela tiden. Lite social traning skulle hon heller inte do av. Men det kanske blir sa nar hon inte tycker nagon annan pa Bunkum an jag ar "bra" nufortiden, nu nar de andra tva hon gillade forsvunnit, da ar det jag som far hora om allt istallet.
Oh, naturligtvis var Hedman och Graaf's skilsmassa forstasidesnyheter pa Daily Star. Det ar en tidning som ar, tja, ungefar som Aftonbladet kommer bli om de inte skarper till sig.
Latt sprakproblem:
En Australiensare pratade om deras skolgang och sa var det nagot om att tjejer nufortiden ater mer och kommer i pubertet tidigare och att det var ett "stort" problem i Australien just nu att "girls who are 8" har sex. Jag, en canadensiska, en fransos och en polack reagerade allihop med ett unisont VA! Han fortsatte prata pa sin dialekt och vi fortsatte forfasa oss over att atta-ariga tjejer har sex. "They are 8?" fragade vi, och han sa ja. Naval, till slut visade det sig att de inte alls var det, han menade tjejer som gick i attan...
Bara jobbsnack idag.
Man riktigt hor hur isen lossnar har...
Intervjun igar gick "nog" bra. Det ar svart att veta nar det i princip ar en enmansshow. Tva unga killar intervjuade mig; den ena satt tyst i princip hela tiden, sa jag borjade misstanka att han skulle "kolla in" mig, den andre babblade hela tiden och fragade mig cirkus 3-5 fragor. Intervjun/enmansshowen holl pa i ca 30 min, men jag vill ju inte avbryta for ofta for att saga allt det dar man ska saga for att visa att man vill ha jobbet. Vet inte vad deras strategi var. De ska hora av sig imorgon. Det var ett vaxande foretag (tror jag det, mobilleksaker vill val varenda unge i varlden ha) och jobbet lat omvaxlande och kul och med tanke pa att det trots allt var ratt fa pa administrationssidan sa sag jag mojlighet att fa ansvar ratt snabbt.
Dessutom sag jag mojlighet att flirta med programmerarna och leksaksmakarna i huset och fa min favoritmelodi anpassad till min moderna telefon! :)
Pa vag darifran ringde telefonen. Kelly Services undrade om jag kunde kora lite dataknack i tva dagar. Mer pengar!
Och nu har jag darfor spenderat 8 timmar med att gora nagot av det absolut trakigaste jag gjort i hela mitt liv. Att snabbt som fan knappa in siffror i ett gammalt DOS-program ar inte min melodi! Jag ---- nog efter en halvtimme. Som tur ar varar jobbet bara i tva dagar. Dessutom ---- man upp statistik efter varje avslutad bunt, sa jag borjade tavla mot mig sjalv. Jag kom ju inte i narheten med kulspruteknackarna vid andra bordet, men jag okade mina nedslag/tim fran 5600 till 8800 i alla fall.
Skont att veta vad jag inte vill gora. Allt med betoning pa "data entry" kommer harmed ignoreras, for vare sig min handled, mina ogon eller mitt huvud pallar det som heltidsjobb. Eller min hjarna. Den har torkat ihop till ett russin redan.
Tog en promenad under lunchen - och da hade jag fatt ett meddelande. Nagon rekryteringsfirma i Edinburgh hade hittat mitt CV pa Jobsite.com och ville komma i kontakt med mig "snarast". Det gallde ett administratorsjobb under 2 veckor pa nagot miljoforetag strax utanfor Glasgow, eventuellt. De hade en tjej pa det, men trodde inte att hon skulle tacka ja, sa jag ar back-up. Till min gladje avslutade tanten med att saga att "i annat fall har vi alldeles sakert nagot annat for dig". Later lovande! Hon ringer tillbaka imorgon.
Sa.... vi far se om jag kommer att fa beslutsproblem imorgon. I "varsta" fall har jag 3 grejer pa G nasta vecka... Vilket lyxproblem!
Intervjun igar gick "nog" bra. Det ar svart att veta nar det i princip ar en enmansshow. Tva unga killar intervjuade mig; den ena satt tyst i princip hela tiden, sa jag borjade misstanka att han skulle "kolla in" mig, den andre babblade hela tiden och fragade mig cirkus 3-5 fragor. Intervjun/enmansshowen holl pa i ca 30 min, men jag vill ju inte avbryta for ofta for att saga allt det dar man ska saga for att visa att man vill ha jobbet. Vet inte vad deras strategi var. De ska hora av sig imorgon. Det var ett vaxande foretag (tror jag det, mobilleksaker vill val varenda unge i varlden ha) och jobbet lat omvaxlande och kul och med tanke pa att det trots allt var ratt fa pa administrationssidan sa sag jag mojlighet att fa ansvar ratt snabbt.
Dessutom sag jag mojlighet att flirta med programmerarna och leksaksmakarna i huset och fa min favoritmelodi anpassad till min moderna telefon! :)
Pa vag darifran ringde telefonen. Kelly Services undrade om jag kunde kora lite dataknack i tva dagar. Mer pengar!
Och nu har jag darfor spenderat 8 timmar med att gora nagot av det absolut trakigaste jag gjort i hela mitt liv. Att snabbt som fan knappa in siffror i ett gammalt DOS-program ar inte min melodi! Jag ---- nog efter en halvtimme. Som tur ar varar jobbet bara i tva dagar. Dessutom ---- man upp statistik efter varje avslutad bunt, sa jag borjade tavla mot mig sjalv. Jag kom ju inte i narheten med kulspruteknackarna vid andra bordet, men jag okade mina nedslag/tim fran 5600 till 8800 i alla fall.
Skont att veta vad jag inte vill gora. Allt med betoning pa "data entry" kommer harmed ignoreras, for vare sig min handled, mina ogon eller mitt huvud pallar det som heltidsjobb. Eller min hjarna. Den har torkat ihop till ett russin redan.
Tog en promenad under lunchen - och da hade jag fatt ett meddelande. Nagon rekryteringsfirma i Edinburgh hade hittat mitt CV pa Jobsite.com och ville komma i kontakt med mig "snarast". Det gallde ett administratorsjobb under 2 veckor pa nagot miljoforetag strax utanfor Glasgow, eventuellt. De hade en tjej pa det, men trodde inte att hon skulle tacka ja, sa jag ar back-up. Till min gladje avslutade tanten med att saga att "i annat fall har vi alldeles sakert nagot annat for dig". Later lovande! Hon ringer tillbaka imorgon.
Sa.... vi far se om jag kommer att fa beslutsproblem imorgon. I "varsta" fall har jag 3 grejer pa G nasta vecka... Vilket lyxproblem!
6 April 2005
Islossning i Skottland
Har inte tid att skriva for jag ska leta mig ut till en Business Park pa intervju. Tankte bara saga att isen lossnat lite har. Signade med Kelly Services igar, imorse ringde de och fragade om jag kunde packa goody-bagar och skriva etiketter for att lakarkonvent 4 dagar nasta vecka. Klart jag kan! 4 dagar med lon och det later ju ratt kul, faktiskt.
Efter 7 bedrovelser har jag nu ocksa ett bankkonto (troligen far jag det pa fredag). Herrejavlar vilken byrakrati, jag sprang mellan banken och ena agenturen som en skottspole, men nu ar jag godkand.
Och imorse ringde ocksa en mobilfirma och vill intervjua mig och det ar dit jag ska nu. Fattar ingenting av deras business, jag tror att de gor skojprylar for mobiler och ger foretag losningar for att skicka SMS-reklam etc. Oj, och jag som hatar sant... naja, jag ska svara i telefon, knappa pa dator och hjalpa till i receptionen. Kan bli kul. Hall tummarna!
Hm, fast snart fryser nog isen igen. Bokstavligt. Till helgen varnar de for sno och kallt. Vadihelvete... jag trodde att det bara var Sverige som hade April-vader.
Efter 7 bedrovelser har jag nu ocksa ett bankkonto (troligen far jag det pa fredag). Herrejavlar vilken byrakrati, jag sprang mellan banken och ena agenturen som en skottspole, men nu ar jag godkand.
Och imorse ringde ocksa en mobilfirma och vill intervjua mig och det ar dit jag ska nu. Fattar ingenting av deras business, jag tror att de gor skojprylar for mobiler och ger foretag losningar for att skicka SMS-reklam etc. Oj, och jag som hatar sant... naja, jag ska svara i telefon, knappa pa dator och hjalpa till i receptionen. Kan bli kul. Hall tummarna!
Hm, fast snart fryser nog isen igen. Bokstavligt. Till helgen varnar de for sno och kallt. Vadihelvete... jag trodde att det bara var Sverige som hade April-vader.
Bibelstory med Elvis i centrum
Pa vag till biblioteket igar motte jag en massa glada manniskor. Det var ungar och pensionarer och alla tjattrade och fullkomligt stralade. Den ringlande folkmassan hade sin kalla vid King's Theatre, dar det stod stralande manniskor i klunga. De hade just sett Andrew Lloyd Webbers musikal "Joseph and the amazing technocolour dreamcoat". Musikalen har tydligen lamnat Londons West End for en kort turne och spelar i Glasgow endast den har veckan. Fan flog i mig.
Jag kollade vad det skulle kosta och till min gladje kunde man kopa biljetter uppe i taket for £8.50. Tja, man ar ju van att sitta vid taket fran Stadsteatern, sa... jag slog till. Jag menar, i London hade man val fatt prajsa £50 eller nat.
Det var ett lyckodrag. Det var underbart att ga pa teater (abstinens!), musiken var jatteskon och framtradandet riktigt bra. Det var bitvis som en rockkonsert. Jag glomde varlden for en kort stund och kande mig faktiskt pa hundra ganger battre humor nar jag gick! Den nya energin sitter i aven idag.
Storyn ar hamtad fran Bibeln: ni vet den dar om Joseph vars broder saljer honom som slav till Egypten och sa tyder han drommar och sa aterforenas de i slutet. Disney har gjort en skittrist film om det. Hur som helst: de sjong hela tiden, aven berattarsnuttar, och musiknumren var i olika stilar; western, franskt, copacabana-typ...
Vid ett tillfalle kom en Elvis-kopia in och sjong med Elvisrost (med egyptier som amerikanska fotbollsspelare och cheerleaders). De vuxna skrattade och klappade i handerna. En liten tjej pa raden framfor mig sa:
"Mamma, vem ar det dar?"
"Jo, raring, han ar Elvis, Elvis Presley."
"Elvis? Ar det en av Josephs broder?"
Hm, bibeln tog helt plotsligt en valdigt intressant vandning...
Jag kollade vad det skulle kosta och till min gladje kunde man kopa biljetter uppe i taket for £8.50. Tja, man ar ju van att sitta vid taket fran Stadsteatern, sa... jag slog till. Jag menar, i London hade man val fatt prajsa £50 eller nat.
Det var ett lyckodrag. Det var underbart att ga pa teater (abstinens!), musiken var jatteskon och framtradandet riktigt bra. Det var bitvis som en rockkonsert. Jag glomde varlden for en kort stund och kande mig faktiskt pa hundra ganger battre humor nar jag gick! Den nya energin sitter i aven idag.
Storyn ar hamtad fran Bibeln: ni vet den dar om Joseph vars broder saljer honom som slav till Egypten och sa tyder han drommar och sa aterforenas de i slutet. Disney har gjort en skittrist film om det. Hur som helst: de sjong hela tiden, aven berattarsnuttar, och musiknumren var i olika stilar; western, franskt, copacabana-typ...
Vid ett tillfalle kom en Elvis-kopia in och sjong med Elvisrost (med egyptier som amerikanska fotbollsspelare och cheerleaders). De vuxna skrattade och klappade i handerna. En liten tjej pa raden framfor mig sa:
"Mamma, vem ar det dar?"
"Jo, raring, han ar Elvis, Elvis Presley."
"Elvis? Ar det en av Josephs broder?"
Hm, bibeln tog helt plotsligt en valdigt intressant vandning...
5 April 2005
Circle of life - i praktiken.
Det ebbar pa vandrarhemmet. Nick har fatt jobb i Inverness, Andrea flyttar till pojkvannen och Francois har dragit till London. Jag forsoker tanka att jag INTE ska behova dra dit, men jag har faktiskt borjat snegla pa annonser aven dar... Problemet ar bara tid att skriva ansokningar. De dar tva timmarna pa biblan forsvinner snabbt nar en halvtimme agnas at bloggen och privata brev. Det kanns lite ironiskt; att inte ha tid att svara pa alla annonser. Det betyder ju i vart fall att det finns annonser, vilket var mer an jag hade i Sverige.
Snart ska jag till Kelly Services och gora nagra halvroliga tester och signa med dem. Imorgon har jag mote pa banken och ska tjata till mig ett konto - sedan hoppas jag Peopleforwork ar nojda och ger mig jobb - vilket innebar att jag kan ansoka om ett N.I-nummer - vilket innebar att Rock Steady Security kan anstalla mig - vilket innebar att jag har sakerhet nog att flytta till en normal lagenhet. Allt hanger ihop i en cirkel och forhoppningsvis sluts den samman inom kort.
Snart ska jag till Kelly Services och gora nagra halvroliga tester och signa med dem. Imorgon har jag mote pa banken och ska tjata till mig ett konto - sedan hoppas jag Peopleforwork ar nojda och ger mig jobb - vilket innebar att jag kan ansoka om ett N.I-nummer - vilket innebar att Rock Steady Security kan anstalla mig - vilket innebar att jag har sakerhet nog att flytta till en normal lagenhet. Allt hanger ihop i en cirkel och forhoppningsvis sluts den samman inom kort.
Modetips fran Skottland
Jag kanner mig som 65, men... here we go:
I vintras var det ju modernt att knalla runt med fotterna i varsin tvattbjorn, eller vad det nu var. Dessa stovlar, tillsammans med fodrade mockaditon, knallar folk fortfarande runt i - i kombination med ett tunt, brett skarp (ja, for inte fan ar den lang nog att kallas kjol) och ett kort, lite for stort, tunt linne med stor urringning. Sa dar sa bade axlar och mage ar bara och brosten hotar att gora en Janet Jackson vilken sekund som helst.
Jag har saknat en bra definition av det engelska ordet "tart". En titt pa gatorna i Glasgow och de knallar forbi mig i 3D. I alla aldrar mellan 7(!) och 45(!).
Ni vet modet med att tona haret i tva olika nyanser; underharet i en och overharet i en? Tank er da foljande; det langa underharet ar morkt, nagonstans mellan rott, brunt och svart. Sedan klipper man upp overharet i en kort frisyr som man blonderar. Det ar jattepoppis har - i alla aldrar. Det ser ut som om en langharig brunett gar omkring med en kort, blond peruk ungefar. Skitsnyggt...
"Zigenarkjolar" ar annars arets fluga, och det enda jag faktiskt kan tycka ar snyggt, trots att veckotidningarna utnamnt den till "arets ploj". Fast i kombination med modefrisyren och tvattbjornsstovlarna sa finner den ingen nad hos mig.
I vintras var det ju modernt att knalla runt med fotterna i varsin tvattbjorn, eller vad det nu var. Dessa stovlar, tillsammans med fodrade mockaditon, knallar folk fortfarande runt i - i kombination med ett tunt, brett skarp (ja, for inte fan ar den lang nog att kallas kjol) och ett kort, lite for stort, tunt linne med stor urringning. Sa dar sa bade axlar och mage ar bara och brosten hotar att gora en Janet Jackson vilken sekund som helst.
Jag har saknat en bra definition av det engelska ordet "tart". En titt pa gatorna i Glasgow och de knallar forbi mig i 3D. I alla aldrar mellan 7(!) och 45(!).
Ni vet modet med att tona haret i tva olika nyanser; underharet i en och overharet i en? Tank er da foljande; det langa underharet ar morkt, nagonstans mellan rott, brunt och svart. Sedan klipper man upp overharet i en kort frisyr som man blonderar. Det ar jattepoppis har - i alla aldrar. Det ser ut som om en langharig brunett gar omkring med en kort, blond peruk ungefar. Skitsnyggt...
"Zigenarkjolar" ar annars arets fluga, och det enda jag faktiskt kan tycka ar snyggt, trots att veckotidningarna utnamnt den till "arets ploj". Fast i kombination med modefrisyren och tvattbjornsstovlarna sa finner den ingen nad hos mig.
2 April 2005
Livet pa luckan.
Idag tankte jag att jag skulle beratta lite om livet pa Bunkum Vandrarhem.
Huset ar tre vaningar hogt. Forsta vaningen har kok, tvattstuga, toa&dusch och tv-rum. Och en telefonautomat i hallen som ringer mitt i natten. (En natt fick jag nog sa jag svarade, mannen fragade efter "Meg" och jag sa att "det bor 40 pers har, jag har ingen aning om vad de heter, men ar hon har ligger hon sakert och sover nu. God natt." Javla typ att ringa kl 1.)
Koket ar stort, med tva spisar, tva kylar (men ingen frys!) och alla kan fa varsin plastlada att forvara grejer i. Det funkar bra. Sa vitt jag vet har bara tre matstolder skett; nagon kakade upp mitt skinkpaket, en tjej blev av med en croissant och ett mjolkpaket forsvann. Sjysst facit pa nastan 4 veckor, med standig rotation pa gaster. Man far anvanda sin fantasi nar man ska laga mat dock; kokkarlen och wokarna ar kraftigt begransade. Ar man inte ensam i koket far man rakna med att koka spagetti i en kaffepanna, som ingen anvander till att koka kaffe i anda eftersom det finns vattenkokare och gratis te och kaffe. Av nagon outgrundlig anledning ar koket stangt mellan 10PM-7AM. Det star skyltar om att man inte far anvanda spisen efter kl 10, men ar de radda for brand ar det val bara att stanga av spisarna, eller? Man kan val installera en timer eller nat. Det ar ju synd om folk som inte hinner kaka frukost innan de gar till jobbet.
Fast man kan sitta och kaka vid bordet i tv-rummet om man kommer hem sent. Dar star ocksa 3 soffor och 4 fotoljer, som vi halvligger i nar vi kollar pa Star Trek och Simpson. Dessa program missas aldrig. Det ar latt att ligga och "inte kolla pa nagonting" en hel kvall. Jag blir varje kvall forvanad over att det inte finns nanting att kolla pa pa alla de dar, typ 15 kanalerna. Fast da brukar jag smita upp pa rummet och skriva lite, lasa eller kolla pa film pa datorn istallet. Det finns video i tv-rummet dock, och en hylla med supergamla klassiker. Som Flash Gordon...
Pa andra vaningen finns tva olika toaletter med dusch. Allt ar i bas, sa vi kanner oss som en riktigt stor familj nar tva star i duscharna, tva sitter pa toa och tva borstar tanderna - i samma rum. Inget for pryda manniskor. (Fast jag kanner mig inte bekvam att prutta ut nr 2 infor publik an...)
Dar ligger ocksa ett par sovsalar och ett dubbelrum. Ena rummet ar bara for man, for dar sover de manliga langliggarna, det andra ar mixat.
Pa tredje vaningen finns tre sovsalar och ett dubbelrum. Tva salar ar mixade, det tredje sover jag i. Rummet for kvinnliga langliggare. Vi ar 4 dar, och sa kommer nagon/nagra da och da och fyller upp de ovriga tva baddarna. Det kanns perfekt att sova pa oversta vaningen eftersom man slipper trafiken pa vaning tva. Och sa far man motion. Jag menar, bara pa kvallen knallar man ju i trapporna som en vettvilling. Upp med vaskan och byta om, ner och gora mat, troligen upp igen en vanda, ner och kolla pa tv, kanske upp for att hamta en sak eller ga pa toa, ner till tv-rummet igen, upp och hamta tandborste, ner en trappa och gora sig iordning for natten och sa upp en trappa for att ga och sova. Jag kommer fa megafina benmuskler! :)
Nar jag bodde har for tva ar sedan hatade jag varje sekund i mitt delade rum, men man vanjer sig. Sa ocksa vid att dela rum med 3-5 till. Det ar inte sa farligt faktiskt. Visst, Rasa kan fanimig inte stanga en dorr tyst och hon maste prassla djupt i sina kassar varje morgon, men man vanjer sig vid att vakna till varje gang hon gar upp och sedan somna om igen. Hon har dock battrat sig betydligt, enligt de andra, efter det att vi blev fler i rummet. Nu har hon t ex slutat fona haret pa morgonen utan fattat att hon kan gora det i tv-rummet... Annars tycker jag allt att vi visar god hansyn till varandra. Sabina, sydafrikanskan med tyskt ursprung, gar och lagger sig bustidigt pa kvallarna, men da far ju vi andra flytta ner i tv-rummet med vad vi nu gor. Och samma sak nar Andrea, kanadensiskan, vill sova ut efter en utekvall/arbetskvall. Det ar lustigt hur man vanjer sig vid det mesta. Jag har tankt att jag nog skulle klara att leva i ett Thailandskt fangelse till och med. 6 eller 10 i ett rum, jag finner mig nog.
Forvaringen ar inget att hurra over. Andrea har lagt beslag pa hela byran och jag har hangt in mina fyra mest skrynkelbenagna klader i garderoben - och darmed fyllt den. Det finns en plastlada for varje badd, men forutom det sa ar det vaskor och kassar som galler. Det ar lite Taikon-lager over rummet, men det ar ordning i kaoset. Vi vet precis i vilken kasse eller ytterficka grejerna ligger och vi har var personliga sfar, d.v.s. omradet vid vara vaskor.
Forutom stolden Nick rakade ut for sa har jag inte hort att nagon skulle ha misstankt att folk rumlar om bland deras grejer. Det verkar rada omsesidig respekt for varandras grejer i rummen, och i koket, och det rader ett slags oskriven regel att man inte gar in i andra rum an sitt eget. Eftersom det inte finns nagra las pa dorrarna sa far man vara tacksam for det.
Saker man vanjer sig vid i ett liv pa luckan:
* Att sova med en ihopknovlad filt under kudden, eftersom den ar platt som en pannkaka. Faktiskt, jag ser ingen anledning att kopa en egen kudde langre.
* Att placera en ficklampa pa sangen sa att man latt hittar den nar man kommer in i rummet sent pa kvallen. Det vore ingen hit att tanda taklampan...
* Att folk halsar god morgon oavsett hur butter man ar fore frukost.
* Att man kanske maste missa den dar superintressanta dokumentaren eller den megaroliga komikern for att det ar Star Trek pa en annan kanal.
* Att diska direkt, helst innan man satter sig och ater, eftersom det troligen ar minst en som vantar pa kokets enda riktiga kastrull.
Visst, man ar inte ensam ofta. Man far ta sina sma stunder uppe pa rummet nar alla andra ar ute. Vad jag gillar bast dock, ar att det bara ar att ga ner i tv-rummet eller i koket om man vill hitta folk att prata med. Kanner man inte for att byta trivialiteter med langliggarna sa kan man alltid utforska nagon av de nya gasterna. Jassa, Australien sager du, det var sakert tva timmar sedan jag motte nagon darifran... :)
Huset ar tre vaningar hogt. Forsta vaningen har kok, tvattstuga, toa&dusch och tv-rum. Och en telefonautomat i hallen som ringer mitt i natten. (En natt fick jag nog sa jag svarade, mannen fragade efter "Meg" och jag sa att "det bor 40 pers har, jag har ingen aning om vad de heter, men ar hon har ligger hon sakert och sover nu. God natt." Javla typ att ringa kl 1.)
Koket ar stort, med tva spisar, tva kylar (men ingen frys!) och alla kan fa varsin plastlada att forvara grejer i. Det funkar bra. Sa vitt jag vet har bara tre matstolder skett; nagon kakade upp mitt skinkpaket, en tjej blev av med en croissant och ett mjolkpaket forsvann. Sjysst facit pa nastan 4 veckor, med standig rotation pa gaster. Man far anvanda sin fantasi nar man ska laga mat dock; kokkarlen och wokarna ar kraftigt begransade. Ar man inte ensam i koket far man rakna med att koka spagetti i en kaffepanna, som ingen anvander till att koka kaffe i anda eftersom det finns vattenkokare och gratis te och kaffe. Av nagon outgrundlig anledning ar koket stangt mellan 10PM-7AM. Det star skyltar om att man inte far anvanda spisen efter kl 10, men ar de radda for brand ar det val bara att stanga av spisarna, eller? Man kan val installera en timer eller nat. Det ar ju synd om folk som inte hinner kaka frukost innan de gar till jobbet.
Fast man kan sitta och kaka vid bordet i tv-rummet om man kommer hem sent. Dar star ocksa 3 soffor och 4 fotoljer, som vi halvligger i nar vi kollar pa Star Trek och Simpson. Dessa program missas aldrig. Det ar latt att ligga och "inte kolla pa nagonting" en hel kvall. Jag blir varje kvall forvanad over att det inte finns nanting att kolla pa pa alla de dar, typ 15 kanalerna. Fast da brukar jag smita upp pa rummet och skriva lite, lasa eller kolla pa film pa datorn istallet. Det finns video i tv-rummet dock, och en hylla med supergamla klassiker. Som Flash Gordon...
Pa andra vaningen finns tva olika toaletter med dusch. Allt ar i bas, sa vi kanner oss som en riktigt stor familj nar tva star i duscharna, tva sitter pa toa och tva borstar tanderna - i samma rum. Inget for pryda manniskor. (Fast jag kanner mig inte bekvam att prutta ut nr 2 infor publik an...)
Dar ligger ocksa ett par sovsalar och ett dubbelrum. Ena rummet ar bara for man, for dar sover de manliga langliggarna, det andra ar mixat.
Pa tredje vaningen finns tre sovsalar och ett dubbelrum. Tva salar ar mixade, det tredje sover jag i. Rummet for kvinnliga langliggare. Vi ar 4 dar, och sa kommer nagon/nagra da och da och fyller upp de ovriga tva baddarna. Det kanns perfekt att sova pa oversta vaningen eftersom man slipper trafiken pa vaning tva. Och sa far man motion. Jag menar, bara pa kvallen knallar man ju i trapporna som en vettvilling. Upp med vaskan och byta om, ner och gora mat, troligen upp igen en vanda, ner och kolla pa tv, kanske upp for att hamta en sak eller ga pa toa, ner till tv-rummet igen, upp och hamta tandborste, ner en trappa och gora sig iordning for natten och sa upp en trappa for att ga och sova. Jag kommer fa megafina benmuskler! :)
Nar jag bodde har for tva ar sedan hatade jag varje sekund i mitt delade rum, men man vanjer sig. Sa ocksa vid att dela rum med 3-5 till. Det ar inte sa farligt faktiskt. Visst, Rasa kan fanimig inte stanga en dorr tyst och hon maste prassla djupt i sina kassar varje morgon, men man vanjer sig vid att vakna till varje gang hon gar upp och sedan somna om igen. Hon har dock battrat sig betydligt, enligt de andra, efter det att vi blev fler i rummet. Nu har hon t ex slutat fona haret pa morgonen utan fattat att hon kan gora det i tv-rummet... Annars tycker jag allt att vi visar god hansyn till varandra. Sabina, sydafrikanskan med tyskt ursprung, gar och lagger sig bustidigt pa kvallarna, men da far ju vi andra flytta ner i tv-rummet med vad vi nu gor. Och samma sak nar Andrea, kanadensiskan, vill sova ut efter en utekvall/arbetskvall. Det ar lustigt hur man vanjer sig vid det mesta. Jag har tankt att jag nog skulle klara att leva i ett Thailandskt fangelse till och med. 6 eller 10 i ett rum, jag finner mig nog.
Forvaringen ar inget att hurra over. Andrea har lagt beslag pa hela byran och jag har hangt in mina fyra mest skrynkelbenagna klader i garderoben - och darmed fyllt den. Det finns en plastlada for varje badd, men forutom det sa ar det vaskor och kassar som galler. Det ar lite Taikon-lager over rummet, men det ar ordning i kaoset. Vi vet precis i vilken kasse eller ytterficka grejerna ligger och vi har var personliga sfar, d.v.s. omradet vid vara vaskor.
Forutom stolden Nick rakade ut for sa har jag inte hort att nagon skulle ha misstankt att folk rumlar om bland deras grejer. Det verkar rada omsesidig respekt for varandras grejer i rummen, och i koket, och det rader ett slags oskriven regel att man inte gar in i andra rum an sitt eget. Eftersom det inte finns nagra las pa dorrarna sa far man vara tacksam for det.
Saker man vanjer sig vid i ett liv pa luckan:
* Att sova med en ihopknovlad filt under kudden, eftersom den ar platt som en pannkaka. Faktiskt, jag ser ingen anledning att kopa en egen kudde langre.
* Att placera en ficklampa pa sangen sa att man latt hittar den nar man kommer in i rummet sent pa kvallen. Det vore ingen hit att tanda taklampan...
* Att folk halsar god morgon oavsett hur butter man ar fore frukost.
* Att man kanske maste missa den dar superintressanta dokumentaren eller den megaroliga komikern for att det ar Star Trek pa en annan kanal.
* Att diska direkt, helst innan man satter sig och ater, eftersom det troligen ar minst en som vantar pa kokets enda riktiga kastrull.
Visst, man ar inte ensam ofta. Man far ta sina sma stunder uppe pa rummet nar alla andra ar ute. Vad jag gillar bast dock, ar att det bara ar att ga ner i tv-rummet eller i koket om man vill hitta folk att prata med. Kanner man inte for att byta trivialiteter med langliggarna sa kan man alltid utforska nagon av de nya gasterna. Jassa, Australien sager du, det var sakert tva timmar sedan jag motte nagon darifran... :)
1 April 2005
Far jag be om lite hjalp har.
Mycket markligt, men texten forsvann tydligen i overforingen... Forsoker igen.
Ar det bara pa min dator som det blir ---- nar jag skriver fick? Fredrik. Ivar. Ceasar. Kalle. Jag tror att biblioteksdatorn censurerar for att den tror att jag skriver "knulla". Vilket ocksa skulle forklara varfor jag inte kommer at mina arkiv, for att det ar "for manga fula ord" i inlaggen...
Alltsa, star det Fredrik Ivar Ceasar Kalle fore fragetecknet i forsta stycket, eller ar det 4 streck? Vill bara veta om det ar lokalt eller om inlaggen verkligen andras.
tack igen.
Ar det bara pa min dator som det blir ---- nar jag skriver fick? Fredrik. Ivar. Ceasar. Kalle. Jag tror att biblioteksdatorn censurerar for att den tror att jag skriver "knulla". Vilket ocksa skulle forklara varfor jag inte kommer at mina arkiv, for att det ar "for manga fula ord" i inlaggen...
Alltsa, star det Fredrik Ivar Ceasar Kalle fore fragetecknet i forsta stycket, eller ar det 4 streck? Vill bara veta om det ar lokalt eller om inlaggen verkligen andras.
tack igen.
En gang var jag pa bio tva ganger.
Hm, jag hoppas ingen ser monstret, men haromdagen gick jag pa min egenhandigt uppfunna "ga pa tva betala for en"-bio igen.
Har ni sett "Hotel Rwanda"? Gor det! Jag tror aldrig att jag suttit och kvavt grat sa mycket som under den filmen. Lappen darrade konstant. Den skildrar konflikten bra och jag ar saker pa att all info jag redan har hjalpte till att forvarra situationen. Alla bilder jag har sett (utredningsmaterial fran ICTR och fran lektionerna i Forensic Medicine framfor allt), historier jag hort, vitnessberattelser jag last. De poppade standigt upp framfor ogonen under filmens gang. Det kravs varken moderna vapen eller teknik for att bega folkmord.
Som den incident vi fick hora om i "international criminal law", nar ett par hundra tutsis blev kommenderade till "ett mote" pa en skola mitt ute i ingenting. Skolan var omgiven av stangsel med rakbladstrad (japp, det ar vad det later som, varre an taggtrad). Sedan lastes de helt enkelt in dar, utan vatten eller mat. Byggnaderna lag i en dal i en, typ, oken. Det tar faktiskt inte manga timmar att do av uttorkning under de forutsattningarna. De som inte dog av varmen utomhus dog inne i byggnaderna sa smaningom. Inte en kula behovde man slosa pa alla dessa manniskor. Men vilka bilder... kroppar overallt.
Filmen var stark och oerhort bra.
Darfor kandes det inte alls bekvamt att smita in pa "Miss congeniality 2" efterat. Helst hade jag nog bara velat satta mig nagonstans och samlat tankarna. Men, men, man maste ju passa pa... Filmen var ok, inte lika frasch som ettan, men ok.
Lustigt bara att det ska vara sa blandade kanslor varje gang jag gar pa bio. Nasta gang far jag nog se till att valja tva ytliga filmer sa hela kvallen kanns bra...
Har ni sett "Hotel Rwanda"? Gor det! Jag tror aldrig att jag suttit och kvavt grat sa mycket som under den filmen. Lappen darrade konstant. Den skildrar konflikten bra och jag ar saker pa att all info jag redan har hjalpte till att forvarra situationen. Alla bilder jag har sett (utredningsmaterial fran ICTR och fran lektionerna i Forensic Medicine framfor allt), historier jag hort, vitnessberattelser jag last. De poppade standigt upp framfor ogonen under filmens gang. Det kravs varken moderna vapen eller teknik for att bega folkmord.
Som den incident vi fick hora om i "international criminal law", nar ett par hundra tutsis blev kommenderade till "ett mote" pa en skola mitt ute i ingenting. Skolan var omgiven av stangsel med rakbladstrad (japp, det ar vad det later som, varre an taggtrad). Sedan lastes de helt enkelt in dar, utan vatten eller mat. Byggnaderna lag i en dal i en, typ, oken. Det tar faktiskt inte manga timmar att do av uttorkning under de forutsattningarna. De som inte dog av varmen utomhus dog inne i byggnaderna sa smaningom. Inte en kula behovde man slosa pa alla dessa manniskor. Men vilka bilder... kroppar overallt.
Filmen var stark och oerhort bra.
Darfor kandes det inte alls bekvamt att smita in pa "Miss congeniality 2" efterat. Helst hade jag nog bara velat satta mig nagonstans och samlat tankarna. Men, men, man maste ju passa pa... Filmen var ok, inte lika frasch som ettan, men ok.
Lustigt bara att det ska vara sa blandade kanslor varje gang jag gar pa bio. Nasta gang far jag nog se till att valja tva ytliga filmer sa hela kvallen kanns bra...
Fast i moment 22
Knallade upp till Rock Steady Security idag och erbjod mina tjanster. Jag vill ju helst komma bort fran allt kvalls- och helgjobb, men jag har trots allt 8 ars erfarenhet fran publikvarderiet och jag gillar jobbet och om jag da kan fa betalt (£6/timme) for att jobba pa fotbollsmatcher sa, varfor inte. Det blir ju aldrig heltid, men anda.
Fick fylla i ett formular (for de hade tydligen annonserat om stewards, fast inte i nagon av de tidningar jag laser...) och som vanligt skrev jag mitt temporara N.I-nummer (personnummer) och la till att jag kan fa ett permanent forst nar jag kan visa upp ett anstallningsbevis. Problemet var... kvinnan sa att de inte kunde anstalla mig forran jag hade ett permanent N.I-nummer, eller atminstone kunde visa kvitto pa att jag lamnat in formularet.
Formularet kan jag inte lamna in om jag inte bifogar anstallningsbevis.... och det far jag inte forran jag lamnat in formularet....
Ja herregud.
Nu trodde min polare Stuart pa Jobcentre att jag kanske kunde fa lamna in formularet om jag kunde visa upp ett brev fran Rock Steady om att jag far anstallning. Och kvinnan sa att det inte var nagot hinder forran efter intervjustadiet och att vi kunde tala vidare om problemet da. Ja, det vore val sjalva fan om jag inte blir kallad till intervju for det har jobbet. (Men som vanligt maste jag vanta 1-2 veckor... borde inte tiden vara inne for forsta veckans skord att ringa nu? Hm.)
Fick fylla i ett formular (for de hade tydligen annonserat om stewards, fast inte i nagon av de tidningar jag laser...) och som vanligt skrev jag mitt temporara N.I-nummer (personnummer) och la till att jag kan fa ett permanent forst nar jag kan visa upp ett anstallningsbevis. Problemet var... kvinnan sa att de inte kunde anstalla mig forran jag hade ett permanent N.I-nummer, eller atminstone kunde visa kvitto pa att jag lamnat in formularet.
Formularet kan jag inte lamna in om jag inte bifogar anstallningsbevis.... och det far jag inte forran jag lamnat in formularet....
Ja herregud.
Nu trodde min polare Stuart pa Jobcentre att jag kanske kunde fa lamna in formularet om jag kunde visa upp ett brev fran Rock Steady om att jag far anstallning. Och kvinnan sa att det inte var nagot hinder forran efter intervjustadiet och att vi kunde tala vidare om problemet da. Ja, det vore val sjalva fan om jag inte blir kallad till intervju for det har jobbet. (Men som vanligt maste jag vanta 1-2 veckor... borde inte tiden vara inne for forsta veckans skord att ringa nu? Hm.)
Subscribe to:
Posts (Atom)
