Pa vag till biblioteket igar motte jag en massa glada manniskor. Det var ungar och pensionarer och alla tjattrade och fullkomligt stralade. Den ringlande folkmassan hade sin kalla vid King's Theatre, dar det stod stralande manniskor i klunga. De hade just sett Andrew Lloyd Webbers musikal "Joseph and the amazing technocolour dreamcoat". Musikalen har tydligen lamnat Londons West End for en kort turne och spelar i Glasgow endast den har veckan. Fan flog i mig.
Jag kollade vad det skulle kosta och till min gladje kunde man kopa biljetter uppe i taket for £8.50. Tja, man ar ju van att sitta vid taket fran Stadsteatern, sa... jag slog till. Jag menar, i London hade man val fatt prajsa £50 eller nat.
Det var ett lyckodrag. Det var underbart att ga pa teater (abstinens!), musiken var jatteskon och framtradandet riktigt bra. Det var bitvis som en rockkonsert. Jag glomde varlden for en kort stund och kande mig faktiskt pa hundra ganger battre humor nar jag gick! Den nya energin sitter i aven idag.
Storyn ar hamtad fran Bibeln: ni vet den dar om Joseph vars broder saljer honom som slav till Egypten och sa tyder han drommar och sa aterforenas de i slutet. Disney har gjort en skittrist film om det. Hur som helst: de sjong hela tiden, aven berattarsnuttar, och musiknumren var i olika stilar; western, franskt, copacabana-typ...
Vid ett tillfalle kom en Elvis-kopia in och sjong med Elvisrost (med egyptier som amerikanska fotbollsspelare och cheerleaders). De vuxna skrattade och klappade i handerna. En liten tjej pa raden framfor mig sa:
"Mamma, vem ar det dar?"
"Jo, raring, han ar Elvis, Elvis Presley."
"Elvis? Ar det en av Josephs broder?"
Hm, bibeln tog helt plotsligt en valdigt intressant vandning...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment