Jag gillar den multikulturella stämningen här, maten och livsrytmen. Den genuina
glädjen som folk visar här. Den omtalade jantelagen har inte hittat hit ännu.
Nja, inte det dar med maten da kanske. Eller snarare, skotsk mat ar ratt lik Norrlandsk, mycket vilt i grytor och pajer, men matlagningsmetoderna kunde kanske raffineras ibland. Deras "gravy" ar inte pa langa vagar lika god som nagon av de svenska versionerna av brunsas. Annars kan jag nog halla med om att jag tycker om skotsk mat. Framforallt deras kryddiga variant pa polsa - haggis. Mums!
En av de stora anledningarna till att jag flyttade hit ligger dock i just livsrytmen. Folk ar inte jaktade har, ens i rusningstrafik. Jag har fortfarande inte hort nagon sucka i mataffaren ifall streckkoder inte funkar, folk betalar med smamynt eller folk packar omstandigt. Nja, det var ocksa logn, for folk "packar" inte, de slanger ner maten i 6 pasar och gar. Hemma pa ICA brukade jag tanka att tanterna skulle fa spader om de visste hur folk i andra lander packar sina kassar... Annars skulle just det momentet kunna leda till stress for oftast finns bara 1 ranna efter kassan, sa ena kunden maste packa innan man kan fortsatta med nasta. Trots det verkar alla ta saken med ro och har man mycket hjalper kassorskan till. Vilket jag kanner ar stressande, men ingen i kon suckar over min langsamhet.
Nar jag jobbade med en grupp Londonbor pa kirurgmassan forra veckan sa uttryckte de ocksa forundran over att folk inte bangade i varandra, att folk sa "sorry" hela tiden och hur skottar generellt beter sig ute bland folk. Efter att ha lyssnat pa dem har jag insett att Stockholmsbeteendet jag irriterat mig pa i Sverige snarare ar ett Storstadsbeteende. Folk bangar i varandra och blanger i London ocksa.
Vad jag gillar med den multikulturella stamningen har ar att folk far vara annorlunda. Ni minns val rabaldret i Goteborg nar en sparvagnschauffor korde omkring i turban? Fruktansvart lojligt, forstas, och nagot man ser flera ganger i veckan har. Turbaner och slojor forekommer bade pa bussar, McDonald's och i bibliotek. Och varfor skulle det vara fel pa nagot satt? Det kanske ar lite det Magdalena menar nar hon menar att Jantelagen inte kommit hit. Det racker med att aka runt i ett villaomrade for att se att varenda tradgard och hus ser markant annorlunda ut an grannens, trots att de i grunden ar likadana. Kan jamforas med likformigheten i manga svenska samhallen och rabaldret nar mina egna foraldrar ville mala sitt radhus annorlunda mot alla andras...
Fast jag tror inte skottarna skulle halla med om att Jantelagen inte finns har. Det gor den. Folk som havdar sin framgang etc blir bemotta pa precis samma satt har som i Sverige. Det ar i alla fall vad jag forstatt av de skottar jag mott. Och deras hierarkier ar plattare an Engelsmannens - vad galler allt. Troligen sant, men jag upplever det som att svenskar har en annu plattare.
Till sist; jag forstar inte varfor skribenten sager "...pa gatan i Lanarkshire star Magdalena Graafs rosa sportbil" nar hon bor i Bothwell. Det vore som att saga "...pa gatan i Angermanland star Peter Forsbergs bla sportbil". Jisses.
No comments:
Post a Comment