15 September 2004

Ja herre jävlar...

Nu är jag trött igen. Varför kunde inte Gud ge alla sina anhängare en gnutta humor, tolerans och självdistans när han ändå höll på? Många av dem är ju mer paranoida än McDonald's huvudkontor! Jag läser "ramaskriet" över Gardells affischer (vilka iofs suttit uppe i månader utan att någon gjort väsen av det) och funderade först över om jag skulle orka kommentera det över huvud taget. Men nu gör jag det.

Gardell är troende, vilket varit känt i åratal i hans texter, intervjuer och dessutom har han skrivit en bok om det. (Om Gud.) Att just han skulle vara ute efter att håna Gud låter ungefär lika troligt som att en Djurgårdare skulle håna Håkan Södergren. (Inte alls, alltså.) Och hur man ens kan håna Gud genom detta förstår jag inte. Möjligtvis om Frälsis tycker att han behandlar deras uniform lite respektlöst, men ett hån? Från en troende??

Tvärtom vore det coolt om affischerna kunde bli trendsättare. Tänk er tuffa ungdomar i lite nonchigt knäppta Frälsningsarméjackor. Frälsis rockar fett, liksom. Tänk vilken modernisering, vilken ny publik de skulle nå. För när kidsen väl börjat bära märkesjackan kanske de tittar in på en mässa också - nån kväll, när de inte är bakfulla. Och då skulle de säkert tycka att det är råcool musik, för det tyckte jag och pappa när vi var där när jag skrev specialarbete i gymnasiet. Men med den intensiva, moderna och radikala marknadsföring som kyrkan (och alla andra kyrkor också för den delen) gör så är det väl inte konstigt att de inte når ut till massorna längre. För att nå ut till massorna måste man vara en av massorna.

Ett tips på studieresa; Metodistkyrkan i Storbritannien (sponsrar till och med en internetkyrka!). Personligen kan jag rekommendera den i Glasgow. Ceilidhs (dans) i kyrkan, studentluncher, utflykter för alla, discon, sportevenemang. Aktiv marknadsföring, aktivt deltagande, se till att vara där alla är, DÅ når man ut till massorna.

Själv ska jag se på Gardells show nästa fredag. Det är väl det närmaste ett väckelsemöte jag någonsin skulle sätta min fot på. Och då brukar de ändå vara rätt god, men ibland läskig, underhållning - för en icketroende...

No comments: