6 September 2004

Ja må ja leva!

Tänka sig, idag fyller min svenska blogg 1 år. För exakt ett år sedan insåg jag att jag faktiskt skulle komma att skriva så mycket att det vore bäst att separera de två bloggarna. Då, för ett år sedan, hade jag precis kommit hem från Skottland och var helt i "English mode", så det kändes mest naturligt att skriva på engelska. Idag har jag nog kommit hem helt, för den svenska uppdateras långt oftare (ligger ständigt på ca 100 fler inlägg) och det är här jag skrivit de mer allvarliga inläggen senaste tiden. På den engelska skrev jag väl mitt senaste längre debattinlägg i Juni. Men jag har lovat ändring på det. Det är bara det att sådant som rör inhemska fenomen gör sig bäst i den svenska versionen, annars måste man ju skriva en tilläggsblogg för att förklara varför beteendet är märkligt, typ.

Jag får tacka Linda, som drog in mig i galenskapen. Hade det inte varit för dig hade jag nog fortfarande inte vetat vad en blogg är! Jag har naturligtvis inte använt bloggen så som jag tänkt, men å andra sidan finns en vits med ögonblicksskildringar och spontana inlägg också. Nackdelen är bara; så fort jag får en stund över tenderar jag att blogga istället för att skriva på det där andra. Antalet skrivbordstexter har drastiskt minskat senaste tolv månaderna! Och min roman kommer aldrig i helvete bli klar. Nångonsin i världshistorien. Jag tror jag fastnat i det här ocensuerade, ostrukturerade och spontana uttryckssättet. Jo, för jag kan ärligt erkänna att jag inte lägger lika stor vikt vid grammatik och struktur när jag bloggar. Det sparar jag för seriösa tillfällen. :-) På samma sätt som att jag uttrycker mig mindre korrekt när jag snackar med kompisar i telefon än när ja ska övertyga en professor om min ståndpunkt. Det är skönt att inte behöva vara så jäkla korrekt hela tiden!

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle bara gratta mig själv. Nu ska jag komma på hur jag ska fira det...

JO, men jag ska ju på middag hos mina föräldrar ikväll! Mamma tänkte koka pitepalt i eftermiddag. Godare festmåltid finns knappt. Hurra!

No comments: