Kan inte släppa Hallrymningen riktigt. Jag menar, hela historien är ju som en Gyllene Tider-CD. Först rusar ungfölen ut ur fängelset i något slags sommartider, hej, hej, sommartider, och kom så ska vi leva livet, men de inser strax att det är tuffa tider för en del, för en drömmare... Så åtminstone en av dem beslöt sig för att jag går och fiskar, vilket fick en annan att känna sig som Kung av sand tills, lätt fånget, lätt förgånget, de båda två miste friheten igen. Tja, tänkte de som var kvar, hej, hej, jag reder mig nog, jag sitter på en sten vid en sjö i en skog. D.v.s. tills den ene sprang ut på ett fält och nästan vädjade till polisen ta mig, nu är jag din. Och så, när alla vännerna gått hem var det bara en förvirrad stackare kvar som vandrar i ett sommarregn tills han somnar och blir gripen han också. "Jag borde förstås ha vetat bättre" tänkte han förgrymmat, men det är försent, det är över nu.
Jag vet, men sitter man trött på jobbet får man sina fnitterinfall ibland. Och då har jag med flit undvikit de självskrivna "Dåligt sällskap", "Du är en gangster, älskling" och en packe andra mindre kända men minst lika passande. Jag måste skaffa mig en hobby...
31 July 2004
Ketchupeffekten
Idag händer precis ALLT!
Knappt kommer man till jobbet innan Tony Olsson fångas in. På rasten kvart över två WAPar man fram domen i Knutby och blir kung på bygget för ett par minuter när man kan vidarebefordra nyheten. (Ett mer väntat utslag än tomten på julafton, men ändå.) Och knappt har man stängt ner förrän man får SMS om att Djurgården, vid seger/oavgjort mot Lituaerna, möter Juventus i nästa omgång! Hur coolt är inte det! Inte en chans att man går vidare, men skit samma. Juventus!!!
Idag är den bästa dagen på hela sommaren. Nu kanske man äntligen slipper de där sjukt extrema diettipsen på löpsedlarna ett par dagar framöver. (varning för värsta sockerfällan - rökt skinka!!! Please...) Jag har länge undrat vad tusan de är till för - så att vi ska se fräscha ut i galonbyxor eller?
Är inte van vid så mycket nyheter på en gång, så nu åker jag ut på landet och vilar upp mig över helgen. :-)
Knappt kommer man till jobbet innan Tony Olsson fångas in. På rasten kvart över två WAPar man fram domen i Knutby och blir kung på bygget för ett par minuter när man kan vidarebefordra nyheten. (Ett mer väntat utslag än tomten på julafton, men ändå.) Och knappt har man stängt ner förrän man får SMS om att Djurgården, vid seger/oavgjort mot Lituaerna, möter Juventus i nästa omgång! Hur coolt är inte det! Inte en chans att man går vidare, men skit samma. Juventus!!!
Idag är den bästa dagen på hela sommaren. Nu kanske man äntligen slipper de där sjukt extrema diettipsen på löpsedlarna ett par dagar framöver. (varning för värsta sockerfällan - rökt skinka!!! Please...) Jag har länge undrat vad tusan de är till för - så att vi ska se fräscha ut i galonbyxor eller?
Är inte van vid så mycket nyheter på en gång, så nu åker jag ut på landet och vilar upp mig över helgen. :-)
30 July 2004
Proffissionnellt
Så har då vår inkompetenta poliskår tillfångatagit samtliga rymlingar från Hall. Nu sitter dessa hos den inkompetenta personalen på Kronobergshäktet så att vår inkompetenta rättsapparat kan utreda de brott som begicks i samband med rymningen. Så småningom forslas herrarna tillbaka till vår inkompetenta kriminalvård medan vår inkompetenta justitieminister tar emot allt obefogat skit av vår högst inkompetenta media/allmänhet.
Det är väl tur för hela vårt inkompetenta rättssystem att till och med fångarna är så inkompetenta att de inte ens kan rymma ordentligt.
Det är väl tur för hela vårt inkompetenta rättssystem att till och med fångarna är så inkompetenta att de inte ens kan rymma ordentligt.
Fredagsfyran, v. 31
Tema: studerande
1. Har du studerat något efter grundskolan/ gymnasiet?
Jodå. Först läste jag upp de treor jag hade från Gymnasiet till femmor på Komvux. Spred de fem kurserna över två terminer och läste lite ämnen på skoj också. Sedan hade jag betyg nog för att komma in på Juristlinjen och där har jag läst lite extra och kommer ha 215p istf 180 när uppsatsen är klar... Har dessutom 40p Kriminologi som riskerar att bli 60 om jag inte hittar ett jobb. Och så 10p Rastänkandets Historia. Jo, och en sommar gick jag Grundkurs i webproducent. Man kunde tro att jag inte gjort annat...
2. Om du skulle börja studera nu, vad skulle det bli?
Jag har många olika svar på den frågan. Egentligen skulle jag vilja plugga till läkare nu, för det verkar spännande, eller journalistik så jag kan satsa på att bli sportjournalist. Och så psykologi och socionomlinjen för att det verkar kul. Men NU, med den livssituation jag har just NU, så skulle jag plugga Spanska och Franska. Har märkt att engelska, svenska och fylle-tyska inte räcker alla gånger. Och så en skrivarkurs på skoj.
3. Vilket är/ var ditt favoritämne?
I grundskolan/gymnasiet var det alltid Svenska och Samhällsskunskap. Även om samhällskunskapen på gymnasiet mer var ekonomi-, SCB- o politikkunskap. Samhällskunskapen så som jag gillade den fick jag i tillvalet Socialkunskap (sociala problem, rättsväsendet, droger m.m).
4. Var du/ är du duktig i skolan?
Hyfsat duktig tror jag. Inte så där överäckligtsuperpluggande duktig som får 5,0 i medel på hälften bra prov och hälften fjäsk, utan jag gör mina läxor, engagerar mig olika beroende på intresse och ifrågasätter det mesta. Prov och betyg mäter definitivt inte allt, men jag har alltid legat över medel i alla fall.
1. Har du studerat något efter grundskolan/ gymnasiet?
Jodå. Först läste jag upp de treor jag hade från Gymnasiet till femmor på Komvux. Spred de fem kurserna över två terminer och läste lite ämnen på skoj också. Sedan hade jag betyg nog för att komma in på Juristlinjen och där har jag läst lite extra och kommer ha 215p istf 180 när uppsatsen är klar... Har dessutom 40p Kriminologi som riskerar att bli 60 om jag inte hittar ett jobb. Och så 10p Rastänkandets Historia. Jo, och en sommar gick jag Grundkurs i webproducent. Man kunde tro att jag inte gjort annat...
2. Om du skulle börja studera nu, vad skulle det bli?
Jag har många olika svar på den frågan. Egentligen skulle jag vilja plugga till läkare nu, för det verkar spännande, eller journalistik så jag kan satsa på att bli sportjournalist. Och så psykologi och socionomlinjen för att det verkar kul. Men NU, med den livssituation jag har just NU, så skulle jag plugga Spanska och Franska. Har märkt att engelska, svenska och fylle-tyska inte räcker alla gånger. Och så en skrivarkurs på skoj.
3. Vilket är/ var ditt favoritämne?
I grundskolan/gymnasiet var det alltid Svenska och Samhällsskunskap. Även om samhällskunskapen på gymnasiet mer var ekonomi-, SCB- o politikkunskap. Samhällskunskapen så som jag gillade den fick jag i tillvalet Socialkunskap (sociala problem, rättsväsendet, droger m.m).
4. Var du/ är du duktig i skolan?
Hyfsat duktig tror jag. Inte så där överäckligtsuperpluggande duktig som får 5,0 i medel på hälften bra prov och hälften fjäsk, utan jag gör mina läxor, engagerar mig olika beroende på intresse och ifrågasätter det mesta. Prov och betyg mäter definitivt inte allt, men jag har alltid legat över medel i alla fall.
29 July 2004
Rymmarna
"Psyksjuka" och Maffiabossar i all ära, men är det något jag är rädd för så är det sådana som Tony & Co som rymde från Hall. Kalla, beräknande och hänsynslösa killar som redan bevisat att de är kababla till vad som helst. Jag undrade från början varför just dessa fyra flydde tillsammans. Jag kan förstå om Olsson och Maiorana har gemensamma intressen, men de andra två... Tills de blev inplockade en och en, på rätt taffliga sätt. Aha, tänkte jag, distraherare som ger de två tunga killarna chans att komma undan.
Men för någon minut sedan fick jag nys om att även Maiorana gripits. Så nu stöp den teorin också.
Bra.
Sååå himla genomtänkt verkar rymningen inte varit trots allt. Den där hjälpen på utsidan kan ju inte ha funkat om de måste lalla runt i spenaten en hel natt. Nu är det bara Tony kvar; den jag kan förstå om poliserna fruktar mest. Jag har ett tips; Tantolunden. Det finns väl ingen som skulle tro att han gömt sig där...
Men för någon minut sedan fick jag nys om att även Maiorana gripits. Så nu stöp den teorin också.
Bra.
Sååå himla genomtänkt verkar rymningen inte varit trots allt. Den där hjälpen på utsidan kan ju inte ha funkat om de måste lalla runt i spenaten en hel natt. Nu är det bara Tony kvar; den jag kan förstå om poliserna fruktar mest. Jag har ett tips; Tantolunden. Det finns väl ingen som skulle tro att han gömt sig där...
Djurgården - FBK Kaunas
Litauerna ser ut som något div. 3-gäng på uppvärmningen. Gröna shorts, gröna strumpor, gröna tröjor; hur många sådana lag spelade man inte emot på ungdomsturneringarna? En kille ser ut att knappt ha gått ut högstadiet och en annan böjer plötsligt kroppen bakåt i en otäck limbo-vinkel. För att stajla eller stretcha?
Domarna är karikatyrer från Röda Armén. På raka led och i takt löper de längs linjen. De höga knälyften sker med exakt samma ben, exakt lika högt. De kör hela programmet; sidled, bakåt, framåt, upp och nicka... nej, det gör de inte, men det är väl det enda. Gymnastiken vid mittcirkeln ser onödig ut för en domare, men i Röda Armén lämnas inget åt slumpen. Domarna är från Rumänien. Vi tänkte väl det...
Sedan börjar matchen och vi fnittrar inte längre. Mycket var fel och märkligt och den stackars bollen såg ibland ut att vädja "sparka till mig" där den låg stilla i flera sekunder innan närmsta gubbe hann fram. Ändå: den Ouden var närmast av alla att göra mål - två gånger - därför blir jag riktigt irriterad när folk efter matchen ställer sig och skriker "Fitta! Fan vad dålig du är! Du är värdelös!" till honom. Som om någon annan var så mycket bättre.
0-0 hemma. Kaunas förlorade i vart fall mer än vad vi gjorde på det resultatet. Det räcker med att vi gör ett mål på onsdag så måste Kaunas vinna matchen för att gå vidare. Tänk på det.
Domarna är karikatyrer från Röda Armén. På raka led och i takt löper de längs linjen. De höga knälyften sker med exakt samma ben, exakt lika högt. De kör hela programmet; sidled, bakåt, framåt, upp och nicka... nej, det gör de inte, men det är väl det enda. Gymnastiken vid mittcirkeln ser onödig ut för en domare, men i Röda Armén lämnas inget åt slumpen. Domarna är från Rumänien. Vi tänkte väl det...
Sedan börjar matchen och vi fnittrar inte längre. Mycket var fel och märkligt och den stackars bollen såg ibland ut att vädja "sparka till mig" där den låg stilla i flera sekunder innan närmsta gubbe hann fram. Ändå: den Ouden var närmast av alla att göra mål - två gånger - därför blir jag riktigt irriterad när folk efter matchen ställer sig och skriker "Fitta! Fan vad dålig du är! Du är värdelös!" till honom. Som om någon annan var så mycket bättre.
0-0 hemma. Kaunas förlorade i vart fall mer än vad vi gjorde på det resultatet. Det räcker med att vi gör ett mål på onsdag så måste Kaunas vinna matchen för att gå vidare. Tänk på det.
28 July 2004
Självinsikt? Jag? Eller hur...
Jag blir galen på mig själv. Här sitter jag och ser fel och brister och skavanker på löpande band, subjektiva omdömen, vinklade omdömen och alltihop pekar åt ett enda håll. Jag är sämst. X är perfekt. Så får jag ett mail av bästa kompisen som pang på, rakt på rödbetan, läser lusen av mig och pekar på självklara saker som innebär att jag ju inte alls är sämst. Och jag frågar mig själv; Hur kunde jag se världen så där knasigt?!? Hon har ju helt rätt och jag känner mig urkorkad som ens tänkt i de banorna. Jag läser om mailet jag skickade och inser att om någon skickat det till mig hade jag suckat och undrat om människan verkligen kan vara så trångsint. Det kan hon.
För fan, Carina, sluta vara en idiot! Går det så går det, går det inte så... har jag försökt. Jenny har rätt - jag kanske inte kommer närmare än så här. Just därför kan jag inte låta små skitdetaljer sänka mitt självförtroende. Gör jag det blir det bara värre. Dåligt självförtroende är en sann glädjedödare. Bra självförtroende är sexigt. Har jag hört.
När jag läser hennes svarsmail kan man tro att jag fiskat efter erkännande. Det har jag inte. Jag har försökt lägga fram fakta som talar emot mig, rent ärligt talat alltså. Men det var ju inte ärligt, det var högsta graden av självbedrägeri. Det minsta jag kan göra innan jag avrättar mig själv är väl att låta någon annan fälla avgörandet! Det ska jag göra nu också.
För fan, Carina, sluta vara en idiot! Går det så går det, går det inte så... har jag försökt. Jenny har rätt - jag kanske inte kommer närmare än så här. Just därför kan jag inte låta små skitdetaljer sänka mitt självförtroende. Gör jag det blir det bara värre. Dåligt självförtroende är en sann glädjedödare. Bra självförtroende är sexigt. Har jag hört.
När jag läser hennes svarsmail kan man tro att jag fiskat efter erkännande. Det har jag inte. Jag har försökt lägga fram fakta som talar emot mig, rent ärligt talat alltså. Men det var ju inte ärligt, det var högsta graden av självbedrägeri. Det minsta jag kan göra innan jag avrättar mig själv är väl att låta någon annan fälla avgörandet! Det ska jag göra nu också.
27 July 2004
Man vet att Pridefestivalen är på G när...
Jag förstår inte. Vad demonstrerade de emot? Homosexuella? Hur gör man då? Hur tänker man då? För mig är det som om 20-30 pers gick runt med plakat som uttrycker avsky för folk som föredrar brunetter. Jag skulle vilja se en motdemonstration imorgon; 30 pers som uttrycker avsky för män som älskar kvinnor. Det är ju jätteperverst, för de är ju så olika varandra man kan vara - på alla plan.
2004 finns det fortfarande människor som hakar upp sig på vilka folk gökar med. I den här takten kommer vi aldrig bli en civiliserad värld.
2004 finns det fortfarande människor som hakar upp sig på vilka folk gökar med. I den här takten kommer vi aldrig bli en civiliserad värld.
Psyktortyr
Psykvård, psykstörd, psykvåld(!), psykdömd, psyk...
Det finns ingen hejd på tidningarnas uppfinningsförmåga. Vad fariken är en "psykstörd"? Häromdagen kunde man läsa något ointelligent, onyanserat och inte minst o-påläst om "psykvåldet" (i någon av kvällstidningarna). Det ordet fanns minsann inte för tre år sedan!
Den här ovanan med att sätta psyk- framför hart när vartenda substantiv retar mig till vansinne. Jag hoppas det bara är en modefluga, så att vi inte finner en hel kolumn med rappakalja under "psyk-" i SAOL om ett par år.
Det finns bara ett ord där det prefixet är befogat; det är ordet i den mening min mamma brukar utbrista när något driver henne till vansinne och det är så jag känner när jag slår upp tidningarna idag - jag får psykbryt!
Det finns ingen hejd på tidningarnas uppfinningsförmåga. Vad fariken är en "psykstörd"? Häromdagen kunde man läsa något ointelligent, onyanserat och inte minst o-påläst om "psykvåldet" (i någon av kvällstidningarna). Det ordet fanns minsann inte för tre år sedan!
Den här ovanan med att sätta psyk- framför hart när vartenda substantiv retar mig till vansinne. Jag hoppas det bara är en modefluga, så att vi inte finner en hel kolumn med rappakalja under "psyk-" i SAOL om ett par år.
Det finns bara ett ord där det prefixet är befogat; det är ordet i den mening min mamma brukar utbrista när något driver henne till vansinne och det är så jag känner när jag slår upp tidningarna idag - jag får psykbryt!
I minoritetstankar
Minoriteter är kul. Det är kul för majoriteten tror att de känner minoriteten och är så försiktiga att trampa dem på tårna att de tenderar att inte låtsas om dem alls.
Är folk tjocka, feta, mulliga eller kraftiga?
Är folk zigenare eller romer?
Bög, lesbisk, homosexuell eller gay?
Svart, mörk eller neger?
Handikappade eller rörelsehindrade?
Utvecklingsstörda eller mentalt handikappade?
Ännu roligare blir det om man pratar med folk som kan placeras bakom någon av dessa epitet. Inte ens gruppen själv har en gemensam ståndpunkt för vad de vill kallas. Allt är fel, allt är rätt, allt går beroende på situation och sällskap.
"Don't call me black!" minns jag en Jamaican ryta åt mig i USA, "I'm a negro! Those motherfuckers [across the street] are blacks."
Där svalde jag i vrångstrupen minsann.
En kompis är gay, en är bög och en är avgjort homosexuell. En bekant är rom, hans syster är zigenare. Själv är jag nog... välbyggd.
"Om folk inte ens tillåts vara CP-skadade, vad är de då? Ett satans neutrum." som Jonas Gardell sa.
Är folk tjocka, feta, mulliga eller kraftiga?
Är folk zigenare eller romer?
Bög, lesbisk, homosexuell eller gay?
Svart, mörk eller neger?
Handikappade eller rörelsehindrade?
Utvecklingsstörda eller mentalt handikappade?
Ännu roligare blir det om man pratar med folk som kan placeras bakom någon av dessa epitet. Inte ens gruppen själv har en gemensam ståndpunkt för vad de vill kallas. Allt är fel, allt är rätt, allt går beroende på situation och sällskap.
"Don't call me black!" minns jag en Jamaican ryta åt mig i USA, "I'm a negro! Those motherfuckers [across the street] are blacks."
Där svalde jag i vrångstrupen minsann.
En kompis är gay, en är bög och en är avgjort homosexuell. En bekant är rom, hans syster är zigenare. Själv är jag nog... välbyggd.
"Om folk inte ens tillåts vara CP-skadade, vad är de då? Ett satans neutrum." som Jonas Gardell sa.
26 July 2004
I jordgubbens tecken
Tack gode gud för Syltsocker. Tack vare det kan till och med jag koka sylt! Gjorde jordgubbssylt igår och herreminjössesamalia vad gott det var! Nu tänker jag äta pannkakor för alltid ända in till tidens ände, så det så.
Åt också världens godaste godis till min "filmkväll" igår - jordgubbar doppade (dränkta) i mörk choklad. Sagolikt gott.
Och i morse tog jag några rest-jordgubbar och skivade dem över müslin.
Det är inte jordgubbar man får skörbjugg av, hoppas jag...
Åt också världens godaste godis till min "filmkväll" igår - jordgubbar doppade (dränkta) i mörk choklad. Sagolikt gott.
Och i morse tog jag några rest-jordgubbar och skivade dem över müslin.
Det är inte jordgubbar man får skörbjugg av, hoppas jag...
25 July 2004
Sagor från kassalinjen
Sagan om stenen i glashuset
Det var en gång två kunder i 30-årsåldern. Ett par. På snacket verkade det som om det var mannen om plockat ihop kundvagnen, för han talade sig varm om de olika produkterna och om det "fantastiskt goda" hon skulle få smaka när de kom hem. Det var massor med olika italienska skinkor, korvar och prickigkorv som var mer prickig än korv... Dessutom var det en massa ostar med en fettprocent långt över 30%. Ja, en riktig festmåltid.
Så slog jag in en låda Toffifee (ni vet, de där chokladgrejerna i kolaskal med en nöt i mitten) och det var tydligt att det inte stod på mannens inköpslista, för han tog upp den, tittade på kvinnan och suckade så där förebrående:
"Men du... är inte det här enormt fettbildande?"
Eh...
========================================
Sagan om lillkillens världsuppfattning
Det var en gång en liten kille på 3-4 år som var med sin mamma och handlade. Bakom dem i kön stod en ensam man i 25-årsåldern. Lillkillen tittade länge på storkillen och när de stod bredvid varandra och plockade i varor säger så lillkillen till storkillen:
"Var är din mamma?"
Storkillen såg lite perplex ut, men svarade till slut:
"Hon är nog hemma skulle jag tro."
"Får du gå och handla själv?"
"Ja, jag är en stor pojke nu."
Mamman och kassörskan fnittrade och lillkillen säger:
"Jaha. Så hon är hemma med sin bebis?"
"Nej, det ska nog inte vara mer bebisar där nu." ler storkillen och går.
Lillkillen ser länge efter storkillen. Mammor har såklart bebisar och pojkar går såklart och handlar med mamma. Åtminstone när man är 3-4 år.
Det var en gång två kunder i 30-årsåldern. Ett par. På snacket verkade det som om det var mannen om plockat ihop kundvagnen, för han talade sig varm om de olika produkterna och om det "fantastiskt goda" hon skulle få smaka när de kom hem. Det var massor med olika italienska skinkor, korvar och prickigkorv som var mer prickig än korv... Dessutom var det en massa ostar med en fettprocent långt över 30%. Ja, en riktig festmåltid.
Så slog jag in en låda Toffifee (ni vet, de där chokladgrejerna i kolaskal med en nöt i mitten) och det var tydligt att det inte stod på mannens inköpslista, för han tog upp den, tittade på kvinnan och suckade så där förebrående:
"Men du... är inte det här enormt fettbildande?"
Eh...
========================================
Sagan om lillkillens världsuppfattning
Det var en gång en liten kille på 3-4 år som var med sin mamma och handlade. Bakom dem i kön stod en ensam man i 25-årsåldern. Lillkillen tittade länge på storkillen och när de stod bredvid varandra och plockade i varor säger så lillkillen till storkillen:
"Var är din mamma?"
Storkillen såg lite perplex ut, men svarade till slut:
"Hon är nog hemma skulle jag tro."
"Får du gå och handla själv?"
"Ja, jag är en stor pojke nu."
Mamman och kassörskan fnittrade och lillkillen säger:
"Jaha. Så hon är hemma med sin bebis?"
"Nej, det ska nog inte vara mer bebisar där nu." ler storkillen och går.
Lillkillen ser länge efter storkillen. Mammor har såklart bebisar och pojkar går såklart och handlar med mamma. Åtminstone när man är 3-4 år.
24 July 2004
Pendeltågsteatern ger...
På pendeltåget igår kväll satte jag mig snett mitt emot en illaluktande, apfull man i övre medelåldern som såg riktigt härjad ut. Bredvid mig satte sig en kvinna något yngre än mannen. Mannen började med att uttrycka hur vacker han tyckte att kvinnan var och sedan var samtalet, eller monologen, igång. Det var så kul att lyssna på att jag inte minns ett smack av de sidor jag låtsades läsa i min bok.
Kvinnan hade varit på Gyllene Tider-konserten och mannen kontrade med att han varit ljudtekniker "i hela sitt liv" och att han på 60-talet turnerat med "alla de stora". Han berättade sitt livs historia, som till en början lät helt plausibel, men efter ett tag började jag tvivla på vissa detaljer...
Som sagt, han hade varit ljudtekniker i hela sitt och turnerat runt med Tages, Ted Gärdestad och ett gäng andra snubbar från före min tideräkning. Så helt plötsligt hade han varit pilot i 27 år. Han var "född flygare" och tog "A, b, c-kort på 8 månader". Sedan hade han flugit med en rad bolag; allt från sightseeing till Braathens, Malmö Aviation och Britannia. Lät som attans moderna bolag och med tanke på hans tillstånd tillät jag mig tvivla lite. På gatan hade han hamnat för sju år sedan när han börjat dricka efter en jobbig separation. Jag kan inget om sådant här, men kanske kan man åldras och härjas såpass under 7 år. Och ändra sitt tal och jargong så radikalt. Det var ingen pilot som snackade kan jag säga.
Mannen pratade på. Han hade varit på ett kyrkomöte i Sigtuna tidigare under dagen. "Jag håller på att bli kristen", sa han, vilket kvinnan tyckte lät bra för då kanske han kunde sluta dricka. "Många har slutat drickat när de funnit en tro", sa hon. Mannen hade skaffat läroböcker också. Han hade snott både en bibel och en psalmbok från kyrkan. Sådärja.
Sedan visade det sig att mannen och kvinnan kom från samma del av Sollentuna. Han berättade sitt livs historia igen och då hade han börjat jobba för en firma direkt efter skolan. "Det skulle bara vara ett 2 månaders jobb, men jag blev kvar i över 20 år". Han babblade vidare och precis innan jag skulle kliva av frågade han kvinnan vad hon pysslade med.
"Jag är terapeut." säger hon.
"Vad är det? Vad gör man då?" frågade han.
"Man pratar med folk, och lyssnar, mest lyssnar när de pratar av sig."
Bingo.
Kvinnan hade varit på Gyllene Tider-konserten och mannen kontrade med att han varit ljudtekniker "i hela sitt liv" och att han på 60-talet turnerat med "alla de stora". Han berättade sitt livs historia, som till en början lät helt plausibel, men efter ett tag började jag tvivla på vissa detaljer...
Som sagt, han hade varit ljudtekniker i hela sitt och turnerat runt med Tages, Ted Gärdestad och ett gäng andra snubbar från före min tideräkning. Så helt plötsligt hade han varit pilot i 27 år. Han var "född flygare" och tog "A, b, c-kort på 8 månader". Sedan hade han flugit med en rad bolag; allt från sightseeing till Braathens, Malmö Aviation och Britannia. Lät som attans moderna bolag och med tanke på hans tillstånd tillät jag mig tvivla lite. På gatan hade han hamnat för sju år sedan när han börjat dricka efter en jobbig separation. Jag kan inget om sådant här, men kanske kan man åldras och härjas såpass under 7 år. Och ändra sitt tal och jargong så radikalt. Det var ingen pilot som snackade kan jag säga.
Mannen pratade på. Han hade varit på ett kyrkomöte i Sigtuna tidigare under dagen. "Jag håller på att bli kristen", sa han, vilket kvinnan tyckte lät bra för då kanske han kunde sluta dricka. "Många har slutat drickat när de funnit en tro", sa hon. Mannen hade skaffat läroböcker också. Han hade snott både en bibel och en psalmbok från kyrkan. Sådärja.
Sedan visade det sig att mannen och kvinnan kom från samma del av Sollentuna. Han berättade sitt livs historia igen och då hade han börjat jobba för en firma direkt efter skolan. "Det skulle bara vara ett 2 månaders jobb, men jag blev kvar i över 20 år". Han babblade vidare och precis innan jag skulle kliva av frågade han kvinnan vad hon pysslade med.
"Jag är terapeut." säger hon.
"Vad är det? Vad gör man då?" frågade han.
"Man pratar med folk, och lyssnar, mest lyssnar när de pratar av sig."
Bingo.
23 July 2004
Fredagsfyran, v. 30
Tema: blandat
1. Vad ska man göra när sommaren regnar bort?
Allt man brukar göra alla andra veckor om året då det inte heller är +25 och solsken. Förstår inte hysteri-deppet, visst vore det skönt med lite värme, men livet funkar utan också. Det är bara att göra vad man brukar göra, för man brukar ju inte ligga på stranden och såsa.
2. Vad är det bästa som hänt dig på sistone?
Öhm... Ehm... Jo! Att Jenny kommit hem igen. Har saknat henne. Åsså att jag fick ca 2000 mer i lön än vad jag räknat ut. Alltid välkommet.
3. Vad önskar du dig just nu?
Ett jobb. Helst i Skottland eller London.
4. Hur känner du dig idag, egentligen?*
* jag vet, gammal fråga, men alltid lika aktuell
Otillräcklig. Behöver skriva jobbansökningar, har ett par obesvarade mail och ligger grymt efter med bloggandet + att jag behöver städa, men jag börjar jobba om 4 timmar så jag vet inte vad jag ska börja med. Oj, jag har visst redan tagit ett beslut...
1. Vad ska man göra när sommaren regnar bort?
Allt man brukar göra alla andra veckor om året då det inte heller är +25 och solsken. Förstår inte hysteri-deppet, visst vore det skönt med lite värme, men livet funkar utan också. Det är bara att göra vad man brukar göra, för man brukar ju inte ligga på stranden och såsa.
2. Vad är det bästa som hänt dig på sistone?
Öhm... Ehm... Jo! Att Jenny kommit hem igen. Har saknat henne. Åsså att jag fick ca 2000 mer i lön än vad jag räknat ut. Alltid välkommet.
3. Vad önskar du dig just nu?
Ett jobb. Helst i Skottland eller London.
4. Hur känner du dig idag, egentligen?*
* jag vet, gammal fråga, men alltid lika aktuell
Otillräcklig. Behöver skriva jobbansökningar, har ett par obesvarade mail och ligger grymt efter med bloggandet + att jag behöver städa, men jag börjar jobba om 4 timmar så jag vet inte vad jag ska börja med. Oj, jag har visst redan tagit ett beslut...
22 July 2004
Sverige är fantastiskt - officiellt.
"Allt är relativt" och "inget är så bra att det inte kan bli bättre", men någonstans i allt vardagsgnäll kanske det vore kul att veta att veckans Newsweek utsett Sverige till världens bästa land! Trots våra larmrapporter om "den sjuka vården" är det ändå vården de framhåller, som vanligt. Tillsammans med lite annat, för det är inte ingredienserna i sig vi vinner på utan kombinationen och balansen.
Tyckte i alla fall jag var kul att läsa.
Tyckte i alla fall jag var kul att läsa.
18 July 2004
Stevie Wonder på Stadion
Nu förstår jag att föräldrarna hade en poäng när de muttrade att min och mina syskons musik lät likadant.
"Är det verkligen en skiva och inte en 45 min lång singel? Det är ju samma låt hela tiden." sa pappa.
Vi förstod inte alls hur han kunde säga så.
Idag jobbade jag på Stadion under Stevie Wonder-konserten. Och jag förstår nu precis pappas infallsvinkel. Förutom "I just called" (odödlig klassiker) och två andra gamla hits som jag inte kan namnen på så var det drygt två timmars jämmer, elände och ett jävla oljud utan melodi! Jag fick huvudvärk. Ibland när oljudet skar lite extra i öronen såg publiken på läktaren framför mig helt extatisk ut och applåderade. Ett tag trodde jag att de var sadister som applåderade mitt plågade ansiktsuttryck. Intressant att en sådan subjektiv sak som olika musiksmak kan påverka kroppen även fysiskt.
Konserter är något nytt för oss. Vi är vana att jobba på fotbolls- och hockeymatcher och en och annan speedway-tävling, men konserter har en annan typ av publik. Den är helt galen. Det finns inga regler, det enda som gäller är att hänsynslöst få sin vilja igenom. Ska jag fram till scenkanten spelar det ingen roll att jag köpt biljett på sittplats längst bak, jag ska fram.
Därför hade vi en mini-tjurrusning dryga halvtimmen före utsatt konsertstart. Ett par hundra lyckades ta sig ner på innerplan innan vi fick kontroll över situationen igen.
Jag har varit på ett flertal konserter i mitt liv. I mitt naiva sinne trodde jag jobbet ikväll skulle gå ut på att peka ut toaletter och kolla en och annan biljett på folk som hamnat fel. Istället var det planbevakning a la UEFA-cupfinal som gällde. De som pröjsat 900 (!) spänn för att få sitta skulle prompt ner och stå och de som kommit undan med 700 spänn för ståplats ville efter 30 min vila fötterna. Själv fick jag ingen användning av campingpallen utan fick springa fram och tillbaka längs staketet och se till att folk stannade på rätt sida. Så gott det gick.
Det är inte av jävelskap som sektioneringarna finns. Det mest akuta skälet är att räddningstjänsten bara tillåter ett visst antal på ståplats och ett visst antal på varje sektion, av säkerhetsskäl. En full ståplats är aldrig proppfull ända-ut-i-kanten, för förutom det faktum att folk automatiskt packar ihop sig så de ser färre ut än det är (se Oboy-paket...), så måste utrymme finns för nödutryckningar. Och nej, "men då flyttar jag ju på mig" är inget argument, för folk flyttar inte alls på sig. De vet inte ens vad som händer förrän det är försent. Så alla som argumenterade med att det redan är en massa sittplats-publik på ståplats (tjurrusningen ni minns) ökade snarare på vår angelägenhet att se till att det inte kommer in ännu fler. Sedan finns en rad andra mer eller mindre geniala skäl, som att 900-kronors publiken såklart skulle bli lack om de såg att det räckte att pröjsa 700 för att få tillgång till samma platser som dem.
Men jag undrar om inte många av de rena klagonissarna var ovana konsertbesökare. Som han som satt på sittplats längst fram på ena sidan och klagade på att ljudet var "katastrofalt". Japp, sitter man precis vid ena högtalaren så brukar det vara den man hör mest. Ett gammalt konsert-problem; se bra eller höra bra? (Kan upplysa om att dem som satt längst bort inte ens såg pianot på scenen, men ljudet var kanon.) Eller hon som ville låna min ihopfällbara pall till sin gravida väninna på ståplats. Jag sa nej, den får inte försvinna. "Men är det meningen att min gravida väninna ska stå?" Eh, ja, om man är så dum att man inte köper sittplats, och om det inte gick, inte tänker själv och tar med sig en pall. Jag erbjöd till sist att hon kunde få låna den om hon satt bredvid mig, men då blev kvinnan bara sur och gick. Det var inte mer angeläget än så alltså.
Vi pratade om att vi hoppas på att få jobba på Gyllene Tider också, för då är det åtminstone bra musik. Jag undrar bara, om publiken till en såpass lugn artist som Stevie Wonder är så här galen, hur ska då den till en popgrupp vara... Eller är det kanske så, som jag erfarit från mången fotbollsmatch, att Stevie-publiken helt enkelt anser sig vara så lugn och städad att regler inte gäller dem. Lite som VIP-publik på fotbollsmatcher. Säga vad man vill, men huliganer vet åtminstone att de gör fel när de gör fel.
Förresten, vad är det för vits med super-jätte-strängt foto- och upptagningsförbud (världsartist ni vet...) när hela publikhavet är fullt med mobiltelefoner? Klick - så skickas ett foto till polaren. Och dessutom har många moderna modeller en inspelningsfunktion. Det var rätt sött, oftast är det ju tändare publiken brukar hålla upp, men under "I just called" var det ett hav av mobiler. Man lät vänner och bekanta lyssna "live" och jag vet åtminstone två som spelade in låten för att spara. Och tog foto. Lägg ner såna här diva-förbud för vanlig publik, utan gestapo-metoder går det i alla fall inte att upprätthålla.
"Är det verkligen en skiva och inte en 45 min lång singel? Det är ju samma låt hela tiden." sa pappa.
Vi förstod inte alls hur han kunde säga så.
Idag jobbade jag på Stadion under Stevie Wonder-konserten. Och jag förstår nu precis pappas infallsvinkel. Förutom "I just called" (odödlig klassiker) och två andra gamla hits som jag inte kan namnen på så var det drygt två timmars jämmer, elände och ett jävla oljud utan melodi! Jag fick huvudvärk. Ibland när oljudet skar lite extra i öronen såg publiken på läktaren framför mig helt extatisk ut och applåderade. Ett tag trodde jag att de var sadister som applåderade mitt plågade ansiktsuttryck. Intressant att en sådan subjektiv sak som olika musiksmak kan påverka kroppen även fysiskt.
Konserter är något nytt för oss. Vi är vana att jobba på fotbolls- och hockeymatcher och en och annan speedway-tävling, men konserter har en annan typ av publik. Den är helt galen. Det finns inga regler, det enda som gäller är att hänsynslöst få sin vilja igenom. Ska jag fram till scenkanten spelar det ingen roll att jag köpt biljett på sittplats längst bak, jag ska fram.
Därför hade vi en mini-tjurrusning dryga halvtimmen före utsatt konsertstart. Ett par hundra lyckades ta sig ner på innerplan innan vi fick kontroll över situationen igen.
Jag har varit på ett flertal konserter i mitt liv. I mitt naiva sinne trodde jag jobbet ikväll skulle gå ut på att peka ut toaletter och kolla en och annan biljett på folk som hamnat fel. Istället var det planbevakning a la UEFA-cupfinal som gällde. De som pröjsat 900 (!) spänn för att få sitta skulle prompt ner och stå och de som kommit undan med 700 spänn för ståplats ville efter 30 min vila fötterna. Själv fick jag ingen användning av campingpallen utan fick springa fram och tillbaka längs staketet och se till att folk stannade på rätt sida. Så gott det gick.
Det är inte av jävelskap som sektioneringarna finns. Det mest akuta skälet är att räddningstjänsten bara tillåter ett visst antal på ståplats och ett visst antal på varje sektion, av säkerhetsskäl. En full ståplats är aldrig proppfull ända-ut-i-kanten, för förutom det faktum att folk automatiskt packar ihop sig så de ser färre ut än det är (se Oboy-paket...), så måste utrymme finns för nödutryckningar. Och nej, "men då flyttar jag ju på mig" är inget argument, för folk flyttar inte alls på sig. De vet inte ens vad som händer förrän det är försent. Så alla som argumenterade med att det redan är en massa sittplats-publik på ståplats (tjurrusningen ni minns) ökade snarare på vår angelägenhet att se till att det inte kommer in ännu fler. Sedan finns en rad andra mer eller mindre geniala skäl, som att 900-kronors publiken såklart skulle bli lack om de såg att det räckte att pröjsa 700 för att få tillgång till samma platser som dem.
Men jag undrar om inte många av de rena klagonissarna var ovana konsertbesökare. Som han som satt på sittplats längst fram på ena sidan och klagade på att ljudet var "katastrofalt". Japp, sitter man precis vid ena högtalaren så brukar det vara den man hör mest. Ett gammalt konsert-problem; se bra eller höra bra? (Kan upplysa om att dem som satt längst bort inte ens såg pianot på scenen, men ljudet var kanon.) Eller hon som ville låna min ihopfällbara pall till sin gravida väninna på ståplats. Jag sa nej, den får inte försvinna. "Men är det meningen att min gravida väninna ska stå?" Eh, ja, om man är så dum att man inte köper sittplats, och om det inte gick, inte tänker själv och tar med sig en pall. Jag erbjöd till sist att hon kunde få låna den om hon satt bredvid mig, men då blev kvinnan bara sur och gick. Det var inte mer angeläget än så alltså.
Vi pratade om att vi hoppas på att få jobba på Gyllene Tider också, för då är det åtminstone bra musik. Jag undrar bara, om publiken till en såpass lugn artist som Stevie Wonder är så här galen, hur ska då den till en popgrupp vara... Eller är det kanske så, som jag erfarit från mången fotbollsmatch, att Stevie-publiken helt enkelt anser sig vara så lugn och städad att regler inte gäller dem. Lite som VIP-publik på fotbollsmatcher. Säga vad man vill, men huliganer vet åtminstone att de gör fel när de gör fel.
Förresten, vad är det för vits med super-jätte-strängt foto- och upptagningsförbud (världsartist ni vet...) när hela publikhavet är fullt med mobiltelefoner? Klick - så skickas ett foto till polaren. Och dessutom har många moderna modeller en inspelningsfunktion. Det var rätt sött, oftast är det ju tändare publiken brukar hålla upp, men under "I just called" var det ett hav av mobiler. Man lät vänner och bekanta lyssna "live" och jag vet åtminstone två som spelade in låten för att spara. Och tog foto. Lägg ner såna här diva-förbud för vanlig publik, utan gestapo-metoder går det i alla fall inte att upprätthålla.
17 July 2004
Porr i Se & Hör
På tal om mitt inlägg om tidningen Café tidigare i veckan; har ni sett senaste numret av Se & Hör? Där finns en mycket detaljerad, anatomisk närbild på Viktoria Silvstedts mest privata delar. Tydligen gick hon på fest/premiär/vad det nu var i kort-kort utan trosor och så hade hon oturen att böja sig ner framför en kamera. Av olika skäl gillar jag inte brittisk skvallerpress, men de brukar i vart fall mörka/blurra de detaljerna i bilderna. Man brukar förstå vad poängen är ändå. På tal om att man kan få se mer i damtidningar än i herrtidningar alltså...
15 July 2004
Galna pappan
På AIK - IFK Göteborg idag satt jag och min kompis på familjeläktaren. En liten bit ifrån oss satt "Galna pappan" och hans familj. Han hade nog kommit fel, han skulle nog till klacken. Redan innan avspark stod han upp, pekade finger åt Göteborgsklacken och skrek "ni kan dra åt helvete". Hans yngste son, högst 2 år gammal, såg förundrat på honom.
Galna pappan var ett riktigt föredöme. Det var när jag såg honom som jag förstod var mobbing, hat och fördomar kommer ifrån. Sin lille tvååring (max alltså) med napp i mun satte han på armen, sedan pekade han på Göteborgsklacken och sa:
"De där ska du hata. Ni kan dra åt hel-ve-te!"
Och så pekade han finger åt dem och sa till sonen:
"Kan du göra så? Fuck off! Vänta, så här gör du."
Och så böjde han fingrarna på den förundrade pojken, som såklart inte kunde hålla kvar det avancerade greppet.
Lite senare pekade han ner mot IFK's målvakt och skrek:
"Tjockis!"
Och sedan kom han in i takten och skrek:
"Tjockis! Tjockis! Tjockis!"
Och hans son i yngre skolåldern tittade förundrat på honom. Då sa han till sonen:
"Gör så här; peka på honom."
Sonen tvekade, sedan följde han pappas exempel och pekade med rak arm. Pappan sa:
"Och så säger du så här; Tjockis!"
Sonen mumlade.
Någon minut senare ställde sig pappan upp och pekade igen och skrek "tjockis". Den gången följde pojken med, och såg så där lite småstolt ut över att göra som pappa. I mitt stilla sinne tänkte jag på hur lätt det är att ta med sig den "härliga fotbollsstämningen" till skolan och så peka på Pia och skrika "tjockis" på samma sätt som man gjorde mot IFK Göteborgs målvakt. Med den skillnaden att Pia ju faktiskt är tjock.
En stund senare satt skolpojken på pappans axlar, och det var tur det, för annars hade nog pappan gjort något dumt när AIK fick en frispark emot sig. Istället svor han åt domaren och lärde sonen hur man skriker "Domarjävel". Och när han ändå var igång lärde han pojken den gamla fina slagdängan "Håkan Mild är homosexuell".
En fin bild av en härlig familjekväll på en fotbollsstadion.
Mina barn ska inte ha en Galen Pappa. Fast en pappa måste jag nog hitta snart för sista tiden har jag inte gjort annat än tittat på ungar. Ally McBeal är ingenting, jag har en hel Square dance-grupp som dansar runt i vardagsrummet...
Galna pappan var ett riktigt föredöme. Det var när jag såg honom som jag förstod var mobbing, hat och fördomar kommer ifrån. Sin lille tvååring (max alltså) med napp i mun satte han på armen, sedan pekade han på Göteborgsklacken och sa:
"De där ska du hata. Ni kan dra åt hel-ve-te!"
Och så pekade han finger åt dem och sa till sonen:
"Kan du göra så? Fuck off! Vänta, så här gör du."
Och så böjde han fingrarna på den förundrade pojken, som såklart inte kunde hålla kvar det avancerade greppet.
Lite senare pekade han ner mot IFK's målvakt och skrek:
"Tjockis!"
Och sedan kom han in i takten och skrek:
"Tjockis! Tjockis! Tjockis!"
Och hans son i yngre skolåldern tittade förundrat på honom. Då sa han till sonen:
"Gör så här; peka på honom."
Sonen tvekade, sedan följde han pappas exempel och pekade med rak arm. Pappan sa:
"Och så säger du så här; Tjockis!"
Sonen mumlade.
Någon minut senare ställde sig pappan upp och pekade igen och skrek "tjockis". Den gången följde pojken med, och såg så där lite småstolt ut över att göra som pappa. I mitt stilla sinne tänkte jag på hur lätt det är att ta med sig den "härliga fotbollsstämningen" till skolan och så peka på Pia och skrika "tjockis" på samma sätt som man gjorde mot IFK Göteborgs målvakt. Med den skillnaden att Pia ju faktiskt är tjock.
En stund senare satt skolpojken på pappans axlar, och det var tur det, för annars hade nog pappan gjort något dumt när AIK fick en frispark emot sig. Istället svor han åt domaren och lärde sonen hur man skriker "Domarjävel". Och när han ändå var igång lärde han pojken den gamla fina slagdängan "Håkan Mild är homosexuell".
En fin bild av en härlig familjekväll på en fotbollsstadion.
Mina barn ska inte ha en Galen Pappa. Fast en pappa måste jag nog hitta snart för sista tiden har jag inte gjort annat än tittat på ungar. Ally McBeal är ingenting, jag har en hel Square dance-grupp som dansar runt i vardagsrummet...
Det är lite tajt den här sommaren...
En del får andnöd när de bara har 10'000 kvar på sparkontot. Andra känner att de äntligen har en stabil grund när de sparat ihop 5'000.
För vissa är en "sjukt bra lön" att få ut 10'000 efter skatt.
En del anser att besök, om så bara över dagen, betyder att skåp och lådor måste fyllas upp så att alla önskningar kan tillgodoses. Andra säger "tar du mjölk i kaffet får du köpa med en liter för jag har inget hemma".
En del känner ett krav att som festvärd stå för ALLT på festen, även om det innebär att de måste låna pengar för att klara resten av månaden. Andra mailar runt att det blir knytis för det är tajt den här månaden.
En del har en bekantskapskrets som inte skulle förstå det sistnämnda beteendet. Andra har en bekantskapskrets som tar det för givet och inte fattar hur någon har råd att köpa vin till 15 pers.
En del anser att 1 sista minuten, 1 spontanresa inom landet och 1 besök hos vänner är minimikrav för en lyckad semester. Andra känner att en helg i Göteborg verkligen satte guldkant på ledigheten.
För vissa är 120:- för en huvudrätt ett billigt alternativ.
För andra är 80:- för en hel middag ute något man unnar sig när man "nyss fått bra lön och känner sig rik". En normal middag kostar runt 50-lappen.
Samtal fört idag, den 15:e.
A: "Jag har inga pengar alls kvar. Jag har faktiskt bara 600 kvar till lön. 600!"
B: Jag har 190...
Tänk att människor kan leva med så otroligt skilda preferensramar.
För vissa är en "sjukt bra lön" att få ut 10'000 efter skatt.
En del anser att besök, om så bara över dagen, betyder att skåp och lådor måste fyllas upp så att alla önskningar kan tillgodoses. Andra säger "tar du mjölk i kaffet får du köpa med en liter för jag har inget hemma".
En del känner ett krav att som festvärd stå för ALLT på festen, även om det innebär att de måste låna pengar för att klara resten av månaden. Andra mailar runt att det blir knytis för det är tajt den här månaden.
En del har en bekantskapskrets som inte skulle förstå det sistnämnda beteendet. Andra har en bekantskapskrets som tar det för givet och inte fattar hur någon har råd att köpa vin till 15 pers.
En del anser att 1 sista minuten, 1 spontanresa inom landet och 1 besök hos vänner är minimikrav för en lyckad semester. Andra känner att en helg i Göteborg verkligen satte guldkant på ledigheten.
För vissa är 120:- för en huvudrätt ett billigt alternativ.
För andra är 80:- för en hel middag ute något man unnar sig när man "nyss fått bra lön och känner sig rik". En normal middag kostar runt 50-lappen.
Samtal fört idag, den 15:e.
A: "Jag har inga pengar alls kvar. Jag har faktiskt bara 600 kvar till lön. 600!"
B: Jag har 190...
Tänk att människor kan leva med så otroligt skilda preferensramar.
14 July 2004
Det här med straff...
Det finns vissa brott som har "större status" än andra och så finns det dem som befinner sig längst ner i botten av botten på skalan. Både bland allmänhet och bland "skurkar". Till bottenskrapet hör bl a våldtäktsmän, hustrumisshandlare och barnmisshandlare.
Ibland hörs gnäll om att en ovanstående skurk fått ett par månader för lite i fängelse, men saken är att det inte spelar någon roll om han får en månad eller tio år - snubben är dömd till inofficiellt prygelstraff och ett liv i terror värre än fängelsedomen i sig. Såvida man inte lyckas isolera honom från de andra fångarna...
Vissa cyniker menar att det är detta inofficiella straff som är det effektiva, det är det gärningsmännen fruktar (fast inte förrän de sitter i rättssalen förstås...), alltså kan man lika gärna hoppa över täckmanteln, d.v.s själva fängelsedomen. "Spöstraff och skampåle åt slöddret".
Jag har ett förslag på alternativ till skampåle: Låt snubben spela ett antal matcher i högsta serien i en stor sport, exempelvis fotboll.
I Malmö FF finns en lirare som tidigare i år blev dömd för både hustru- och barnmisshandel. Idag på Råsunda var det ca 13000 i publiken, varav ca 6000 (Dvs Djurgårdsklacken) matchen igenom sjöng hatramsor om honom. Rättare sagt EN ramsa;
"Slå sin fru!
Slå sina barn!
Bort med NN från fotbollsplan!"
Och om någon inte visste vem NN var så kunde en ledtråd vara bu-ropen och visslingarna från dessa 6000 varje gång NN rörde bollen.
Jag satt mitt i larmet på Råsunda och fick gåshud av den kompakta kören mansröster som så tydligt fördömde denna man. Jag fick definitivt en känsla av att ha flyttat mig bakåt till medeltidens kyrkbacke där hela byn reagerar mot skamfläcken. Fast de sjöng säkert inte lika taktfast.
Jag har svårt att tänka mig att NN själv var helt oberörd av situationen. Tänk er själva att bli utpekade inför 13000 människor plus ett X antal tv-tittare! Åtminstone såg det ut som om han ibland, när talkören var som högljuddast, gav sig på en tjurrusning på en omöjlig boll bara för att få något annat att tänka på.
Jag vill inte ha detta typ av "rättssamhälle" i praktiken, där folk blir uthängda och godtyckligt bestraffade av massorna, men det var sannerligen en intressant upplevelse. Och lite skönt kändes det allt...
Ibland hörs gnäll om att en ovanstående skurk fått ett par månader för lite i fängelse, men saken är att det inte spelar någon roll om han får en månad eller tio år - snubben är dömd till inofficiellt prygelstraff och ett liv i terror värre än fängelsedomen i sig. Såvida man inte lyckas isolera honom från de andra fångarna...
Vissa cyniker menar att det är detta inofficiella straff som är det effektiva, det är det gärningsmännen fruktar (fast inte förrän de sitter i rättssalen förstås...), alltså kan man lika gärna hoppa över täckmanteln, d.v.s själva fängelsedomen. "Spöstraff och skampåle åt slöddret".
Jag har ett förslag på alternativ till skampåle: Låt snubben spela ett antal matcher i högsta serien i en stor sport, exempelvis fotboll.
I Malmö FF finns en lirare som tidigare i år blev dömd för både hustru- och barnmisshandel. Idag på Råsunda var det ca 13000 i publiken, varav ca 6000 (Dvs Djurgårdsklacken) matchen igenom sjöng hatramsor om honom. Rättare sagt EN ramsa;
"Slå sin fru!
Slå sina barn!
Bort med NN från fotbollsplan!"
Och om någon inte visste vem NN var så kunde en ledtråd vara bu-ropen och visslingarna från dessa 6000 varje gång NN rörde bollen.
Jag satt mitt i larmet på Råsunda och fick gåshud av den kompakta kören mansröster som så tydligt fördömde denna man. Jag fick definitivt en känsla av att ha flyttat mig bakåt till medeltidens kyrkbacke där hela byn reagerar mot skamfläcken. Fast de sjöng säkert inte lika taktfast.
Jag har svårt att tänka mig att NN själv var helt oberörd av situationen. Tänk er själva att bli utpekade inför 13000 människor plus ett X antal tv-tittare! Åtminstone såg det ut som om han ibland, när talkören var som högljuddast, gav sig på en tjurrusning på en omöjlig boll bara för att få något annat att tänka på.
Jag vill inte ha detta typ av "rättssamhälle" i praktiken, där folk blir uthängda och godtyckligt bestraffade av massorna, men det var sannerligen en intressant upplevelse. Och lite skönt kändes det allt...
Tankar från reservbänken
Har precis fått antagningsbesked till höstens kurser. Jo ja vet, jag ska ju inte plugga mer, men... Å andra sidan ska jag tydligen inte jobba heller, så då kan jag väl åtminstone utnyttja tiden!
Nåväl, nu har jag definitivt hamnat i gruppen "överliggare, överkvalificerade och annat mindre behövande patrask". Jodå, det finns en sådan grupp, det har jag kunnat se vartefter åren gått. Först var jag reserv 200 och över p.g.a. för låga betyg/för få högskolepoäng. Sedan blev jag begriplig reserv nr 50-80 p.g.a. tillräckliga betyg/antal högskolepoäng men många sökande. Nu är jag reserv 200 och över igen, p.g.a. alldeles för många högskolepoäng! När klev jag över den gränsen? Exakt vid vilken månad ligger tröskeln?
Det finns nämligen en kurs jag sökt vartenda år, Rättspsykologi. Jag har kunnat följa min vandring från reserv 358 ner till 52 och så upp igen. Så någonstans måste jag ha klivit över gränsen.
Det är hur som helst för sent att göra något åt saken. Och i år är den kursen till och med struken. Jodå, den går att söka som specialkurs, men den platsen har jag redan förverkat och på listan över antagna var jag således reserven längs-ner-sist-på-sista-sidan, ungefär. Den enda kurs jag verkligen, verkligen vill gå. Bajs.
Äh, hoppas jag nu hittar ett jobb som jag kan kombinera med mitt nya företag - spanska för nybörjare, halvtid. Hola, Española!
Nåväl, nu har jag definitivt hamnat i gruppen "överliggare, överkvalificerade och annat mindre behövande patrask". Jodå, det finns en sådan grupp, det har jag kunnat se vartefter åren gått. Först var jag reserv 200 och över p.g.a. för låga betyg/för få högskolepoäng. Sedan blev jag begriplig reserv nr 50-80 p.g.a. tillräckliga betyg/antal högskolepoäng men många sökande. Nu är jag reserv 200 och över igen, p.g.a. alldeles för många högskolepoäng! När klev jag över den gränsen? Exakt vid vilken månad ligger tröskeln?
Det finns nämligen en kurs jag sökt vartenda år, Rättspsykologi. Jag har kunnat följa min vandring från reserv 358 ner till 52 och så upp igen. Så någonstans måste jag ha klivit över gränsen.
Det är hur som helst för sent att göra något åt saken. Och i år är den kursen till och med struken. Jodå, den går att söka som specialkurs, men den platsen har jag redan förverkat och på listan över antagna var jag således reserven längs-ner-sist-på-sista-sidan, ungefär. Den enda kurs jag verkligen, verkligen vill gå. Bajs.
Äh, hoppas jag nu hittar ett jobb som jag kan kombinera med mitt nya företag - spanska för nybörjare, halvtid. Hola, Española!
12 July 2004
Jag gillar Café och det står jag för
Jag vill ha Kill Bill vol 1 på DVD. Den kostar över 200 spänn. Om man köper senaste numret av Café för 56 spänn får man DVDn på köpet. Café har länge varit min favorittidning (ända sedan de tvingades lägga ner Café Sport) och dessutom utlovade omslaget en intervju med min gamla favvo Stellan Skarsgård, så det var liksom inget snack om saken.
Berättade om min goda affär för en arbetskamrat som höll på att ramla av chock. Hon sa: "Är du allvarlig? Gillar du Café, den värsta sexistiska tidningen av alla!"
Ja och nej. Ja, jag gillar Café. Nej, det är inte den värsta sexistiska tidningen av alla.
För det första; det är den enda tidning som skriver om sådant jag är intresserad av att läsa om. Artiklarna behandlar spännande ämnen, intervjuerna handlar om intressanta människor och även om ämnet eller intervjun verkar aptrist så gör de den intressant med sina frågor, sin vinkel och sitt sätt att skriva. Jag har roat mig med både intervjuer av grå politiker och artiklar om tumbrottning i Texas! Artiklarna i damtidningar rör oftast inte mitt intresseområde, och gör de det så är de en halv sida långa och innehåller i princip ingenting. Inget som inte redan skrivits djupare om på annat håll.
För det andra; Jag slipper betala en massa pengar för att sedan inte titta på 85% av sidorna. I damtidningar bläddrar jag förbi både mode, skönhet, det mesta av inredning, alla tillhörande rådssidor och deras test-sidor, som oftast behandlar senaste handväskorna eller foundation (vad det nu är)... Sedan finns inte så mycket kvar att läsa faktiskt. I Café är testerna skitkul; skidor, klockor, tekniska-prylar-du-inte-visste-att-du-saknade, mössor... Och även om jag inte har nytta av vare sig mode eller skönhetstips (jodå, det har de!) så säger jag bara en sak - modellerna. Såna puddingar hittar du definitivt inte i Amelia eller Veckorevyn!!!
För det tredje; Annonserna. Om igen, modellerna! I damtidningar annonseras "kvinnovaror", alltså är det ingen sexig karl som bär klockan/bikinin/paketet med bindor... I en herrtidning är det således inte heller en kvinna som bär "herrvaror" utan mycket, mycket fina män i skäggstubb... (kolla in parfymannonserna!)
För det fjärde; Ok, så kommer vi till "feminist"-tjejernas standardinvändning - de kvinnliga modellerna. Jag säger bara en sak - och? "Fotoreportaget" (helsidesbilder med några raders ursäkt till intervju) är med en företrädelsevis sportig tjej. De har gjort det till sin grej att hitta aerobicstjejer, simmare, cyklare och gud vet allt. Och de ser bra mycket mer hälsosamma ut än vissa modemodeller i damtidningarna! Jag har inga problem med det, bilderna är snygga (vilket förresten alla bilder i denna tidning är. De har otroligt bra fotografer till sitt förfogande!) och inte mer än sexiga.
Det enda trista är att utvecklingen gått mot mer och mer sexanspelningar - men det gäller media generellt. Omslagen för 5-6 år sedan var mest med killar faktiskt (framförallt Café Sport) men så byttes de ut mot bikinitjejer. Trist. (Btw, se PSet i slutet...)
Till sist; Det finns inte en invändning mot Café som inte kan vändas tillbaka mot en damtidning. De skojar om hur en "riktig kvinna" ska vara, damtidningar skojar om "vår drömman". De berättar hur de hämnats taskiga flickvänner, kvinnor berättar hur de hämnats taskiga pojkvänner. Och männen får minst lika mycket tips om hur de ska bli "bättre och snyggare" som kvinnor får!
De enda skillnaderna mellan tidningarna ligger i det naturliga att den ena riktar sig till män medan den andra riktar sig till kvinnor. Oftast har sådana som min arbetskamrat inte ens läst tidningen i fråga. Men det har jag (prenumererade i över två år förut). Och det tänker jag fortsätta med - för den är skitbra!
===========================
P.S. Hm... bara för det öppnade jag tidningen nu. Det var visserligen över ett år sedan jag läste Café sist, men... Det där fotoreportaget... vad var den där närbilden på skrevet om??? Close ups, klädd eller ej, måste jag nog säga att jag tycker är lite väl porrigt. Jisses. Dessutom var både omslaget och följande sidor mer avklädda än jag trott. När slutade intervjuade tjejer bli fotade med tröjan på??? Fasen vad trist att utvecklingen gått så långt. Men med senate årens dokusåpor etc så ska man kanske inte vara förvånad. Dags att någon höjer ribban igen och visar att något kan vara sexigt utan att vara avklätt också?! D.S
Berättade om min goda affär för en arbetskamrat som höll på att ramla av chock. Hon sa: "Är du allvarlig? Gillar du Café, den värsta sexistiska tidningen av alla!"
Ja och nej. Ja, jag gillar Café. Nej, det är inte den värsta sexistiska tidningen av alla.
För det första; det är den enda tidning som skriver om sådant jag är intresserad av att läsa om. Artiklarna behandlar spännande ämnen, intervjuerna handlar om intressanta människor och även om ämnet eller intervjun verkar aptrist så gör de den intressant med sina frågor, sin vinkel och sitt sätt att skriva. Jag har roat mig med både intervjuer av grå politiker och artiklar om tumbrottning i Texas! Artiklarna i damtidningar rör oftast inte mitt intresseområde, och gör de det så är de en halv sida långa och innehåller i princip ingenting. Inget som inte redan skrivits djupare om på annat håll.
För det andra; Jag slipper betala en massa pengar för att sedan inte titta på 85% av sidorna. I damtidningar bläddrar jag förbi både mode, skönhet, det mesta av inredning, alla tillhörande rådssidor och deras test-sidor, som oftast behandlar senaste handväskorna eller foundation (vad det nu är)... Sedan finns inte så mycket kvar att läsa faktiskt. I Café är testerna skitkul; skidor, klockor, tekniska-prylar-du-inte-visste-att-du-saknade, mössor... Och även om jag inte har nytta av vare sig mode eller skönhetstips (jodå, det har de!) så säger jag bara en sak - modellerna. Såna puddingar hittar du definitivt inte i Amelia eller Veckorevyn!!!
För det tredje; Annonserna. Om igen, modellerna! I damtidningar annonseras "kvinnovaror", alltså är det ingen sexig karl som bär klockan/bikinin/paketet med bindor... I en herrtidning är det således inte heller en kvinna som bär "herrvaror" utan mycket, mycket fina män i skäggstubb... (kolla in parfymannonserna!)
För det fjärde; Ok, så kommer vi till "feminist"-tjejernas standardinvändning - de kvinnliga modellerna. Jag säger bara en sak - och? "Fotoreportaget" (helsidesbilder med några raders ursäkt till intervju) är med en företrädelsevis sportig tjej. De har gjort det till sin grej att hitta aerobicstjejer, simmare, cyklare och gud vet allt. Och de ser bra mycket mer hälsosamma ut än vissa modemodeller i damtidningarna! Jag har inga problem med det, bilderna är snygga (vilket förresten alla bilder i denna tidning är. De har otroligt bra fotografer till sitt förfogande!) och inte mer än sexiga.
Det enda trista är att utvecklingen gått mot mer och mer sexanspelningar - men det gäller media generellt. Omslagen för 5-6 år sedan var mest med killar faktiskt (framförallt Café Sport) men så byttes de ut mot bikinitjejer. Trist. (Btw, se PSet i slutet...)
Till sist; Det finns inte en invändning mot Café som inte kan vändas tillbaka mot en damtidning. De skojar om hur en "riktig kvinna" ska vara, damtidningar skojar om "vår drömman". De berättar hur de hämnats taskiga flickvänner, kvinnor berättar hur de hämnats taskiga pojkvänner. Och männen får minst lika mycket tips om hur de ska bli "bättre och snyggare" som kvinnor får!
De enda skillnaderna mellan tidningarna ligger i det naturliga att den ena riktar sig till män medan den andra riktar sig till kvinnor. Oftast har sådana som min arbetskamrat inte ens läst tidningen i fråga. Men det har jag (prenumererade i över två år förut). Och det tänker jag fortsätta med - för den är skitbra!
===========================
P.S. Hm... bara för det öppnade jag tidningen nu. Det var visserligen över ett år sedan jag läste Café sist, men... Det där fotoreportaget... vad var den där närbilden på skrevet om??? Close ups, klädd eller ej, måste jag nog säga att jag tycker är lite väl porrigt. Jisses. Dessutom var både omslaget och följande sidor mer avklädda än jag trott. När slutade intervjuade tjejer bli fotade med tröjan på??? Fasen vad trist att utvecklingen gått så långt. Men med senate årens dokusåpor etc så ska man kanske inte vara förvånad. Dags att någon höjer ribban igen och visar att något kan vara sexigt utan att vara avklätt också?! D.S
10 July 2004
Fågeldeckaren informerar
I veckan promenerade jag och en kompis genom stan. Eftersom Stockholm ligger vid vattnet vimlar det av sjöfåglar även i city. Bl a såg vi en jättemås, tänk fiskmås fast i albatrosstorlek med stor näbb. Jag sa att det var en fiskmås, min kompis en trut. Igår såg jag små måsar i Sollentuna och började fundera på vad det nu var vi faktiskt såg inne i city. Fiskmås som fiskmås, men ändå.
Ok, fågeldeckaren har nu upptäckt att det är en hel måsarmé ute och flyger! Det jag såg igår var en fiskmås. Det vi såg inne i city var en gråtrut. (Och för att riktigt "rub it in" så står det överallt att dessa två ofta förväxlas...) Men sedan ska man hålla isär dessa från skrattmås, havstrut, silltrut, långnäbbad mås, medelhavstrut, vittrut, vitvingad trut, tretåig mås...
Vad hände med "stor pippi" och "liten pippi"?
Men min nya favorit är ändå den lille snacksalige kalle anka-fågel jag såg igår. Den sprang runt och verkade reta gallfeber på de andra och dess långa, oranga näbb klapprade lika febrilt som hos den jobbiga pippin på julafton... Tydligen var det en strandskata.
Ok, fågeldeckaren har nu upptäckt att det är en hel måsarmé ute och flyger! Det jag såg igår var en fiskmås. Det vi såg inne i city var en gråtrut. (Och för att riktigt "rub it in" så står det överallt att dessa två ofta förväxlas...) Men sedan ska man hålla isär dessa från skrattmås, havstrut, silltrut, långnäbbad mås, medelhavstrut, vittrut, vitvingad trut, tretåig mås...
Vad hände med "stor pippi" och "liten pippi"?
Men min nya favorit är ändå den lille snacksalige kalle anka-fågel jag såg igår. Den sprang runt och verkade reta gallfeber på de andra och dess långa, oranga näbb klapprade lika febrilt som hos den jobbiga pippin på julafton... Tydligen var det en strandskata.
Telefonlek
Nyss ringde min gamle vän "Skyddat nr" igen. Han (min fantasi vill att det är en han) ringer med jämna mellanrum. Går telefonsvararen igång lämnar han inga meddelanden och svarar jag lägger han på. Synd. Det hade varit kul att få prata med typen. Nu kan jag ju bara gissa mig till om det är en feg försäljare, blyg beundrare eller en inbrottstjuv som kollar läget.
Han är ingen flåsare i alla fall. Tyvärr har jag nog skrämt hela släktet på flykten. Jag hade en för ett par år sedan. Han ringde någongång mellan 2 och 4 på morgonen och flåsade. Jag hade ingen nummerpresentatör på den tiden, så jag trodde först det var en polare. Jodå, jag har polare som skulle kunnat göra så. Andra gången talade han också, flåsade "är du naken", men jag la på utan att svara. När han ringde tredje gången hade jag kollat med varenda polare jag kunde tänka på, men alla nekade på ett sätt som gjorde att jag faktiskt trodde dem. Tredje gången var jag på bra humör när han väckte mig. Han flåsade som vanligt och jag sa "hallå".
Han flåsade: "Heeej, Carina..." (hm, han hade inte ringt fel alltså)
Jag: "Ja, hej du. Vem är det?"
Han: "Vad har du på dig?"
Jag fick lite deja vu känslor från när jag busringde heta linjen som 12-åring. Var det en gammal beundrare som ringde upp?
Jag spelade med och flåsade: "Jag är naken. Sånär som på ett par röda stringtrosor. Vad har du på dig?"
Han bara flåsade, men verkade lite snopen över mitt svar. Jag fortsatte att prata om hur jag låg bland lakanen och smekte mina bara bröst och hur kåt jag var och... flåsande frågade jag om han också var naken.
Då la han på. Vilken typ, precis när jag börjat komma igång!
Jag hörde aldrig av honom igen.
Han är ingen flåsare i alla fall. Tyvärr har jag nog skrämt hela släktet på flykten. Jag hade en för ett par år sedan. Han ringde någongång mellan 2 och 4 på morgonen och flåsade. Jag hade ingen nummerpresentatör på den tiden, så jag trodde först det var en polare. Jodå, jag har polare som skulle kunnat göra så. Andra gången talade han också, flåsade "är du naken", men jag la på utan att svara. När han ringde tredje gången hade jag kollat med varenda polare jag kunde tänka på, men alla nekade på ett sätt som gjorde att jag faktiskt trodde dem. Tredje gången var jag på bra humör när han väckte mig. Han flåsade som vanligt och jag sa "hallå".
Han flåsade: "Heeej, Carina..." (hm, han hade inte ringt fel alltså)
Jag: "Ja, hej du. Vem är det?"
Han: "Vad har du på dig?"
Jag fick lite deja vu känslor från när jag busringde heta linjen som 12-åring. Var det en gammal beundrare som ringde upp?
Jag spelade med och flåsade: "Jag är naken. Sånär som på ett par röda stringtrosor. Vad har du på dig?"
Han bara flåsade, men verkade lite snopen över mitt svar. Jag fortsatte att prata om hur jag låg bland lakanen och smekte mina bara bröst och hur kåt jag var och... flåsande frågade jag om han också var naken.
Då la han på. Vilken typ, precis när jag börjat komma igång!
Jag hörde aldrig av honom igen.
9 July 2004
Fredagsfyran, v. 28
Tema: Semester
1. Har du någon semester?
Jag vet inte än hur den där veckan i slutet av Augusti blir, det beror på hur det blir med jobb och grejer, annars hoppas jag den kan bli semester. Annars har jag mer "semester", för jag jobbar på ICA och skriver uppsats i sommar, så de 2 veckor jag nu inte jobbat på ICA har jag jobbat med uppsatsen på. Men jag har faktiskt tagit 2 dagar semester nu. Troligen tar jag det i helgen också. 4 dagar sommarsemester - tjoho!
2. Vad ska man göra på semestern?
Inget som har prefixet "ska" i alla fall.
3. Vilken är den bästa semestern du haft?
De två sista veckorna i Skottland förra året. Först bilade jag runt i Skottland i en vecka (skulle varit mer vandra än bila, men i det där landet är det vädret som bestämmer), sedan kom min syster och vi åkte till England i fyra dagar. Resten av tiden var "sista gången jag..." och "the Bard in the botanic". Underbart. Älskade varenda sekund.
4. Vad är semester för dig?
Att inte ha en massa måsten och krav. Kunna koppla bort ALL typ av jobb och förpliktelser och bara ägna sig åt sig själv och det/dem man tycker om. Att leva. Mina och Mias 4 dagar i London i våras var semester.
1. Har du någon semester?
Jag vet inte än hur den där veckan i slutet av Augusti blir, det beror på hur det blir med jobb och grejer, annars hoppas jag den kan bli semester. Annars har jag mer "semester", för jag jobbar på ICA och skriver uppsats i sommar, så de 2 veckor jag nu inte jobbat på ICA har jag jobbat med uppsatsen på. Men jag har faktiskt tagit 2 dagar semester nu. Troligen tar jag det i helgen också. 4 dagar sommarsemester - tjoho!
2. Vad ska man göra på semestern?
Inget som har prefixet "ska" i alla fall.
3. Vilken är den bästa semestern du haft?
De två sista veckorna i Skottland förra året. Först bilade jag runt i Skottland i en vecka (skulle varit mer vandra än bila, men i det där landet är det vädret som bestämmer), sedan kom min syster och vi åkte till England i fyra dagar. Resten av tiden var "sista gången jag..." och "the Bard in the botanic". Underbart. Älskade varenda sekund.
4. Vad är semester för dig?
Att inte ha en massa måsten och krav. Kunna koppla bort ALL typ av jobb och förpliktelser och bara ägna sig åt sig själv och det/dem man tycker om. Att leva. Mina och Mias 4 dagar i London i våras var semester.
8 July 2004
Lilja 4-ever på riktigt
Jag tycker den här artikeln säger allt om vad det är för verksamhet vi har att göra med vad gäller människohandel. Utan röveri a la klubba ner någon och släpa den i håret så är det naturligtvis svårt att bevisa tvång. Och naturligtvis tar både offer och anhöriga tillbaka uppgifterna. Man behöver inte ens ha fantasi för att gissa sig till hur det gick till.
Jag hoppas på ett lyckligt slut på denna story - med svinen bakom galler. Något säger mig att det finns fler chanser att ta dem...
Jag hoppas på ett lyckligt slut på denna story - med svinen bakom galler. Något säger mig att det finns fler chanser att ta dem...
Hovrättsdomen mot Mijailovic
Än är inte sista ordet sagt, fallet kommer säkert överklagas till HD, men för tillfället har Mijailovic dömts till rättspsykiatrisk vård. Påföljden i sig är jag mindre intresserad av eftersom vård i större utsträckning tillfredställer snubbens behov medan fängelse tillfredställer den hämndlystna delen av allmänheten.
Det intressanta är att följa den rättsfilosofiska diskussionen kring det hela. Vem bör hållas straffrättsligt ansvarig? En diskussion som förts sedan medeltiden och där tonvikten på straff och vård skiftat som värsta handbollsmatchen. Vad är straffets roll? Bör straffet vara allmänpreventivt, individualpreventivt, fungera som hämnd, inte vara hämnd? Har stränghet någon betydelse, vad är syftet med olika påföljder?
Den enda diskussion som är ointressant i sammanhanget är den om risken för återfall. Återfall i mord/dråp är ytterst sällsynt. Drygt 2% återfaller i mord, dråp eller försök till mord/dråp. Och det oberoende av om de dömts till fängelse eller psykiatrisk vård. (källa: von Hofer; "Brott och straff i Sverige 1750-2000")
Så, resten är ren kriminalpolitik och rättsfilosofi.
P.S. Ni som är rädda för att Mijailovic kommer "slippa undan" och vara fri om några år; Jag säger bara tre namn - Flink, Quick, Svartenbrandt. Killar som kommit ut fortare om de dömts till fängelse. Vilket den sistnämnde också blev då och då. Mijailovic kommer nog sitta där han sitter ett tag, framförallt som det inte är läkare utan Länsrätten som beslutar när han ska friges.
Det intressanta är att följa den rättsfilosofiska diskussionen kring det hela. Vem bör hållas straffrättsligt ansvarig? En diskussion som förts sedan medeltiden och där tonvikten på straff och vård skiftat som värsta handbollsmatchen. Vad är straffets roll? Bör straffet vara allmänpreventivt, individualpreventivt, fungera som hämnd, inte vara hämnd? Har stränghet någon betydelse, vad är syftet med olika påföljder?
Den enda diskussion som är ointressant i sammanhanget är den om risken för återfall. Återfall i mord/dråp är ytterst sällsynt. Drygt 2% återfaller i mord, dråp eller försök till mord/dråp. Och det oberoende av om de dömts till fängelse eller psykiatrisk vård. (källa: von Hofer; "Brott och straff i Sverige 1750-2000")
Så, resten är ren kriminalpolitik och rättsfilosofi.
P.S. Ni som är rädda för att Mijailovic kommer "slippa undan" och vara fri om några år; Jag säger bara tre namn - Flink, Quick, Svartenbrandt. Killar som kommit ut fortare om de dömts till fängelse. Vilket den sistnämnde också blev då och då. Mijailovic kommer nog sitta där han sitter ett tag, framförallt som det inte är läkare utan Länsrätten som beslutar när han ska friges.
7 July 2004
"Det blev fel när jag tänkte"
Man vet att man stött på "en bra tanke" när resultatet är gräsligt men man någonstans kan förstå hur någon kom på idén, samtidigt som redan prototypen borde ha fått typen att låta tanken stanna vid en tanke...
Igår köpte jag och Lille Skutt en bra tanke på Överskottsbolaget i Råcksta. En valentinupplaga av Pringles chips. Tuben var rosa men små rara hjärtan på och chipsen var... rosa. Låt oss stanna vid det. Blundade man smakade de dock helt normalt.
Det fick mig att minnas min egna "bra tanke" när jag passade morsans dagbarn någongång i övre tonåren (något brådskande dök upp så hon var tvungen att lämna slagfältet). Några av dem hade starka anti-fisk-känslor, men mamma hade ändå tänkt göra fiskgratäng till lunch. Mammas fiskgratäng består av fiskblock med vit dillsås och spritsade potatismostoppar runt hela formen. Bara för att illustrera vad vi pratar om.
Mitt stora problem för stunden var dock att tjejerna ville leka prinsessa med mig som sminkdocka medan killarna ville leka krig med mig som fiende. Jag är expert på att leka två lekar samtidigt, så jag fick killarna att leka riddare istället. Jag var drake. Tjejerna fick sminka och kamma håret på mig och då och då kröp jag in till killarnas rum och fräste och fick några svärdhugg. Ibland dök riddarna upp och försökte rädda prinsessorna från draken, men de värnlösa offren skrek oftast "ut, du förstör frisyren"... Mina två lekar funkade jättebra. Till slut hade killarna dödat mig och då tyckte jag att jag skulle ta draken till köket och laga lunch av honom. Eftersom både prinsessorna och prinsarna/riddarna var involverade i drakleken så tyckte de att det lät jättespännande, även om några (med extremt bra minne) gnällde att de inte gillade fisk.
Det var då Carina fick "en bra tanke"...
Fram med karamellfärgen. Fiskblocken kokades och blev ljusgröna. Dillsåsen blev knallröd. Potatismoset gult. Ungarna bara gapade när jag serverade Ugnsstekt Drake. Någon började förstås knota att det såg äckligt ut, vilket jag var böjd att hålla med om, men majoriteten köpte min dramatiska presentation. Deras tallrikar såg ut som något Robert Broberg rapat upp, men jag (med hjälp av fantasifulla killar) pekade ut det gröna drakköttet och blodet det simmade i och... potatisen kommer jag inte ihåg vad det var, men det var väl det minst kontroversiella.
Poängen är att ungarna åt! Till och med dem som hatade fisk. Nåja, en liten tjej vägrade fortfarande, men ett misslyckande kunde jag bjuda på. Morsan trodde mig knappt, men ungarna tjatade om ugnsstekt drake i flera veckor så tanken var kanske bra i alla fall, trots att resultatet var minst sagt gräsligt... Någon som vill komma på middag i helgen? :-)
Igår köpte jag och Lille Skutt en bra tanke på Överskottsbolaget i Råcksta. En valentinupplaga av Pringles chips. Tuben var rosa men små rara hjärtan på och chipsen var... rosa. Låt oss stanna vid det. Blundade man smakade de dock helt normalt.
Det fick mig att minnas min egna "bra tanke" när jag passade morsans dagbarn någongång i övre tonåren (något brådskande dök upp så hon var tvungen att lämna slagfältet). Några av dem hade starka anti-fisk-känslor, men mamma hade ändå tänkt göra fiskgratäng till lunch. Mammas fiskgratäng består av fiskblock med vit dillsås och spritsade potatismostoppar runt hela formen. Bara för att illustrera vad vi pratar om.
Mitt stora problem för stunden var dock att tjejerna ville leka prinsessa med mig som sminkdocka medan killarna ville leka krig med mig som fiende. Jag är expert på att leka två lekar samtidigt, så jag fick killarna att leka riddare istället. Jag var drake. Tjejerna fick sminka och kamma håret på mig och då och då kröp jag in till killarnas rum och fräste och fick några svärdhugg. Ibland dök riddarna upp och försökte rädda prinsessorna från draken, men de värnlösa offren skrek oftast "ut, du förstör frisyren"... Mina två lekar funkade jättebra. Till slut hade killarna dödat mig och då tyckte jag att jag skulle ta draken till köket och laga lunch av honom. Eftersom både prinsessorna och prinsarna/riddarna var involverade i drakleken så tyckte de att det lät jättespännande, även om några (med extremt bra minne) gnällde att de inte gillade fisk.
Det var då Carina fick "en bra tanke"...
Fram med karamellfärgen. Fiskblocken kokades och blev ljusgröna. Dillsåsen blev knallröd. Potatismoset gult. Ungarna bara gapade när jag serverade Ugnsstekt Drake. Någon började förstås knota att det såg äckligt ut, vilket jag var böjd att hålla med om, men majoriteten köpte min dramatiska presentation. Deras tallrikar såg ut som något Robert Broberg rapat upp, men jag (med hjälp av fantasifulla killar) pekade ut det gröna drakköttet och blodet det simmade i och... potatisen kommer jag inte ihåg vad det var, men det var väl det minst kontroversiella.
Poängen är att ungarna åt! Till och med dem som hatade fisk. Nåja, en liten tjej vägrade fortfarande, men ett misslyckande kunde jag bjuda på. Morsan trodde mig knappt, men ungarna tjatade om ugnsstekt drake i flera veckor så tanken var kanske bra i alla fall, trots att resultatet var minst sagt gräsligt... Någon som vill komma på middag i helgen? :-)
4 July 2004
Svarsförslag från några omgångar av spelet "När & Fjärran".
Av hänsyn till samtliga inblandade och deras familjer har namn och övriga kännetecken uteslutits från texten. Läsare ombedes ha förståelse för trötthet, tillfällig sinnesförvirring samt övriga omständigheter som kan ha påverkat deltagarna negativt.
Vad kallas urinvånarna i Australien?
Auberginer
(kommentar: nåja, de var inga zucchinis i alla fall...)
Vilket slags djur var Timon i filmen Lejonkungen?
- En lemur. Nej, en sukat! En sukett? Nej, en sukat!
- Hörde jag ordet surikat...?
Vad är det här för flagga?
- Om jag säger Tyskland, måste jag säga vilket av de två det är?
- Ursäkta, vilket av de två?
- Oh nej, säg inte att det finns flera!
Frågan gällde Tasmanien
- Tasmanien? Är inte det den där hunden i den där tecknade filmen med kaninen som springer?
- Nej, Dracula kommer från Tasmanien.
(kommentar: Tasmanien är en ö söder om Australien och Dracula kommer från Transylvanien...)
I vilket land är Budapest huvudstad?
- Budapest? Det är ju ett land, och Sofia är huvudstad i det!
(kommentar: och Norge är huvudstad i Stockholm...)
Utanför vilken huvudstad ligger den berömda sfinxen?
- Vänta nu, Gaza, Ginza, Tibe... Eller, inte på Gaza-remsan förresten...
(kommentar: huvudstaden i Egypten heter förstås Kairo...)
Vad för slags djur är en Wallaby?
- En björn. En sån där känguru du vet.
(kommentar: hur fel måste det bli innan det blir rätt?)
Vad kallas urinvånarna i Australien?
Auberginer
(kommentar: nåja, de var inga zucchinis i alla fall...)
Vilket slags djur var Timon i filmen Lejonkungen?
- En lemur. Nej, en sukat! En sukett? Nej, en sukat!
- Hörde jag ordet surikat...?
Vad är det här för flagga?
- Om jag säger Tyskland, måste jag säga vilket av de två det är?
- Ursäkta, vilket av de två?
- Oh nej, säg inte att det finns flera!
Frågan gällde Tasmanien
- Tasmanien? Är inte det den där hunden i den där tecknade filmen med kaninen som springer?
- Nej, Dracula kommer från Tasmanien.
(kommentar: Tasmanien är en ö söder om Australien och Dracula kommer från Transylvanien...)
I vilket land är Budapest huvudstad?
- Budapest? Det är ju ett land, och Sofia är huvudstad i det!
(kommentar: och Norge är huvudstad i Stockholm...)
Utanför vilken huvudstad ligger den berömda sfinxen?
- Vänta nu, Gaza, Ginza, Tibe... Eller, inte på Gaza-remsan förresten...
(kommentar: huvudstaden i Egypten heter förstås Kairo...)
Vad för slags djur är en Wallaby?
- En björn. En sån där känguru du vet.
(kommentar: hur fel måste det bli innan det blir rätt?)
12 timmar svensk sommar
Solen sken, små vita bomullsmoln prydde den ljusblå himlen och huden smektes varsamt av den ljumma sommarvinden. Så kunde en taskig sommarroman ha börjat och så också denna 12-timmars novell.
Åkte till Lille Skutt vid halv fyra tiden och utan minsta övertalning fick jag med henne ut i sommarsolen. Knallade genom sommarhagar och grön skog ner mot Mälaren. Min favoritbild av Stockholm är den man får när man står mitt ute på en äng omgiven av tyst, grön skog och så i horisonten sticker ett hyreshus av betong upp. Mitt i spenaten, ändå mitt i civilisationen.
Längs vägen stannade vi och köpte glass. Har ni hört talas om något som heter Havtorn förut? Inte jag heller. Men glassen smakade gott!
Meningen var att vi skulle ha stekt marinerat kött och potatissallad till middag, men det grillades i varenda buske längs vår promenadväg och alla väldoftande akrylamider blev för svåra för oss att motstå – vi förlängde vår promenad till Hemköp och skaffade en engångsgrill.
På en gräsplätt mellan hyreshus, lekparker och gångvägar, med visst insynsskydd av några buskar, la vi ut filten. Grillen monterade vi föredömligt upp på en grusplätt och vi hoppas vän av ordning gav oss en guldstjärna för den stora hinken vatten vi ställde bredvid.
Grillat är godast, så är det bara. Det doftar gott, smakar gott och hela proceduren höjer mysfaktorn rejält. Det bästa med en grill är att man kan äta tvårätters och ta vara på hela eldningsförfarandet. Kött ska grillas på glöd, men i mitt tycke ska korv grillas över eld. Alltså blev det grillad falukorv med ketchup till förrätt. Fördelen med att grilla korv över öppen eld är att man får den där härligt brända kanten. Akrylamider är gott!
Det fanns väl en tanke på att åka in till Gamla Stan efteråt och gå en spökvandring, men för det första tror jag inte spöken är ute i kvällssolen och för det andra "trivs vi bättre här, där vi kan lukta på blommorna". Så vi låg kvar på filten, smälte maten och umgicks a la Fucking Åmål. D.v.s. vi bytte ringsignaler och provade varandras mobilspel.
En riktig vän är någon man kan ligga bredvid på en filt medan båda tyst spelar mobilspel, utan att det känns knäppt.
Vid åttatiden klev vi inomhus och prövade ett av Lille Skutts nya spel – När och fjärran. Jag tror ett gott betyg åt det spelet är att vi tvingade oss själva att bryta upp vid tretiden på morgonen, hur mysigt det än var att följa gryningen tillsammans. Närmare känslan av forna sommarlov kommer man inte, känslan av att inte vara det minsta trött och att hur sent det än blir kunna sova ut dagen efter. Men som de tråkiga vuxna vi är insåg vi att om vi inte kom i säng innan tidningsbudet dök upp så skulle vi vara för pigga för att komma i säng på söndagen och därmed för trötta att kliva upp måndag morgon… De bekymren brydde man sig föga om som sommarlovare.
Utan ingående detaljer kan jag säga att jag körde som en biltjuv för att hinna parkera bilen hemma hos sig innan bussen gick hem till mig. Bussen skulle, enligt mig, gå 3.29 så när jag 3.11 såg den köra förbi blev jag iskall. Bussen går bara en gång i timmen den här tiden på dygnet. Väntade till 3.35 innan jag konstaterade att sommarschemat svängt tiderna, så den hade faktiskt kommit punktligt 20 minuter tidigare. Fan! Det tar ca 30 min att promenera hem till mig, så jag beslöt att göra så.
De första hundratals metrarna muttrade jag och förbannade min otur, sedan insåg jag att jag var dum som klagade. Jag var inte ett dugg trött, hade ingen tid att passa och sommarnatten var både ljus, ljum och tyst så varför inte njuta av stunden? I den ljumma sommarnatten finns inga fiender. Man är ensam i hela världen och kan njuta av att få ha naturen för sig själv. Nästa fördel växte i diket bara några meter ifrån mig. Vilda, mogna, mörkröda smultron. Och ingen mer än jag som var på plats för att plocka dem.
Promenaden hem tog nästan en timme. Med mig hem hade jag ungefär två fulla nävar röda smultron, plockade på ett flertal ställen längs vägen, och ett tiotal nästan böldstora myggbett i ryggslutet. Myggbettsbölderna var borta när jag vaknade vid 11-tiden idag, men smultronen var ingen synvilla. Belöningen för nattens slit blev den godaste tallrik fil och flingor jag någonsin ätit!
Åkte till Lille Skutt vid halv fyra tiden och utan minsta övertalning fick jag med henne ut i sommarsolen. Knallade genom sommarhagar och grön skog ner mot Mälaren. Min favoritbild av Stockholm är den man får när man står mitt ute på en äng omgiven av tyst, grön skog och så i horisonten sticker ett hyreshus av betong upp. Mitt i spenaten, ändå mitt i civilisationen.
Längs vägen stannade vi och köpte glass. Har ni hört talas om något som heter Havtorn förut? Inte jag heller. Men glassen smakade gott!
Meningen var att vi skulle ha stekt marinerat kött och potatissallad till middag, men det grillades i varenda buske längs vår promenadväg och alla väldoftande akrylamider blev för svåra för oss att motstå – vi förlängde vår promenad till Hemköp och skaffade en engångsgrill.
På en gräsplätt mellan hyreshus, lekparker och gångvägar, med visst insynsskydd av några buskar, la vi ut filten. Grillen monterade vi föredömligt upp på en grusplätt och vi hoppas vän av ordning gav oss en guldstjärna för den stora hinken vatten vi ställde bredvid.
Grillat är godast, så är det bara. Det doftar gott, smakar gott och hela proceduren höjer mysfaktorn rejält. Det bästa med en grill är att man kan äta tvårätters och ta vara på hela eldningsförfarandet. Kött ska grillas på glöd, men i mitt tycke ska korv grillas över eld. Alltså blev det grillad falukorv med ketchup till förrätt. Fördelen med att grilla korv över öppen eld är att man får den där härligt brända kanten. Akrylamider är gott!
Det fanns väl en tanke på att åka in till Gamla Stan efteråt och gå en spökvandring, men för det första tror jag inte spöken är ute i kvällssolen och för det andra "trivs vi bättre här, där vi kan lukta på blommorna". Så vi låg kvar på filten, smälte maten och umgicks a la Fucking Åmål. D.v.s. vi bytte ringsignaler och provade varandras mobilspel.
En riktig vän är någon man kan ligga bredvid på en filt medan båda tyst spelar mobilspel, utan att det känns knäppt.
Vid åttatiden klev vi inomhus och prövade ett av Lille Skutts nya spel – När och fjärran. Jag tror ett gott betyg åt det spelet är att vi tvingade oss själva att bryta upp vid tretiden på morgonen, hur mysigt det än var att följa gryningen tillsammans. Närmare känslan av forna sommarlov kommer man inte, känslan av att inte vara det minsta trött och att hur sent det än blir kunna sova ut dagen efter. Men som de tråkiga vuxna vi är insåg vi att om vi inte kom i säng innan tidningsbudet dök upp så skulle vi vara för pigga för att komma i säng på söndagen och därmed för trötta att kliva upp måndag morgon… De bekymren brydde man sig föga om som sommarlovare.
Utan ingående detaljer kan jag säga att jag körde som en biltjuv för att hinna parkera bilen hemma hos sig innan bussen gick hem till mig. Bussen skulle, enligt mig, gå 3.29 så när jag 3.11 såg den köra förbi blev jag iskall. Bussen går bara en gång i timmen den här tiden på dygnet. Väntade till 3.35 innan jag konstaterade att sommarschemat svängt tiderna, så den hade faktiskt kommit punktligt 20 minuter tidigare. Fan! Det tar ca 30 min att promenera hem till mig, så jag beslöt att göra så.
De första hundratals metrarna muttrade jag och förbannade min otur, sedan insåg jag att jag var dum som klagade. Jag var inte ett dugg trött, hade ingen tid att passa och sommarnatten var både ljus, ljum och tyst så varför inte njuta av stunden? I den ljumma sommarnatten finns inga fiender. Man är ensam i hela världen och kan njuta av att få ha naturen för sig själv. Nästa fördel växte i diket bara några meter ifrån mig. Vilda, mogna, mörkröda smultron. Och ingen mer än jag som var på plats för att plocka dem.
Promenaden hem tog nästan en timme. Med mig hem hade jag ungefär två fulla nävar röda smultron, plockade på ett flertal ställen längs vägen, och ett tiotal nästan böldstora myggbett i ryggslutet. Myggbettsbölderna var borta när jag vaknade vid 11-tiden idag, men smultronen var ingen synvilla. Belöningen för nattens slit blev den godaste tallrik fil och flingor jag någonsin ätit!
3 July 2004
Som alla andra
Om du tittar på en flock av djur, vilken som helst, så ser du snart ett visst beteendemönster. De kanske rör sig på visst sätt eller låter på visst sätt. Finns det en till flock av samma djur i närheten så märker du snart att de också har ett beteendemönster. Men inte ett exakt lika som den första flocken! Den ena gruppen kan skria/kackla/låta högt medan den andra är tyst, den ena kan irra runt planlöst medan den andre står relativt still.
Testa gärna detta enkla experiment. Jag har gjort det med både höns, änder, får och kor och kommit fram till samma resultat.
Och nu till min poäng: Grunden till stereotypa föreställningar.
Det är inte den enskilde människan var för sig inom en gruppering som gett upphov till dem utan flockbeteendet. Och inte vilket flockbeteende som helst, utan det som stämmer in med den förutfattade bilden, vilket i och för sig måste kommit någonstans ifrån, men det betecknar jag som det stereotypa transcenderingsproblemet. Någonstans måste skåningar varit dryga, Stockholmare kaxiga och norrlänningar tystlåtna, men ett enkelt experiment visar att det inte är en rättvis bild. Det är lika vanligt med bullriga norrlänningar som tysta Stockholmare och trevliga skåningar.
För det första är det en myt att det är Stockholmare och amerikaner som är högljudda. Alla grupperingar är högljudda. Min teori är att det uppstår ett slags majoritetssituation där gruppen av naturliga skäl är i majoritet och därför blir gruppen normen för gruppmedlemmarna, även när de drastiskt byter miljö och förvandlas till en minoritetsgrupp. Kommer gruppen in på vägkrogen från en skojig och stimmig bussresa så följer beteendet med. Har gruppen halvsovit och kollat på video är gruppen lugn. En högljudd grupp är därför ett tecken på hur deras resa varit, snarare än det personliga beteendet.
Ett enkelt men tydligt exempel från en vägkrog utanför Jönköping när ett gäng Stockholmare åkte ner till Göteborg för att jobba på UEFA-cupfinalen:
Först kom bussen med Djurgårdare. De känner varandra väl och hela resan har de gnabbats, skämtat, pratat och haft kul. Det både skrattades, gnabbades och pratades i kön. I en stor grupp kan man inte viska om man ska häckla någon femton gubbar bakåt i kön och folk hade verkligen spring i benen.
Sedan kom bussen med AIKare och Hammarbyare. De känner inte varandra (gillar inte varandra) och under resan hade det rått reserverad stämning med lite småprat men mestadels videotittande. Gruppen var lågmäld och stod still i den raka kön.
Sedan kom en buss med blandade utländska turister. De grupperingar som fanns var bullriga medan stora flertalet blygt höll sig på sin kant. De bullriga var både polacker, amerikaner och fransmän.
Till sist kom en minibuss med spelemän från Dalarna. De skrattade, pratade och skickade personliga pikar kors och tvärs under hela vistelsen. Även pikar riktade mot några högst förvånade Stockholmare.
Men det är kul med stereotyper, för alla har exempel på att de stämmer. Fulla svenskar utomlands, fulla tyskar utomlands, fulla britter utomlands... turistande amerikaner, turistande japaner, tjattrande latinos...
Men om du får tillfälle, använd djurförsöket i början och applicera det på en stereotyp grupp. Du kommer bli förvånad över hur ofta du finner både bullriga och tysta amerikaner i en busslast, kaxiga och ödmjuka Stockholmare och dryga och trevliga skåningar.
Trevlig semester!
Testa gärna detta enkla experiment. Jag har gjort det med både höns, änder, får och kor och kommit fram till samma resultat.
Och nu till min poäng: Grunden till stereotypa föreställningar.
Det är inte den enskilde människan var för sig inom en gruppering som gett upphov till dem utan flockbeteendet. Och inte vilket flockbeteende som helst, utan det som stämmer in med den förutfattade bilden, vilket i och för sig måste kommit någonstans ifrån, men det betecknar jag som det stereotypa transcenderingsproblemet. Någonstans måste skåningar varit dryga, Stockholmare kaxiga och norrlänningar tystlåtna, men ett enkelt experiment visar att det inte är en rättvis bild. Det är lika vanligt med bullriga norrlänningar som tysta Stockholmare och trevliga skåningar.
För det första är det en myt att det är Stockholmare och amerikaner som är högljudda. Alla grupperingar är högljudda. Min teori är att det uppstår ett slags majoritetssituation där gruppen av naturliga skäl är i majoritet och därför blir gruppen normen för gruppmedlemmarna, även när de drastiskt byter miljö och förvandlas till en minoritetsgrupp. Kommer gruppen in på vägkrogen från en skojig och stimmig bussresa så följer beteendet med. Har gruppen halvsovit och kollat på video är gruppen lugn. En högljudd grupp är därför ett tecken på hur deras resa varit, snarare än det personliga beteendet.
Ett enkelt men tydligt exempel från en vägkrog utanför Jönköping när ett gäng Stockholmare åkte ner till Göteborg för att jobba på UEFA-cupfinalen:
Först kom bussen med Djurgårdare. De känner varandra väl och hela resan har de gnabbats, skämtat, pratat och haft kul. Det både skrattades, gnabbades och pratades i kön. I en stor grupp kan man inte viska om man ska häckla någon femton gubbar bakåt i kön och folk hade verkligen spring i benen.
Sedan kom bussen med AIKare och Hammarbyare. De känner inte varandra (gillar inte varandra) och under resan hade det rått reserverad stämning med lite småprat men mestadels videotittande. Gruppen var lågmäld och stod still i den raka kön.
Sedan kom en buss med blandade utländska turister. De grupperingar som fanns var bullriga medan stora flertalet blygt höll sig på sin kant. De bullriga var både polacker, amerikaner och fransmän.
Till sist kom en minibuss med spelemän från Dalarna. De skrattade, pratade och skickade personliga pikar kors och tvärs under hela vistelsen. Även pikar riktade mot några högst förvånade Stockholmare.
Men det är kul med stereotyper, för alla har exempel på att de stämmer. Fulla svenskar utomlands, fulla tyskar utomlands, fulla britter utomlands... turistande amerikaner, turistande japaner, tjattrande latinos...
Men om du får tillfälle, använd djurförsöket i början och applicera det på en stereotyp grupp. Du kommer bli förvånad över hur ofta du finner både bullriga och tysta amerikaner i en busslast, kaxiga och ödmjuka Stockholmare och dryga och trevliga skåningar.
Trevlig semester!
Inte så trist som det låter
Jurister är roliga. Jag vet inte vem som konstruerade Juristspelet, men det är väldigt... juristiskt. Tänk TP möter Monopol, med Advokatfirmor som spelpjäser och frågor gällande allt från fria culpabedömningar till järtecken. Bara jurister kan skratta sig igenom en helkväll med ett sådant spel.
Spelade med 3 f.d. klasskamrater igår och för att slippa bli totalt bortgjorda ensamma så delade vi in oss i två par. Ingen opartisk domare - kan bara sluta på ett sätt.
Man vet att man spelar med jurister när...
... man börjar dividera om vem som har tolkningsföreträde vid oklara spelregler
... en förfördelad spelare börjar ropa efter en mer extensiv lagtolkning
... när högljudda protester gör mot obsoleta frågor
... när deltagare ens överväger att tala i ovanstående termer.
Det finns en del mycket viktiga grundläggande regler i juridiken, men jag tvivlar på att det strikta ansvaret för djurägare är en av grundpelarna. Ändå poängterades denna skyldighet på fyrtioåtta olika sätt. "Trassenter", "tantiem" och konsumentkreditlagen dök också upp i var och varannan fråga.
Det var mycket hum och lite detaljkunskap runt bordet, om man säger så. Men vi börjar bli övertygade om att en juridisk firma ihop skulle funka, för det var fyra specialområden och ett gemensamt intresse för folkrätt som spelade igår.
Och nej, jag vann inte. Men jag gick hem med hedern i behåll. Så mycket hade inte försvunnit från bakhuvudet!
Spelade med 3 f.d. klasskamrater igår och för att slippa bli totalt bortgjorda ensamma så delade vi in oss i två par. Ingen opartisk domare - kan bara sluta på ett sätt.
Man vet att man spelar med jurister när...
... man börjar dividera om vem som har tolkningsföreträde vid oklara spelregler
... en förfördelad spelare börjar ropa efter en mer extensiv lagtolkning
... när högljudda protester gör mot obsoleta frågor
... när deltagare ens överväger att tala i ovanstående termer.
Det finns en del mycket viktiga grundläggande regler i juridiken, men jag tvivlar på att det strikta ansvaret för djurägare är en av grundpelarna. Ändå poängterades denna skyldighet på fyrtioåtta olika sätt. "Trassenter", "tantiem" och konsumentkreditlagen dök också upp i var och varannan fråga.
Det var mycket hum och lite detaljkunskap runt bordet, om man säger så. Men vi börjar bli övertygade om att en juridisk firma ihop skulle funka, för det var fyra specialområden och ett gemensamt intresse för folkrätt som spelade igår.
Och nej, jag vann inte. Men jag gick hem med hedern i behåll. Så mycket hade inte försvunnit från bakhuvudet!
1 July 2004
Inte direkt Tyskland - England...
Vad underbart sjukt; Portugal(!) - Grekland(!!) i EM-final!!! VEM hade satsat på det? Den i särklass roligaste avslutningen på detta skrällarnas EM. Och JAG tänker definitivt kolla på söndag.
Kan inte vara många "experter" som haft många rätt denna turnering. He, he.
Kan inte vara många "experter" som haft många rätt denna turnering. He, he.
Vinna eller försvinna
Sitter och lyssnar på Peter Jöbacks nya CD "Det här är platsen". (mycket bra, för övrigt) Det är såklart den helt underbara "Du har förlorat mer än jag" som fångade mitt intresse. Men låten är lite väl vuxenförnuftig, jag saknar en sak. Refrängen ska ju gå; "Du, du har förlorat mer än jag - ha, ha!"
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, sägs det. Det håller jag i och för sig inte med om, men i just det här fallet måste jag säga att full njutning nås först när jag inte bara vet att jag gått segrande ur striden utan då jag kan lägga an det där förnöjt kaxiga flinet också.
Som när jag fick veta att killen som mobbade mig i 8 år vid 25 fortfarande bodde hemma, gick arbetslös, meckade med Epa-traktorer och hängde med andra mindre lyckade individer. Det kanske var hans dröm, vad vet jag, men jag kände att jag vunnit. Jag bodde i min drömstad, gick min drömutbildning, utövade min drömhobby (som jag inte kunde utöva innan jag flyttade till drömstaden), hade riktiga vänner, ett rikt socialt liv och trivdes allmänt med livet.
"Du har förlorat mer än jag - ha, ha!"
Jag tror inte jag är ensam med denna primitiva inställning. Tänk bara på alla klassträffar runt om i landet. Jag tror ingen jag stött på har sagt att det varit kul att träffa alla gamla kompisar eller ta igen förlorade stunder. Klassträffar verkar istället vara till för att jämföra sig med sin gamla årskull och gradera sig själv och andra enligt sin personliga måttstock. "Yess, jag har lyckligast familj/rakast karriär/gått ner mest i vikt/finast bil/rest mest/gått på minst lyckopiller/..."
"Ni har förlorat mer än jag, ha, ha!"
Någon gång kanske jag också blir så mogen som i Jöbacks text och struntar i "ha, ha" utan bara nöjer mig med att helt krasst konstatera att "du har förlorat mer än jag". Men det ska nog till en mycket fin f.d. relation för det.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, sägs det. Det håller jag i och för sig inte med om, men i just det här fallet måste jag säga att full njutning nås först när jag inte bara vet att jag gått segrande ur striden utan då jag kan lägga an det där förnöjt kaxiga flinet också.
Som när jag fick veta att killen som mobbade mig i 8 år vid 25 fortfarande bodde hemma, gick arbetslös, meckade med Epa-traktorer och hängde med andra mindre lyckade individer. Det kanske var hans dröm, vad vet jag, men jag kände att jag vunnit. Jag bodde i min drömstad, gick min drömutbildning, utövade min drömhobby (som jag inte kunde utöva innan jag flyttade till drömstaden), hade riktiga vänner, ett rikt socialt liv och trivdes allmänt med livet.
"Du har förlorat mer än jag - ha, ha!"
Jag tror inte jag är ensam med denna primitiva inställning. Tänk bara på alla klassträffar runt om i landet. Jag tror ingen jag stött på har sagt att det varit kul att träffa alla gamla kompisar eller ta igen förlorade stunder. Klassträffar verkar istället vara till för att jämföra sig med sin gamla årskull och gradera sig själv och andra enligt sin personliga måttstock. "Yess, jag har lyckligast familj/rakast karriär/gått ner mest i vikt/finast bil/rest mest/gått på minst lyckopiller/..."
"Ni har förlorat mer än jag, ha, ha!"
Någon gång kanske jag också blir så mogen som i Jöbacks text och struntar i "ha, ha" utan bara nöjer mig med att helt krasst konstatera att "du har förlorat mer än jag". Men det ska nog till en mycket fin f.d. relation för det.
Subscribe to:
Posts (Atom)
