12 timmar svensk sommar

Solen sken, små vita bomullsmoln prydde den ljusblå himlen och huden smektes varsamt av den ljumma sommarvinden. Så kunde en taskig sommarroman ha börjat och så också denna 12-timmars novell.

Åkte till Lille Skutt vid halv fyra tiden och utan minsta övertalning fick jag med henne ut i sommarsolen. Knallade genom sommarhagar och grön skog ner mot Mälaren. Min favoritbild av Stockholm är den man får när man står mitt ute på en äng omgiven av tyst, grön skog och så i horisonten sticker ett hyreshus av betong upp. Mitt i spenaten, ändå mitt i civilisationen.

Längs vägen stannade vi och köpte glass. Har ni hört talas om något som heter Havtorn förut? Inte jag heller. Men glassen smakade gott!

Meningen var att vi skulle ha stekt marinerat kött och potatissallad till middag, men det grillades i varenda buske längs vår promenadväg och alla väldoftande akrylamider blev för svåra för oss att motstå – vi förlängde vår promenad till Hemköp och skaffade en engångsgrill.

På en gräsplätt mellan hyreshus, lekparker och gångvägar, med visst insynsskydd av några buskar, la vi ut filten. Grillen monterade vi föredömligt upp på en grusplätt och vi hoppas vän av ordning gav oss en guldstjärna för den stora hinken vatten vi ställde bredvid.

Grillat är godast, så är det bara. Det doftar gott, smakar gott och hela proceduren höjer mysfaktorn rejält. Det bästa med en grill är att man kan äta tvårätters och ta vara på hela eldningsförfarandet. Kött ska grillas på glöd, men i mitt tycke ska korv grillas över eld. Alltså blev det grillad falukorv med ketchup till förrätt. Fördelen med att grilla korv över öppen eld är att man får den där härligt brända kanten. Akrylamider är gott!

Det fanns väl en tanke på att åka in till Gamla Stan efteråt och gå en spökvandring, men för det första tror jag inte spöken är ute i kvällssolen och för det andra "trivs vi bättre här, där vi kan lukta på blommorna". Så vi låg kvar på filten, smälte maten och umgicks a la Fucking Åmål. D.v.s. vi bytte ringsignaler och provade varandras mobilspel.

En riktig vän är någon man kan ligga bredvid på en filt medan båda tyst spelar mobilspel, utan att det känns knäppt.

Vid åttatiden klev vi inomhus och prövade ett av Lille Skutts nya spel – När och fjärran. Jag tror ett gott betyg åt det spelet är att vi tvingade oss själva att bryta upp vid tretiden på morgonen, hur mysigt det än var att följa gryningen tillsammans. Närmare känslan av forna sommarlov kommer man inte, känslan av att inte vara det minsta trött och att hur sent det än blir kunna sova ut dagen efter. Men som de tråkiga vuxna vi är insåg vi att om vi inte kom i säng innan tidningsbudet dök upp så skulle vi vara för pigga för att komma i säng på söndagen och därmed för trötta att kliva upp måndag morgon… De bekymren brydde man sig föga om som sommarlovare.

Utan ingående detaljer kan jag säga att jag körde som en biltjuv för att hinna parkera bilen hemma hos sig innan bussen gick hem till mig. Bussen skulle, enligt mig, gå 3.29 så när jag 3.11 såg den köra förbi blev jag iskall. Bussen går bara en gång i timmen den här tiden på dygnet. Väntade till 3.35 innan jag konstaterade att sommarschemat svängt tiderna, så den hade faktiskt kommit punktligt 20 minuter tidigare. Fan! Det tar ca 30 min att promenera hem till mig, så jag beslöt att göra så.

De första hundratals metrarna muttrade jag och förbannade min otur, sedan insåg jag att jag var dum som klagade. Jag var inte ett dugg trött, hade ingen tid att passa och sommarnatten var både ljus, ljum och tyst så varför inte njuta av stunden? I den ljumma sommarnatten finns inga fiender. Man är ensam i hela världen och kan njuta av att få ha naturen för sig själv. Nästa fördel växte i diket bara några meter ifrån mig. Vilda, mogna, mörkröda smultron. Och ingen mer än jag som var på plats för att plocka dem.

Promenaden hem tog nästan en timme. Med mig hem hade jag ungefär två fulla nävar röda smultron, plockade på ett flertal ställen längs vägen, och ett tiotal nästan böldstora myggbett i ryggslutet. Myggbettsbölderna var borta när jag vaknade vid 11-tiden idag, men smultronen var ingen synvilla. Belöningen för nattens slit blev den godaste tallrik fil och flingor jag någonsin ätit!