Nyss ringde min gamle vän "Skyddat nr" igen. Han (min fantasi vill att det är en han) ringer med jämna mellanrum. Går telefonsvararen igång lämnar han inga meddelanden och svarar jag lägger han på. Synd. Det hade varit kul att få prata med typen. Nu kan jag ju bara gissa mig till om det är en feg försäljare, blyg beundrare eller en inbrottstjuv som kollar läget.
Han är ingen flåsare i alla fall. Tyvärr har jag nog skrämt hela släktet på flykten. Jag hade en för ett par år sedan. Han ringde någongång mellan 2 och 4 på morgonen och flåsade. Jag hade ingen nummerpresentatör på den tiden, så jag trodde först det var en polare. Jodå, jag har polare som skulle kunnat göra så. Andra gången talade han också, flåsade "är du naken", men jag la på utan att svara. När han ringde tredje gången hade jag kollat med varenda polare jag kunde tänka på, men alla nekade på ett sätt som gjorde att jag faktiskt trodde dem. Tredje gången var jag på bra humör när han väckte mig. Han flåsade som vanligt och jag sa "hallå".
Han flåsade: "Heeej, Carina..." (hm, han hade inte ringt fel alltså)
Jag: "Ja, hej du. Vem är det?"
Han: "Vad har du på dig?"
Jag fick lite deja vu känslor från när jag busringde heta linjen som 12-åring. Var det en gammal beundrare som ringde upp?
Jag spelade med och flåsade: "Jag är naken. Sånär som på ett par röda stringtrosor. Vad har du på dig?"
Han bara flåsade, men verkade lite snopen över mitt svar. Jag fortsatte att prata om hur jag låg bland lakanen och smekte mina bara bröst och hur kåt jag var och... flåsande frågade jag om han också var naken.
Då la han på. Vilken typ, precis när jag börjat komma igång!
Jag hörde aldrig av honom igen.
10 July 2004
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment