Sagor från kassalinjen

Sagan om stenen i glashuset

Det var en gång två kunder i 30-årsåldern. Ett par. På snacket verkade det som om det var mannen om plockat ihop kundvagnen, för han talade sig varm om de olika produkterna och om det "fantastiskt goda" hon skulle få smaka när de kom hem. Det var massor med olika italienska skinkor, korvar och prickigkorv som var mer prickig än korv... Dessutom var det en massa ostar med en fettprocent långt över 30%. Ja, en riktig festmåltid.

Så slog jag in en låda Toffifee (ni vet, de där chokladgrejerna i kolaskal med en nöt i mitten) och det var tydligt att det inte stod på mannens inköpslista, för han tog upp den, tittade på kvinnan och suckade så där förebrående:
"Men du... är inte det här enormt fettbildande?"

Eh...

========================================

Sagan om lillkillens världsuppfattning

Det var en gång en liten kille på 3-4 år som var med sin mamma och handlade. Bakom dem i kön stod en ensam man i 25-årsåldern. Lillkillen tittade länge på storkillen och när de stod bredvid varandra och plockade i varor säger så lillkillen till storkillen:
"Var är din mamma?"
Storkillen såg lite perplex ut, men svarade till slut:
"Hon är nog hemma skulle jag tro."
"Får du gå och handla själv?"
"Ja, jag är en stor pojke nu."
Mamman och kassörskan fnittrade och lillkillen säger:
"Jaha. Så hon är hemma med sin bebis?"
"Nej, det ska nog inte vara mer bebisar där nu." ler storkillen och går.
Lillkillen ser länge efter storkillen. Mammor har såklart bebisar och pojkar går såklart och handlar med mamma. Åtminstone när man är 3-4 år.