"Det blev fel när jag tänkte"

Man vet att man stött på "en bra tanke" när resultatet är gräsligt men man någonstans kan förstå hur någon kom på idén, samtidigt som redan prototypen borde ha fått typen att låta tanken stanna vid en tanke...

Igår köpte jag och Lille Skutt en bra tanke på Överskottsbolaget i Råcksta. En valentinupplaga av Pringles chips. Tuben var rosa men små rara hjärtan på och chipsen var... rosa. Låt oss stanna vid det. Blundade man smakade de dock helt normalt.

Det fick mig att minnas min egna "bra tanke" när jag passade morsans dagbarn någongång i övre tonåren (något brådskande dök upp så hon var tvungen att lämna slagfältet). Några av dem hade starka anti-fisk-känslor, men mamma hade ändå tänkt göra fiskgratäng till lunch. Mammas fiskgratäng består av fiskblock med vit dillsås och spritsade potatismostoppar runt hela formen. Bara för att illustrera vad vi pratar om.

Mitt stora problem för stunden var dock att tjejerna ville leka prinsessa med mig som sminkdocka medan killarna ville leka krig med mig som fiende. Jag är expert på att leka två lekar samtidigt, så jag fick killarna att leka riddare istället. Jag var drake. Tjejerna fick sminka och kamma håret på mig och då och då kröp jag in till killarnas rum och fräste och fick några svärdhugg. Ibland dök riddarna upp och försökte rädda prinsessorna från draken, men de värnlösa offren skrek oftast "ut, du förstör frisyren"... Mina två lekar funkade jättebra. Till slut hade killarna dödat mig och då tyckte jag att jag skulle ta draken till köket och laga lunch av honom. Eftersom både prinsessorna och prinsarna/riddarna var involverade i drakleken så tyckte de att det lät jättespännande, även om några (med extremt bra minne) gnällde att de inte gillade fisk.

Det var då Carina fick "en bra tanke"...

Fram med karamellfärgen. Fiskblocken kokades och blev ljusgröna. Dillsåsen blev knallröd. Potatismoset gult. Ungarna bara gapade när jag serverade Ugnsstekt Drake. Någon började förstås knota att det såg äckligt ut, vilket jag var böjd att hålla med om, men majoriteten köpte min dramatiska presentation. Deras tallrikar såg ut som något Robert Broberg rapat upp, men jag (med hjälp av fantasifulla killar) pekade ut det gröna drakköttet och blodet det simmade i och... potatisen kommer jag inte ihåg vad det var, men det var väl det minst kontroversiella.

Poängen är att ungarna åt! Till och med dem som hatade fisk. Nåja, en liten tjej vägrade fortfarande, men ett misslyckande kunde jag bjuda på. Morsan trodde mig knappt, men ungarna tjatade om ugnsstekt drake i flera veckor så tanken var kanske bra i alla fall, trots att resultatet var minst sagt gräsligt... Någon som vill komma på middag i helgen? :-)