Som alla andra

Om du tittar på en flock av djur, vilken som helst, så ser du snart ett visst beteendemönster. De kanske rör sig på visst sätt eller låter på visst sätt. Finns det en till flock av samma djur i närheten så märker du snart att de också har ett beteendemönster. Men inte ett exakt lika som den första flocken! Den ena gruppen kan skria/kackla/låta högt medan den andra är tyst, den ena kan irra runt planlöst medan den andre står relativt still.

Testa gärna detta enkla experiment. Jag har gjort det med både höns, änder, får och kor och kommit fram till samma resultat.

Och nu till min poäng: Grunden till stereotypa föreställningar.

Det är inte den enskilde människan var för sig inom en gruppering som gett upphov till dem utan flockbeteendet. Och inte vilket flockbeteende som helst, utan det som stämmer in med den förutfattade bilden, vilket i och för sig måste kommit någonstans ifrån, men det betecknar jag som det stereotypa transcenderingsproblemet. Någonstans måste skåningar varit dryga, Stockholmare kaxiga och norrlänningar tystlåtna, men ett enkelt experiment visar att det inte är en rättvis bild. Det är lika vanligt med bullriga norrlänningar som tysta Stockholmare och trevliga skåningar.

För det första är det en myt att det är Stockholmare och amerikaner som är högljudda. Alla grupperingar är högljudda. Min teori är att det uppstår ett slags majoritetssituation där gruppen av naturliga skäl är i majoritet och därför blir gruppen normen för gruppmedlemmarna, även när de drastiskt byter miljö och förvandlas till en minoritetsgrupp. Kommer gruppen in på vägkrogen från en skojig och stimmig bussresa så följer beteendet med. Har gruppen halvsovit och kollat på video är gruppen lugn. En högljudd grupp är därför ett tecken på hur deras resa varit, snarare än det personliga beteendet.

Ett enkelt men tydligt exempel från en vägkrog utanför Jönköping när ett gäng Stockholmare åkte ner till Göteborg för att jobba på UEFA-cupfinalen:

Först kom bussen med Djurgårdare. De känner varandra väl och hela resan har de gnabbats, skämtat, pratat och haft kul. Det både skrattades, gnabbades och pratades i kön. I en stor grupp kan man inte viska om man ska häckla någon femton gubbar bakåt i kön och folk hade verkligen spring i benen.

Sedan kom bussen med AIKare och Hammarbyare. De känner inte varandra (gillar inte varandra) och under resan hade det rått reserverad stämning med lite småprat men mestadels videotittande. Gruppen var lågmäld och stod still i den raka kön.

Sedan kom en buss med blandade utländska turister. De grupperingar som fanns var bullriga medan stora flertalet blygt höll sig på sin kant. De bullriga var både polacker, amerikaner och fransmän.

Till sist kom en minibuss med spelemän från Dalarna. De skrattade, pratade och skickade personliga pikar kors och tvärs under hela vistelsen. Även pikar riktade mot några högst förvånade Stockholmare.

Men det är kul med stereotyper, för alla har exempel på att de stämmer. Fulla svenskar utomlands, fulla tyskar utomlands, fulla britter utomlands... turistande amerikaner, turistande japaner, tjattrande latinos...

Men om du får tillfälle, använd djurförsöket i början och applicera det på en stereotyp grupp. Du kommer bli förvånad över hur ofta du finner både bullriga och tysta amerikaner i en busslast, kaxiga och ödmjuka Stockholmare och dryga och trevliga skåningar.

Trevlig semester!