Stor dag på slottet! Victoria och Daniel har efter sju långa år förlovat sig. För att citera en välkänd källa - Äntligen!Känns det inte lite som när de där två "perfekta" polarna går runt och strular medan alla andra VET att de kommer sluta tillsammans? Ingen är väl direkt förvånad nu, menar jag.
Fast jag måste nog ändå säga att jag tycker Daniel har en sund inställning och poäng när han förklarar i Aftonbladet att han behövde den här tiden:
"Jag har behövt tid att anpassa mig, lära mig vad det här går ut på. Det hade nog varit misslyckat om jag gått ner och knä och friat efter ett år."
I ärlighetens namn, fler äktenskap och fler par skulle nog tjäna på att tänka som dem... Det är ju inte bara en stor omställning att bli del av en kungafamilj, med allt vad det innebär. Det är ju också en stor omställning att avse att tillbringa resten av livet tillsammans, med allt vad det innebär.
En snabbkoll i min egen omgivning visar att det verkar löna sig i längden att vara tillsammans ett tag - göra slut och ta en paus - för att sedan inse hur mycket man "hör ihop" och sedan bli tillsammans igen, starkare än någonsin.
Det är också coolt och så himla rätt, på något sätt, att Victoria fallit för någon icke-kunglig, icke-adlig. Personligen skulle jag önska att de gick ett steg längre och att Daniel slutar kalla henne "kronprinsessan", det låter ju bara fånigt!
Fast det kanske är för snabbt marscherat...
No comments:
Post a Comment