Så länge såren går att riva upp så kan de läkas

Har inte riktigt varit mig själv den här veckan, men det blir så ibland. Eller, visst har jag varit mig själv, men inte det sprudlande jaget utan grubbeljaget. Och nu börjar jag undra om det inte, tvärtemot ett vanligt talesätt, faktiskt är bra att riva upp gamla sår ibland. För kan de rivas upp har de inte rostat samman utan man kan släppa ut var och lufta och ge det en ny chans att läka.

Tyvärr går det inte alltid att ge såret den behandling det kanske kräver, men det var intressant att öppna sårskorpan och ta en titt på det efter så lång tid. I början sved det och blödde, men det avtog så småningom. Och istället för att klaga över en ful såskorpa så kunde jag acceptera att jag en gång fick ett sår, ett ärr som sitter där för alltid, men som är en del av mig. Jag vore inte den jag är idag om inte sårskorpan funnits.

De första dagarna undrade jag vem jag varit om jag sluppit sårskorpan, om saker vore annorlunda. Men börjar man grubbla på det blir man ju deprimerad resten av livet och det är ju varken konstruktivt eller bra - för mig. Jag börjar dock förstå att det inte hjälper att gömma sårskorpan under plåster och säga att det inte påverkar mig. Jag börjar förstå att det faktiskt påverkat mig mer än vad jag kanske skulle önska, jag som redan för tjugofem år sedan sa att jag inte skulle låta det göra just det...

Och ett kvarts århundrade är länge nog. Det är dags att jag tar tag i sårskorpan och ger det den där behandlingen jag intalat mig att jag ska klara mig utan. Det måste få kosta, innan det är för sent.

Det är ändå mig det handlar om.

Fast just nu petar jag in det under plåstret igen, för det är ingen idé att dra igång något kostsamt om jag ändå ska flytta. Innan såret behandlas kan jag fortsätta försöka trotsa det på egen hand. Imorgon ska vi ut på krogen efter jobbet (igen) och den här gången tänker jag vara på partyhumör och fanimig tvinga mig att ta kontakt med minst 1 man som jag inte känner. Även om han är full och dryg så måste jag ju ändå träna på någon! Träning ger färdighet, och jag tänker gå en intensivkurs nu - innan jag blir för gammal för vare sig det ena eller det andra.

Det är ändå mig det handlar om.