20 May 2005

Inte sjuk, men...

Igar fick jag min forsta slang av hemlangtan. Det bara poppade upp pa eftermiddagen. Na, nu ljog jag, jag vet precis varfor den kom. Jag laste ett email fran lillebror A som bade varmde och fick mig att le och kanslan av att vilja traffa honom skoljde over mig. Jag kom da att tanka pa det hysteriskt roliga mailet fran lillebror P (han hade hittat nat program som oversatte alla svenska ord med A, A, O i till engelska. "framfor allt" blev darfor "in front of allt" t ex) och kom da att tanka pa min syster - och sedan var lavinen igang och jag ville krama om hela familjen. Nasta steg blev att vilja hitta pa nat kul med vannerna for att kompensera detta och sa var nasta lavin igang.

For nu kan jag ju inte traffa dem heller sa det galler att bota akomman bast man kan pa egen hand. Det kanske inte ar en unversalmedicin, men jag loste den akuta krisen genom att ga till Woolworths. Man kan kopa Marabous mjolkchokladrulle dar for 99p och dessutom har de borjat salja Malacos rosa skumsvampar som losviktsgodis. Med detta svenska trostgodis gomde jag mig sedan pa bion dar jag dels kan fa vara ifred, dels skingra tankarna men samtidigt kunna langta efter familjen nar filmen sloar till. (Nu gjorde inte The Jacket det allt for mycket, men under reklamen kunde jag i vart fall sitta och langta ifred och under sjalva filmen kom jag pa andra tankar.)

Efter filmen tankte jag ringa hem en kortis, men atminstone mina foraldrar sover vid tio, sa jag ryckte upp baste polaren M ur sangen istallet. Tro mig, de 45 minutrarna jag hade med henne varmer mig fortfarande. Akomman ar botad for denna gang. Jag vet ju att alla faktiskt bara ar ett telefonsamtal bort och val i luren kunde vi lika garna bo nastgards.

Forresten brukade jag fa slangar av Hemlangtan aven nar jag bodde i Sverige, fast da var det knappast det geografiska avstandet som var skalet utan det tidsmassiga. Jag vet inte... det kandes nastan varre, for det var ju en faktor jag faktiskt kunde paverka, aven om det inte kandes sa, och darfor kandes det som att jag var lite mer medskyldig. Ja, jag vet, jag flyttade av egen fri vilja, men alla langtar vi efter nagon nagon gang.

Det ska nog inte betraktas som en akomma forresten. Jag vill allt se hemlangtan som en fullt normal karleksforklaring. Pa avstand.

No comments: