Årets tristaste 0-0 match slutade 0-2

Sport är drama utan manus. Det är därför det är kul, framförallt när de plötsliga vändningarna gynnar det egna laget. Örebro - DIF skulle sluta 0-0. Av någon anledning ändrades det i slutminutrarna och nu vann vi med 0-2 istället. Märkligt.

Spionerna från Utrecht kan dock inte ha blivit imponerade. Det är bra. Vagga in dem i falsk säkerhet, ni... De kom fram före matchen och frågade var de skulle hämta biljetter, de hade faxat upp att de skulle komma. Det kände inte ÖSK till, så holländarna fick plats längst nere vid ena hörnflaggan. Bra så. Min holländska är begränsad, men jag sa i vart fall "tot ziens" när de gick. De hajade till, såg DIF-märket på tröjan som stack fram under jackan och skrattade till. "Ei, vi vet att ni finns."

Jag och en kollega fick Kronblomstjänst före match. Det innebär att man står vid statyn och slussar Djurgårdare till vår sektion. En nervös, pliktskyldig, oerfaren, spattig ordningsvakt stod också där. Vi tänkte, som brukligt är, presentera oss och liksom få arbetsfördelningen klar - d.v.s. visa att vi har koll på vår uppgift så att mannen kan slappna av. Hans irrande ögon klarade inte att hälsa så läget stod klart; mannen skulle dyka på allt blåblått som rörde sig. Alltså var det bäst att vi tog ett steg tillbaka, annars skulle folk bli irriterade av att ha 3 papegojor i öronen. Var mannen nervös för att det var Stockholmare som kom, var han nyutbildad eller var han bara fel människotyp för jobbet? Pliktmannen fick regera, vi stod och snackade skit med ÖSKs publikvärdar.

De finns alltid, på varenda bortamatch, i varenda liten håla - stugsittarna. Människor som bor i sin lilla stuga, tittar på lilla tv:n, tror på allt, tror att hemskheter som var aktuella för 20 år sedan gäller även idag, aldrig har varit utanför tomtgränsen utan har skapat sig en egen skrämmande bild av världen utanför och som, när vi kommer, avvaktar, kollar in om vi är farliga och när de inser att så inte är fallet kommer framsmygande och försynt frågar, med en röst av lika delar nyfikenhet, skräckblandad förtjusning och spelat lugn: Kommer det några huliganer då? Egentligen har man lust att svara; vafan ska de till Örebro och göra?! Den enda sketna Örebroare värd att klappa på skulle väl vara du, som ställer så jävla dumma frågor! Men det svarar man ju inte. Stugsittaren den här gången var en publikvärd som visade sig vara mäkta fascinerad av huliganer i allmänhet och som ständigt besökte de svenska huliganernas egen hemsida. Som vanligt blandade han ihop alla Stockholmslag, så vi fick credit för något han läst att Bajarna hade gjort, och som vanligt trodde han att det var på arenen huliganerna skulle ställa till med bråk. Kul med folk som följt utvecklingen de senaste tio åren.

Men jag förstår att han var faschinerad av "riktiga" huliganer. Vi hade 3 värstingar på vår sektion igår; samtliga från Örebro, samtliga under 18, samtliga välkända av ordningsvakterna, samtliga döva... "I döda havet kan även en räka kalla sig fisk."

Vi åkte minibuss och i Örebro såg vi en kille och en tjej i tjugoårsåldern komma gående på trottoaren, de gick bredvid varandra, men båda tittade coolt rakt fram.
"Kolla nu när jag sätter myror i huvet på grabben." sa vår chaufför, tutade och morsade på tjejen.
I backspegeln såg vi killens huvud vända sig mot tjejen flera gånger.
"Hö, hö, hon kommer få förklara sig ikväll." skrockade chauffören. "En hel minibuss med grabbar. Var var du i lördags, älskling? Hö, hö."
Såvida vi inte spräckt ett förhållande - det var roligt!

Somnade vid Enköping på hemvägen och vaknade upp först i Rissne. Precis när vi körde om den enda bilen på väg - Abbe Barsom, en ljumskskadad spelare. Blev avsläppt vid Järva och vid busshållsplatsen stod två pers - båda supportrar. Ibland känns det som att hela världen är Djurgården.