Skolstart

I dagarna börjar tusentals barn skolan. Jag sitter och jobbar i Centrum och tycker det är otroligt kul att se de små halvkvartingarna välja ryggsäck i väskaffären och välja pennskrin hos oss. När de bär sina inköp ser de på något sätt både längre och äldre ut. Det är stora nu. De ska börja skolan.

Jag minns min första skoldag. Jag hade en splitterny ryggsäck; en röd, fyrkantig med Dr Snuggles. Jag älskade Dr Snuggles, men hade hellre velat ha en blå, fast den var slut. Kläderna var valda med omsorg och pappa hade tagit ledigt från jobbet för att följa med. Vi gick hand i hand hela vägen och jag minns att när jag såg alla andra med deras mammor kände jag mig på något sätt stolt över att gå med pappa. Som om det var högre status. Min hade tagit ledigt för att gå med mig. (Kom ihåg att detta var på den tiden då det fortfarande var vanligt att männen jobbade och fruarna var hemma.)

Jag minns att jag gillade lukten i klassrummet och att fröken såg snäll men gammal ut. Mitt under uppropet rusade jag ner till diskhon längst bak i rummet. Jag spottade ut min första tappade tand. Glatt hojtade jag: "Titta, pappa, min första tand!" Sedan fick jag sätta mig igen. Och då kände jag mig jättestor. Börja skolan och tappa en tand, då är man nästan vuxen ju.

Jag trodde att vi skulle ha lektioner hela dagen, men vi hade bara upprop, fick en läsebok och en mattebok och tittade i bänken. Sedan fick vi gå hem. Utan läxor! Jag var jättebesviken. Vår läxa var att slå in böckerna i papper, men det var ju ingen riktig läxa ju! Så det kändes som att jag blivit lurad på skolstarten.

Tänk, några år senare skulle man kasta besvärjelser över lärare som hade mage att ge läxor första veckan.