Turinresan, del 3, "Bestämmare är ett eget kapitel"

Det roliga med Italienare är att alla vill bestämma. Vi hade fått direktiv var vid arenan vår buss skulle köra in och parkera. Där står p-vakt 1 och stoppar oss. P-vakt 2, med kalaskula, kommer och lägger sig i, släpper inte in oss men håller inte med 1:an. Då kommer p-vakt 3, med ännu större mage, störst mage bestämmer och han viftade bort oss totalt. Vi kör till nästa gate. En ny p-vakt, en ny stor mage och vår busschaufför visar sig vara supercool för han höjer rösten och getikulerar och hoppar till och med ur och diskuterar. Det finns stora skyltar på bussen som säger "DIF Security", men p-vakten vill bestämma lite och då har arrangören inget att säga till om.

Till slut kommer två polismänniskor och lägger sig i. Vi kommer in, parkerar mellan några polisbussar och kliver ur. Den grönvita polisen, den blåvita polisen och den (ö)kända polisen Carabinari (rätt stavat?) står i klunga. Fotfolket är en sak, men sedan fanns folk med den ena uniformen roligare än den andra. Fjädrar i hatten, revärer på sidorna och, ja, man kunde tro att man var på polismuseum! Fånigast uniform bestämmer. Några killar turistar lite och blir fotograferade med clownerna. Vi försökte få vår störste kille att posera bredvid en carabineri, men den stackarn skulle nog ha tappat manligheten totalt, för förutom alla skydd och batonger var han en sparris.

Och så bestämde någon lite till, fler la sig i, det blev möte och till slut fick vi stiga in i bussen och köra igen. Nu skulle vi tydligen in genom spelaringången. Sådärja. Men väl där bestämde två till och då skulle vi inte det längre. Vår busschaufför muttrade fula italienska ord när bestämmarna inte hörde. En liten minibil kom ut från det allra heligaste och då började det hända saker. Det var polischefen himself och han lotsade oss tillbaka till den första grinden. Han kom igenom, tjocka magen stoppade oss, polischefen hötte genom rutan och tjocka magen tvingades släppa in oss. Polischefen tänkte dock inte låta oss stå på parkeringen, han tog oss med genom den ena grinden efter den andra och till slut stod faktiskt bussen parkerad uppe på läktaren! Jo, precis bakom översta sittplatsraden! Sådärja. :-)

Efter matchen hade polischefen fixat poliseskort åt oss också. En framför och en bakom bussen, med blåljus och hela köret, hela vägen ut till flygplatsen! Det kändes ju flott att åka mot rödljus, men vid köbildning spelade det ingen roll hur mycket sirenen tjöt; italienare flyttar sig inte för en sketen polisbil med saftblandare på taket. Dessutom blåste ett antal bilar förbi oss på motorvägen också - trots att vi körde fort. Inte samma myndighetsrespekt där, då rå... Men vi var ju ändå glada över att Herr Överbestämmare var vår kompis, liksom.