14 February 2009

Man vet att man haft en tuff vecka när...

... en av cheferna lägger armarna om en och säger "du ser väldigt trött ut". Själv är man för uppe i varv för att lägga märke till det.

Det har varit en tuff vecka. En där jag behövt visa ryggrad när diverse chefer inte kan göra det. För det första börjar jag misstänka att min egen (tolvåriga) (manliga) chef är rädd för kvinnor. Så fort någon av de andra (kvinnliga) cheferna säger något så nickar han som en hund och böjer sig till deras vilja, med en feg grimas om att "det är bäst att göra som de säger, det är politik inblandat".

Men att försöka lägga vantarna på Mina Trainees och använda dem som fullskaliga team-medlemmar när de fortfarande har två veckor kvar i träning - nä, där säger jag stopp. Och jag har deras chef på min sida. Inte min, han springer som en lydig knähund och vidarebefordrar meddelanden från teamets chef... Jo, det är väl sisådär 4-5 chefer inblandade i soppan...

Hur som helst. När soppan blev för grötig så sa jag till den vettiga chefen att "varför bestämmer vi inte bara, du och jag, hur det ska vara, och så blir det". Och hon verkade också trött på alla turer för så gjorde vi. Vi bestämde. Och ni skulle ha sett min (tolvåriga) (manliga) chefs min när jag meddelade vad vi gjort. Han såg ut som en liten skolpojke med slickepinne i mun som blygt skälvde "m-men, hon sa ju... kan man väl inte göra". Fast det tyckte jag att man kunde, och la fram skälen. "O-o-ok då" stammade han fram.

Och så kunde jag äntligen göra helg.

Med mig hade jag i och för sig lite uppmuntran också. Och nu tänker jag nog till och med ta åt mig, för resultatet syns klart. Cheferna är helt lyriska över gruppen jag tränat, och hur jag har skött/organiserat/administrerat det hela. Gruppen låter inte alls som en nybörjargrupp på telefonen; de visar på både självförtroende, bra kundservice och kunskap. Jag är faktiskt lite förvånad själv... Men samtidigt säker på att upplägget jag gjorde, men som inte gjorts förut, är rätt väg att gå. Och när jag hörde en chef uttrycka till en annan chef att han önskade vi kunde behålla Gruppen avskiljd från kontaktcentret för de var så mycket bättre än de ordinarie agenterna och han var rädd att deras "excellens" skulle försvinna, då växte jag en smula. Förvisso skulle jag kunna tillbringa hela mitt liv med den här toppengruppen, men jag vill nog snarare se dem i teamet nu. Jag å min sida hoppas nämligen att deras kvalitet smittar av sig!!!

Efter denna vecka belönade jag mig därför med en bunt färska second-hand DVDs som jag inte sett (jo, det finns filmer jag inte sett!), kurade ihop i soffan och såg en komedi. Och somnade.

1 comment:

Anonymous said...

Grattis! Akta dig så du inte blir chef själv ;)