1. Hur ska en bra kung/ drottning vara?
Hm... I dagens situation (alltså när de inte har makt och krigar till häst) tycker jag... Mänskliga, varma, pålästa, representabla fast med egna åsikter, gärna ha humor och självdistans. Vara en bra ambassadör för folket helt enkelt.
2. Hur sköter sig kungen tycker du?
Generellt sett bra, även om grodorna hoppar med jämna mellanrum, men han är otroligt torr! Ser fram emot dagen då Victoria tar över, jag tror hon blir riktigt bra.
3. Är du emot eller för monarkin?
Jag tycker det är en härlig historisk tradition som jag skulle tycka vore himla synd om den försvann. Det är något magiskt med kejsare och kungar. Men jag tycker inte de ska ha någon makt, tror ärvd makt bara är till det sämre, så vår lösning är helt ok. Vi europeiska länder som har kungahus tycker jag ska värna om dem.
Det enda jag skulle vilja ändra är konceptet kring Statsöverhuvud. Som det är idag är kungen det, inte statsministern. Detta innebär att kungen (som inte bestämmer ett smack) har absolut immunitet internationellt medan statsministern (som är den verklige makthavaren) bara har begränsat skydd. Motivet till denna immunitet missar därmed målet. En juridisk invändning, men ändå.
4. Vad skulle du vilja ge kungen i födelsedagspresent?
en Volvo Amazon. Försök köra över 90 med den om du kan!
30 April 2004
Henke i landslaget!
Yessssss, drömlaget är på väg att formas. Såklart Henke inte kunde missa festen. :-) Men man ju bara undra varför han så envist sagt nej ända tills nu... jag får lite cyniska tankar av sådana här elftetimmen-vändningar. Men vafan, skitsamma, nu är han med i alla fall! NU börjar den riktiga nedräkningen - semester är fixad, Henke är med, allt är klart.
Men vad jag blir riktigt trött på är den Frälsnings-roll han får. Nu vet man med säkerhet hur skriverierna kommer se ut... och inte blev det bättre av att se resultatet av Aftonbladets nätomröstning. Igår svarade en klar majoritet att de tror Sverige kommer nå Kvartsfinal. Idag, med Henke i truppen, är majoritetsrösterna helt plötsligt fördelade på Kvart, semi och Guld! Hm....
Men vad jag blir riktigt trött på är den Frälsnings-roll han får. Nu vet man med säkerhet hur skriverierna kommer se ut... och inte blev det bättre av att se resultatet av Aftonbladets nätomröstning. Igår svarade en klar majoritet att de tror Sverige kommer nå Kvartsfinal. Idag, med Henke i truppen, är majoritetsrösterna helt plötsligt fördelade på Kvart, semi och Guld! Hm....
29 April 2004
Slutseminarium
Jag tycker att jag är en rätt schysst människa, men så fort jag ska opponera på någons uppsats/paper så känner jag mig som Satan själv. Det är inte mitt fel. Jag får ju alltid skituppsatserna! Är det inte en halvdyslektiker som inte ens kan läsa av den tabell vi ägnat hela kursen åt att lära oss, så är det en som staplar citat på citat utan vare sig språkkänsla eller poäng.
Poängen är att jag någon gång skulle vilja vara en av dem som säger "bra, bra, bra, kanske du kunde tänka på... men jag kan inte hitta något att klaga på". Nu är det jag som säger "eh... bra med många rubriker kanske, men...." Tänk om jag någon gång kunde få säga något jag faktiskt tycker är bra, och inte bara något som jag känner att jag måste lyfta fram för att döva smällen av allt negativt.
Det är ingen direkt tröst att lärarna alltid håller med mig i min kritik. Snarare känns det som om de tar skydd bakom stackars opponerande studenter. När jag kört min kvart av vääääldigt överslätande och bomullsvadderad kritik så säger de att jag täckt allt och att de håller med, men de uttalandena är över på 30 sekunder så det är mina alla minns. Och alla minns dem, för vid nästa opponering skojar de om att de är glada att jag inte fick just deras paper...
Nästa gång ska jag kräva en bra uppsats, annars är jag sjuk. Jag vill inte vara Simon Cowell längre.
Poängen är att jag någon gång skulle vilja vara en av dem som säger "bra, bra, bra, kanske du kunde tänka på... men jag kan inte hitta något att klaga på". Nu är det jag som säger "eh... bra med många rubriker kanske, men...." Tänk om jag någon gång kunde få säga något jag faktiskt tycker är bra, och inte bara något som jag känner att jag måste lyfta fram för att döva smällen av allt negativt.
Det är ingen direkt tröst att lärarna alltid håller med mig i min kritik. Snarare känns det som om de tar skydd bakom stackars opponerande studenter. När jag kört min kvart av vääääldigt överslätande och bomullsvadderad kritik så säger de att jag täckt allt och att de håller med, men de uttalandena är över på 30 sekunder så det är mina alla minns. Och alla minns dem, för vid nästa opponering skojar de om att de är glada att jag inte fick just deras paper...
Nästa gång ska jag kräva en bra uppsats, annars är jag sjuk. Jag vill inte vara Simon Cowell längre.
27 April 2004
Nu är det sluuuuuut....
Det finns inget härligare än att gå runt och shoppa med en 20 kg ryggsäck på ryggen. Men det går! (Även om man får ett koppel vakter efter sig i butikerna...) Effektiva som vi var hade vi dessutom rekat hela Oxford street och kunde klara av våra måltavlor i rask takt. Dessutom fanns inte så himla mycket kläder vi ville ha... Sommarmodet är tydligen väldigt mycket pastelligt 50-tal och.... jag kände inte riktigt att jag var redo för prickiga kjolar och rosa toppar än.
Varför har inte flygplatser ett par bagagevågar uppställda? Nu står man ju och svettas i kön för att man inte vet hur mycket man shoppat. (och vet hur mycket man ska smussla undan i handbagaget.) Vi klarade oss precis, med 300g till godo, men det var värre för mannen framför oss. Nåja, han får ju skylla sig själv, för någonstans måste han ju ha anat att han hade övervikt. Nånstans under de 40 (!) kg han packade ner!
Dum som jag var missade jag att ta ut linserna så jag såg (inte) fram emot en tvåtimmars flygning i vaket tillstånd. Jag har somnat med linserna i förut och det är ingen höjdare... Problemet är att jag har väldigt lätt för att somna under resor och just idag var jag rätt trött i huvudet och orkade inte spela spel. Så... vad göra? Sicken tur att jag hade Richard III. Det är ett bra tips faktiskt, att lyssna på en radiopjäs. Den här kom igång riktigt ordentligt så naturligtvis landade vi när det var som mest spännande. Typiskt!
När jag så kom hem vid midnatt var det bara det roliga kvar - packa upp högen av filmer och böcker och få in dem i bokhyllan. Vilka fynd jag gjort! Jag menar, LOTR Two Towers - extended version - för ca 250 spänn, filmer jag inte ens kan få tag på här i Sverige, tre pjäsböcker för samma pris som en i en vanlig bokhandel... ja, och så dräkten dårå.
Som alltid vill man inte att något kul ska ta slut. Det tristaste med den här resan är att redan imorgon kommer den bara vara ett minne. Men ett otroligt kul minne. Vad var det det hette nu igen, Mia? All's well that ends well! :-D
Varför har inte flygplatser ett par bagagevågar uppställda? Nu står man ju och svettas i kön för att man inte vet hur mycket man shoppat. (och vet hur mycket man ska smussla undan i handbagaget.) Vi klarade oss precis, med 300g till godo, men det var värre för mannen framför oss. Nåja, han får ju skylla sig själv, för någonstans måste han ju ha anat att han hade övervikt. Nånstans under de 40 (!) kg han packade ner!
Dum som jag var missade jag att ta ut linserna så jag såg (inte) fram emot en tvåtimmars flygning i vaket tillstånd. Jag har somnat med linserna i förut och det är ingen höjdare... Problemet är att jag har väldigt lätt för att somna under resor och just idag var jag rätt trött i huvudet och orkade inte spela spel. Så... vad göra? Sicken tur att jag hade Richard III. Det är ett bra tips faktiskt, att lyssna på en radiopjäs. Den här kom igång riktigt ordentligt så naturligtvis landade vi när det var som mest spännande. Typiskt!
När jag så kom hem vid midnatt var det bara det roliga kvar - packa upp högen av filmer och böcker och få in dem i bokhyllan. Vilka fynd jag gjort! Jag menar, LOTR Two Towers - extended version - för ca 250 spänn, filmer jag inte ens kan få tag på här i Sverige, tre pjäsböcker för samma pris som en i en vanlig bokhandel... ja, och så dräkten dårå.
Som alltid vill man inte att något kul ska ta slut. Det tristaste med den här resan är att redan imorgon kommer den bara vara ett minne. Men ett otroligt kul minne. Vad var det det hette nu igen, Mia? All's well that ends well! :-D
26 April 2004
Vad är det som går och går...
jo, Carina och Mia i London! Tänk om man haft stegräknare... eller en cykel. Dagen var så fullspäckad att vi gav oss av redan vid åtta, eftersom vi inte ville stressa utan kunna njuta av allt också. Började med The Tower of London (som kostade £11.50 att gå in i så vi sket i det) och Tower Bridge. Knallade längs Themsen till Shakespeare's The Globe. Det var 30 min till nästa visning så vi knallade över Millenium Bridge till St Paul's cathedral. Det skulle vara gratis, stod det på internet, men väl där kostade det ca £7 och det var under renovering och såg inte såååå imponerande ut så då sket vi i det också och rusade tillbaka till The Globe för att hinna till nästa visning. (OBS! Det tar mer än 10 min att gå över den där bron...) Bra guide, men blev ändå lite besviken för jag trodde man skulle få se maskineri och grejer.
Nåja, kollade in utställningen lite och även om jag blev lite besviken på den också så var den klart bättre än historielektionen i Stratford i somras. Jag vet inte, jag tror inte det finns nåt museum som kan ge mig just det jag vill veta. Jag vill ju veta vad som inspirerade honom till just den pjäsen och var hans språk kom ifrån. Men i mina efterforskningar har jag börjat fatta att det är ju just det alla håller på att spekulera i, så... Fast en del matnyttigt fanns där. Dessutom kunde man stå i tre olika bås och lyssna på folk som reciterade honom. Och där kunde man ju stått hela dagen...
Fortsatte längs Themsen, besökte bokhandeln i National Theatre som hastigast och käkade lunch på McDonald's vid London Eye (det stora pariserhjulet). Efter lunch plåtade Mia House of Parliament, Big Ben och Westminister Abbey från fyrtioelva olika vinklar medan jag själv läste halva Edmond... Nästa hållplats blev Marble Arch där det visade sig att det inte var det vi beundrat från bussen varje kväll utan en båge vid Wellinton museum. Vi gick dit och så plåtade Mia den från trettiofyra vinklar medan jag låg i gräset och läste ännu mer.
Nästa hållplats var British Museum. Det skulle stänga 20.30, men eftersom det var gratis tänkte vi åka dit redan nu (16.30) och så kunde man ju ta en middagsrast när man nu kände för det. Ja hej du. Det stängde 17.30. Vi hade båda slarvläst infot på nätet... Som tur var hade vi samma huvudintresse så under en timme sprang vi runt bland stenskulpturer, hieroglyf-stenar, Rosetta stenen och mumier! Helsikesjävlar vad coolt att se riktiga mumier!!! Och Sphinxer och sakrofager och urnor med fågelhuvuden och... och allt annat man bara läst i Tintin om. Och tänka sig, en torkad gubbe kom från ca 3500 före krisus. Före kristus! Sånt är häftigt. Nästa gång ska vi dock se till att vara där i tid, så man hinner läsa alla skyltar också...
Knallade längs Oxford Street och "rekognoserade" inför snabb-shoppingen imorgon. New Look precis i slutet av vår promenad var fortfarande öppen. Mia hade så ont i fötterna att hon satt i trappan och väntade medan jag gick upp. Och jag gjorde världens fynd! Grå byxor och grå kavaj för £22 på rea! En hel dräkt för ca 300 spänn, hur tufft är inte det!?
Åkte tillbaka till Bayswater och upptäckte att Queensway (som vi hittills inte varit på, eftersom den linjen var avstängd, remember) är värsta turiststråket. Kvällsöppna butiker, varav 90% turistshoppar, folk på gatorna och riktigt festligt. Vi var dock så trötta så vi köpte med lite Ben & Jerry och gick hem och spelade Backgammon innan vi somnade tämligen ovaggade...
Nåja, kollade in utställningen lite och även om jag blev lite besviken på den också så var den klart bättre än historielektionen i Stratford i somras. Jag vet inte, jag tror inte det finns nåt museum som kan ge mig just det jag vill veta. Jag vill ju veta vad som inspirerade honom till just den pjäsen och var hans språk kom ifrån. Men i mina efterforskningar har jag börjat fatta att det är ju just det alla håller på att spekulera i, så... Fast en del matnyttigt fanns där. Dessutom kunde man stå i tre olika bås och lyssna på folk som reciterade honom. Och där kunde man ju stått hela dagen...
Fortsatte längs Themsen, besökte bokhandeln i National Theatre som hastigast och käkade lunch på McDonald's vid London Eye (det stora pariserhjulet). Efter lunch plåtade Mia House of Parliament, Big Ben och Westminister Abbey från fyrtioelva olika vinklar medan jag själv läste halva Edmond... Nästa hållplats blev Marble Arch där det visade sig att det inte var det vi beundrat från bussen varje kväll utan en båge vid Wellinton museum. Vi gick dit och så plåtade Mia den från trettiofyra vinklar medan jag låg i gräset och läste ännu mer.
Nästa hållplats var British Museum. Det skulle stänga 20.30, men eftersom det var gratis tänkte vi åka dit redan nu (16.30) och så kunde man ju ta en middagsrast när man nu kände för det. Ja hej du. Det stängde 17.30. Vi hade båda slarvläst infot på nätet... Som tur var hade vi samma huvudintresse så under en timme sprang vi runt bland stenskulpturer, hieroglyf-stenar, Rosetta stenen och mumier! Helsikesjävlar vad coolt att se riktiga mumier!!! Och Sphinxer och sakrofager och urnor med fågelhuvuden och... och allt annat man bara läst i Tintin om. Och tänka sig, en torkad gubbe kom från ca 3500 före krisus. Före kristus! Sånt är häftigt. Nästa gång ska vi dock se till att vara där i tid, så man hinner läsa alla skyltar också...
Knallade längs Oxford Street och "rekognoserade" inför snabb-shoppingen imorgon. New Look precis i slutet av vår promenad var fortfarande öppen. Mia hade så ont i fötterna att hon satt i trappan och väntade medan jag gick upp. Och jag gjorde världens fynd! Grå byxor och grå kavaj för £22 på rea! En hel dräkt för ca 300 spänn, hur tufft är inte det!?
Åkte tillbaka till Bayswater och upptäckte att Queensway (som vi hittills inte varit på, eftersom den linjen var avstängd, remember) är värsta turiststråket. Kvällsöppna butiker, varav 90% turistshoppar, folk på gatorna och riktigt festligt. Vi var dock så trötta så vi köpte med lite Ben & Jerry och gick hem och spelade Backgammon innan vi somnade tämligen ovaggade...
25 April 2004
Amerikanskor, Portobello Road och andra äventyr
Två äldre damer (ca 65 tror jag vi kom fram till att de kunde vara) bodde i vårt tillfälliga rum. Glenna och Anna från Kansas. Deras livshistoria var som hämtad från Six feet under... De möttes genom deras döda män, kan man säga. Annas man var begravningsentreprenör och tog hand om Glennas man när han dog, så blev damerna vänner och nu när Annas man gick bort för nåt år sedan fann de styrka hos varandra. Riktigt livsglada, härliga människor! Vi pratade en hel del, både när de väl kom hem på lördagkvällen och så innan de checkade ut på lördagen.
Jag gillar amerikaners okomplicerade sätt att ta kontakt. Man bara pratar. Förvisso kan en del vara lite egocentriska och vilja prata om sitt, men förr eller senare får man berätta sin story också, och man kommer långt med att bara prata om trafik, väder och konstiga toaletter. Vissa kanske uppfattar dem som ytliga men jag ser inget fel i det. Det behöver väl inte vara mer komplicerat än så? För att vara ytliga får man veta väldigt mycket privat... Fast visst stod det "amerikan" i pannan på dem när de tog hejdå med ett "love your smile, girls".
Traskade ned för Portobello Road och tog en titt på Portobello Market. Jättemysig liten gata med charmiga hus och jätteroliga prylaffärer - som man inte har råd att handla i. Fast jag skulle gärna vilja ha den där brödrosten med grodor på för 400 spänn... Hittade också hur mycket böcker som helst på marknaden. Pjäser. Var en riktigt duktig flicka och köpte BARA russinen i kakan. En bok med tre Mamet-pjäser, hans Edmond i egen bok och en bok med tre Ayckburn-pjäser. Vilken ska jag börja med...
Kunde ju inte hålla mig utan skrev en snabbreflektion av dagens pjäs så fort vi kom ut. Vilken kul grej! Och det känns bra att vi var två som delade upplevelsen för jag har en känsla av att vi nu kommer referera dit i all oändlighet... "The emergency exits are here, here, and here.... if you're here with your children help yourself first and let those little buggers fight for their lives." *gapskratt* Nä, jag vet, men ni skulle ha varit där...
Efter pjäsen blev det promenad igen. Köpte en liten söt tygbörs för alla miljoner småmynt i Chinatown. Upptäckte också att det INTE var prisvärt att gå på bio i West End. £10.50 - då får det allt vara tal om Sagan om Ringen - extended version!!!
Traskade runt lite till och visste inte vad vi skulle göra. Så vi hoppade på en buss. Den första som kom. Utan att kolla vart den gick. Det kallas äventyr! Den tog oss söder om Themsen och... vi vågade inte åka för långt utan hoppade av vi något som hette "Elephant and castle". Det lät ju bara som ett kul ställe. Det var det inte. Det var ett stängt shoppingcentre, men med en staty av en röd elefant med ett slott på ryggen. Insåg att det var för mörkt för att se nåt i vilket fall, så vi åkte hem igen.
Mia var trött, det var inte jag. Jag tänkte lyssna på King Lear, men beslöt mig för Richard III. Han hann inte ens säga "This is the night of our discontent" innan Mia drog timmerstockar i sängen under mig. Jag skruvade upp volymen och så fick Richard dränka henne. Det gick utmärkt. När jag inte orkade lyssna längre orkade inte Mia snarka längre. Så då kunde vi sova båda två.
Jag gillar amerikaners okomplicerade sätt att ta kontakt. Man bara pratar. Förvisso kan en del vara lite egocentriska och vilja prata om sitt, men förr eller senare får man berätta sin story också, och man kommer långt med att bara prata om trafik, väder och konstiga toaletter. Vissa kanske uppfattar dem som ytliga men jag ser inget fel i det. Det behöver väl inte vara mer komplicerat än så? För att vara ytliga får man veta väldigt mycket privat... Fast visst stod det "amerikan" i pannan på dem när de tog hejdå med ett "love your smile, girls".
Traskade ned för Portobello Road och tog en titt på Portobello Market. Jättemysig liten gata med charmiga hus och jätteroliga prylaffärer - som man inte har råd att handla i. Fast jag skulle gärna vilja ha den där brödrosten med grodor på för 400 spänn... Hittade också hur mycket böcker som helst på marknaden. Pjäser. Var en riktigt duktig flicka och köpte BARA russinen i kakan. En bok med tre Mamet-pjäser, hans Edmond i egen bok och en bok med tre Ayckburn-pjäser. Vilken ska jag börja med...
Kunde ju inte hålla mig utan skrev en snabbreflektion av dagens pjäs så fort vi kom ut. Vilken kul grej! Och det känns bra att vi var två som delade upplevelsen för jag har en känsla av att vi nu kommer referera dit i all oändlighet... "The emergency exits are here, here, and here.... if you're here with your children help yourself first and let those little buggers fight for their lives." *gapskratt* Nä, jag vet, men ni skulle ha varit där...
Efter pjäsen blev det promenad igen. Köpte en liten söt tygbörs för alla miljoner småmynt i Chinatown. Upptäckte också att det INTE var prisvärt att gå på bio i West End. £10.50 - då får det allt vara tal om Sagan om Ringen - extended version!!!
Traskade runt lite till och visste inte vad vi skulle göra. Så vi hoppade på en buss. Den första som kom. Utan att kolla vart den gick. Det kallas äventyr! Den tog oss söder om Themsen och... vi vågade inte åka för långt utan hoppade av vi något som hette "Elephant and castle". Det lät ju bara som ett kul ställe. Det var det inte. Det var ett stängt shoppingcentre, men med en staty av en röd elefant med ett slott på ryggen. Insåg att det var för mörkt för att se nåt i vilket fall, så vi åkte hem igen.
Mia var trött, det var inte jag. Jag tänkte lyssna på King Lear, men beslöt mig för Richard III. Han hann inte ens säga "This is the night of our discontent" innan Mia drog timmerstockar i sängen under mig. Jag skruvade upp volymen och så fick Richard dränka henne. Det gick utmärkt. När jag inte orkade lyssna längre orkade inte Mia snarka längre. Så då kunde vi sova båda två.
Ska du till London?
Glom da inte att boka biljett till The complete works of Shakespeare pa Criterion Theatre. Har precis kommit ut och har ont i bade kakar och mage av skratt. Under 97 min drog de igenom varenda pjas och de tre mannen pa scen var sa befriande charmiga och snabba pa att plocka upp stamningar att man vek sig dubbelt. Man behover sannerligen inte gilla gubben for att ha kul, for de driver friskt med hela grejen. Jag tror ocksa att publiken gor mycket till i den har forestallningen, och den som var idag var verkligen med pa noterna.
Mia, som inte garna blir utpekad i offentliga situationer, fick ju sina fiskar varma ocksa nar alla skrattade at Hamlet, som missade spotlighten och "kom fel in" i en monolog. Han forsokte hyscha folk, men vi skrattade vidare, till slut var det nastan tyst, forutom nagra spridda fniss - och hjartligt skratt fran Mia. Hamlet beklagade sig att en tjej skrattade och de andra skadisarna fragade "vem var det?". Flera i publiken pekade ut Mia och en skadis sa "ah, well she's drunk, don't mind her." Men Hamlet hade kommit ur stamning redan. *skratt*
Det var kul att fa skratta hjartligt ett tag. Kunde behovas efter den sega inledningen pa All's well that ends well, som vi sag igar. Eller var tempot langsamt med flit i forsta akten for att vi skulle kunna ga darifran och vekligen kanna att "All's well that ends well"? Maste forresten kolla upp tjejen som spelade Helena, hon var otroligt bra! Och det var en frojd att se Judi Dench i scenerna nar hon inte hade repliker. Hennes scennarvaro ar ju inte av denna varld! Det var RSC som producerade och det ar sannerligen inte varje dag man ser sa tidstypiska klader. En sak slog mig idag bara, under dagens pjas var lamporna tanda hela tiden och publiken uppmanades ju att vara delaktig, pa The Globe star man utomhus och det ar sannerligen inte morkt, men under pjasen igar var det becksvart i salongen, varfor inte ta fasta pa Shakespeare-andan fullt ut och spela i ljus salong? De sager ju till och med i programmet att publiken och dess fantasi, reaktion och interaktion med dem pa scenen ar ryggraden i hela framforandet, sa varfor inte gora som pa Shakespeares tid och se publiken? En tanke bara.
Ikvall ska jag fortsatta i samma tema som resan hittills gatt. Kopte Richard III pa CD, full ensembe a la radioteater med bl a Kenneth Branagh, Geraldine McEwan, Michael Maloney och Nicholas Farrell. Kan inte motsta! Samtidigt hittade jag King Lear med Paul Scofield som kung, Branagh som narr och Emilia Fox och Alec McGowen bland ovriga. Med tanke pa katastroferfarenheten fran Dramaten i hostas kunde jag inte lata bli att hugga mojligheten att ge den en andra chans. Kan det vara sa illa att det inte gar att uppleva Shakespeare pa annat sprak an engelska? Jag vet inte, men ikvall ska jag borja lyssna pa den sa far vi se.
Mia, som inte garna blir utpekad i offentliga situationer, fick ju sina fiskar varma ocksa nar alla skrattade at Hamlet, som missade spotlighten och "kom fel in" i en monolog. Han forsokte hyscha folk, men vi skrattade vidare, till slut var det nastan tyst, forutom nagra spridda fniss - och hjartligt skratt fran Mia. Hamlet beklagade sig att en tjej skrattade och de andra skadisarna fragade "vem var det?". Flera i publiken pekade ut Mia och en skadis sa "ah, well she's drunk, don't mind her." Men Hamlet hade kommit ur stamning redan. *skratt*
Det var kul att fa skratta hjartligt ett tag. Kunde behovas efter den sega inledningen pa All's well that ends well, som vi sag igar. Eller var tempot langsamt med flit i forsta akten for att vi skulle kunna ga darifran och vekligen kanna att "All's well that ends well"? Maste forresten kolla upp tjejen som spelade Helena, hon var otroligt bra! Och det var en frojd att se Judi Dench i scenerna nar hon inte hade repliker. Hennes scennarvaro ar ju inte av denna varld! Det var RSC som producerade och det ar sannerligen inte varje dag man ser sa tidstypiska klader. En sak slog mig idag bara, under dagens pjas var lamporna tanda hela tiden och publiken uppmanades ju att vara delaktig, pa The Globe star man utomhus och det ar sannerligen inte morkt, men under pjasen igar var det becksvart i salongen, varfor inte ta fasta pa Shakespeare-andan fullt ut och spela i ljus salong? De sager ju till och med i programmet att publiken och dess fantasi, reaktion och interaktion med dem pa scenen ar ryggraden i hela framforandet, sa varfor inte gora som pa Shakespeares tid och se publiken? En tanke bara.
Ikvall ska jag fortsatta i samma tema som resan hittills gatt. Kopte Richard III pa CD, full ensembe a la radioteater med bl a Kenneth Branagh, Geraldine McEwan, Michael Maloney och Nicholas Farrell. Kan inte motsta! Samtidigt hittade jag King Lear med Paul Scofield som kung, Branagh som narr och Emilia Fox och Alec McGowen bland ovriga. Med tanke pa katastroferfarenheten fran Dramaten i hostas kunde jag inte lata bli att hugga mojligheten att ge den en andra chans. Kan det vara sa illa att det inte gar att uppleva Shakespeare pa annat sprak an engelska? Jag vet inte, men ikvall ska jag borja lyssna pa den sa far vi se.
24 April 2004
Första akten var ingen höjdare...
... vad gäller någonting. För att tajma bussen till Skavsta fick jag gå upp halv två inatt, efter blott 2, 5 timmars sömn. Jodå, jag var i säng i tid (dvs 9 som jag bestämt), men inte fasen kunde jag sova, trots att jag gick och la mig sent i torsdags och gick upp redan kl 6 på fredagen för att vara riktigt trött igår kväll.
Vi hade maximal otur med flyget, som var ett, vad jag kallar, "bussflyg". Sätena var stenhårda och fastgjutna i uppfälld position och man har ingen ficka att lägga grejer i. Skaffade lite nackspärr och slumrade större delen av resan.
Just den t-banelinje vi skulle ta var avstängd för reparation hela helgen. Istället släpade vi väskorna runt i labyrinterna och fick ett riktigt smakprov på vad folk menar när de säger att de ibland går fortare att gå i London än att åka kommunalt...
Rummet på vandrarhemmet såg INTE ut som på bilderna och dessutom såg våningssängen Mia skulle sova i ut att ramla ihop när som helst. Min var inte bäddad än.
Butter gubbe på Gielgud-teatern gav oss i vart fall biljetterna vi förköpt.
Förväntansfullt kom vi så in på teatern och tog plats nere på parkett. Jag hade medvetet undvikit recensioner så jag visste inte vad vi hade framför oss, annat än en föhoppningsvis kul, vad skulle det stå på DVD-omslaget, "dramakomedi"?
Sköna, stoppade stolar, mörkt i salongen och lugnt prat i långsamt tempo - såklart min kropp skrek "tjoho" och ville sova! Har ni varit med om att ni vill sova, men inte får, och så anstränger ni er för att inte somna, och så hör ni folk som pratar men så märker ni att ni inte ser dem och just då upptäcker ni att ni suttit och blundat gud vet hur länge? Det hände ett par gånger och vissa gånger "vaknade" jag först när huvudet nickade till. Första akten var ett riktigt sömnpiller.
Världens godaste glass, Ben & Jerry's Cookie Dough (som de döpt om den till, kanske folk tyckte det var för krångligt att säga "chocolate chip cookie dough"...), i pausen fick både Mia och mig att vakna. Vi erkände lite skamset för varandra att vi "nästan somnat" så vi var åtminstone lika stora syndare...
I andra akten började äntligen historien på riktigt och det verkade som att skådisarna också fått lite Ben & Jerry för nu var tempot klart bättre. Inga sömnproblem nu inte!
Första akten till trots, det är alltid trist när man inser att något man sett fram emot länge håller på att ta slut. Dessutom kände jag mig lite snopen för det slutade inte alls som jag trott/förväntat. All's well that ends well har liksom Measure for measure ett rätt öppet slut. De både kan få och inte få varandra, beroende på hur man väljer att spela det. Jag trodde peronligen att de skulle välja att spela att de skulle få varandra, men hur som helt trodde jag på ett ställningstagande. Nu lämnade de slutet helt öppet med Helena och Bertram stående på varsin sida av scenen tvekandes ända tills ridån gick ner. Vafan! Frustrerande var ordet.
Oh, men även om det här inte var en pjäs av samma sort som den jag ville se ifjol (med mer utagerande för Dench's del) så vet man att man har en riktigt bra skådespelare på scen när man bara genom att se på dennes ansikte får hela scenen klar för sig. Att se Judi Dench reagera på vad alla andra tog sig för var nog den stora behållningen idag. Och jag är så tacksam över att fått se henne på scen. Tack Mia!
Efteråt promenerade vi förbi Trafalgar Square och längs Southbank tills vi avnjöt (jo, faktiskt!) En McDonald's middag på en uteservering med utsikt över House of Parliament i solnedgången. Det var så vackert. Och varmt. Vi satt i t-shirt ända till strax efter åtta.
Tillbaka till vandrarhemmet hade de fortfarande inte bäddat min säng och dessutom verkade det som att någon fortfarande "bodde" där. En förvirrad kille fixade två nya sängar i ett annat rum, bara för natten. Strul... Vilken härlig början på semestern.
Vi hade maximal otur med flyget, som var ett, vad jag kallar, "bussflyg". Sätena var stenhårda och fastgjutna i uppfälld position och man har ingen ficka att lägga grejer i. Skaffade lite nackspärr och slumrade större delen av resan.
Just den t-banelinje vi skulle ta var avstängd för reparation hela helgen. Istället släpade vi väskorna runt i labyrinterna och fick ett riktigt smakprov på vad folk menar när de säger att de ibland går fortare att gå i London än att åka kommunalt...
Rummet på vandrarhemmet såg INTE ut som på bilderna och dessutom såg våningssängen Mia skulle sova i ut att ramla ihop när som helst. Min var inte bäddad än.
Butter gubbe på Gielgud-teatern gav oss i vart fall biljetterna vi förköpt.
Förväntansfullt kom vi så in på teatern och tog plats nere på parkett. Jag hade medvetet undvikit recensioner så jag visste inte vad vi hade framför oss, annat än en föhoppningsvis kul, vad skulle det stå på DVD-omslaget, "dramakomedi"?
Sköna, stoppade stolar, mörkt i salongen och lugnt prat i långsamt tempo - såklart min kropp skrek "tjoho" och ville sova! Har ni varit med om att ni vill sova, men inte får, och så anstränger ni er för att inte somna, och så hör ni folk som pratar men så märker ni att ni inte ser dem och just då upptäcker ni att ni suttit och blundat gud vet hur länge? Det hände ett par gånger och vissa gånger "vaknade" jag först när huvudet nickade till. Första akten var ett riktigt sömnpiller.
Världens godaste glass, Ben & Jerry's Cookie Dough (som de döpt om den till, kanske folk tyckte det var för krångligt att säga "chocolate chip cookie dough"...), i pausen fick både Mia och mig att vakna. Vi erkände lite skamset för varandra att vi "nästan somnat" så vi var åtminstone lika stora syndare...
I andra akten började äntligen historien på riktigt och det verkade som att skådisarna också fått lite Ben & Jerry för nu var tempot klart bättre. Inga sömnproblem nu inte!
Första akten till trots, det är alltid trist när man inser att något man sett fram emot länge håller på att ta slut. Dessutom kände jag mig lite snopen för det slutade inte alls som jag trott/förväntat. All's well that ends well har liksom Measure for measure ett rätt öppet slut. De både kan få och inte få varandra, beroende på hur man väljer att spela det. Jag trodde peronligen att de skulle välja att spela att de skulle få varandra, men hur som helt trodde jag på ett ställningstagande. Nu lämnade de slutet helt öppet med Helena och Bertram stående på varsin sida av scenen tvekandes ända tills ridån gick ner. Vafan! Frustrerande var ordet.
Oh, men även om det här inte var en pjäs av samma sort som den jag ville se ifjol (med mer utagerande för Dench's del) så vet man att man har en riktigt bra skådespelare på scen när man bara genom att se på dennes ansikte får hela scenen klar för sig. Att se Judi Dench reagera på vad alla andra tog sig för var nog den stora behållningen idag. Och jag är så tacksam över att fått se henne på scen. Tack Mia!
Efteråt promenerade vi förbi Trafalgar Square och längs Southbank tills vi avnjöt (jo, faktiskt!) En McDonald's middag på en uteservering med utsikt över House of Parliament i solnedgången. Det var så vackert. Och varmt. Vi satt i t-shirt ända till strax efter åtta.
Tillbaka till vandrarhemmet hade de fortfarande inte bäddat min säng och dessutom verkade det som att någon fortfarande "bodde" där. En förvirrad kille fixade två nya sängar i ett annat rum, bara för natten. Strul... Vilken härlig början på semestern.
23 April 2004
All's well that ends well - och nu är början på slutet igång...
9 timmar kvar... Ni som bara (om ens) läser den svenska bloggen har såklart missat hälften, men det som började ge mig magsår redan för ett år sedan och blev till en mardröm i vintras för att sedan sluta på samma sätt som titeln säger håller nu på att verkligen hända.
Om 9 timmar träffar jag Mia inne i stan för att ta bussen ner till Skavsta. När ni sussar som bäst imorgon bitti flyger vi till London och medan ni klagar över regnet imorgon eftermiddag sitter vi på en teater och ser en av de absolut bästa skådespelerskorna som finns, i en svart Shakespeare-komedi som jag då förhoppningsvis hunnit berätta handlingen om för Mia. Den här damen har jag beundrat så länge att jag inte ens vet var jag såg henne först och Shakespeare upptäckte jag visserligen först förra vintern, men att få två flugor i samma soppa är få förunnat. För att riktigt sätta guldkant på helgen så ska vi dessutom kolla på The complete works of Shakespeare på söndagen. En, sägs det, hysteriskt rolig pjäs där man drar igenom alla Shakespeares pjäser under 120 min. Har velat se den sedan jag hörde talas om den för ett år sedan så det känns fantastiskt att få en extrafluga i soppan. :-)
När jag skulle se en otroligt bra skådespelare på scen i höstas hade jag pirr i magen i flera veckor i förväg av förväntan (stämde bara hälften av det jag läst och hört så hade jag en intensiv prestation framför mig, och det stämde) men nu har jag av någon anledning bara gått runt och förnekat vad som ska hända (och då har jag läst samma omdömen om henne). Det är som att jag inte tror på det förrän vi verkligen är där. Kanske beror det på att jag bara hade känt till den andra typen i mindre än ett år medan jag velat se den här i sisådär 10-15 år. Att jag då dessutom också får uppleva henne i min nyss upptäckta värld - Shakespeares - är bara för mycket att hantera. Jag tror inte Mia har förstått vilken dröm hon håller på att uppfylla för mig.
Du är fantastisk, söstra mi, och för att inte gilla Shakespeare ställer du upp på otroligt mycket måste jag säga... Jag går med dig till världens ände efter pjäsen om du så vill!
Om 9 timmar träffar jag Mia inne i stan för att ta bussen ner till Skavsta. När ni sussar som bäst imorgon bitti flyger vi till London och medan ni klagar över regnet imorgon eftermiddag sitter vi på en teater och ser en av de absolut bästa skådespelerskorna som finns, i en svart Shakespeare-komedi som jag då förhoppningsvis hunnit berätta handlingen om för Mia. Den här damen har jag beundrat så länge att jag inte ens vet var jag såg henne först och Shakespeare upptäckte jag visserligen först förra vintern, men att få två flugor i samma soppa är få förunnat. För att riktigt sätta guldkant på helgen så ska vi dessutom kolla på The complete works of Shakespeare på söndagen. En, sägs det, hysteriskt rolig pjäs där man drar igenom alla Shakespeares pjäser under 120 min. Har velat se den sedan jag hörde talas om den för ett år sedan så det känns fantastiskt att få en extrafluga i soppan. :-)
När jag skulle se en otroligt bra skådespelare på scen i höstas hade jag pirr i magen i flera veckor i förväg av förväntan (stämde bara hälften av det jag läst och hört så hade jag en intensiv prestation framför mig, och det stämde) men nu har jag av någon anledning bara gått runt och förnekat vad som ska hända (och då har jag läst samma omdömen om henne). Det är som att jag inte tror på det förrän vi verkligen är där. Kanske beror det på att jag bara hade känt till den andra typen i mindre än ett år medan jag velat se den här i sisådär 10-15 år. Att jag då dessutom också får uppleva henne i min nyss upptäckta värld - Shakespeares - är bara för mycket att hantera. Jag tror inte Mia har förstått vilken dröm hon håller på att uppfylla för mig.
Du är fantastisk, söstra mi, och för att inte gilla Shakespeare ställer du upp på otroligt mycket måste jag säga... Jag går med dig till världens ände efter pjäsen om du så vill!
Fredagsfyran, v17
1. Behövs civil olydnad/ utomparlamentariska aktioner som ett komplement till demokratin?
Definiera civil olydnad samt utomparlamentariska aktioner. Jag tror det råder förvirring i landet... Vi behöver inte halvterrorister som förstör och retar upp snarare än väcker sympati och eftertanke. När oskyldiga blir utsatta är det bara bajs. Dessutom, är man civilt olydig ska man vara beredd att stå för sin åsikt och ta makthavarnas straff, att traska runt med rånarluva går fetbort. Ingen ska komma till skada och i möjligaste mån ska inget förstöras. DÅ, och med en gnutta humor/innovation, kan det väcka en debatt som annars somnat. Så länge fredliga metoder används tror jag det behövs vid tillfällen då slipsarna orättfärdigt kör över folket.
2. Vet du några exempel på “bra” aktioner?
Jag gillade dem som visade på bristen i säkerheten genom att spela volleyboll över det (välbevakade?) staketet vid, var det Bofors eller Saab flygplan? Det var nåt militärt i alla fall. Ett annat bra exempel är när folket klättrade upp i almarna i Kungsträdgården. Idén med planka.nu (att gemensamt betala straffavgifter för tjuvåkare) kan jag också tycka är bra, om det nu fanns ett bra syfte, men jag har svårt att få grepp om vad de egentligen vill... framförallt som priset inte är det minsta dyrt jämfört med hur många avgångar vi har och hur stort område vi täcker. Låter äckligt lyxigt när de klagar på att gröna linjen ideligen är försenad - när nästa kommer om 5, 10 minuter!
3. Vid vilket (om något) tillfälle skulle du själv kunna tänkas delta i en dylik aktion?
Hm... jag skulle kunna tänka mig att vara med om det var en sak jag trodde starkt på och jag trodde vi skulle ha chans att nå resultat med vår aktion. Kan bara inte komma på ett konkret exempel...
4. Har du själv varit cilvilt olydig?
*skratt* Skulle testa en grej när jag precis fått körkort. Läste i en bok att man ju får böter om man inte har det med, men för att få böter måste man identifieras och kan man då visa upp körkort så ska man ju inte ha böter... Men jag blev aldrig stoppad de gånger jag körde utan, så det sket sig.
Annars kan jag säga att som publikvärd med vår lagstiftning så är man civilt olydig flera gånger per säsong. I vissa fall skulle jag nästan önska att man åkte fast, för det skulle vara intressant att höra domarens motivering när han ger mig böter för att jag stoppat ett tänkbart huliganbråk och i vissa andra fall får visserligen jag "en prick i registret" men jag är tämligen övertygad om att klubben jag jobbar för skulle betala mina böter med ränta.
Nyhet - veckans navelludd:
- Vad spenderade du pengar på senast?
Varför kallas det "veckans navelludd"? Nåja, sist var det på matvaror. Hurra...
Definiera civil olydnad samt utomparlamentariska aktioner. Jag tror det råder förvirring i landet... Vi behöver inte halvterrorister som förstör och retar upp snarare än väcker sympati och eftertanke. När oskyldiga blir utsatta är det bara bajs. Dessutom, är man civilt olydig ska man vara beredd att stå för sin åsikt och ta makthavarnas straff, att traska runt med rånarluva går fetbort. Ingen ska komma till skada och i möjligaste mån ska inget förstöras. DÅ, och med en gnutta humor/innovation, kan det väcka en debatt som annars somnat. Så länge fredliga metoder används tror jag det behövs vid tillfällen då slipsarna orättfärdigt kör över folket.
2. Vet du några exempel på “bra” aktioner?
Jag gillade dem som visade på bristen i säkerheten genom att spela volleyboll över det (välbevakade?) staketet vid, var det Bofors eller Saab flygplan? Det var nåt militärt i alla fall. Ett annat bra exempel är när folket klättrade upp i almarna i Kungsträdgården. Idén med planka.nu (att gemensamt betala straffavgifter för tjuvåkare) kan jag också tycka är bra, om det nu fanns ett bra syfte, men jag har svårt att få grepp om vad de egentligen vill... framförallt som priset inte är det minsta dyrt jämfört med hur många avgångar vi har och hur stort område vi täcker. Låter äckligt lyxigt när de klagar på att gröna linjen ideligen är försenad - när nästa kommer om 5, 10 minuter!
3. Vid vilket (om något) tillfälle skulle du själv kunna tänkas delta i en dylik aktion?
Hm... jag skulle kunna tänka mig att vara med om det var en sak jag trodde starkt på och jag trodde vi skulle ha chans att nå resultat med vår aktion. Kan bara inte komma på ett konkret exempel...
4. Har du själv varit cilvilt olydig?
*skratt* Skulle testa en grej när jag precis fått körkort. Läste i en bok att man ju får böter om man inte har det med, men för att få böter måste man identifieras och kan man då visa upp körkort så ska man ju inte ha böter... Men jag blev aldrig stoppad de gånger jag körde utan, så det sket sig.
Annars kan jag säga att som publikvärd med vår lagstiftning så är man civilt olydig flera gånger per säsong. I vissa fall skulle jag nästan önska att man åkte fast, för det skulle vara intressant att höra domarens motivering när han ger mig böter för att jag stoppat ett tänkbart huliganbråk och i vissa andra fall får visserligen jag "en prick i registret" men jag är tämligen övertygad om att klubben jag jobbar för skulle betala mina böter med ränta.
Nyhet - veckans navelludd:
- Vad spenderade du pengar på senast?
Varför kallas det "veckans navelludd"? Nåja, sist var det på matvaror. Hurra...
Lästips
Om ni får en stund över, läs gärna den här intressanta artikeln. Det bästa vore förstås att läsa Lars M Anderssons "Bilden av juden i svensk skämtpress 1910-1940" i sin helhet, men i brist på den kan ni läsa den här. Det är bara allt för lätt att skapa seglivade vanföreställningar... SUCK!
22 April 2004
Om jag får se din får du se min - hela min
Jag var och tränade idag och nu börjar det faktiskt bli riktigt läskigt att duscha efteråt. Och äckligt. Jag vet nu vad vår musmatta är till för, det är för att dölja vad som finns bakom. Ursäkta, men det är inte vidare trevligt att se en kvinnas alla läppar fladdra förbi i duschkön. Jodå, rakar man så bara en smal sträng är kvar så syns faktiskt varenda liten detalj. Jag hade tre strängisar runt mig och det kändes som att befinna sig mitt i ett uppslag av Lektyr! När en av dem böjde sig ner efter tvålen fick liksom uttrycket utvikningsbrud en ny innebörd... Riktigt äckligt blir det när man ser vuxna kvinnor komma gående släta som flickmusar. Det ser verkligen helt sjukt ut, som om nåt inte stämmer, ett barn och en vuxen på en gång på något sätt.
Att trimma busken är väl en sak, men var kommer det här porr-modet ifrån? Jag ska nog sluta blogga nu och söka upp nån av alla porrsajter här ute på nätet - för att vänja ögonen till träningen nästa vecka.
Att trimma busken är väl en sak, men var kommer det här porr-modet ifrån? Jag ska nog sluta blogga nu och söka upp nån av alla porrsajter här ute på nätet - för att vänja ögonen till träningen nästa vecka.
21 April 2004
En vanlig dag på jobbet
Den sista tiden har jag suttit hemma och skrivit/pluggat rätt mycket. Det är rätt skönt om man, som idag, kan kombinera detta med att ha tvättstugan under tiden. Om inte annat får man sina naturliga raster när man en gång i timmen måste ner och flytta kläderna mellan maskinerna. På väg upp i hissen kom jag så på att jag nu fått in en riktig rutin i det här hemarbetet. Ett schema styrt av media.
Frukost mellan 7-8 då man lyssnar på Rix Morgonzoo och läser DN. En skön fruskoststund med både nöje och nyheter.
12.20 måste lunchen vara färdig för då börjar Airline på Kanal 5. En otroligt kul dokumentärserie om livet på EasyJet i England. Samtidigt som man skrattar åt stelbenthet hos företaget och resenärer utan vare sig skam eller förnuft i kroppen så slås man av hur otroligt artiga de låter hela tiden, även när de är urförbannade.
15.10 är det fruktstund till Huset Fullt. Kommer ni ihåg den där otroligt jobbiga, sockersöta, övermoraliska serien med de otroligt enerverande ungarna, framför allt de stackars tvillingarna Olsen? Det är alltid lika spännande och se om man kommer klara slutscenerna utan att börja skruva på sig och stöna i kudden man halvt gömmer sig bakom. Läskigt var ordet.
Är man inne i ett motivationsstim återgår man nu till datorn, annars blir det en halvtimmes paus till till Fresh Prince i Bel Air.
Middag blir det 18.30 då dagsformen avgör om det blir Simpson på ZTV eller Vänner på Kanal 5.
Sedan får man försöka jobba in de där småpauserna då man mailade, surfade runt eller... bloggade. Ikväll kan jag nog inte göra kväll förrän vid åtta halv nio.
Frukost mellan 7-8 då man lyssnar på Rix Morgonzoo och läser DN. En skön fruskoststund med både nöje och nyheter.
12.20 måste lunchen vara färdig för då börjar Airline på Kanal 5. En otroligt kul dokumentärserie om livet på EasyJet i England. Samtidigt som man skrattar åt stelbenthet hos företaget och resenärer utan vare sig skam eller förnuft i kroppen så slås man av hur otroligt artiga de låter hela tiden, även när de är urförbannade.
15.10 är det fruktstund till Huset Fullt. Kommer ni ihåg den där otroligt jobbiga, sockersöta, övermoraliska serien med de otroligt enerverande ungarna, framför allt de stackars tvillingarna Olsen? Det är alltid lika spännande och se om man kommer klara slutscenerna utan att börja skruva på sig och stöna i kudden man halvt gömmer sig bakom. Läskigt var ordet.
Är man inne i ett motivationsstim återgår man nu till datorn, annars blir det en halvtimmes paus till till Fresh Prince i Bel Air.
Middag blir det 18.30 då dagsformen avgör om det blir Simpson på ZTV eller Vänner på Kanal 5.
Sedan får man försöka jobba in de där småpauserna då man mailade, surfade runt eller... bloggade. Ikväll kan jag nog inte göra kväll förrän vid åtta halv nio.
Varför sa du inte det på en gång?
Är det något jag inte gillar så är det när folk som är tänkt att känna en tror att man funkar på ett visst sätt som man inte gör. Vad är det som gör att folk väljer att fabulera sina egna föreställningar och sedan envist hänga kvar vid dessa - utan att ens ha brytt sig om att kolla upp dem? Utgår de ifrån sig själva och förutsätter att jag ska vara likadan eller utgår de ifrån sig själva och så där förmätet utgår ifrån att de är undantaget av regeln?
För kännedom: jag blir INTE avundsjuk om någon får/får göra något jag inte fått/gjort. Inte ens om det är något jag gärna skulle få/göra. Jag funkar inte på det sättet, det trodde jag faktiskt folk visste.
Så har ni fått/gjort nåt, berätta gärna om det istället för att det kommer fram under mina uppriktigt nyfikna följdfrågor på den tydliga skillnaden hos er sedan vi sågs sist . Då kan jag säga "åh vad kul, var det inte pirrigt/pinsamt/underbart" direkt och vi kan glädjas åt resultatet och händelsen tillsammans. Vi slipper tvekande ögonkast mellan de inblandade och talande tystnader. Det är så fånigt.
För kännedom: jag blir INTE avundsjuk om någon får/får göra något jag inte fått/gjort. Inte ens om det är något jag gärna skulle få/göra. Jag funkar inte på det sättet, det trodde jag faktiskt folk visste.
Så har ni fått/gjort nåt, berätta gärna om det istället för att det kommer fram under mina uppriktigt nyfikna följdfrågor på den tydliga skillnaden hos er sedan vi sågs sist . Då kan jag säga "åh vad kul, var det inte pirrigt/pinsamt/underbart" direkt och vi kan glädjas åt resultatet och händelsen tillsammans. Vi slipper tvekande ögonkast mellan de inblandade och talande tystnader. Det är så fånigt.
20 April 2004
Worth waiting for
Mannen som jag aldrig träffat och vars relation med tog slut innan den började är en man jag är beredd att vänta på. Det vet jag nu. Innan vi kom till punkten att vi inte skulle ses strålade hans brev av sådan värme och positiv energi att jag föll på fläcken. Nu när det står klart att vi inte ska ses var jag orolig för att den fortsatta kontakten vi ändå beslöt att hålla skulle bli torr och torftig och rinna ut i sanden "som vanligt". Jag tror inte det längre. I det mail jag fått nu har tonen bytts. Nu finns inga antydningar om hur nyfiken vi är på varandra och den där lite speciella stämning som blir när man inte vill bränna skepp innan man mötts. Det är en nyansskillnad i detta mail som istället gör att det känns som att vi varit bästa vänner i hela livet. Den där okomplicerade raka tonen där man liksom förutsätter att inga missförstånd kan göras och där även små nyheter är nyheter. Jag älskar den tonen. Jag älskar att redan nu befinna mig i vänner-förevigt-situationen. Jag vill vara vän för evigt med den här mannen.
(Oj, nu läste jag igenom det, det var väldigt vad mycket svartvit romantisk 50-talsfilm det var över detta då... det kanske bor en liten romantiker djupt, djupt inne i mig trots allt...)
(Oj, nu läste jag igenom det, det var väldigt vad mycket svartvit romantisk 50-talsfilm det var över detta då... det kanske bor en liten romantiker djupt, djupt inne i mig trots allt...)
19 April 2004
En andra chans
Just nu skulle jag ha befunnit mig någonstans i Helsingborg, troligen suttit någonstans i Olympias innanmäte och känt mig uttråkad i väntan på att våra supportrar anländer till matchen Helsingborg - Djurgården. Men min gruppledare sa fel samlingstid till mig så när jag kom till Stockholms Stadion imorse hade kollegorna redan dunkat motorväg i en timme. Det var bara att åka hem igen. Tja, inget ont som inte har något gott med sig. "Någon" kanske tyckte jag behövde en till dag på mig att skriva färdigt det där %/¤&"# papret. "Pettersson & Bendel framställs i filmen som si och så eko-brottslingar..... gääääääsp...." Har jag tur somnar läraren också, och ger mig godkänt i sömnen.
18 April 2004
Söndagsrapport
Dagens melodi: I denna ljuva sommartid. Jag är lite halvstolt över att jag lyckades plocka ut i princip hela melodin på munspelet på första försöket. Så jag lag kvar i sängen i nästan 20 min och smakade på sommarkänslorna.
Dagens insikt: Jag har inte gjort ett skapandes dugg idag - trots att jag gick upp redan vid åtta för att hinna göra så mycket som möjligt på mitt dödligt dödstråkiga "examinationspaper".
Dagens beslut: Att städa, så jag åtminstone kan känna att jag fått något vettigt gjort.
Dagens glada upptäckt: Jag har kommit över en liten rysk peng så jag tänkte starta en ny myntsamling. Bestämde att kaktusskålen jag fått av Jenny skulle passa perfekt till det. Släppte ner myntet. Istället för ett *fomp* hördes ett *kliklick*. I skålen låg 13 enkronor och en femma jag inte visste att jag hade!
Dagens fråga: Vad är det för skillnad på Marsán- och vaniljsås? (Mia och jag var inne både på vaniljhalt och dialekt under våra bryderier.)
Dagens svar: Det är samma sak, men Ekströms fick namnet från den franska orten Marzan. Det är bara ett marknadsföringsnamn. Källa: Botten på Ekströms Marsánpulver, stor pack.
Dagens slutsats: Jag har haft en fullspäckad dag...
Dagens insikt: Jag har inte gjort ett skapandes dugg idag - trots att jag gick upp redan vid åtta för att hinna göra så mycket som möjligt på mitt dödligt dödstråkiga "examinationspaper".
Dagens beslut: Att städa, så jag åtminstone kan känna att jag fått något vettigt gjort.
Dagens glada upptäckt: Jag har kommit över en liten rysk peng så jag tänkte starta en ny myntsamling. Bestämde att kaktusskålen jag fått av Jenny skulle passa perfekt till det. Släppte ner myntet. Istället för ett *fomp* hördes ett *kliklick*. I skålen låg 13 enkronor och en femma jag inte visste att jag hade!
Dagens fråga: Vad är det för skillnad på Marsán- och vaniljsås? (Mia och jag var inne både på vaniljhalt och dialekt under våra bryderier.)
Dagens svar: Det är samma sak, men Ekströms fick namnet från den franska orten Marzan. Det är bara ett marknadsföringsnamn. Källa: Botten på Ekströms Marsánpulver, stor pack.
Dagens slutsats: Jag har haft en fullspäckad dag...
16 April 2004
Mormor blir äldre. Det blir inte barnbarnen.
Mormor fyllde 70 år idag. Min yngste bror tycker inte att hon är en "riktig" mormor, för de ska vara gamla och gaggiga, vår mormor är alldeles för ung, både till sätt och sinne. Tja, hon tillhör en annan generation i alla fall. Det må vara så att vi inte tycker hon är "tillräckligt" gammal, men det gäller i så fall hennes inställning till oss också, det fick vi lite väl tydliga bevis på innan kvällen var slut. Och då bytte min bror åsikt.
Eller vad sägs om följande; Vi var 13 personer på festen. Den började på en restaurang och avslutades hemma hos mormor och morfar med kaffe och tårta. Vi var sex barnbarn närvarande; den yngste fyller snart 18, den äldste (jag) är 29, resten är över 22 år gamla. Mormor hade fått för sig att alla inte rymdes runt soffbordet i vardagsrummet så.... hon hade dukat ett "eget bord för ungdomarna" (hennes citat) i köket. Ett barnbord!!! Vi blev alla så chockade att vi inte ens kom på att känna oss förnedrade till en början. Men det kom vi på att bli när hon la till "ja och så tar vi vuxna tårta först så får ni den sedan, då får ni äta hur mycket ni vill". Vi är inte direkt femåringar som vill leva på "godis och kakor", vi är tvärtom mycket figurmedvetna vuxna som jag vågar lova tar mindre bitar än någon av dem i vardagsrummet. Förnedringen avslutades med att hon säger "när ni ätit upp sedan kan ni ju ta med er en stol och komma in till oss i vardagsrummet". Men det gick inte att ta med en extrastol från första början!!!
Chocken har gått över och nu är jag bara förbannad. Förbannad på att ingen säger nåt, att jag har irriterat mig på detta i 15 år och att inte ens våra egna föräldrar tycker det är fel. På tal om föräldrar; hade jag varit min mamma idag hade jag haft man och fyra barn. Hade min äldsta lillebror varit pappa hade han haft fru och tre barn. Hade mormor placerat både oss och våra respektive vid barnbordet då? Om hon bara för en sekund åtminstone hade lekt med tanken på att det är 13 VUXNA som ska fika tillsammans, hur hade hon löst problemet då? Hade hon splittrat hela gruppen i två rum eller hade hon kanske gjort plats runt soffbordet. Man behöver faktiskt bara någonstans att ställa ifrån sig kaffekoppen på, tårtfatet kan man sitta med i knät.
Jag föreslog den sistnämnda lösningen men ingen köpte det. "Det blir bättre så här". Jättebra. Vi satt sex stycken främlingar i köket och ansträngde oss för att konversera utanför familjen. Vi har verkligen ingen kontakt med våra kusiner så vi gick nog igenom våra jobb och studier tre varv innan vi fortsatte att tala med våra egna syskon istället. När tystnaden var som mest tryckande kom mormor ut och sa att det fanns både Cola och päroncider i kylen och på bänken fanns chips, ostbågar, jordnötter, salta pinnar och en stor Twistpåse. "Ta hur mycket ni vill, tar ni inget får ni ta hem det, så det är bäst ni äter." Som sagt, vi är inga femåringar, så naturligtvis rörde vi varken det ena eller det andra. Och ingen tog hem något.
Med facit i hand och i hela den här kontexten passade därför mitt kärleksfulla specialgratualtionskort och min speciella blombukett (som visserligen gladde henne mest, för hon älskar dessa blommor) väldigt illa. Eller väldigt bra kanske. Mormor hade bestämt sagt ifrån att hon inte ville ha några presenter. Jag tänkte därför ge nåt lite annorlunda, som ändå påminner henne om att hon är mormor och jag barnbarn. Typ. Jag köpte kritor och ritade en teckning med motiv från deras f.d. landställe. Jag skrev "Grattis mormor 70 år" och skrev under precis sådär som man gjorde när man var liten; "Från Carina 29 år". Jag hade dessutom plockat en bukett vit- och blåsippor. Det hela var tänkt som en humoristisk men varm gratulation. Nu blev det helt fel - även om det lockade till precis det skratt jag var ute efter. Jag hade dock tänkt att det skulle vara ett skratt mellan henne och mig, inte att hon skulle öppna den inför allihop och sedan skickade runt katastrofteckningen. Det blev bara pinsamt.
Man må nu tycka att jag är barnslig och att jag därför inte är rätt person att klaga över att bli behandlad som en barnunge, men jag kommer ihåg en sak från den tiden då jag spelade teater. Vår regissör sa en gång under repetitionerna av Hamlet att "det spelar ingen roll om du anser att du är kung om de andra inte behandlar dig som en. Det är först då de behandlar dig som en kung som du är en kung." När fan ska jag bli vuxen då?!?
Eller vad sägs om följande; Vi var 13 personer på festen. Den började på en restaurang och avslutades hemma hos mormor och morfar med kaffe och tårta. Vi var sex barnbarn närvarande; den yngste fyller snart 18, den äldste (jag) är 29, resten är över 22 år gamla. Mormor hade fått för sig att alla inte rymdes runt soffbordet i vardagsrummet så.... hon hade dukat ett "eget bord för ungdomarna" (hennes citat) i köket. Ett barnbord!!! Vi blev alla så chockade att vi inte ens kom på att känna oss förnedrade till en början. Men det kom vi på att bli när hon la till "ja och så tar vi vuxna tårta först så får ni den sedan, då får ni äta hur mycket ni vill". Vi är inte direkt femåringar som vill leva på "godis och kakor", vi är tvärtom mycket figurmedvetna vuxna som jag vågar lova tar mindre bitar än någon av dem i vardagsrummet. Förnedringen avslutades med att hon säger "när ni ätit upp sedan kan ni ju ta med er en stol och komma in till oss i vardagsrummet". Men det gick inte att ta med en extrastol från första början!!!
Chocken har gått över och nu är jag bara förbannad. Förbannad på att ingen säger nåt, att jag har irriterat mig på detta i 15 år och att inte ens våra egna föräldrar tycker det är fel. På tal om föräldrar; hade jag varit min mamma idag hade jag haft man och fyra barn. Hade min äldsta lillebror varit pappa hade han haft fru och tre barn. Hade mormor placerat både oss och våra respektive vid barnbordet då? Om hon bara för en sekund åtminstone hade lekt med tanken på att det är 13 VUXNA som ska fika tillsammans, hur hade hon löst problemet då? Hade hon splittrat hela gruppen i två rum eller hade hon kanske gjort plats runt soffbordet. Man behöver faktiskt bara någonstans att ställa ifrån sig kaffekoppen på, tårtfatet kan man sitta med i knät.
Jag föreslog den sistnämnda lösningen men ingen köpte det. "Det blir bättre så här". Jättebra. Vi satt sex stycken främlingar i köket och ansträngde oss för att konversera utanför familjen. Vi har verkligen ingen kontakt med våra kusiner så vi gick nog igenom våra jobb och studier tre varv innan vi fortsatte att tala med våra egna syskon istället. När tystnaden var som mest tryckande kom mormor ut och sa att det fanns både Cola och päroncider i kylen och på bänken fanns chips, ostbågar, jordnötter, salta pinnar och en stor Twistpåse. "Ta hur mycket ni vill, tar ni inget får ni ta hem det, så det är bäst ni äter." Som sagt, vi är inga femåringar, så naturligtvis rörde vi varken det ena eller det andra. Och ingen tog hem något.
Med facit i hand och i hela den här kontexten passade därför mitt kärleksfulla specialgratualtionskort och min speciella blombukett (som visserligen gladde henne mest, för hon älskar dessa blommor) väldigt illa. Eller väldigt bra kanske. Mormor hade bestämt sagt ifrån att hon inte ville ha några presenter. Jag tänkte därför ge nåt lite annorlunda, som ändå påminner henne om att hon är mormor och jag barnbarn. Typ. Jag köpte kritor och ritade en teckning med motiv från deras f.d. landställe. Jag skrev "Grattis mormor 70 år" och skrev under precis sådär som man gjorde när man var liten; "Från Carina 29 år". Jag hade dessutom plockat en bukett vit- och blåsippor. Det hela var tänkt som en humoristisk men varm gratulation. Nu blev det helt fel - även om det lockade till precis det skratt jag var ute efter. Jag hade dock tänkt att det skulle vara ett skratt mellan henne och mig, inte att hon skulle öppna den inför allihop och sedan skickade runt katastrofteckningen. Det blev bara pinsamt.
Man må nu tycka att jag är barnslig och att jag därför inte är rätt person att klaga över att bli behandlad som en barnunge, men jag kommer ihåg en sak från den tiden då jag spelade teater. Vår regissör sa en gång under repetitionerna av Hamlet att "det spelar ingen roll om du anser att du är kung om de andra inte behandlar dig som en. Det är först då de behandlar dig som en kung som du är en kung." När fan ska jag bli vuxen då?!?
Fredagsfyran, v16
1. Bör Systembolaget finnas kvar?
Ja. Men inte med monopol. Den bör finnas kvar som en specialbutik men det bör också säljas alkohol i begränsad omfattning på ICA och/eller i flera andra små alkoholbutiker (med långa öppettider). Vad jag inte gillar med alkoholförsäljningen i t ex UK är att jag saknar det stora utbudet Systemet har. Även om det låg 10 olika inköpsställen i samma kvarter så hade de samma grejer, det vara bara skillnad i extrapriserna... Vilket borde införas här förresten.
2. Leder vin- och spritboxar till ökat supande?
Nej, jag har svårt att se det. Kanske vid just det tillfället, men inte oftare.
3. Vilka konsekvenser (om några) tror du det skulle bli om Systembolaget avskaffades?
Skulle det avskaffas helt tror jag vi skulle se färre sorter av vissa varor i hyllorna och finsmakarna skulle få mindre hjälp. De ÄR kunniga på Systemet! Samtidigt kanske vi skulle få fler sorter att välja på. Bacardi Breezer har pecis hittat hit, men när kommer WKD, VK och hela sortimentet av Reef?!? Det skulle säkert också tas hit billiga märken vi inte känner till, eftersom importörerna skulle köpa in från olika håll. De stora märkena kommer ju inte försvinna. Samhällsmässigt i stort tror jag öppettiderna snarare än försäljningsställe avgör vad som händer. Man KAN ju faktiskt sluta sälja alkohol innan butiken stänger, om man lagstiftar om det.
4. Nämn en riktigt schysst drink?
På hemmafesten är det här en höjdare; Vodka, Festis kaktus/lime eller blåbär, Fruktsoda.
Ja. Men inte med monopol. Den bör finnas kvar som en specialbutik men det bör också säljas alkohol i begränsad omfattning på ICA och/eller i flera andra små alkoholbutiker (med långa öppettider). Vad jag inte gillar med alkoholförsäljningen i t ex UK är att jag saknar det stora utbudet Systemet har. Även om det låg 10 olika inköpsställen i samma kvarter så hade de samma grejer, det vara bara skillnad i extrapriserna... Vilket borde införas här förresten.
2. Leder vin- och spritboxar till ökat supande?
Nej, jag har svårt att se det. Kanske vid just det tillfället, men inte oftare.
3. Vilka konsekvenser (om några) tror du det skulle bli om Systembolaget avskaffades?
Skulle det avskaffas helt tror jag vi skulle se färre sorter av vissa varor i hyllorna och finsmakarna skulle få mindre hjälp. De ÄR kunniga på Systemet! Samtidigt kanske vi skulle få fler sorter att välja på. Bacardi Breezer har pecis hittat hit, men när kommer WKD, VK och hela sortimentet av Reef?!? Det skulle säkert också tas hit billiga märken vi inte känner till, eftersom importörerna skulle köpa in från olika håll. De stora märkena kommer ju inte försvinna. Samhällsmässigt i stort tror jag öppettiderna snarare än försäljningsställe avgör vad som händer. Man KAN ju faktiskt sluta sälja alkohol innan butiken stänger, om man lagstiftar om det.
4. Nämn en riktigt schysst drink?
På hemmafesten är det här en höjdare; Vodka, Festis kaktus/lime eller blåbär, Fruktsoda.
15 April 2004
Tankar inför UEFA-cupfinalen
Mitt dilemma var ifall jag skulle åka ner till Göteborg privat, med biljett mitt på långsidan (långt från Celtic-folket), eller i tjänsten och kräva att få jobba med Celtic-supportrarna. I vilket fall skulle jag stanna till dagen efter. Jag skulle, för första och enda gången på svensk mark, klä mig i grön-vitt och oavsett resultat parta järnet med mina själsfränder från Glasgow. För ett dygn skulle jag troligen känna att jag var "hemma" igen.
Jag minns fjolåret, då otroliga 70 000 Celtic-fans var nere i Sevilla och det ändå fanns så många kvar i Glasgow att varenda pub var knökfull två timmar före avspark. Jag minns hur glada alla var efter matchen - trots att vi förlorat - och hur det festades och dansades i East End till långt in på natten. Jag minns också hur tidningarna stolt skrev om festandet nere i Spanien och att inte en enda supporter blivit arresterad. Jag minns detta och såg fram emot ett fantastiskt roligt dygn nere i Göteborg.
Villa Real slog Celtic med 2-0 igår. Min dröm tog slut. Nu hoppas jag på Newcastle och Villa Real i final, så vi åtminstone åkte ut mot finalisterna. Och jag slipper mitt dilemma. Antingen jobbar jag med britter jag kan prata med eller så jobbar jag med spanjorer jag bara kan säga "hej", "jag talar inte spanska" och "dra åt helvete" åt. Det blir nog bra vilket som. Fast inte lika bra som om Celtic gjort om bragden från ifjol.
Jag minns fjolåret, då otroliga 70 000 Celtic-fans var nere i Sevilla och det ändå fanns så många kvar i Glasgow att varenda pub var knökfull två timmar före avspark. Jag minns hur glada alla var efter matchen - trots att vi förlorat - och hur det festades och dansades i East End till långt in på natten. Jag minns också hur tidningarna stolt skrev om festandet nere i Spanien och att inte en enda supporter blivit arresterad. Jag minns detta och såg fram emot ett fantastiskt roligt dygn nere i Göteborg.
Villa Real slog Celtic med 2-0 igår. Min dröm tog slut. Nu hoppas jag på Newcastle och Villa Real i final, så vi åtminstone åkte ut mot finalisterna. Och jag slipper mitt dilemma. Antingen jobbar jag med britter jag kan prata med eller så jobbar jag med spanjorer jag bara kan säga "hej", "jag talar inte spanska" och "dra åt helvete" åt. Det blir nog bra vilket som. Fast inte lika bra som om Celtic gjort om bragden från ifjol.
14 April 2004
Kul idé (?)
Mitt Aktuellt testade det här idag, och då måste ju jag också göra det eftersom jag är alldeles för svag för tester och dylikt...
En svensk version av en internetfluga:
1. Ryck närmaste bok i din omgivning
2. Öppna sidan 23 i boken
3. Leta upp femte meningen på den sidan
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner
5. Lägg gärna till bokens titel och författaren
På sanning: utan att titta sträckte jag bak handen och tog "nåt" ur bokhyllan. Det visade sig vara två halvtunna och halvt ihopklistrade böcker, så jag presenterar svaret från båda.
Den anmärkningen glömde han inte och beslöt sig för att fara till Skagen år 1872.
(Skagenmålarna i nordiskt ljus; Knud Voss)
Det finns även ett framtida liv med uppståndelse från de döda.
(Tro, trend eller tragedi - andliga rörelser i modern tid; flera författare från Umeå Universitet)
Inte alls lika spännande som att ta en bok och spå utifrån ett stycke... Kanske ska man läsa meningarna ihop. Han blev oförrättad och drog till Skagen, men hav förtröstan, det blir bättre sen. Jag tror inte det här var min grej, första boken jag tog var en författningssamling inom förvaltningsrätt och den meningen var ett långt stycke med flera punkter, så jag skippade den och tog dessa två. Förresten, tredje gången gillt, NÅT kul måste jag väl få!
Den feminina motsvarigheten till lad är lass(ie).
(Skottland; Erik Frykman)
Hm, ok, då har vi i vart fall konstaterat att jag bara har faktaböcker i bokhyllan bakom mitt skrivbord...
En svensk version av en internetfluga:
1. Ryck närmaste bok i din omgivning
2. Öppna sidan 23 i boken
3. Leta upp femte meningen på den sidan
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner
5. Lägg gärna till bokens titel och författaren
På sanning: utan att titta sträckte jag bak handen och tog "nåt" ur bokhyllan. Det visade sig vara två halvtunna och halvt ihopklistrade böcker, så jag presenterar svaret från båda.
Den anmärkningen glömde han inte och beslöt sig för att fara till Skagen år 1872.
(Skagenmålarna i nordiskt ljus; Knud Voss)
Det finns även ett framtida liv med uppståndelse från de döda.
(Tro, trend eller tragedi - andliga rörelser i modern tid; flera författare från Umeå Universitet)
Inte alls lika spännande som att ta en bok och spå utifrån ett stycke... Kanske ska man läsa meningarna ihop. Han blev oförrättad och drog till Skagen, men hav förtröstan, det blir bättre sen. Jag tror inte det här var min grej, första boken jag tog var en författningssamling inom förvaltningsrätt och den meningen var ett långt stycke med flera punkter, så jag skippade den och tog dessa två. Förresten, tredje gången gillt, NÅT kul måste jag väl få!
Den feminina motsvarigheten till lad är lass(ie).
(Skottland; Erik Frykman)
Hm, ok, då har vi i vart fall konstaterat att jag bara har faktaböcker i bokhyllan bakom mitt skrivbord...
Är det NÅN som menar vad de säger här?
"Det var inte meningen, det bara slank ut mig." Ja, det är så det brukar vara, Liston. Det finns väl inte en vettig människa idag som står och medvetet deklarerar sina intoleranta åsikter. Alla är lika socialt och politiskt korrekta, tills man sitter runt kaffebordet bakom en stängd dörr. Då kommer de egentliga åsikterna och attityderna fram. Listons misstag är att han gång på gång glömt att han inte sitter vid kaffebordet utan står ute i rampljuset.
VSKs agerande är därför precis så hycklande som man kan vänta sig. Efter "bög-uttalandet" för några år sedan fick Liston sparken som tränare för VSK, men fortsatte inom organisationen på en mer administrativ position. VSK tyckte att han "skött sig bra" så länge nu att han fick komma tillbaka som tränare. Det är väl klart att han skött sig bra, det finns varken kameror eller mikrofoner på kontoret! Åsikterna är dock desamma, likaså attityden. Det var naturligtvis inte en fråga om utan när nästa groda skulle hoppa. Och nu hoppade den - ända upp i trädet. Och VSK sparkar än en gång sin tränare "för att hans står med klubbmärket på bröstet och säger såna saker när vi lägger ner ett stort jobb på att integrera invandrare bla bla bla bla". Men precis som förra gången fortsätter han inom organisationen.
Jag säger inte att VSK ska kicka honom helt, för vi är riktigt illa ute om vi kan avskeda folk på grund av vad de tycker och tänker. Jag säger dock att jag inte tror på VSKs ställningstagande om han får fortsätta inom organisationen som förr för att sedan dyka upp på tränarbänken igen efter två år i tysthet. Jag tror på VSK om de står fast vid dagens uttalande i DN om att inte förlänga hans kontrakt när det går ut. Alternativt sätter honom som projektledare för ett integreringsprojekt av homosexuella afrikaner i VSK fotboll... När en klubbs ideologi och mål kolliderar med en enskild individs bör individen leta sig till en annan klubb. Det är inte märkvärdigare än att en vegan inte jobbar på Scan eller en ateist inom Svenska Kyrkan. Det finns en plats för Liston också. I KKK FF t ex...
VSKs agerande är därför precis så hycklande som man kan vänta sig. Efter "bög-uttalandet" för några år sedan fick Liston sparken som tränare för VSK, men fortsatte inom organisationen på en mer administrativ position. VSK tyckte att han "skött sig bra" så länge nu att han fick komma tillbaka som tränare. Det är väl klart att han skött sig bra, det finns varken kameror eller mikrofoner på kontoret! Åsikterna är dock desamma, likaså attityden. Det var naturligtvis inte en fråga om utan när nästa groda skulle hoppa. Och nu hoppade den - ända upp i trädet. Och VSK sparkar än en gång sin tränare "för att hans står med klubbmärket på bröstet och säger såna saker när vi lägger ner ett stort jobb på att integrera invandrare bla bla bla bla". Men precis som förra gången fortsätter han inom organisationen.
Jag säger inte att VSK ska kicka honom helt, för vi är riktigt illa ute om vi kan avskeda folk på grund av vad de tycker och tänker. Jag säger dock att jag inte tror på VSKs ställningstagande om han får fortsätta inom organisationen som förr för att sedan dyka upp på tränarbänken igen efter två år i tysthet. Jag tror på VSK om de står fast vid dagens uttalande i DN om att inte förlänga hans kontrakt när det går ut. Alternativt sätter honom som projektledare för ett integreringsprojekt av homosexuella afrikaner i VSK fotboll... När en klubbs ideologi och mål kolliderar med en enskild individs bör individen leta sig till en annan klubb. Det är inte märkvärdigare än att en vegan inte jobbar på Scan eller en ateist inom Svenska Kyrkan. Det finns en plats för Liston också. I KKK FF t ex...
13 April 2004
Är det rätt att handla fel om det är lika fel att handla rätt?
"Vad är det som står och står och aldrig kommer till dörren?" brukar vi skämta när vi samlat mossa ännu en match. Har vi stela ben och rötter under fötterna så är det ett bra betyg på våra polare. Och vi har för det mesta stela ben och rötter under fötterna.
Men så kommer det där undantaget som gör att man får liv igen. När adrenalinet pumpar, fokuseringen är total och musklerna får jobba. Det brukar ske cirkus en gång per säsong så på ett sätt är det typiskt att det skedde första hemmamatchen för nu vet jag ju att jag kommer samla mossa resten av säsongen.
Männen framför mig var beslutsamma. De hade mobilkontakt med "utsidan" och skulle i-n-t-e på toa. Vi var också beslutsamma. Ett tag var jag beredd på vad som helst, framförallt en mans ögon gjorde mig beredd på både danska skallar och box i magen. De var tio, vi var tre. De tryckte på, vi tryckte emot. Jag tror inte folk inser hur tung och stark jag egentligen är. Det syntes att en av männen tog det som en personlig förolämpning att bli stoppad av två tjejer och en grabb mindre än honom själv. I takt med att kontakten utifrån rapporterade hur deras "mål" förflyttade sig steg så frustrationen hos herrarna och sista minutrarna var det enbart adrenalin och statisk styrka från vår sida som höll dem på plats.
Juristen inom mig hade en etisk brottningsmatch med rubriken Olaga Frihetsberövande. Resten av mig förstod att vi här rent fysiskt förhindrade ett slagsmål utanför arenan. Vad som är moraliskt rätt och juridiskt rätt är inte alltid samma sak, men mitt lagbrott skadade i vart fall inte min klubbs anseende. Och ingen råtta heller för den delen.
Men så kommer det där undantaget som gör att man får liv igen. När adrenalinet pumpar, fokuseringen är total och musklerna får jobba. Det brukar ske cirkus en gång per säsong så på ett sätt är det typiskt att det skedde första hemmamatchen för nu vet jag ju att jag kommer samla mossa resten av säsongen.
Männen framför mig var beslutsamma. De hade mobilkontakt med "utsidan" och skulle i-n-t-e på toa. Vi var också beslutsamma. Ett tag var jag beredd på vad som helst, framförallt en mans ögon gjorde mig beredd på både danska skallar och box i magen. De var tio, vi var tre. De tryckte på, vi tryckte emot. Jag tror inte folk inser hur tung och stark jag egentligen är. Det syntes att en av männen tog det som en personlig förolämpning att bli stoppad av två tjejer och en grabb mindre än honom själv. I takt med att kontakten utifrån rapporterade hur deras "mål" förflyttade sig steg så frustrationen hos herrarna och sista minutrarna var det enbart adrenalin och statisk styrka från vår sida som höll dem på plats.
Juristen inom mig hade en etisk brottningsmatch med rubriken Olaga Frihetsberövande. Resten av mig förstod att vi här rent fysiskt förhindrade ett slagsmål utanför arenan. Vad som är moraliskt rätt och juridiskt rätt är inte alltid samma sak, men mitt lagbrott skadade i vart fall inte min klubbs anseende. Och ingen råtta heller för den delen.
När resan är halva målet
"Det är skönt med charter, för man slipper allt fixeri och kan bara njuta av resan." säger en jag känner. Jag förstår inte alls vad han menar, fixeriet är ju halva resan! Om mindre än två veckor åker jag och söstra mi, Mia, till London, men egentligen har vi varit där i två veckor redan. Det var då vi bestämde oss för att åka och sedan dess har vi båda på var sitt håll surfat runt och kollat upp och drömt.
Ja, och då menar jag inte bara den sjuka drömmen jag hade häromnatten om att vi tvingades bo på ett ruckel till vandrarhem i Hyde Park där två kakor utgjorde den "kontinentala frukosten" och det enda som visades på tv:n var porrfilm...
Men jag förstår inte riktigt vad det är min bekant tycker att han slipper. Han måste ju, liksom jag, välja resmål. Sedan måste både han och jag välja boende; ok för att han sitter med en tjock hotellkatalog i fyrfärgstryck medan jag sitter med en klickbar vandrarhemslista på internet. Sedan kan i och för sig han sluta välja och tillbringa hela resan vid hotellpoolen, men jag vet att han brukar försöka göra några utflykter och att han kollar in nattlivet också. Jag skulle i och för sig också kunna häcka på vandrarhemmet och ta dagen som den kommer, även om jag brukar ha kollat upp önskeutflykter redan på förhand. Så jag förstår inte, vad är det chartermänniskor tycker att de slipper "fixa"???
Ja, och då menar jag inte bara den sjuka drömmen jag hade häromnatten om att vi tvingades bo på ett ruckel till vandrarhem i Hyde Park där två kakor utgjorde den "kontinentala frukosten" och det enda som visades på tv:n var porrfilm...
Men jag förstår inte riktigt vad det är min bekant tycker att han slipper. Han måste ju, liksom jag, välja resmål. Sedan måste både han och jag välja boende; ok för att han sitter med en tjock hotellkatalog i fyrfärgstryck medan jag sitter med en klickbar vandrarhemslista på internet. Sedan kan i och för sig han sluta välja och tillbringa hela resan vid hotellpoolen, men jag vet att han brukar försöka göra några utflykter och att han kollar in nattlivet också. Jag skulle i och för sig också kunna häcka på vandrarhemmet och ta dagen som den kommer, även om jag brukar ha kollat upp önskeutflykter redan på förhand. Så jag förstår inte, vad är det chartermänniskor tycker att de slipper "fixa"???
12 April 2004
"Ge mig ett tecken, Herre."
Läste i Aftonbladet om snyggingen Jim Caviezels alla olyckor under inspelningen av The Passion of the Christ. Träffad av blixten, axel ur led, ryggskott av allt korsbärande och träffad av piskan inte mindre än två gånger.
Vad är det man brukar säga; vissa straffar Gud med en gång...
Vad är det man brukar säga; vissa straffar Gud med en gång...
Patettröskel
Hyrde en film igår. Iris. Ännu en av de filmer jag tänkt se men av någon anledning inte sett. (Vilket är märkligt med tanke på att både Judi Dench, Jim Broadbent och Kate Winslet är med, tre mycket bra skådespelare.) Vad fin den var! Förutom Alzheimer så skulle jag önska att jag hade lite mer av Iris i mig. Vi är båda förälskade i ord, även om hon håller gamla språkregler och korrekt språkbruk högt och jag tycker det roligaste som finns är att leka med både ord och skrivregler. Vad jag framförallt skulle vilja ha lite mer i mig är disciplinen att avsluta det jag skriver... Rättare sagt, jag skulle vilja lära mig att kliva över patettröskeln.
Historien sätter sig i huvudet och jag lägger ner all ledig tid på att överföra den till papper (eller i datorn nuförtiden). Det kan ta 10 sidor, 25 eller 75 men förr eller senare uppstår en lucka på en vecka, då jag inte skriver alls, och när jag sedan läser igenom den fantastiska historien med alla underbara karaktärer så... är det det värsta, mest patetiska dravel jag någonsin läst! Antingen är dialogen överdrivet utdragen, historien äckligt sockersöt, tidsaxeln helt ur led eller så har historien hamnat i en återvändsgränd utan varken stege eller tunnel därifrån. Ibland tycker jag till och med synd om karaktärerna; mina vänner som nu står där i den patetiska fantasivärden, tittar på mig med frågande blick och säger "Carina, vad håller du på med, varför gör du detta mot oss".
Jag tror att om jag bara en enda gång kunde ignorera den krypande känslan av genans vid denna tröskel så skulle jag nog äntligen få en bok klar. Istället börjar jag revidera historien från början, fundera över hur jag kan styra in den i rätt tonläge och till sist har jag fått en ny historia i huvudet som bara måste ut, och så börjar karusellen om från början igen. Ibland funderar jag på om jag inte bara kunde ge ut en bok med titeln "Patetiska försök till en roman" - den kanske blev en hit... Fast då skulle nog Iris vända sig i sin grav.
Historien sätter sig i huvudet och jag lägger ner all ledig tid på att överföra den till papper (eller i datorn nuförtiden). Det kan ta 10 sidor, 25 eller 75 men förr eller senare uppstår en lucka på en vecka, då jag inte skriver alls, och när jag sedan läser igenom den fantastiska historien med alla underbara karaktärer så... är det det värsta, mest patetiska dravel jag någonsin läst! Antingen är dialogen överdrivet utdragen, historien äckligt sockersöt, tidsaxeln helt ur led eller så har historien hamnat i en återvändsgränd utan varken stege eller tunnel därifrån. Ibland tycker jag till och med synd om karaktärerna; mina vänner som nu står där i den patetiska fantasivärden, tittar på mig med frågande blick och säger "Carina, vad håller du på med, varför gör du detta mot oss".
Jag tror att om jag bara en enda gång kunde ignorera den krypande känslan av genans vid denna tröskel så skulle jag nog äntligen få en bok klar. Istället börjar jag revidera historien från början, fundera över hur jag kan styra in den i rätt tonläge och till sist har jag fått en ny historia i huvudet som bara måste ut, och så börjar karusellen om från början igen. Ibland funderar jag på om jag inte bara kunde ge ut en bok med titeln "Patetiska försök till en roman" - den kanske blev en hit... Fast då skulle nog Iris vända sig i sin grav.
10 April 2004
Välkommen till elitserien!
Visst är det kul när Åshöjden slår till i verkligheten, men ärligt talat, vafan ska Mora i elitserien och göra? Ingen ekonomi, ingen elitserieishall, ingen publik, inget elitserielag. Ett år som strykgäng och det roliga är över. Någon som minns Väsby IK?
Jag är Löven-supporter så (Skellefteå) AIK skyr jag ju lika mycket som jag som Djurgårdare skyr Solnaditot. Men Skellefteå hade åtminstone kunnat bjuda på härliga publikmatcher! Jag tror inte Djurgården, Färjestad och Frölunda fattar vad det innebär att lira i en knökfull lada i Skellefteå. Det hade varit kul om de fått uppleva det.
Idrott är inte rättvist och ibland är det till och med osportsligt. Jag hade föredragit härliga Leksand och roliga Skellefteå framför dryga MIF och rundningsmärket Mora. Nåja, välkommen till elitserien, Mora. Om några månader kommer ni fatta vad ni ställt till med. Ni är ett kul lag att möta på försäsongen (har allt sett er ett par matcher mot DIF) men om ni bara visste hur lång elitserien är...
Jag är Löven-supporter så (Skellefteå) AIK skyr jag ju lika mycket som jag som Djurgårdare skyr Solnaditot. Men Skellefteå hade åtminstone kunnat bjuda på härliga publikmatcher! Jag tror inte Djurgården, Färjestad och Frölunda fattar vad det innebär att lira i en knökfull lada i Skellefteå. Det hade varit kul om de fått uppleva det.
Idrott är inte rättvist och ibland är det till och med osportsligt. Jag hade föredragit härliga Leksand och roliga Skellefteå framför dryga MIF och rundningsmärket Mora. Nåja, välkommen till elitserien, Mora. Om några månader kommer ni fatta vad ni ställt till med. Ni är ett kul lag att möta på försäsongen (har allt sett er ett par matcher mot DIF) men om ni bara visste hur lång elitserien är...
Glad Påsk!
Det är inte lätt att hålla reda på alla påskdagar, insåg jag och Mia när vi ikväll käkade påskgodis och försökte bena upp vad som hände vilken dag. Jesus dog på långfredagen, men sedan då? Vi käkar godis idag för att... och sedan uppstår han imorgon, eller var det på måndag, eller uppstår han imorgon och åker upp i himlen på måndag, men hur var det med Kristihimmelsfärdsdagen då? Knallade han runt och var spöke i flera veckor innan han stack?
Vi plockade fram facit.
Det är inte lätt att hänga med i sista biten. Korsfäst på fredagen (före sabbaten) och dog sex timmar senare. Check. Inget hände på sabbaten, utan kvinnorna gick till graven dagen efter (påskdagen). Jesus var borta. Sedan är det luddigt. Han visade sig för folk lite här och där, men det gick inte riktigt att utläsa om allt skedde samma dag eller över två dagar eller under flera veckor. Någon dag när jag har lite att göra ska jag sammanställa Markus och Lukas och grabbarna och reda ut tidsaxeln.
Tills dess käkar jag påskgodis. Tröstgodiset Gud införde för att inte korsfästelsen ska framstå som så hemsk. Och så lite målade ägg, som infördes för att man ska få i sig lite protein under helgen också. Glad Påsk!
Vi plockade fram facit.
Det är inte lätt att hänga med i sista biten. Korsfäst på fredagen (före sabbaten) och dog sex timmar senare. Check. Inget hände på sabbaten, utan kvinnorna gick till graven dagen efter (påskdagen). Jesus var borta. Sedan är det luddigt. Han visade sig för folk lite här och där, men det gick inte riktigt att utläsa om allt skedde samma dag eller över två dagar eller under flera veckor. Någon dag när jag har lite att göra ska jag sammanställa Markus och Lukas och grabbarna och reda ut tidsaxeln.
Tills dess käkar jag påskgodis. Tröstgodiset Gud införde för att inte korsfästelsen ska framstå som så hemsk. Och så lite målade ägg, som infördes för att man ska få i sig lite protein under helgen också. Glad Påsk!
Relationen som aldrig fanns finns inte längre
Mannen som jag aldrig träffat men som jag kände mig otrogen mot har nu gjort slut. Han vill dock inte tappa kontakten, så det finns hopp om ännu en vändning i denna vardagssåpa. Det är märkligt hur mycket som kan hända i en relation utan att relationen ens har startat! Kanske underlag för ett slags kvasirelationsdrama? Håll utkik i bokaffären eller videobutiken, jag har inte bestämt format än...
9 April 2004
Fredagsfyran, v15
1. Kan en blogg ha någon samhällsnytta? Vad?
För att komma med i en tidning krävs det en hel del, men en bloggare kan belysa och föra fram saker utan kontakter. Det enda kruxet är väl om någon läser det... Någon som skriver nåt om nåt han behärskat kan allt lära andra ett och annat. Svårigheten är att veta vem som vet något och vem som bara svamlar... Generellt tror jag det krävs större läsarkrets än vad en blogg har för att beröra allmänheten. Men bara det faktum att vem som helst kan sätta upp en blogg och uttrycka sina åsikter är sämhällsviktigt nog. Yttrandefriheten och tryckfriheten i ett nötskal.
2. Nämn en person du skulle vilja började blogga och förklara dina skäl.
Min yngste bror. Han är en riktig liten filosof och hade en jätteintressant sida förut, som han la ner. Jag skulle vilja läsa hans tankar och funderingar igen.
3. Nu finns det texter, bilder och ljudspår på bloggarna (och annat också kanske). Vad blir nästa steg?
Vänta nu, vad är det då för skillnad på en blogg och en hemsida? Jag vet inte vad nästa steg är, småfilmer kanske?
4. Vill du på något sätt utveckla din egen blogg?
Japp, räknare, kommentarer, bilder och fler sidor. Tja, skulle helst vilja ha en hemsida, men jag kan inget sånt.
Påskspecial:
- Vad bör finnas i ett bra påskägg?
Riktigt kvalitetsgodis. Inga äckliga nougatägg, sockerägg, sega stekta ägg och annat billigt påskgodis.
För att komma med i en tidning krävs det en hel del, men en bloggare kan belysa och föra fram saker utan kontakter. Det enda kruxet är väl om någon läser det... Någon som skriver nåt om nåt han behärskat kan allt lära andra ett och annat. Svårigheten är att veta vem som vet något och vem som bara svamlar... Generellt tror jag det krävs större läsarkrets än vad en blogg har för att beröra allmänheten. Men bara det faktum att vem som helst kan sätta upp en blogg och uttrycka sina åsikter är sämhällsviktigt nog. Yttrandefriheten och tryckfriheten i ett nötskal.
2. Nämn en person du skulle vilja började blogga och förklara dina skäl.
Min yngste bror. Han är en riktig liten filosof och hade en jätteintressant sida förut, som han la ner. Jag skulle vilja läsa hans tankar och funderingar igen.
3. Nu finns det texter, bilder och ljudspår på bloggarna (och annat också kanske). Vad blir nästa steg?
Vänta nu, vad är det då för skillnad på en blogg och en hemsida? Jag vet inte vad nästa steg är, småfilmer kanske?
4. Vill du på något sätt utveckla din egen blogg?
Japp, räknare, kommentarer, bilder och fler sidor. Tja, skulle helst vilja ha en hemsida, men jag kan inget sånt.
Påskspecial:
- Vad bör finnas i ett bra påskägg?
Riktigt kvalitetsgodis. Inga äckliga nougatägg, sockerägg, sega stekta ägg och annat billigt påskgodis.
8 April 2004
Glad Påsk
När jag kom hem från jobbet idag hade jag fått besök. Av påskharen. Han måste ha svängt förbi på väg till blåkulla... jamen, han kom ju på Skärtorsdagen!
Det var bra att jag fick ett ägg, för då kunde jag ge lite godis till påskkärringarna som ringde på. Jo, jag hade lite godis hemma redan, men det var favoritgodisar och dem ger jag fan inte bort! Jag är en grinig tant ibland.
Nu ikväll ringde jag mina föräldrar ute i sommarstugan och önskade Glad Påsk och nämnde att jag fått ett ägg och undrade om det var ifrån dem. Pappa blånekade.
"Nej, vadå, vi ger väl inga påskägg, nä det måste ha varit påskharen som var lite tidigt ute bara."
I vår familj kommer inga julklappar från jultomten, men alla påskägg kommer från påskharen!
Någon kanske borde tala om för påskharen att jag fyller 30 nästa år...
Eller, förresten, gör inte det, påskägg är gott. :-)
Det var bra att jag fick ett ägg, för då kunde jag ge lite godis till påskkärringarna som ringde på. Jo, jag hade lite godis hemma redan, men det var favoritgodisar och dem ger jag fan inte bort! Jag är en grinig tant ibland.
Nu ikväll ringde jag mina föräldrar ute i sommarstugan och önskade Glad Påsk och nämnde att jag fått ett ägg och undrade om det var ifrån dem. Pappa blånekade.
"Nej, vadå, vi ger väl inga påskägg, nä det måste ha varit påskharen som var lite tidigt ute bara."
I vår familj kommer inga julklappar från jultomten, men alla påskägg kommer från påskharen!
Någon kanske borde tala om för påskharen att jag fyller 30 nästa år...
Eller, förresten, gör inte det, påskägg är gott. :-)
7 April 2004
I den bästa av världar
"Vem kan du lita på?" sjöng Mikael Wiehe på 70-talet. Bowling for Columbine poängterade den obefogade rädslan och misstron och hur spiralen eskalerar när man försöker föregå katastrofer man t-r-o-r ska hända. Idag på Elverket såg vi allt detta kokas ihop i en pjäs kryddat med mycket och svart humor. Terrorism var otroligt bra, bra skriven och som pricken över i:t välspelad. Det är inte ofta man ser så många bra skådisar på samma scen...
Samtidigt som man påminns om skillnaden mellan en riktigt bra skådis och en hyfsad. När en av varje spelar mot varandra i samma scen märks det tydligt vem som låter som en normal människa och vem som låter som en som spelar i en pjäs. Det var klasskillnad mellan Mikael Nyqvist och tjejen i sängkammarscenen, om man säger så.
Det fanns vissa scener som stack ut i mina ögon, vissa personlighetstyper. En del känner jag väl igen och det var på något sätt befriande att se dem utifrån. Som den morbida varelse jag är skrattade jag till och med åt mig själv i en av scenerna. Men det kändes bara bra, att någon annan tog på sig min roll och bar mitt kors - för att klämma in en fin liten påskliknelse. Det var ju inte på riktigt, så då kunde jag för en gång skull slappna av och se det roliga i situationen. Det som de utsomstående verkade göra på den tiden. Skillnaden var väl att man här skrattade och samtidigt såg det destruktiva i det hela.
Det är inte många föreställningar kvar, men tänker ni gå på en pjäs i vår kan jag verkligen rekommendera den här.
Samtidigt som man påminns om skillnaden mellan en riktigt bra skådis och en hyfsad. När en av varje spelar mot varandra i samma scen märks det tydligt vem som låter som en normal människa och vem som låter som en som spelar i en pjäs. Det var klasskillnad mellan Mikael Nyqvist och tjejen i sängkammarscenen, om man säger så.
Det fanns vissa scener som stack ut i mina ögon, vissa personlighetstyper. En del känner jag väl igen och det var på något sätt befriande att se dem utifrån. Som den morbida varelse jag är skrattade jag till och med åt mig själv i en av scenerna. Men det kändes bara bra, att någon annan tog på sig min roll och bar mitt kors - för att klämma in en fin liten påskliknelse. Det var ju inte på riktigt, så då kunde jag för en gång skull slappna av och se det roliga i situationen. Det som de utsomstående verkade göra på den tiden. Skillnaden var väl att man här skrattade och samtidigt såg det destruktiva i det hela.
Det är inte många föreställningar kvar, men tänker ni gå på en pjäs i vår kan jag verkligen rekommendera den här.
H-O-C-K-E-Y HOCKEY!
Börjar inte hockey VM ovanligt tidigt i år? 24 April, det brukar väl vara i Maj? Nåja, det kanske är därför jag helt missat den här viktiga uttagningen till Årets Kampsång. Gjorde en seriös insats och lyssnade på båda låtarna. Jag tror det är uppgjort om vem som ska vinna... Den första var så där extremt tuggummi-dålig att den hade varit rätt typisk att komma från Bert. Den andra var mer en låt. Även om man ju inte ska lyssna på texterna vid de här tillfällena... Jag röstar på Becker & Martindahl och deras "Svenska hjältar". Förresten, jag har hört "I gult och blått" förut, framförallt refrängen. Hade damlandslaget den eller var det någon annan?
Jag gillar kampsånger. Så mycket att jag samlar på dem faktiskt. Ibland kan det bli riktigt bra, som när Örebro SK lät Kenneth & The Knutters sjunga in en rockig bit och ibland kan det bli precis så pinsamt som man förutsätter att det ska vara, som när Linköping HC presenterade någon datortechno med den finurliga texten "ååhåååhåh LHC". Typ. Ibland får man en schysst och/eller trallvänlig melodi, ibland ett tungt komp, ibland en bra text och vid vissa ovanliga tillfällen alltihop i samma sång.
Mina 5 favoritsportsånger:
1. Stockholms Stolthet - (DIF)
2. Vi ser hur solen stiger över Råsunda (AIK)
3. Vi heter Timrå IK
4. Vargatjut (Färjestad)
5. Heja Blåvitt (IFK Göteborg)
Jag gillar kampsånger. Så mycket att jag samlar på dem faktiskt. Ibland kan det bli riktigt bra, som när Örebro SK lät Kenneth & The Knutters sjunga in en rockig bit och ibland kan det bli precis så pinsamt som man förutsätter att det ska vara, som när Linköping HC presenterade någon datortechno med den finurliga texten "ååhåååhåh LHC". Typ. Ibland får man en schysst och/eller trallvänlig melodi, ibland ett tungt komp, ibland en bra text och vid vissa ovanliga tillfällen alltihop i samma sång.
Mina 5 favoritsportsånger:
1. Stockholms Stolthet - (DIF)
2. Vi ser hur solen stiger över Råsunda (AIK)
3. Vi heter Timrå IK
4. Vargatjut (Färjestad)
5. Heja Blåvitt (IFK Göteborg)
6 April 2004
En apelsin med urverk
Ibland önskar man att översättare har taktkänsla och inte gör en rak översättning av vissa saker, framförallt inte kända och vedertagna begrepp. Och definitivt inte när syftningen är helt fel, orginalet syftar på en tunnelbana, översättningen på... det vete håkon. För att fortsätta såga översättarna var de brittiska namnen bevarade, men man hänvisade hela tiden till det svenska samhället och svenska förhållanden. Hade man då inte kunnat omvandla de brittiska slangen till svensk? Svensk rap hade kunnat ge tips om ungdomlig (för vuxna totalt obegriplig) slang för "kompis", "kiss my ass" och annat som nu fick heta nåt hubbledubble som lät mer än påhittat. Eller rakt översatt.
Men pjäsen i sig var schysst. Den var lite som Sagan Om Konungens Återkomst bara, den hade för långt slut. Det verkade som om de inte kunde bestämma sig för i vilken vinkel de ville ha slutet, så alla tänkbara slut staplades på varandra. Det blev lite tröttsamt. Och en "viss" truddelutt kommer man ju aldrig bli kvitt nu...
Många frågeställningar togs upp runt brottslingen, brott, det goda och det onda, samhället och mediabruset. (och tusen grejer till som man prompt ville ha med) Det låg något i att resultatet när man gjorde en "ond" människa "god" (enligt nåt slags drömmall om vad en god människa är, där det minsta lilla onda gruskorn är bortraderat) blev en totalt hjärntvättad, viljelös, nedbruten, personlighetsbefriad "någon". Men nog var det lite väl magstarkt att sedan presentera resultatet med orden:
"Här har vi nu en sann... kristen. Redo att korsfästas istället för att korsfästa."
Vad ville de säga med den repliken? I mina öron lät det som när man hänvisar till muslimer, men menar fundamentalistiska talibaner... Att kristna skulle vara hjärntvättade och oavsett om de väljer att offra sig eller inte så blir de offer för de är för mesiga för att slå tillbaka. Märkligt utfall. Fast andra aspekter var intressanta; som förhållandet brott och straff och straffets betydelse och syfte. På ett tydligt sätt visades att samhällets och individers uppfattning om när man sonat ett brott inte alltid överensstämmer. Överlag fick man lite frågeställningar att jobba vidare med. Tyvärr inte så välgeomtänkt och välskrivet, men helt ok för en tisdagkväll.
Men pjäsen i sig var schysst. Den var lite som Sagan Om Konungens Återkomst bara, den hade för långt slut. Det verkade som om de inte kunde bestämma sig för i vilken vinkel de ville ha slutet, så alla tänkbara slut staplades på varandra. Det blev lite tröttsamt. Och en "viss" truddelutt kommer man ju aldrig bli kvitt nu...
Många frågeställningar togs upp runt brottslingen, brott, det goda och det onda, samhället och mediabruset. (och tusen grejer till som man prompt ville ha med) Det låg något i att resultatet när man gjorde en "ond" människa "god" (enligt nåt slags drömmall om vad en god människa är, där det minsta lilla onda gruskorn är bortraderat) blev en totalt hjärntvättad, viljelös, nedbruten, personlighetsbefriad "någon". Men nog var det lite väl magstarkt att sedan presentera resultatet med orden:
"Här har vi nu en sann... kristen. Redo att korsfästas istället för att korsfästa."
Vad ville de säga med den repliken? I mina öron lät det som när man hänvisar till muslimer, men menar fundamentalistiska talibaner... Att kristna skulle vara hjärntvättade och oavsett om de väljer att offra sig eller inte så blir de offer för de är för mesiga för att slå tillbaka. Märkligt utfall. Fast andra aspekter var intressanta; som förhållandet brott och straff och straffets betydelse och syfte. På ett tydligt sätt visades att samhällets och individers uppfattning om när man sonat ett brott inte alltid överensstämmer. Överlag fick man lite frågeställningar att jobba vidare med. Tyvärr inte så välgeomtänkt och välskrivet, men helt ok för en tisdagkväll.
5 April 2004
Fotbollskväll med grabbarna
Y har alla kanaler vi andra drömmer om, dessutom har han projektor och lakan över bokhyllan. Såklart S, T och jag åkte hem till honom och kollade på Trelleborg - Djurgården ikväll! Jordnötter och äckliga cheez balls (smakar som det luktar när du pillar dig i naveln, kom S och jag fram till) stod på bordet. Det var bara ölen som fattades, men det berodde på att vi alla glömde att ta med...
Y's (konstigt nog) totalt ointresserade sambo undvek vardagsrummet, men det gjorde inte drygt årsgamla dottern K. Hon ska bilda anfallspar med T's tjej (om det blir en tjej) som kommer i September. Eller så går de ihop med Kr's dotter och bildar mittfältslås. Tjejerna duggar tätt bland grabbarna!
Det gick som det gick för DIF. Men inte så illa som S trodde. S är född pessimist och tippar alltid emot, Y blir pessimist så fort något går DIF emot (och efter de 10 första minutrarna fanns nog inte mer som k-u-n-d-e gå DIF emot...) och dessutom finns det inte en domare han tycker är bra. T och jag trodde DIF skulle greja det här. Vi torskade med 2-2. Bajs. Men vi var glada att vi satt i soffan och inte hade en lååååångs bussresa framför oss hem, som våra kollegor. Vi höll allt en koll på dem också, det är svårt att inte göra det i deras lysande jackor...
Efter matchen fikade vi och hamnade i riktigt ordentligt grabbsnack. T är lite nervös över att han inte ska klara att byta blöjor, men Y lugnade honom med att det är busenkelt. Trots det ska vi nog inte låta S sitta barnvakt...
Y: Du lägger henne (alla antar att DIF's damlag anno 2023 är på väg) på rygg på skötbordet...
S: Åsså lyfter du upp benen så här (fikitiv unge dinglar i luften).
Y: Nejä, du tar såklart bort den gamla blöjan. Och så här fiffigt viker du den, så, så, så och så. Se, inget som kan läcka ut.
S: Sedan lyfter man benen...
Y: Nej! Sedan måste du ju torka, så här (klappar i luften)
S: Men först lyfta på benen.
Y och T: NEJ!
Y: Det är ju en tjej! Du kan ju inte börja här (bak) och så torka så här (fram). Först här (fram) och så...
S: Lyfter man på benen.
Y, T, jag: Jaaaa.
S: Puh, jag började bli orolig.
Y: Men man behöver inte lyfta, man bara lägger fötterna så här i handen och så kommer underredet fram av sig själv....
Sedan tipsade Y T om att ha både våtservetter i behållare och papperskorg och andra små tricks i badrummet. Jag ska inte gå inte på vad S trodde dessa små detaljer var till för... Till slut kom huvudnumret; blöjan skulle på. S kunde inte för sitt liv fatta vad som var fram och bak. Blöjan gick runt och man kollade var tejpen satt och hur sidan såg ut där tejpen inte satt. När Y visade den lilla tecknade bilden fram kom ett långt och lättat "aaaaaaaah" från S, "så det är så man vet vad som är fram och bak, bilden ska vara fram. Men säg det då."
Ja, som sagt, jag har haft en riktigt härlig fotbollskväll med grabbarna. Fast det är inte direkt så här de framställs på film...
Y's (konstigt nog) totalt ointresserade sambo undvek vardagsrummet, men det gjorde inte drygt årsgamla dottern K. Hon ska bilda anfallspar med T's tjej (om det blir en tjej) som kommer i September. Eller så går de ihop med Kr's dotter och bildar mittfältslås. Tjejerna duggar tätt bland grabbarna!
Det gick som det gick för DIF. Men inte så illa som S trodde. S är född pessimist och tippar alltid emot, Y blir pessimist så fort något går DIF emot (och efter de 10 första minutrarna fanns nog inte mer som k-u-n-d-e gå DIF emot...) och dessutom finns det inte en domare han tycker är bra. T och jag trodde DIF skulle greja det här. Vi torskade med 2-2. Bajs. Men vi var glada att vi satt i soffan och inte hade en lååååångs bussresa framför oss hem, som våra kollegor. Vi höll allt en koll på dem också, det är svårt att inte göra det i deras lysande jackor...
Efter matchen fikade vi och hamnade i riktigt ordentligt grabbsnack. T är lite nervös över att han inte ska klara att byta blöjor, men Y lugnade honom med att det är busenkelt. Trots det ska vi nog inte låta S sitta barnvakt...
Y: Du lägger henne (alla antar att DIF's damlag anno 2023 är på väg) på rygg på skötbordet...
S: Åsså lyfter du upp benen så här (fikitiv unge dinglar i luften).
Y: Nejä, du tar såklart bort den gamla blöjan. Och så här fiffigt viker du den, så, så, så och så. Se, inget som kan läcka ut.
S: Sedan lyfter man benen...
Y: Nej! Sedan måste du ju torka, så här (klappar i luften)
S: Men först lyfta på benen.
Y och T: NEJ!
Y: Det är ju en tjej! Du kan ju inte börja här (bak) och så torka så här (fram). Först här (fram) och så...
S: Lyfter man på benen.
Y, T, jag: Jaaaa.
S: Puh, jag började bli orolig.
Y: Men man behöver inte lyfta, man bara lägger fötterna så här i handen och så kommer underredet fram av sig själv....
Sedan tipsade Y T om att ha både våtservetter i behållare och papperskorg och andra små tricks i badrummet. Jag ska inte gå inte på vad S trodde dessa små detaljer var till för... Till slut kom huvudnumret; blöjan skulle på. S kunde inte för sitt liv fatta vad som var fram och bak. Blöjan gick runt och man kollade var tejpen satt och hur sidan såg ut där tejpen inte satt. När Y visade den lilla tecknade bilden fram kom ett långt och lättat "aaaaaaaah" från S, "så det är så man vet vad som är fram och bak, bilden ska vara fram. Men säg det då."
Ja, som sagt, jag har haft en riktigt härlig fotbollskväll med grabbarna. Fast det är inte direkt så här de framställs på film...
4 April 2004
Otrogen? Jag?? Skämtar du???
Jag är en extremt trogen person. Om ni funderat på att gifta er med mig vill jag bara poängtera detta. Jag har börjat maila med en kanontrevlig man. Vi har inte utbytt mer än två-tre mail och vi har inte träffats. I samma veva som vi började maila svarade jag på ett meddelande av en annan man, han verkade lite för sötsliskig och mjäkig men jag tänkte att vafan. Nu känner jag skuldkänslor när jag svarade på ett meddelande från honom trots att jag är mycket intresserad av den förste mannen. Det känns som att jag är otrogen, fastän vi inte ens har en relation! Lite som att dejta två samtidigt, vilket är helt ok i samhällen där det är vedertagen praxis (ex USA) men känsligt i samhällen där en dejt i vissa situationer närmast betraktas som en inledning på ett förhållande (ex. Sverige). Åtminstone så som det var förr, nu kan kulturen mycket väl ha ändrats med allt inflytande från TV och film. Jag vet inte.
Men det känns lite sjukt, att börja känna sig otrogen innan man ens träffats och att känna att man är otrogen genom att skicka meddelanden. Jisses, Carina, skärp dig! Fast det är ju ett gott tecken för den blivande mannen. Gränsen går vid chat. Ja herregud...
Men det känns lite sjukt, att börja känna sig otrogen innan man ens träffats och att känna att man är otrogen genom att skicka meddelanden. Jisses, Carina, skärp dig! Fast det är ju ett gott tecken för den blivande mannen. Gränsen går vid chat. Ja herregud...
3 April 2004
Åh vilka underbara minuter jag haft...
Ett par minuter. Mer behövs inte för att hinna känna sig så där sprudlande lycklig så det känns i hela kroppen. Magen pirrar, läppen skälver, fingrarna darrar, ögonen glittrar och flinet går hela vägen runt huvudet. Jag fick något drömskt i blick och hann uppleva både nervösa, spännande och helt underbara stunder i mitt huvud.
Det började med att jag undrade om det råkade vara någon hemmamatch för London-lagen när jag och Mia är där. Typ söndag/måndag när vi inte ska kolla på Judi Dench. Tänkte bara kolla, så där på skoj. Och se på fan. Tottenham-Arsenal på söndagen! Ett Londonderby! Naturligtvis var det slutsålt. Men jag började leka med tanken...
I Glasgow lyckades jag se ett Old Firm genom att åka ut till arenan och ragga överbliven biljett bland åskådarmassorna. Jag har sett ett Old Firm, men aldrig ett Londonderby. Det vore allt bra coolt... även om jag är Liverpoolare. Jo, jag skulle allt kunna heja på Arsenal för en kväll. Tänk om man kunde övertyga Mia om vilken kul upplevelse det kunde bli (borde räcka att visa en lagbild på Arsenal, he, he). Man kanske kunde splittra på sig för en eftermiddag? Fast jag skulle kanske kunna sälja in idén i alla fall... Nåja, hur som helst måste man ju betala snubben med den överblivna biljetten, alltså kollade jag upp biljettpriserna på Tottenhams hemsida.
Där dog den.
Om jag tyckte teaterbiljetterna var dyra är det inget mot fotbollsbiljetterna. Som "bäst" kan man komma undan med £35... *suck* Man kan ju inte åka ut dit och sedan hoppas att man hittar bara den billigaste klassen, för det finns inte en sportsmössa att jag betalar £40-50 för en biljett! Jag vill inte ens räkna efter vad det är i Svenska Kronor.
Trist att drömmen tog slut, men jag hade ett par alldeles underbara minuter här i soffan. Nu ser jag fram emot pjäsen jag sett fram emot ända sedan förra våren (när jag läste om den, en pjäs som drar igenom alla Shakespeare-pjäser på 120 minuter), den vi ska se på söndagen. Samtidigt som Ljungberg kicks some Spurs' asses...
Det började med att jag undrade om det råkade vara någon hemmamatch för London-lagen när jag och Mia är där. Typ söndag/måndag när vi inte ska kolla på Judi Dench. Tänkte bara kolla, så där på skoj. Och se på fan. Tottenham-Arsenal på söndagen! Ett Londonderby! Naturligtvis var det slutsålt. Men jag började leka med tanken...
I Glasgow lyckades jag se ett Old Firm genom att åka ut till arenan och ragga överbliven biljett bland åskådarmassorna. Jag har sett ett Old Firm, men aldrig ett Londonderby. Det vore allt bra coolt... även om jag är Liverpoolare. Jo, jag skulle allt kunna heja på Arsenal för en kväll. Tänk om man kunde övertyga Mia om vilken kul upplevelse det kunde bli (borde räcka att visa en lagbild på Arsenal, he, he). Man kanske kunde splittra på sig för en eftermiddag? Fast jag skulle kanske kunna sälja in idén i alla fall... Nåja, hur som helst måste man ju betala snubben med den överblivna biljetten, alltså kollade jag upp biljettpriserna på Tottenhams hemsida.
Där dog den.
Om jag tyckte teaterbiljetterna var dyra är det inget mot fotbollsbiljetterna. Som "bäst" kan man komma undan med £35... *suck* Man kan ju inte åka ut dit och sedan hoppas att man hittar bara den billigaste klassen, för det finns inte en sportsmössa att jag betalar £40-50 för en biljett! Jag vill inte ens räkna efter vad det är i Svenska Kronor.
Trist att drömmen tog slut, men jag hade ett par alldeles underbara minuter här i soffan. Nu ser jag fram emot pjäsen jag sett fram emot ända sedan förra våren (när jag läste om den, en pjäs som drar igenom alla Shakespeare-pjäser på 120 minuter), den vi ska se på söndagen. Samtidigt som Ljungberg kicks some Spurs' asses...
Och nu är det dags för reklam
TJOHO!!!
Jag älskar reklamen just nu. Utanför fönsterna på min lägenhet står en sån där trekantig reklampelare. Varje morgon när jag går upp, varje gång jag kommer hem och varje gång jag går och lägger mig ser jag en Djurgårdsrandig blå bild med Andreas Isaksson med jättehänder som säger "kom då". "Jag kommer!" vill jag skrika, men ler bara. Jättestort.
Och på tv försöker jag pricka in reklampauserna snarare än programmen. Mina favoriter på tv just nu är dels NIKE's reklam med Ronaldo, Ronaldhino, Figo och grabbarna som börjar lattja i spelargången och sedan lattjar runt i hela stadion. Den andra favoriten är ODDSET-reklamen där en snubbe a la Mission Impossible har kidnappat Zoran Lukic för att ta reda på Djurgårdens hemligheter. Dessutom är t o m tv3's reklam för deras fotbollssatsning skön att kolla på.
Mer sånt.
Jag älskar reklamen just nu. Utanför fönsterna på min lägenhet står en sån där trekantig reklampelare. Varje morgon när jag går upp, varje gång jag kommer hem och varje gång jag går och lägger mig ser jag en Djurgårdsrandig blå bild med Andreas Isaksson med jättehänder som säger "kom då". "Jag kommer!" vill jag skrika, men ler bara. Jättestort.
Och på tv försöker jag pricka in reklampauserna snarare än programmen. Mina favoriter på tv just nu är dels NIKE's reklam med Ronaldo, Ronaldhino, Figo och grabbarna som börjar lattja i spelargången och sedan lattjar runt i hela stadion. Den andra favoriten är ODDSET-reklamen där en snubbe a la Mission Impossible har kidnappat Zoran Lukic för att ta reda på Djurgårdens hemligheter. Dessutom är t o m tv3's reklam för deras fotbollssatsning skön att kolla på.
Mer sånt.
2 April 2004
Fredagsfyran, v14
Om det är för att det är påsk snart eller inte vet jag ej, men den här veckan fick vi två. :-)
Fradagsfyra nr 1:
1. Finns det någon historia bakom varför du heter som du heter?
Först skulle jag heta Åsa Cecilia, för mamma och pappa tyckte Cecilia lät så fint och mamma tyckte Åsa passade en liten mörk tjej. På BB kom pappas arbetskamrat in med sin fru och de fick också en flicka, som de också bestämt skulle få heta Åsa Cecilia. Mamma och pappa tyckte det verkade fånigt att ha samma namn så de bytte på mig och rätt snabbt och praktiskt kom de fram till Åsa Carina. Hade jag varit en pojke hade jag fått heta Mikael så det är tur de inte var helt inne på det för då hade jag väl fått heta Mikaela... Jag gillar mitt Carina.
2. Om du skulle vara tvungen att ändra namn (ex. pga att Säpo är efter dig) vad skulle det då bli?
Det säger jag väl inte! (men jag skulle gärna ta Emelie i så fall. Efternamn blir något påhittat. Beggins eller Gamgee kanske, ha, ha. Eller varför inte Strider, det skulle ju kunna passera som nåt diffust efternamn från ett antal länder... Förresten, jag skulle heta Kim eller Alex Strider för då skulle de inte veta var jag kom ifrån och inte heller om jag var tjej eller kille - total anonymitet!)
3. Vilket är det finaste namn du vet?
Oj, omöjligt att säga.
4. När du kollar ditt namn via den här filosofin, stämmer något?
Svaret:
The name of Carina creates a friendly, sociable, charming nature, but causes you to be too easily influenced by others. While you find it easy to meet and mix, and can appear agreeable and compromising in conversation, you can become unbending and forceful if pressed too far. Others learn that you cannot be told what to do and you seldom change your mind once it is made up. You prefer situations that allow a degree of independence, but are reluctant to take on a demanding work-load or responsibility.
Jag gillade den charmiga naturen. :-) Men jag skulle absolut inte säga att jag låter mig influeras lätt av andra. Vissa skulle nog inte heller säga att jag i alla lägen är "agreeable and compromising", även om jag har en diplomat boende inom mig som tittar fram vid behov. Resten köper jag.
Slutord: Att personlighet skulle vara kopplat till namn är ju befängt.
Fredagsfyra nr 2:
1. Vilka bloggare är du mest avundsjuk på?
Dem som har både räkneverk (så man ser om NÅN tittat in nångång!) och kommentarer direkt vid inläggen. Jag fattar inte hur man får sånt utan att kunna lägga upp hemsidor...
2. Vilka bloggare svärmar du för?
Vad är det för fråga? Ingen.
3. Vilken bloggare skulle du vilja vara?
Jag är så nöjd med mig själv, tack. Skulle kunna tänka mig att vara Annie (London Underground Tube Diary) i och för sig, för det verkar finnas så mycket kul för henne att betrakta till och från jobbet!
4. Om vad angick senaste inlägg du bestämde att inte publicera? Var det för personligt eller för dåligt skrivit eller ointressant? Eller har du aldrig censurerat din skrift?
Oj, senast... det var något känslomässigt dravel där jag inte ens skrev vad saken angick utan bara babblade på. Filosofi utan mening eller mål, så det raderades innan jag själv blev uttråkad...
Fradagsfyra nr 1:
1. Finns det någon historia bakom varför du heter som du heter?
Först skulle jag heta Åsa Cecilia, för mamma och pappa tyckte Cecilia lät så fint och mamma tyckte Åsa passade en liten mörk tjej. På BB kom pappas arbetskamrat in med sin fru och de fick också en flicka, som de också bestämt skulle få heta Åsa Cecilia. Mamma och pappa tyckte det verkade fånigt att ha samma namn så de bytte på mig och rätt snabbt och praktiskt kom de fram till Åsa Carina. Hade jag varit en pojke hade jag fått heta Mikael så det är tur de inte var helt inne på det för då hade jag väl fått heta Mikaela... Jag gillar mitt Carina.
2. Om du skulle vara tvungen att ändra namn (ex. pga att Säpo är efter dig) vad skulle det då bli?
Det säger jag väl inte! (men jag skulle gärna ta Emelie i så fall. Efternamn blir något påhittat. Beggins eller Gamgee kanske, ha, ha. Eller varför inte Strider, det skulle ju kunna passera som nåt diffust efternamn från ett antal länder... Förresten, jag skulle heta Kim eller Alex Strider för då skulle de inte veta var jag kom ifrån och inte heller om jag var tjej eller kille - total anonymitet!)
3. Vilket är det finaste namn du vet?
Oj, omöjligt att säga.
4. När du kollar ditt namn via den här filosofin, stämmer något?
Svaret:
The name of Carina creates a friendly, sociable, charming nature, but causes you to be too easily influenced by others. While you find it easy to meet and mix, and can appear agreeable and compromising in conversation, you can become unbending and forceful if pressed too far. Others learn that you cannot be told what to do and you seldom change your mind once it is made up. You prefer situations that allow a degree of independence, but are reluctant to take on a demanding work-load or responsibility.
Jag gillade den charmiga naturen. :-) Men jag skulle absolut inte säga att jag låter mig influeras lätt av andra. Vissa skulle nog inte heller säga att jag i alla lägen är "agreeable and compromising", även om jag har en diplomat boende inom mig som tittar fram vid behov. Resten köper jag.
Slutord: Att personlighet skulle vara kopplat till namn är ju befängt.
Fredagsfyra nr 2:
1. Vilka bloggare är du mest avundsjuk på?
Dem som har både räkneverk (så man ser om NÅN tittat in nångång!) och kommentarer direkt vid inläggen. Jag fattar inte hur man får sånt utan att kunna lägga upp hemsidor...
2. Vilka bloggare svärmar du för?
Vad är det för fråga? Ingen.
3. Vilken bloggare skulle du vilja vara?
Jag är så nöjd med mig själv, tack. Skulle kunna tänka mig att vara Annie (London Underground Tube Diary) i och för sig, för det verkar finnas så mycket kul för henne att betrakta till och från jobbet!
4. Om vad angick senaste inlägg du bestämde att inte publicera? Var det för personligt eller för dåligt skrivit eller ointressant? Eller har du aldrig censurerat din skrift?
Oj, senast... det var något känslomässigt dravel där jag inte ens skrev vad saken angick utan bara babblade på. Filosofi utan mening eller mål, så det raderades innan jag själv blev uttråkad...
Före min tid
Som jag skrev förut har jag kollat på vårens alla avsnitt av Vänner redan (den enda serie jag följer) och har därmed löst alla band med tv:n. Igår åt jag vid åtta-tiden och kände att jag ville titta på något, men inte på någon film utan något lättsamt. Typ, en tv-serie. Förutom en trist dokumentär och hockey med två lag jag inte gillar så var det tv-serier på resten av kanalerna, men inget som föll i min smak. Jag kände efter och kom fram till att jag kände för Dharma & Greg eller Simpsons. Hur göra...
Jo, jag kopplade såklart upp mig på DC, fick upp en lista på Simpsons och valde två med titlar som lät lovande. Och så åt jag middag till ett schysst avsnitt. Perfekt!
Det var då det slog mig; tänk vad skönt om man alltid kunde göra så här, välja sin egen tv-kväll. Och det var då det slog mig att det inte borde vara omöjligt att ordna. Alla program ligger ju på filer och är kodade, så varför sända dem efter ett fast schema? Här kommer ett förslag på Framtidens TV:
Alla program ligger i en databas, som fylls på vartefter nya program görs; så som i en dator. Sport, nyheter, tecknat, Björnes Magasin, inredning, dokumentärer, sit-coms, serier, dokusåpor, film osv osv. På en "första sida" rekommenderas program sådär som det görs på kanalernas förstasidor på nätet. Det finns en sökmotor där man kan söka efter genre, namn, skådespelare, person (ex Bush, Göran Persson...) etc. Man knappar in koden för det man vill se och - voila.
"Jamen, tv-reklamen som finansierar då?" Jo, den kommer man inte undan såklart, den är inbyggd i programblocket, så CSI avbryts fyra gånger som vanligt. Och medan man söker program kan reklamfilm visas i en liten del av skärmen, t ex överst/underst. De olika kanalerna har också kvar ett slags "Random-funktion", vilket innebär ett förvalt schema på samma sätt som en vanlig tv-kväll. Zapparna kan därmed fortsätta sitt zappande och man kan fortsätta "råka fastna" för någon obskyr dokumentär om trädgårdstomtar som man bara råkade slå på.
Det fina är att man inte behöver passa tv-tider utan kan se på tv när man själv känner för det och har tid, och då se program man själv vill se istället för att slökolla på vad skit som går bara för att inget bra går men man är för trött för att läsa/diska/gå och sova. Tänk att "slippa" missa nyheterna bara för att man umgås med vänner kl 21 utan kan kolla på dem när man kommer hem halv tolv. Eller tänk att så fort man fått ett nytt intresse (t ex hajar) kunna kolla på dokumentärer om det medan järnet är varmt. Och vad underbart att kunna ligga i soffan och titta på Bamse, Kalle Anka och Bumbibjörnana när man är sjuk.
I begränsad omfattning gör jag detta redan idag - min tv är min 15" laptop - så det är bara att inse att jag lever före min tid. När Framtidens TV kommer ska jag damma av min tv också - och börja betala tv-licens.
Jo, jag kopplade såklart upp mig på DC, fick upp en lista på Simpsons och valde två med titlar som lät lovande. Och så åt jag middag till ett schysst avsnitt. Perfekt!
Det var då det slog mig; tänk vad skönt om man alltid kunde göra så här, välja sin egen tv-kväll. Och det var då det slog mig att det inte borde vara omöjligt att ordna. Alla program ligger ju på filer och är kodade, så varför sända dem efter ett fast schema? Här kommer ett förslag på Framtidens TV:
Alla program ligger i en databas, som fylls på vartefter nya program görs; så som i en dator. Sport, nyheter, tecknat, Björnes Magasin, inredning, dokumentärer, sit-coms, serier, dokusåpor, film osv osv. På en "första sida" rekommenderas program sådär som det görs på kanalernas förstasidor på nätet. Det finns en sökmotor där man kan söka efter genre, namn, skådespelare, person (ex Bush, Göran Persson...) etc. Man knappar in koden för det man vill se och - voila.
"Jamen, tv-reklamen som finansierar då?" Jo, den kommer man inte undan såklart, den är inbyggd i programblocket, så CSI avbryts fyra gånger som vanligt. Och medan man söker program kan reklamfilm visas i en liten del av skärmen, t ex överst/underst. De olika kanalerna har också kvar ett slags "Random-funktion", vilket innebär ett förvalt schema på samma sätt som en vanlig tv-kväll. Zapparna kan därmed fortsätta sitt zappande och man kan fortsätta "råka fastna" för någon obskyr dokumentär om trädgårdstomtar som man bara råkade slå på.
Det fina är att man inte behöver passa tv-tider utan kan se på tv när man själv känner för det och har tid, och då se program man själv vill se istället för att slökolla på vad skit som går bara för att inget bra går men man är för trött för att läsa/diska/gå och sova. Tänk att "slippa" missa nyheterna bara för att man umgås med vänner kl 21 utan kan kolla på dem när man kommer hem halv tolv. Eller tänk att så fort man fått ett nytt intresse (t ex hajar) kunna kolla på dokumentärer om det medan järnet är varmt. Och vad underbart att kunna ligga i soffan och titta på Bamse, Kalle Anka och Bumbibjörnana när man är sjuk.
I begränsad omfattning gör jag detta redan idag - min tv är min 15" laptop - så det är bara att inse att jag lever före min tid. När Framtidens TV kommer ska jag damma av min tv också - och börja betala tv-licens.
1 April 2004
Dåligt aprilskämt var inget skämt - fast det kan låta som ett skämt
Ibland tror man första april-skämt blivit lite väl smaklösa. Tills man inser att det inte är ett första april-skämt. Linda reagerade också på artikeln.
Jag vet ju inte hur bilderna ser ut, ifall det är smygtagna halvnakna (solar på bakgården t ex) bilder där flickan själv inte direkt tar skada (för hon känner inte till dem) utan agerandet i sig är perverst. Eller om det är arrangerade nakenbilder där flickan själv vet, kanske inte syftet med bilderna, men i vart fall att hon ska bli plåtad naken eller i någon obekväm position... Ja, ni förstår säkert. I det andra fallet tar hon nog mer skada än i det första, där skadan uppstår först när hon får vetskap om vad som hänt. Detta bara för att reservera emot att jag inte vet exakt vad vi pratar om, men att jag reagerar på normen i sig.
För oavsett; "Den som skildrar barn i pornografisk bild, döms för barnpornografibrott." (BrB 16:10 1st)
Problemet uppstår i andra stycket; "Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år". Domstolspraxis har hittills tolkat detta som att om barnet ser ut som ett barn så är det brott, i annat fall inte. De har bara glömt en liten men ack så viktig detalj; andra stycket är tvådelat. "En person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår..."
Första ledet verkar de inte alls ha uppmärksammat. Jag har i och för sig svårigheter att se hur de tänkt sig detta i praktiken. Ska man göra en läkarundersökning vid domstolsförhandlingarna för att se om 15-åringen är fullt utvecklad, eller 16-åringen, eller 13-åringen? Flickor utvecklas väldigt olika, vissas "pubertetsutveckling" är "fullbordad" först runt 20, andras vid 17. Men en sak tror jag vi kan vara tämligen säkra på - även om jag inte har den minsta medicinska utbildning - en 13-åring har banne mig inte nått en "fullbordad pubertetsutveckling"!
Och vad menar de med "pubertetsutveckling"? Menar de den synliga delen; att tjejer får tuttar och höfter? Eller menar de en samlad pubertetsutveckling där flickan må ha både D-storlek och runda höfter, men där hennes biologiska inre inte är färdigutvecklat och definitivt inte sinnet?
Domstolarnas tolkning gör mig nämligen rädd. Jag fick mens och tuttar när jag var 10 år gammal. Jag hade både tuttar och höfter när jag var 12. Med lite smink och rätt klädsel hade jag lätt kunnat framställas som 18 - med tanke på vilket sjå mina föräldrar hade att övertyga biljettförsäljare om att jag var under 15... Om jag hade blivit nakenplåtad då så hade det alltså INTE varit barnpornografi??? Skrämmande.
Vad är det vi lagstiftar emot egentligen? Är det fotona i sig eller kränkningen? Vad är syftet med lagen??? Om barnet ser ut som 13 eller 23 kan inte spela någon som helst roll. Oavsett om hon/han ser äldre ut så är ju största kränkningen att hon/han blir fotad och syftet med fotot. Att någon sitter och runkar till bilden efteråt skadar ju inte barnet i just det ögonblicket, utan skadan uppstår när barnet blir plåtat - det är DÄR barnpornografibrottet begås.
Enligt min personliga uppfattning.
Man skulle kunna omformulera paragrafen och sätta åldersgräns istället. Den svåra sitsen hamnar då de "normala" vuxna som tror sig ha laddat ner ett par läckra tjugoåringar men fått med ett par välutvecklade 15-åringar också. Det är en klurig sits, men kanske kan man lösa det med lite flexibilitet och juristernas favoritgeneralklausul - "den samlade bedömningen". Jag menar, om man i datorn hittar 1000 bilder på 25-30 åringar och 10 bilder på 15-åringar i "vuxna" sammanhang så torde det kunna antas att det skett ett misstag, att snubben inte alls tänder på barn, men inte vetat (och inte kunnat antas veta) att det var barn han laddade ner. Om situationen är den omvända, att det är 1000 bilder på barn och 10 på vuxna så kan man ju börja ifrågasätta...
Och som i fallet med mannen i tidningsartikeln; det brukar finnas andra bevis att ta hjälp av än bara ett par enstaka bilder. Oavsett vad domarna ansåg om 13-åringens utseende/utveckling, mannen visste ju att hon var 13 och han hade annan barnporr - hallå, vad är problemet!?!
Jag vet ju inte hur bilderna ser ut, ifall det är smygtagna halvnakna (solar på bakgården t ex) bilder där flickan själv inte direkt tar skada (för hon känner inte till dem) utan agerandet i sig är perverst. Eller om det är arrangerade nakenbilder där flickan själv vet, kanske inte syftet med bilderna, men i vart fall att hon ska bli plåtad naken eller i någon obekväm position... Ja, ni förstår säkert. I det andra fallet tar hon nog mer skada än i det första, där skadan uppstår först när hon får vetskap om vad som hänt. Detta bara för att reservera emot att jag inte vet exakt vad vi pratar om, men att jag reagerar på normen i sig.
För oavsett; "Den som skildrar barn i pornografisk bild, döms för barnpornografibrott." (BrB 16:10 1st)
Problemet uppstår i andra stycket; "Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år". Domstolspraxis har hittills tolkat detta som att om barnet ser ut som ett barn så är det brott, i annat fall inte. De har bara glömt en liten men ack så viktig detalj; andra stycket är tvådelat. "En person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår..."
Första ledet verkar de inte alls ha uppmärksammat. Jag har i och för sig svårigheter att se hur de tänkt sig detta i praktiken. Ska man göra en läkarundersökning vid domstolsförhandlingarna för att se om 15-åringen är fullt utvecklad, eller 16-åringen, eller 13-åringen? Flickor utvecklas väldigt olika, vissas "pubertetsutveckling" är "fullbordad" först runt 20, andras vid 17. Men en sak tror jag vi kan vara tämligen säkra på - även om jag inte har den minsta medicinska utbildning - en 13-åring har banne mig inte nått en "fullbordad pubertetsutveckling"!
Och vad menar de med "pubertetsutveckling"? Menar de den synliga delen; att tjejer får tuttar och höfter? Eller menar de en samlad pubertetsutveckling där flickan må ha både D-storlek och runda höfter, men där hennes biologiska inre inte är färdigutvecklat och definitivt inte sinnet?
Domstolarnas tolkning gör mig nämligen rädd. Jag fick mens och tuttar när jag var 10 år gammal. Jag hade både tuttar och höfter när jag var 12. Med lite smink och rätt klädsel hade jag lätt kunnat framställas som 18 - med tanke på vilket sjå mina föräldrar hade att övertyga biljettförsäljare om att jag var under 15... Om jag hade blivit nakenplåtad då så hade det alltså INTE varit barnpornografi??? Skrämmande.
Vad är det vi lagstiftar emot egentligen? Är det fotona i sig eller kränkningen? Vad är syftet med lagen??? Om barnet ser ut som 13 eller 23 kan inte spela någon som helst roll. Oavsett om hon/han ser äldre ut så är ju största kränkningen att hon/han blir fotad och syftet med fotot. Att någon sitter och runkar till bilden efteråt skadar ju inte barnet i just det ögonblicket, utan skadan uppstår när barnet blir plåtat - det är DÄR barnpornografibrottet begås.
Enligt min personliga uppfattning.
Man skulle kunna omformulera paragrafen och sätta åldersgräns istället. Den svåra sitsen hamnar då de "normala" vuxna som tror sig ha laddat ner ett par läckra tjugoåringar men fått med ett par välutvecklade 15-åringar också. Det är en klurig sits, men kanske kan man lösa det med lite flexibilitet och juristernas favoritgeneralklausul - "den samlade bedömningen". Jag menar, om man i datorn hittar 1000 bilder på 25-30 åringar och 10 bilder på 15-åringar i "vuxna" sammanhang så torde det kunna antas att det skett ett misstag, att snubben inte alls tänder på barn, men inte vetat (och inte kunnat antas veta) att det var barn han laddade ner. Om situationen är den omvända, att det är 1000 bilder på barn och 10 på vuxna så kan man ju börja ifrågasätta...
Och som i fallet med mannen i tidningsartikeln; det brukar finnas andra bevis att ta hjälp av än bara ett par enstaka bilder. Oavsett vad domarna ansåg om 13-åringens utseende/utveckling, mannen visste ju att hon var 13 och han hade annan barnporr - hallå, vad är problemet!?!
Subscribe to:
Posts (Atom)
