"Det är skönt med charter, för man slipper allt fixeri och kan bara njuta av resan." säger en jag känner. Jag förstår inte alls vad han menar, fixeriet är ju halva resan! Om mindre än två veckor åker jag och söstra mi, Mia, till London, men egentligen har vi varit där i två veckor redan. Det var då vi bestämde oss för att åka och sedan dess har vi båda på var sitt håll surfat runt och kollat upp och drömt.
Ja, och då menar jag inte bara den sjuka drömmen jag hade häromnatten om att vi tvingades bo på ett ruckel till vandrarhem i Hyde Park där två kakor utgjorde den "kontinentala frukosten" och det enda som visades på tv:n var porrfilm...
Men jag förstår inte riktigt vad det är min bekant tycker att han slipper. Han måste ju, liksom jag, välja resmål. Sedan måste både han och jag välja boende; ok för att han sitter med en tjock hotellkatalog i fyrfärgstryck medan jag sitter med en klickbar vandrarhemslista på internet. Sedan kan i och för sig han sluta välja och tillbringa hela resan vid hotellpoolen, men jag vet att han brukar försöka göra några utflykter och att han kollar in nattlivet också. Jag skulle i och för sig också kunna häcka på vandrarhemmet och ta dagen som den kommer, även om jag brukar ha kollat upp önskeutflykter redan på förhand. Så jag förstår inte, vad är det chartermänniskor tycker att de slipper "fixa"???
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment