Amerikanskor, Portobello Road och andra äventyr

Två äldre damer (ca 65 tror jag vi kom fram till att de kunde vara) bodde i vårt tillfälliga rum. Glenna och Anna från Kansas. Deras livshistoria var som hämtad från Six feet under... De möttes genom deras döda män, kan man säga. Annas man var begravningsentreprenör och tog hand om Glennas man när han dog, så blev damerna vänner och nu när Annas man gick bort för nåt år sedan fann de styrka hos varandra. Riktigt livsglada, härliga människor! Vi pratade en hel del, både när de väl kom hem på lördagkvällen och så innan de checkade ut på lördagen.

Jag gillar amerikaners okomplicerade sätt att ta kontakt. Man bara pratar. Förvisso kan en del vara lite egocentriska och vilja prata om sitt, men förr eller senare får man berätta sin story också, och man kommer långt med att bara prata om trafik, väder och konstiga toaletter. Vissa kanske uppfattar dem som ytliga men jag ser inget fel i det. Det behöver väl inte vara mer komplicerat än så? För att vara ytliga får man veta väldigt mycket privat... Fast visst stod det "amerikan" i pannan på dem när de tog hejdå med ett "love your smile, girls".

Traskade ned för Portobello Road och tog en titt på Portobello Market. Jättemysig liten gata med charmiga hus och jätteroliga prylaffärer - som man inte har råd att handla i. Fast jag skulle gärna vilja ha den där brödrosten med grodor på för 400 spänn... Hittade också hur mycket böcker som helst på marknaden. Pjäser. Var en riktigt duktig flicka och köpte BARA russinen i kakan. En bok med tre Mamet-pjäser, hans Edmond i egen bok och en bok med tre Ayckburn-pjäser. Vilken ska jag börja med...


Kunde ju inte hålla mig utan skrev en snabbreflektion av dagens pjäs så fort vi kom ut. Vilken kul grej! Och det känns bra att vi var två som delade upplevelsen för jag har en känsla av att vi nu kommer referera dit i all oändlighet... "The emergency exits are here, here, and here.... if you're here with your children help yourself first and let those little buggers fight for their lives." *gapskratt* Nä, jag vet, men ni skulle ha varit där...

Efter pjäsen blev det promenad igen. Köpte en liten söt tygbörs för alla miljoner småmynt i Chinatown. Upptäckte också att det INTE var prisvärt att gå på bio i West End. £10.50 - då får det allt vara tal om Sagan om Ringen - extended version!!!

Traskade runt lite till och visste inte vad vi skulle göra. Så vi hoppade på en buss. Den första som kom. Utan att kolla vart den gick. Det kallas äventyr! Den tog oss söder om Themsen och... vi vågade inte åka för långt utan hoppade av vi något som hette "Elephant and castle". Det lät ju bara som ett kul ställe. Det var det inte. Det var ett stängt shoppingcentre, men med en staty av en röd elefant med ett slott på ryggen. Insåg att det var för mörkt för att se nåt i vilket fall, så vi åkte hem igen.

Mia var trött, det var inte jag. Jag tänkte lyssna på King Lear, men beslöt mig för Richard III. Han hann inte ens säga "This is the night of our discontent" innan Mia drog timmerstockar i sängen under mig. Jag skruvade upp volymen och så fick Richard dränka henne. Det gick utmärkt. När jag inte orkade lyssna längre orkade inte Mia snarka längre. Så då kunde vi sova båda två.