Worth waiting for

Mannen som jag aldrig träffat och vars relation med tog slut innan den började är en man jag är beredd att vänta på. Det vet jag nu. Innan vi kom till punkten att vi inte skulle ses strålade hans brev av sådan värme och positiv energi att jag föll på fläcken. Nu när det står klart att vi inte ska ses var jag orolig för att den fortsatta kontakten vi ändå beslöt att hålla skulle bli torr och torftig och rinna ut i sanden "som vanligt". Jag tror inte det längre. I det mail jag fått nu har tonen bytts. Nu finns inga antydningar om hur nyfiken vi är på varandra och den där lite speciella stämning som blir när man inte vill bränna skepp innan man mötts. Det är en nyansskillnad i detta mail som istället gör att det känns som att vi varit bästa vänner i hela livet. Den där okomplicerade raka tonen där man liksom förutsätter att inga missförstånd kan göras och där även små nyheter är nyheter. Jag älskar den tonen. Jag älskar att redan nu befinna mig i vänner-förevigt-situationen. Jag vill vara vän för evigt med den här mannen.

(Oj, nu läste jag igenom det, det var väldigt vad mycket svartvit romantisk 50-talsfilm det var över detta då... det kanske bor en liten romantiker djupt, djupt inne i mig trots allt...)