Jag fattar ingenting.

Hört i rulltrappan mellan två tonårskillar med skateboards.

"ja, åsså kan jag ju switch förstås. Det är liksom så (vrider skateboarden) och så bah så (svänger och vrider) och så så typ (vrider lite till så jag tror han nu slagit knut på sig själv)."
"jomen, det är som en goofy, fast sen blir det en switch."
"Ja, och tänk dig att du börjar i en fakey och så landar du i en nosebride (nosebright?)."

Vänta, jag ska bara hämta en ordbok så ska jag tala om vad de pratade om...

Det går över

... brukade alltid mormor säga. Men går verkligen allt över och bör det ens göra det? När man längtar så efter en varm famn att krypa upp i att det gör fysiskt ont i kroppen, kan man då räkna med att det går över på ett par timmar? Om man försöker tänka på något kul istället, som tränger bort längtandet, eller fyller sin tid med jobb så man inte har tid att tänka så försvinner kanske suget om en stund. Inte behovet kanske, men suget. Men vad händer om man gör detta varje gång suget dyker upp? Vad händer om man varje gång försöker skaka ifrån sig längtan och låtsas som om det inte fanns? Finns det då inte en risk att man undan för undan trubbar av sitt ömhetsbehov och till sist förlorar det?

Varje gång man känner det där enorma behovet av en kram, av en partner att gosa med framför tv:n, så kanske man skulle försöka hålla kvar vid den smärtsamma tanken lite extra länge istället för att söka distraktioner. När man distraherat sig själv tillräckligt länge kanske behovet inte dyker upp längre. Har man då inte dött en smula inombords?

Jag ska nog inte lyda mitt eget råd. Det ska inte få gå över. Det är nog mest hälsosamt om det inte gör det.

Glad Påsk - del 4: Påskägg

Varje familj verkar ha sin egen ritual kring påskäggen. När vi var små låg de vid ytterdörren. När man minst anade det på påskafton hördes en dov knackning på dörren. Alla stannade upp och tittade på varandra. Påskharen! Han bara lämnade dem där, knackade och försvann.

Ibland var påskharen på bushumör. Då låg inga ägg vid dörren utan fyra kartor. Jag och mina syskon sprang runt som tokiga tills vi hittade våra ägg. I ugnen, bakom soffan, under trappan. Vissa år låg äggen i trädgården och vi trampade ner både tulpaner och rosenbuskar i vårt sökande.

När vi blev äldre följde några pinsamma år. Jag var äldst och var inte så pigg på att smyga runt i trädgården så grannarna såg. Kartorna blev mötta med himlande ögon och stön och till och med knackningen i dörren blev pinsam att uppleva. Jisses, ge oss äggen!

Vi tog hämnd på våra föräldrar för ett par år sedan.

Vi är fyra syskon och på eget initiativ hade alla köpt ett påskägg till våra föräldrar. När vi insåg det kom planen av sig själv. Vi var ute i våra föräldrars sommarstuga och nu skulle de få tillbaka för alla pinsamma äggletningar, missmatchande kartor och ologiska gåtor. Det började med en knackning på dörren och en lapp som gav dem första gåtan. När de listat ut vart den ledde fann de där nästa lapp (eller person) med nästa gåta. Vi skickade dem kors och tvärs över hela tomten och till och med in till grannen! En ledtråd ledde till vår bror som satt i en friggebod. Han spelade på gitarren och sjöng nästa ledtråd. Vi hade en otroligt rolig eftermiddag och ibland undrade vi faktiskt var vi hade fått vår intelligens ifrån... Till slut hittade de så klart äggen, djupt nedgrävda i en krattad gräshög. Pappa sken som en liten pojk när han hade famnen full av godisägg. Och sedan dess har vi bara bytt ägg som små påskgåvor.

Äggletning sker inte bara i vår trädgård. Varje år får allmänheten komma in till den amerikanska presidentens trädgård och leta ägg. Hur det är nu med terrorattacker och allt vet jag inte, men åtminstone var det så när jag var där 1996. Det kändes ju lite pinsamt att krypa runt, så jag lät värdfamiljens ungar leta medan jag lite coolt promenerad omkring och halvdiskret sökte med ögonen. Jag såg något blått under en buske och så fick jag ett litet träägg med tryckt påskhälsning av Bill och Hillary Clinton. En kul souvernir om inte annat.

Hemma hos värdfamiljen gällde det att se upp med var man satte fötterna. Några dagar före påsk låg utklippta pappersmorötter i slingrande rader från alla dörrar på undervåningen. Samtliga slingor ledde in till en plats i finrummet där tre korgar stod. Det var där påskharen skulle lägga godiset, och eftersom man inte visste vilken väg han skulle ta så la ungarna vägvisare från alla dörrar.

Jag fick också påskgodis. De har inga färggranna pappersägg - och inget smågodis heller för den delen - istället får man lite choklad och så en liten grej. Föräldrarna tog fasta på mitt sportintresse så jag fick lite baseballkort. Den stora skillnaden var dock att de fick påskgodis på Påskdagen och inte på påskafton.

Förra året firade jag påsk i Glasgow. Affärerna är fulla av kartonger i alla möjliga storlekar och prisklasser. Det är mycket kartong och lite ägg om man säger så. Det viktiga verkar vara den häftiga bilden på Simpsons eller den oftast medföljande lilla grejen; en fotbollssouvernir, en plastdocka, en miniräknare... Och så ett chokladägg. Det finns allt från ägg som smakar papper till belgisk lyxchoklad. Jag hittade ett stort, svindyrt, Kinderägg som var fyllt med små vanliga Kinderägg. Om jag bara haft 300 spänn att lägga på ett påskägg...

Det enda jag undrar över är; när det nu är godisets högtid, varför är allt påskgodis så infernaliskt äckligt?!? Alla andra dagar på året äter man smarriga Marianne, Polly, blå bumlingar och syrliga nappar. Men varje påsk är äggen sprängfyllda med kartongsmakande "nougat"-ägg, torra dragéägg och skumma kycklingskummisar. Vart tar allt gott godis vägen på påsken?

Tala är silver tiga är guld

Titta vad du har ställt till med nu, Svennis.

Fotboll är inte längre bara en sport. Det är en miljardindustri där resultat inte bara är viktigt för tabellen och äran utan också för bokslutet. Både för klubblag och landslag. De inblandade är inte idealistiska och/eller ideella visionärer, glada amatörer som bara pysslar med det de älskar, idag är de slipade affärsmän och "kapital" tillsammans med klubbhuset och planen i bokföringen.

En spelare stannar gärna i sin klubb, laget i hans hjärta, laget han drömde om redan som liten pojk. Men då vill han ha en löneförhöjning med 30 miljoner. En stjärna som spelar i sitt favoritlag kan inte gå med på lönesänkning när klubben befinner sig i kris, för då sänks hans marknadsvärde. En spelare skriver inte gärna på kontrakt när han precis ska till att bli Bosman-fall och får stoppa alla sköna slantar i egen ficka.

Spelarna fick status först, men sedan följde tränarna i spelarnas fotspår. Förut kunde en tränare på sin höjd få lite extrapengar om han höll föredrag på en Volvo-konferens. Idag handlar kontraktsförhandlingarna lika mycket om pengar som om spelfilosofier. En tränare är som vilken mellanchef som helst på vilket företag som helst. Antingen det heter Djurgården eller ABB. En tränare kan göra bort sig och få träna BK Bollpojkarna för bensinpengar nästa säsong, eller så får han framgång (= ökar i marknadsvärde) och får träna Barcelona för pengar han inte visste fanns.

Precis som mellanchefen på ABB kan få en förfrågan av Skanska eller Microsoft kan en framfångsrik och erkänd tränare få en förfrågan av en annan klubb. Naturligtvis. Och naturligtvis lyssnar tränaren till förslaget, om inte annat för att se exakt hur långt klubben är beredd att gå, hur stort hans marknadsvärde egentligen är. Vi är väl alla lite nyfikna på vårt eget marknadsvärde ibland, eller hur? Och precis som mellanchefen på ABB kan trivas ypperligt med både staden, lönen, arbetet och den sociala situationen och inte har en tanke på att flytta kan tränaren också föredra sitt nuvarande jobb, hur frestande det nya förslaget än är. Men han har fått en vink om hur grönt gräset egentligen är på andra sidan. Det är så det är. Det är så det har blivit.

Men sånt säger man naturligtvis inte! I verkligheten är både spelare och tränare professionella och fullt lojala sin "arbetsgivare", det vet alla inom branschen. Men fans ligger alltid 100 år efter i utvecklingen. De tror ju, vill ju tro, på den glada amatören som bara kan göra sitt bästa i sitt favoritlags tröja. De vill tro att ingen fullt frisk människa någonsin skulle kunna tänka sig att lämna klubben frivilligt. Förfrågningar ska bemötas med ett styvt långfinger, inte med att man lyssnar på förslaget. Man får inte ha målsättningar, man får inte vilja utveckla sig. Man ska stanna i klubben tills materialaren kör ut en på skottkärra.

Fattar du inte det, Svennis? Man är inte öppen och ärlig och säger det uppenbara, så som det är, man säger det massan vill höra. Efter alla dessa år borde du faktiskt veta bättre. Skäms på dig och gör aldrig om detta.

Glad Påsk - del 3: Påskfilmer

Både jul och påsk är i grunden religiösa högtider. Av naturliga skäl är julen lite gladare (Jesus föds) och påsken mer allvarlig (Jesus dör). Det finns inga glada påsksånger, inga mysiga midnattsmässor eller charmiga berättelser man gärna låter barn spela upp i skolan. Det är nog därför vi gärna lyfter fram pippikycklingarna och de söta häxorna, för att slippa bli deprimerade i en tid då vårkänslorna ska spira.

Det finns egentligen bara ett område som bibehåller det seriöst religiösa och vägrar låta oss gömma oss bland alla mjuka gula fjädrar och glatt färggranna påskägg. Tv:n. Ända sedan jag var liten har påsken varit en livsfarlig tid på året. Slog man på tv:n utan att ha tittat i tv-tidningen först så kunde man få en riktig käftsmäll. Antingen var det någon bister herre i lila kläder som skrämde slag på en med sin mullrande stämma, och lyssnade man på vad han sa fick man mardrömmar om slaktade småbarn, pryglade Jesusar och korsfästa män. Eller så var det någon spelfilm (tecknad, otecknad eller med tjeckiska dockor) om Jesu sista tid. Ni vet, kapitlet i Bibeln med 15-årsgräns... Jag är fast övertygad om att påskgodiset kom till som tröstegodis för alla vettskrämda barn.

Det brukar gå en serie varje år (Jesu sista frestelse tror jag den heter) om just de sista dagarna i Jesus liv. Den är rätt bra, insåg jag när jag blev stor nog att våga se hela. Inte lika bra som Ben Hur dock, som var och är min favoritpåskfilm, även om Jesus själv bara är med i någon minut. Vi får inte glömma Life of Brian heller, en höjdare när man känner sig på blasfemiskt humör.

I år har dock Mel Gibson koncentrerat den där serien till en tvåtimmarsfilm, "Passion of the Christ", som har premiär nästa vecka. Så där lagom så alla hinner smälta de magstarka scenerna innan påskharen kommer. Den är blodig, minst sagt, men annars inget nytt under solen. (Jag har som vanligt inte kunnat vänta utan såg den igårkväll) Den enda kommentar jag egentligen har är att om man nu ändå förväntas köpa en hel del tvivelaktigheter, bör man åtminstone inte se till att hålla historien så ren som möjligt från rena faktafelaktigheter? Det kanske bara var ett humoristiskt inslag av Mr Gibson, men han menade väl ändå inte att vi skulle tro att Jesus var uppfinnaren av vårt moderna matbord?!? Fel film att lägga in ett sådant skämt i i så fall, för resten av filmen är ju helt humorbefriad. (Om man inte som jag betraktar hela kärnan av historien som oerhört humoristisk.) Än fånigare blir det när romaren ska dubbelkolla att Jesus verkligen är död på korset och sticker in sitt spjut i sidan på honom, vilket låter som när man sticker en hand i gyttja. Överdrivna ljudeffekter tror jag det kallas. Hur som helst, en död människa har ingen puls och utan puls så kan inte blodet SPRUTA! Nej, inte ens på en korsfäst Jesus.

Till sist skapade filmen en reaktion jag inte tror Gibson menade. Att låta människor tala om Jesus och om hans underverk, status och uppfordringar är en sak; han framstår då som en snäll och vis ung man som omgivningen skapar en myt omkring. Att höra Jesus-människan själv tala om sin position, att han är vägen in till paradiset, hur brödet är hans kropp osv leder till rakt motsatt effekt. Ju mer han talar desto större knäppgök framstår han som! Thomas Di Leva kommer från rymden och Jesus från Gud och till paradiset kommer man både genom Jesus, Ulf Ekman och tusentals andra predikanter i små frireligiösa samfund. Jesus var inte unik, men han var först. Därför fick han betala med sitt liv medan dagens nyskapande frikyrkopredikanter slipper undan med ett överseende leende, en klapp på huvudet och en beredskap med tvångströja bakom knuten. Jesus var annorlunda och följde inte tidens religiösa regler och precis som miljoner efter honom blev han hånad, utfryst och förföljd tills allmänheten i ren frustration lynchade honom. Organiserad religion har aldrig varit känt för sin öppenhet och tolerans. Dessutom gav Gibsons skildring av "rättegången" väldigt starka associationer till medeltidens häxprocesser...

En religiös söndag

Jag gillar att uppleva olika saker och framförallt sådant som är religiöst betingat. Det ligger inom mitt religionsintresse. Förutom brorsans konfirmation för 7 år sedan har jag bara varit i kyrkan tre gånger i vuxen ålder: söndagsmässa med mina amerikanska katolska värdföräldrar (au pair) i Cape Cod och ungarnas Första Nattvard i Potomac 1996 och midnattsmässa i en katedral i Glasgow 2002. Tre gånger katolska mässor alltså. När Lille Skutt och Linda skulle gå på vanlig söndagsmässa (gudstjänst? whatever) i Storkyrkan idag kände jag därför att det vore jättekul att följa med - jag minns ju knappt hur en protestantisk mässa går till!

Och tydligen gick det inte till som jag mindes det. Enligt Lille Skutt hade domkyrkoprosten sagt att det är en skillnad på mässorna "i stan" jämfört med dem "ute i landet", så kanske var det där lite av förklaringen låg. Jag mindes mässorna som en stillasittande, lååångdragen historia med monoton predikan och deprimerande sånger. Mina erfarenheter från katolska mässor däremot var ett oavbrutet resande upp och ner och en interaktiv mässa där man hälsade på både bänkgrannar och präster och hela tiden skulle svara på vad prästen sa där framme. Där gick det inte att sova minsann. Även om sångerna var lika glåmiga.

Mässan jag var på idag var inte alls lik dem jag mindes från förr utan gick nästan exakt till som de katolska mässor jag varit på, upp och ner, svara, sjung, hälsa, ta nattvard och så upp och ner igen. Det var ett helt annat tempo - även om den fortfarande var en lååångdragen historia med monoton predikan och deprimerande sånger...

Varför är det så? Älskar de inte Gud? "Ja vi älskar díg" säger de med så dova och monotona stämmor att man undrar om domedagen redan kommit över oss. Och tänk om prästen bara kunde gå en enda helgkurs i dramaturgi. De 5 minuter jag orkade koncentrera mig på predikan (som var 15-20 min lång) lekte jag med tanken att han betonade orden bara lite, lite annorlunda. Vad intressant det hade blivit då!

Storyn var rätt intressant i sig, tror jag. Den om när historiens smartaste kvinna lyckades drilla bort sin otrohet med att få ett helt land (och en hel eftervärld) att tro att det var Den Helige Ande som uppfyllt henne, och inte Jakob i fiskaffären. Prästen la även in en påminnelse om att inte glömma bort Josef i historien; den oförrättade mannen som storsint accepterade Jesus trots att han var oäkting. Med tanke på den misär och utstötthet kvinnan OCH barnet skulle ha lidit på den tiden om Josef kört ut dem ur huset så tycker jag han framstår som den verklige hjälten i historien. En toffel kanske, men en social hjälte.

Efter mässan blev det snabba ryck hem för att hinna utöva MIN religion. Rangers - Celtic på tv4. Än en gång har Celtic gått vidare i UEFA-cupen och än en gång var det spanskt tema på "tifot" - precis som när jag var på plats förra året! Mina öron fick flytta sig ett par centimeter för att mitt smile skulle få plats när jag såg alla badbollar kastas in på plan före avspark. Precis som förra året. Och precis som ifjol skålade jag i Irn Bru när Celtic vann (2-1). Hail, hail, the Celts are here!

Kanske om det varit stressalfapet...

Spöade prusseluskan i två raka Alfapetomgångar. Som vanligt. Ena gången ett relativt jämnt 20-tals poäng i skillnad, andra gången med normala närmare 100. Jag tror det blir så om en (prusseluskan) är pryd och siktar in sig på svåra korsordsord som ingen (jag) hört talas om samtidigt som den andre (också jag) inte är pryd utan gärna lägger runkar om det ger sisådär 20 poäng.

Jag kände att kreativitet och poesi skulle belönas, därför godtog jag både hedås (det lät vackert med en ås mitt ute på heden) och viltbås (där jägarna samlar sina byten innan de åker hem...). Fast av någon anledning godtog inte hon det poetiska trogör (när man lägger fram tillräckligt med skäl för att man ska tro på en sak så att folk godtar skälen och tror på saken. Ej att förväxla med troliggör) och inte heller rondvill (om man jobbar långa dagar så kan man säkert bli så trött som läkare att man blir helt rondvill och inte vet vilken rond det är man går just nu...). Någon gång skulle jag vilja spela en omgång där man b a r a får skriva nypåhittade ord!

Stressalfapet

Har man bara en halvtimme på sig att spela kan man dels inte fundera till döddagar och dels måste man nästan vara lite mer frisinnad vid bedömningarna. Jag och Lille Skutt spelade ett snabbt parti igår och jag tror jag gillade det! T ex fick jag igenom ett ord jag aldrig fått igenom om vi haft tid på oss. Glogg. Ni vet, när man dricker säger det ju "glogg, glogg, glogg, glogg"... Och Lille Skutt fick igenom sin/sitt rödpil. Lite lurigt slog hon upp ordboken och sa "jo, rödpilsträd finns." Och jag hade ju inte tid att dubbelchecka. Nu ska vi bara hitta ett rödpilsträd, men jag tror jag vet hur det ser ut. Det är nog där Indianerna får sina pilar ifrån...
I ett stressalfapet hade jag nog till och med godkänt teos.

Fredagsfyran, v 13

Tema: moral/ samvete, eller bristen på det.

1. Vilken var den senaste “goda gärningen” du utförde?
Jag räknar inte hålla upp dörrar eller hjälpa folk med barnvagn, för det gör man/jag ju hela tiden så... Räknas det när jag lämnade in ett kvarglömt hänglås i receptionen på Friskis igår? Jag h-a-d-e ju kunnat ta det själv...
2. Vilken var den senaste, moraliskt sett, tveksamma handlingen du utförde?
Enligt vissas moral var det nog när jag ställde mig i busskuren vid hållplatsen igår trots att tio-femtion pers stod klart före mig, fast utanför. Men jag resonerar som så att om folk är så rädda för varandra att de står spridda med två meters luckor UTANFÖR kuren när det bara står tre där i - då får de faktiskt skylla sig själva. I annat fall är det kanske moraliskt tveksamt att vi har källsortering i huset men jag sorterar bara pantflaskor och tidningar, resten hamnar i samma påse. Jisses, med litet kök, enmanshushåll och lite sopor skulle köket se sunkigt ut med alla tomma burkar, pappförpackningar och skit. De får allt komma på bra sorteringskärl som får plats under diskbänken innan jag källsorterar. Dessutom skulle allt hinna börja lukta innan jag fått ihop tillräckligt för att gå ut med sakerna var för sig.
3. Gör man “goda” handlingar av godhet eller för att man själv mår bra utav det?
Jag skulle nog vilja påstå att det beror på vad saken gäller. Jag håller ju inte upp dörrar för att jag skulle må bra av det utan det är nog snarare ett slags medvetet/omedvetet sätt att få samhället att fungera; att ta hänsyn till och bistå de andra sociala varelserna enligt nåt slags oskrivna ordningsregler. Det är nog därför jag snarare blir förvånad när folk INTE håller upp dörren. I nödsituationer agerar jag inte heller för att jag på nåt sätt skulle må bra av det, snarare den jag hjälper... Men ibland kan jag nog göra saker för att det "känns rätt" och för att jag skulle må bättre av att göra det; som med hänglåset. Jag har faktiskt saknat ett till min väska, men det kändes fel att ta det så där eftersom någon förhoppningsvis saknar det.
4. Vad gör du om du hittar 10 000 i använda sedlar?
Hur ofta har man inte tänkt på det! Jag tror det beror på omständigheterna. Skulle jag hitta dem i en plånbok skulle jag försöka agera för att nå ägaren. (en gång fick jag faktiskt nästan 10 000 insatt på mitt konto av misstag. Men sånt upptäcks ju lätt...) Skulle jag se dem i en plastpåse i en papperskorg misstänker jag att det är drogpengar eller nåt så då skulle jag vilja ta dem. Men jag vil vara absolut säker på att ingen ser mig. Man vill inte ha en sur langare efter sig... Upptäcksrisken är viktig och mitt drömsvenario är att jag ser pengarna i en affärsväska i en hiss. Då är de mina!

Glad Påsk - del 2: Judisk erfarenhet

Jag var au pair i Washington DC påsken 1996. Det första som slog mig var hur äcklig Coca-Cola smakade i sitt eget hemland! Cola light var marginellt bättre, men Pepsi visade sig smaka bäst, eller minst äckligt i vart fall. Mycket märkligt, för det vet ju alla att Pepsi smakar skunk. Lite senare fick jag svaret på gåtan. Inför påsk får inte judar, rättrogna i vart fall, äta syresatt mat. Allt med jäst och konserveringsmedel är bannlyst och tydligen är det nåt slags medel i Colan som inte är tillåten. Eftersom USA har relativt många judar ersatte därför Coca-cola sitt medel med nåt som var godkänt enligt den judiska traditionen. Det var denna ersättning som gjorde läsken odrickbar...

En tjejs värdfamilj var judar. Eftersom det alltid var öppet hus i deras hem och vi hängde där jämt så fick man en bra inblick i deras krångliga påsk. Köket betraktade vi som minerat område och lika gott var nog det. Kött och mjölk får inte blandas, inte på tallrik och inte ens läggas upp pa samma fat även när det är diskat. Kyl och skafferi var sanerat och organiserat, alla köksprylar snyggt uppdelade i olika skåp och knivar och skärbrädor rejält åtskiljda. Det var så mycket att tänka på att vi knappt vågade dricka vatten!

Ändå hängde vi svenskar i köket jämt. Istället för sitt vanliga formbröd tvingades familjen äta ett icke syresatt bröd. Vi svenskar kände igen det direkt - tunnbröd!!! Fulla av nostalgi och plötslig hemlängtan proppade vi i oss deras "äckliga pappersbröd" med god aptit. Veckorna före påsk brukade kvällarna se ut på samma sätt; Alla höll till nere i källaren utom vi svenskar, som stod vid köksbänken och smaskade tunnbröd och sa "mmm" medan värdfamiljens pappa förvånat men roat stod i dörröppningen och tittade på med öppen mun. Han tyckte vi var mycket konstiga. När påsken sedan var över blev han vår hjälte när han delade ut allt överblivet bröd till oss.

Tunnbrödet nådde dock aldrig upp till värdmammans äppelpaj. Till påskmiddagen är det en del smågrejer judar äter för att påminnas om en rad grejer (ökenvandring m.m.). En av sakerna är en nötblandning som jag vill minnas innehöll nåt liknande mandelmassa och nötter och kanel. Mamman gjorde sedan en äppelpaj med denna nötblandning i. Vi kallade den "Jewish apple pie" (så fantasifullt) och än idag försöker jag hitta rätt kombination för att återskapa detta kulinariska mästerverk. Så otroligt gott...

Glad Påsk - del 1: Lent

Jag fick ett mail idag. En tysk tjej jag lärde känna förra året frågade vad jag gav upp för "lent" (fasteperioden, som jag inte ens tror vi bryr oss om i Sverige), de där 40 dagarna före påsk då rättrogna kristna offrar något för att påminnas om Jesu lidande. Jag svarade att eftersom jag gav upp lever ifjol så ger jag upp kaffe i år. Nä, jag tycker inte om kaffe.

Förra året var jag ute och vandrade med en tjej som gav upp sötsaker. Det är ingen bra kombination eftersom det hände att hon inte hade något ätbart kvar för dagsetappen men ändå behövde energi. Trots att hennes huvud snurrade och hon knappt orkade gå så blev min Kit Kat ratad. Vad dumt. Fysisk aktivitet och låg energi funkar inget bra, framför allt inte flera mil från närmsta hus. Man behöver väl ändå inte ge upp sunt förnuft inför "lent"?

Ifjol, när jag bodde i Skottland, märkte jag hur många som faktiskt tar det här på allvar, både katoliker och protestanter. Jag tänkte att jag skulle vara med i gemenskapen, men eftersom jag inte förstår vitsen med att plåga sig själv (jodå, ni skulle se allas abstinens. Det var som om alla flygvärdinnebantade i en hel månad!) så valde jag såklart nåt jag utan problem skulle kunna klara mig utan. Jag hade det betydligt lättare än killen som gav upp alkohol i alla fall... Lidandet blev jag påmind om ändå, via alla Jesus-filmer på tv. Om man ändå inte känner igen ett lidande så kan man ju alltid slå upp dagstidningen.

I år har tjejen gett upp "uteliv". Av hennes beskrivning att döma har hon kort sagt gett sig själv utegångsförbud; hon får inte vara ute och roa sig efter klockan 18 på kvällarna utan ska då plugga lite mer - veckan runt! Jag tror det är vad jag och mina kompisar annars brukar kalla "Tentaperiod"...

Äckliga nyheter

Nästan på dagen för ett år sedan var jag ute på mitt livs första långvandring. Fyra dagar senare var båda stortånaglarna och båda lilltånaglarna borta. Nu har mina fötter funnit ett eget sätt att uppmärksamma denna mitt livs första vandring. Tydligen har de tänkt återupprepa sin bedrift varje år! Mina stortånaglar har inte varit sig lika sedan ifjol, de har varit tjockare och lite "skrovligare". Nu upptäckte jag för någon dag sedan att naglarna verkade lite ljusa, som om de var ihåliga. Och idag har jag konstaterat att båda två har lossnat. Tja, ormen ömsar ju skinn en gång om året så då kan väl jag byta tånaglar.

Att göra slut med en kompis

Linda gav ett namn åt det jag och några kompisar sysslade med en gång för länge sedan. Att tolka händelser och framtid utifrån slumpvist valda ställen ur böcker. En gång analyserade vi en hel, helt sjuk, hockeyresa med hjälp av Nya testamentet (som låg på hotellrummet). Mycket intressant faktiskt... Nåväl, det kallas tydligen "Bibliomanti" och det känns ju kul att det man gör har ett namn!

Nu har jag och en av kompisarna från hockeyresan en rejäl kris med den andre, fr.o.m idag f.d, kompisen. Påpassligt nog upptäckte jag Lindas blogg och nu har jag tagit hjälp av J.R.R Tolkien att lösa vårt bekymmer. Hur går vi vidare från denna stund?

"Next morning they set out again soon after sunrise. There was frost in the air, and the sky was a pale clear blue. The hobbits felt refreshed, as if they had had a night of unbroken sleep. Already they were getting used to much walking on short commons - shorter at any rate than what in the Shire they would have thought barely enough to keep them on their legs. Pippin declared that Frodo was looking twice the hobbit he had been.
'Very odd', said Frodo, tightening his belt, 'considering that there is actually a good deal less of me. I hope the thinning process will not go on idefinitely, or I shall become a wraith'
'Do not speak of such things!' said Strider quickly, and with surprising earnestness."
(LOTR - The fellowship of the ring, sid 243)

Frosten och den bleka klarblå himlen kan defintivt representera våra sinnen imorgon bitti. (just nu är vi nog bara om inte förvånade så ändå lite förvirrade och förbannade) Kanske kommer vi känna oss lättade när vi vaknar imorgon, att år av osäkerhet, förvirring, misstänksamhet och magont på något sätt är på väg att ta slut. Trots att vi ju nu verkligen är vana vid "much wakling on short commons"... I takt med att godtron, hoppet och naiviteten fått ge vika för ständig misstänksamhet, ifrågasättande och avvaktande har vi på ett sätt vuxit. På ett annat har våra känslor tagit så mycket stryk att själen känns ihopkrympt. I förlängningen hade vi på ett plan säkert blivit vrak/vålnader, hur man nu ska översätta "wraith". Men Aragorn har rätt, vi ska inte prata om såna saker. Det är ju över nu.

Jag har aldrig gjort slut med en kompis förut. Hur gör man? Den här (sjuka?) människan har sårat oss så mycket (jodå, sårat i kollektiv mening) att det inte går att försvara fortsatt kontakt. Jag vill inte. Jag vill fortsätta tro att det kommer ordna sig. Vi har konfronterat henne, vi har gett henne så många chanser, men man kan inte sträcka ut händer i all evighet. Om hon inte tar tag i dem är avgrunden kvar, och den bara växer. Om det är nåt fel på henne skulle det underlätta att känna till det, så man kan ta hänsyn till alla beteendeförändringar, märkliga historier och rena lögner. När man förmodas utgå ifrån att hon är "normal" blir allt onormalt bara ännu märkligare. Mytoman? Schizofren? Manodepressiv? Fobisk? Alltihop? Nåt annat?

Jag vill inte ge upp en människa, men någonstans får man ändå lov att dra en gräns. Jag drar den här.
________________________________________________________

Jag hoppas inte tid är pengar

...för isåfall har jag förlorat en förmögenhet nu!

Skulle ringa och fixa biljetter till Fame Factory finalen; min och mina syskons födelsedagspresent till mamma. Exakt när biljettkassan öppnade 9.00 ringde jag och sedan satt jag i 43 minuter och oavbrutet tryckte på Återuppringningsknappen. (Jag undrar hur många tryck det är?) Upptaget precis hela tiden, förutom en gång när jag kom till en frisör(!)... När jag så kom fram var det 9 min väntetid. Det är då tur att man inte har ett jobb att "smita ifrån en minut och ringa"...

En del av tiden jag tjänade in igår försvann ju direkt. Men att höra mammas exalterade lycka i telefonen när jag meddelade att biljetterna var i hamn var värt precis varenda sekund. Jag tror aldrig jag hört någon så glad! Hon fullkomligt bubblade av lycka och jag (som inte sett ett avsnitt av programmet) fick en tio minuters föreläsning om vem som är vem, vem som är bra, vem som är söt och vem som skulle lyckas. Fame Factory har åtminstone ett hängivet fan, det hoppas jag de vet om...

Det var väldigt länge sedan jag såg mamma så här. När hon öppnade det egengjorda presentkortet på födelsedagen visade hon en spontan reaktion man bara ser hos barn som fått precis det de önskat sig i julklapp. Hennes uppspärrade ögon gnistrade och hon kippade efter andan. Idag bubblade hon och det var svårt att tro att hon "bara" fått två konsertbiljetter. Om folk som snurrade fram storvinsten på Bingolotto visade hälften av den lyckan...

Jag vet att mamma kommer ha svårt att sova ända fram till 11 April. Som hon själv sa i telefonen; "nu måste jag ju bestämma mig för EN favorit att hålla på i finalen. Och tänk om man får en mentometerknapp..."

Om tid är pengar är mammas glädje värt varenda öre.

Fri tid

Det finns bara en tv-serie jag fortfarande följer; Vänner. Jag vet att många tycker att den serien överlevt sig själv nu och att de vridit alla relationer så många varv att det blivit tråkigt. Det må vara sant, men den får mig fortfarande att skratta högt en gång i veckan och det räcker för mig. Mina Vänner är fortfarande mina vänner.

Det har sina nackdelar att boka upp sig, om så bara för en timme i veckan. Jag vill ju inte avstå saker bara för en timmes tv's skull. Min video har dessutom fått för sig att han själv bestämmer vad han vill spela in och inte. Och tyvärr är det mycket han inte vill spela in...

Igår fick jag för mig att kolla lite i förväg på kommande Vänneravsnitt. Jag laddade ner ända till program 14 och såg hela rasket i en enda lång Vänner-kväll med popcorn och glass. Fördelen är att jag nu har frigjort hela våren! Jag har skaffat mig lite egen fri tid - så lätt var det. I veckan tänkte jag också ladda ner alla missade avsnitt av Angels in America. Jag gillar detta med Direct Connect; att få strukturera min egen tid. Vad skönt att kunna se saker när man vill och slippa planera efter tv-tablån.

Blandat söndagsblogg

* Var på sjukvårdsutbildning idag. Det där man gärna vill kunna men aldrig vill behöva använda. Bästa idag var när vi pratade kompressioner och hur ambulansmänniskorna kan defibrillera (för att få igång hjärtat), eller hur det stavas. En kille uttryckte sin idé för det fallet att vi befinner oss vid en bilolycka; "Jamen, kan man inte använda startkablarna då?" Jag gillar innovativa människor.

* En annan kille lyckades aldrig få i dockan rätt mängd luft; antingen kräktes den eller så pruttade den. Fast i verkliga livet har vi inga blinkande lampor som hjälper till förstås.

* "Hammarby kan inte vinna!!!"

* Idag läste jag WHO's rapport om våld och har fått ännu en påminnelse om hur barn kan ha det. I morse läste jag dessutom en rörande artikel i DN om en kille som en gång blev adopterad från Indien och nu adopterat en liten tjej från exakt samma barnhem. Igår läste jag i en veckotidning om ett par i USA som adopterat inte mindre än 25 handikappade pojkar. I fredags läste jag exempel på vissa brottslingars bakgrunder och uppväxter. Nu känner jag att jag skulle vilja adoptera alla utsatta barn i hela världen!

* Var det där tre streakande Hammarbyare jag såg i rutan???

* "21 gram" är faktiskt bra, om man låter virrvarret ha sin gång...

* Minnet är en lustig sak. 97/98 åkte jag och några kompisar på otroligt många hockeymatcher och jag satte ihop ett litet album med alla foton och tillhörande kommentarer. Idag bläddrade jag igenom albumet. 97/98 är inte så värst länge sedan, men ändå fanns där kommentarer och händelser jag inte har något minne av! Vad läskigt. Det var ändå rätt roliga och, trodde jag, minnesvärda saker. Undrar då hur mycket annat kul man har glömt bort...

* Vad skönt att Hammrby inte vann förresten. Det här är liksom mer deras stil. Kul för Edsbyn att ta första guldet på 26 år dock!

* Jag tror min sportfanatism sjunkit rejält sista året lagt sig på en bra nivå nu. På en direkt fråga idag hade jag ingen aning om var DIF var nu i helgen eller om de hade match. Och det kändes ok att inte veta det! För 1 ½ år sedan hade den okunskapen inte funnits på världskartan...

* Inatt drömde jag att jag var kung och hette "King Richard". Jag var tvungen att slåss mot en massa monster så jag stod i fönstret i ett torn av slottet och ropade på hjälp - på engelska. Jag ropade "All Uruk Hai's come and fight for King Richard, all Elves come and fight" men så kom jag inte på fler figurer från sagan om ringen som kunde vara till hjälp (dvärgar och människor kändes för klena) så jag började ropa på Star Wars figurer och sånt. Sedan blev det värsta livet utanför slottet och nästa gång jag tittade ut sken solen, vallgraven var full av snälla delfiner, elefanter käkade gräs och det var fred. VAD var det för dröm!?!?!?!

Det gör ont...

... att veta att vi nu för tiden inte har tio bidrag att välja mellan utan, vad var det, 30?
... att vi trots det bara får ihop en axelryckning till final.
... att vi dessutom lyckas få en av de minst melodiösa, mest tuggummisega nollpoängarna att vinna.
... att konstatera att vi kommer hamna låååååångt ner på resultatlistan i Istanbul...

Eftersom vi inte hade någon vinnare med hade det faktiskt varit lite kul att skicka After Dark (vars låt jag inte ens minns längre). "Vackra, svenska, blonda flicka" skulle få en ny innebörd i Europa...

Jag gillar inte idén med en massa delfinaler utan vill ha en final, som blir den där spännande folkfesten den var förr. Nu kan man på förhand kolla in bidragen och se om det är värt att kolla på finalen (vilket jag dumt nog inte gjorde, för i så fall hade jag inte sett den alls). Dessutom försvinner hela tanken med melodifestivalen när vissa av låtarna rullar oavbrutet på vissa radiostationer. Och inte ens genom upprepning blir de bra! Har en känsla av att radio spelat en stor roll i år...

Tyvärr inser jag också att vi kommer få leva med det här formatet. Melodifestivalen har hållit på i en månad nu - rent faktiskt. Tidningarna har skrivit varenda dag, morgonshowerna på radion har frossat och tv har fått in fina pengar på alla tittarsiffror som ledde till en massa telefonröster. Media har tjänat stort på det här, och man bänkar inte en vinnare. Tyvärr.

Så jag får väl bara gilla läget, rycka på axlarna och citera bidraget jag åtminstone har kvar i huvudet;
- Cé la vie.

Fredagsfyran, v12

Tema: hågkomst
1. Minns du vilken den första skivan var du köpte?
Den allra första som jag köpte för helt egna pengar var Def Leppard - Hysteria. Sjukt bra, fortfarande!
2. Minns du någon bok som tidigt gjorde stort intryck på dig?
Åh, hade hoppats du menade första bok jag köpte... Jag minns att Kajsa Kavat gjorde stort intryck på mig när jag var pytteliten, för jag tyckte Kajsa var som jag.
3. Vilken var den första film du såg på bio?
Vet du, jag funderade på det häromdagen. Jag minns inte om det var E.T, Annie eller Sound of Music, men någon av dem var det. Jag såg dem väldigt nära inpå varandra i alla fall. Fast mamma säger att vi var på Djungelboken när jag var 4, så jag antar det var den första. De andra var den första "icke-tecknade".
4. Vilken skiva/ bok/ film vill du ge till ett barn (ditt?) för att denne ska få en bra start på livet?
Skiva - Gullan Bornemarks samlade hits.
Bok - Totte badar. (Totte är kung!)
Film - Trolltyg i tomteskogen!

Ta bladet från munnen

"Han är bra. Han säger vad folk tänker men inte vågar säga." säger pappa om en viss offentlig person.

Säger vad vilka folk tänker? Säger han det de tänker eller det de vill höra? Han säger definitivt inte det jag tänker. I mina ögon är han populistisk, fördomsfull och underhåller både myter och vanföreställningar. Kanske dem som dessa vissa "folk" vill leva kvar i. Jag tror tyvärr pappas uttalande säger mer om honom själv än om personen han uttalade sig om.

Jag tror också att vad dessa "frispråkiga" människor som "säger vad folk tycker" egentligen gör är att ge folk som inte ser samband eller känner till bakgrundsfakta precis de uttalanden de behöver höra för att få sin obefogade rädsla eller sina ogrundade vanföreställningar motiverade. Om "folket" exempelvis lever i föreställningen att livet är våldsammare nu än för 100 år sedan, trots att precis alla mätvarianter visar tvärtom, så vill de såklart höra av någon offentlig person att de har rätt, så de kan fortsätta vara rädda och inte behöver ta tag i den obehagliga uppgiften att omvärdera sina attityder och uppfattningar. Det är bekvämast så.

Jag önskar att "folk" tänkte mer själva och tog sitt eget blad ifrån munnen istället för att lyssna på andra.

Den medvetne konsumenten

Nu blir jag trött. Skulle inte dvdon.se vara billig? Finding Nemo kostar 239 spänn, exklusive frakt. På ICA kostar den 259. Beställer man däremot ifrån amazon.co.uk i Storbritannien så får man den direkt hem till dörren för 222 spänn (enligt 1 GBP=14 SEK). Hur kan det vara billigare att köpa ifrån UK än ifrån Sverige?!? Det är trist bara, för så länge det är så kommer jag ju inte handla lokalt, än mindre nationellt...

Förresten gick en rysning genom hela kroppen när jag upptäckte August Strindberg på Amazon. Håller fortfarande på att bearbeta obehaget av alla tråååååkiga versioner av Fröken Julie från skoltiden... Kanske någon svensk (Moodyson, Sundvall?) har lust att göra med Strindberg vad Branagh gjort med Shakespeare - göra pladderpjäserna till modern underhållning? Ett tips och en önskan bara, så man någon gång orkar ta sig igenom skiten. Vem vet, de kanske är bra innerst inne...

Kom just att tänka på... kanske förhåller sig fraktkostnaderna för DVD mellan UK och Sverige på samma sätt som IKEA-godiset mellan Sverige och UK. I Glasgow var både godis och kakor faktiskt billigare än vad de är på mitt svenska ICA, trots att de är fraktade. Det verkar ske nåt lustigt med varorna i luftrummet mellan våra länder...

Sicken tur de inte var döda då...

Om man inte köper argument som att livet är en så pass grundläggande rättighet och så heligt att INGEN har rätt att ta det, så borde det här vara det enda argument man behöver för att i alla fall vara emot dödsstraff.

Hur man förlorar 2kg på en vecka

Förra veckan tvingades jag blixtsnabbt lära mig älska min kropp. Idag visade det sig att jag gått ner 2kg under min semester! Så lätt var det att förvandla sin spegelbild från en inbillad pösmunk till en "schysst brud". Tänk vad glad man kan bli av att ställa sig på vågen ibland. Enda nackdelen är ju att nu när hettan och bergen inte finns längre så kommer det justera sig självt till nästa vecka. Men då har jag varit på bra humör i 7 dagar redan och kan ta det med en klackspark!

Fuerteventura - del 8 av 8

Upp nio, lamna rummet halv elva, buss till flygplatsen kvart i tolv. Packade noga in "priten". Det man inte hade rad att inte kopa, sa att saga. Man skulle ju ha kopt mer, men jag dricker inte direkt ofta hemma sa egentligen vore det onodigt. Slutade med 750 ml Jagermeister for 144 spann, 350 ml Smirnoff for 52 och 350 ml Baileys for 75 spann. Lite godis sadar. :-)

Pa vag ut till flygplatsen fick vi veta att planet blivit forsenat pga bransletanksproblem, sa vi skulle bli "minst" 2 timmar sena. Jaha, narmsta beach vid flygplatsen?

Planet skulle lyfta fem i tre, vi kom ivag halv sju. Kul i jul. Hela eftermiddagen satt vi pa en takterrass pa flygplatsen. Jag laste en schysst bok men blev sa smatt jatteuttrakad. Dessutom var alla affarer dyra sa det gick inte att "sista minuten fynda" heller. Det enda roliga pa hela dagen var nar en Apollo-kille sa "hej da Suntrip-grabbar" till A och P. Stjarnorna hade ju kopt Suntrip tshirts och solhattar innan resan. *Skratt* De sag for sota ut. Och tror ni inte P gick pa info-motet for att stalla fragan "Far man pruta". Grabbarna Grus...

De hade en bra hamburgerrestaurang i alla fall, och vi fick en 5 euro voucher att kaka for som trost for att vi var sena. Hamburgarna inneholl sallad, tomat och ost och sedan fick man ta pasar med majonas, ketchup, senap eller vad man nu ville ha. Mycket smidigt. Dessutom kunde man istallet for pommes frites valja sallad, och det var ingen ursakt till sallad som pa McDonalds utan en riktig salladsskal! Sa jag tog tonfisksallad och blev riktigt matt for 6,85 euro, men 5 euros rabatt. Kanon.

Hemresan satt jag med mina broder och omsom sov, omsom laste och omsom kollade pa Djungelboken och Bruce den allsmaktige. Synd att jag sett den tre ganger de senaste tre veckorna bara, och saaa bra ar det inte... I en annan blogg skrev jag att jag saknade min "lilla lillebror". Idag hade vi ett sant dar ogonblick igen, nar han var tillbaka. Eller snarare da kanslan av att han var tillbaka infann sig. Jag satt lutad mot fonstret och halvslumrade nar jag kande hur P lutade sitt huvud mot min axeln och sov han ocksa. Han lutade sig inte mot A utan mot mig. Man kanske inte kan sova mot sin brors axel, men det ar alltid ok att sova mot sin syster. Det var en sadan harlig kansla av narhet. Aven nar mina armar domnade och jag inte vagade rora dem av radsla for att vacka honom.

Vi kom hem vid tretiden imorse, jag var pigg efter allt slumrande sa forst vid halv fem kom jag i sang. Min intressanta semester ar over. Jag skulle mycket garna kunna tanka mig att aka med min familj igen. Men inte till en charterort och jag skulle garna ta med mig nagon att gora saker med... Den sista bilden jag tog var ifran poolen utanfor var terrass. Det enda stallet jag inte besokte pa hela on tror jag.

Fuerteventura - del 7

For jag vet inte vilken dag i ordningen smog jag mig upp och ivag innan syrran vaknat. Jag hade kollat med familjen om de inte var sugna pa att hanga med till on Lobos, men mottes av mycket talande reaktioner; "finns det ingen restaurang (on ar ett naturreservat), men tank om man blir sugen pa glass da (hur manga glassar har de kopt hittills, va - na just det!), men tank om det inte finns toalett." Typiska charterturister. Och det var ingen komplimang.

Den lilla f.d. fiskebaten tog mig, nagra andra svenskar, ett gang britter och ett kompani tyskar till on. Jag borjade med att knalla upp for ons "berg", en ca 150m hog kulle. Nar jag kom upp markte jag att det var kanten pa en vulkan, vars krater verkade ligga nere vid havet, for berget var en halvmane. Hade en mysig stund pa en sten nar en liten odla (oknen vimlar av dem) kilade runt mina fotter. Jag satt alldeles stilla for att inte skramma bort den.

Lagunerna skulle ligga pa andra sidan sa jag vandrade genom oknen till en fyr och foljde sedan kusten. Det var klippor och lavastenar langs kusten och vagarna slog emot dem. Inga omstandigheter att bada i om man ville komma undan med livet i behall. Lyckades ocksa halvt ga vilse. On var storre an jag trott och sista baten gick kl 16. Vid halv tre tiden visste jag inte var jag var. Det ar ju anda en o sa jag fortsatte folja kusten. Eftersom jag inte stotte pa en manniska borjade jag dock tro att jag skulle fa tillbringa natten pa on. Precis nar jag borjade forbanna att jag inte tagit med mobilen (for att kontakta familjen) sa stotte jag pa nagra britter. Jag var precis framme vid en liten, liten kakstad, dar lagunerna var. Puh! Och de visade sig ligga bara 10 min fran batkajen.

Byn var verkligen sot, med skjul av brate och sten, en riktig liten kakstad. Och de hade en sot restaurang dar sittdelen var i ett skjul och koket i ett annat. Lagunen var underbar. Alldeles klart och blatt vatten, skyddande klippor och en liten strand. Nar jag val doppat mig var det dessutom jatteskont i vattnet. Jag hade kopt en vattentat kamera sa jag drog pa mig glasogonen och gav mig ner i djupet. Skojade bara. Det ar ingen hit att dyka i havet for saltvattnet gor att man flyter som en kork! Det var skitjobbigt, helt enkelt. Jag tog sats och dok ner, men fotterna stannade alltid vid ytan och jag hamnade inte ens rakt upp och ner forran jag flot upp igen. Tack gode Zeus for att lagunen var grund! Saknade snorkeln dock, for nu fick jag hamta luft hela tiden. Det var otroligt mysigt att glida runt dock. Det var lite stromt sa jag lat mig foljas med. Fiskarna blev ocksa fangade av strommen sa de kunde inte simma ifran mig utan strommen forde oss tvartom narmare varandra. Och vilka fiskar! Bla och rod randiga, blekgula och svartrandiga, nagra graprickiga. Inga vi har i Sverige direkt. Sag nagra skona havsblommor ocksa som sag ut som bananer med ett hal i. Tog kort, men rorde inte. Jobbade stenhart for att fa ett bra kort pa en sten dar ett antal snackor satt i formation och en liten snack-krabba traskade runt. Ville ha ett horizontellt kort men det var ju logn att kunna dyka ner sa langt! Ska bli intressant att se vilka foton jag fick av alltihop.

P.g.a min oandliga okenvandring hann jag inte utforska alla tre laguner utan bara denna, sedan var det dags att passa sista baten hem. Det gungade rejalt pa hemresan. Dock inte sapass att det var befogat att fogarna pa en bankrad lossnade och fem stolar tippade bakat! Tva kvinnor fick sina ben i klam. Inget brutet men den ena kvinnans ben blev alldeles intryckt och blatt. Kommer bli ett fint blamarke ett tag. Undrar nar den baten besiktigades sist...

Hann inte ens hem innan jag kande att jag lyckats branna mig idag ocksa. Nar jag duschat markte jag att jag brant bade ben och harbotten idag. Tyvarr glomde jag baclavan pa hotellet och nar kepsen blast av for tredje gangen (ett under om jag inte far oroninflammation efter all blast!) sa skippade jag den ocksa. Det straffade sig.

Vi atervande till fodelsedagsrestaurangen och pappa, A och jag fick var paella. Den var otroligt saftig och god! Vi tog en kott och fisk paella. Jag var glad att de hade det for mamma insisterade att det bara fanns fisk och skaldjurspaella medan jag talade om att det fanns flera sorters. Jisses, borde val mina spanska flatmates veta. Testade dessutom att ata musslor och de smakade inte alls sa illa som jag mindes, de smakade tvartom bara havsvatten och "skaldjur". Helt ok. Mamma fick for sig att halla avslutstal och blev sa rord att hon fick tarar i ogonen. Hon hade haft en kanonvecka och det har vi nog alla. Pa vart vis. "Intressant" skulle jag saga. P tyckte att vi skulle spara pengar och gora en resa ihop varje ar, men dar far jag dra min grans. Det finns sa manga RESOR jag skulle vilja gora sa nu far charteraventyret vara fardigupptackt for ett tag.

Aven om det gett en hel del. Cykla i oknen, bestiga vulkan-okenberg, dyka i laguner, sett stora krabbor, dromedarer och haftiga vagor. Det finns saker att upptacka dar man minst anar det!

Avslutade kvallen med mina syskon pa The Underground och ett pub quiz. Enda icke-brittiska laget, men vi kom faktiskt inte sist! Vi kom nast sist och fick storst applader for det. Jag gillar sana dar quiz. Undrar om det ens finns nan pub i Stockholm som har det... ett mycket trevligt satt att fordriva nagra timmar.

Fuerteventura - del 6

Eftersom jag inte hade mountainbiken kvar och inte bestamt nan utflykt (och alla maste forbokas) tog jag sovmorgon. Sov till halv tio eller nat. Lag sedan med mamma, pappa och J vid poolen i nastan 15 min medan jag kollade igenom broschyrerna. Vill aka till Lanzarote och besoka den dar vulkanrestaurangen vi inte besokte nar vi var dar nar jag var 13, eller grottorna som ska finnas. Men resan kosta 22 euro t.o.r och jag vet inte hur man tar sig till grottorna sjalv. Blev rekommenderad att hyra bil och da drog kostnaderna ivag... Vill ocksa aka pa snorkelsarfarí. Man aker till Lobos med gummibat, far lana vatdrakt, cyklop och snorkel och snorklar runt i laguner och kollar pa grejer. Kostar 35 euro och later kul. Men, man kan ocksa ta sig til Lobos for 6 euro och snorkla pa egen hand ju! Bestamde till slut att det var det jag skulle gora. Alltsa maste jag kopa cyklop, snorkel tankte jag klara mig utan. Sa det blev en liten shoppingpromenad. Testade simglasogonen i handfatet - funkade bra - och ville sa testa dem i havet ocksa. Fick med mig mamma ner till den lilla beachen vid hamnen. Det blaste lite val mycket, men glasogenon var kanonbra - helt vattentata! Det ar suverant for da kan jag ha linserna i nar jag plaskar runt.

Vet inte riktigt var dagen tog vagen, men det tog liksom slut utan att jag gjort nagot. Kanske ar skont med en brejk ocksa, jag vet inte, kande bara att jag forlorat en dag da jag kunnat gora nat kul. Maste vara min rastlosa sida som talar. Pappa blir trott bara av att titta pa mig, sager han, men de tycker om att hora vad jag haft for mig. Kanske deras satt att uppleva nat... Idag har jag val upplevt att jag betraktat charterlivet lite mer. Det ar verkligen inte min grej...

Mina broder har problem. De far inget ragg. Det finns namligen bara tva kategorier folk har; aldre manniskor och par. Inga singlar sa langt ogat nar. Men de har anda fatt sina fans pa hotellet. En gammal tant brukar ga forbi nar de tar en ol pa terrassen och saga "hejsan pojkar, vad ar ni uppe i nu da?" Gulligt. Assa finns tva jattesota ungar. Bob The Builder och Lisa. Jag vet inte vad de heter, men jag har dopt dem till det. Bob ar ca 2 och springer ifran farfar hela tiden och Lisa kommer med sota kommentarer hela tiden. Enligt familjen finns en rolig, dryg skansk familj ocksa, men jag kanner ju inte poolfolket... Enligt mamma rader dock strikt uppdelning, alla ligger pa "sina" solstolar. Hon tyckte de skulle gora en rockad en dag och valja nagra nya, for hon ar forst varje morgon. Men sa vitt jag vet ligger de pa samma stalle an... Ha, ha, charterfolk ar roliga.

Idag var vi tillbaka och at pa Don Camillo. Har man hittat en bra restaurang finns ingen ide att byta, eftersom vi skulle behova en vecka till for att ga igenom allt gott pa menyn. Jag har kant for grillspett ett tag, sa det tog jag idag. Tyvarr var det inte mer an ok. Lite torrt, och det roda kottet smakade lustigt. Mamma trodde att det var rokt, jag tror det var lamm eller get...

Fuerteventura - del 5

GRATTIS MAMMA!!!
Halv atta vackte vi henne med snyggt uppskivad ananas och jobrdgubbar (Semester-tarta, typ) och en flaska champagne. Assa skonsang. Minen nar hon sag mitt och mina syskons present - biljetter till stora finalen i Fame Factory, nagot hon foljer slaviskt - var obetalbar. Klockrent att vi fixat ratt present. Vi sa sedan at henne att packa badklader och vara klar kl 9.

Kl 9 hamtade jag och A upp dem i en stor 7 seat Van. Dags att se lite av Fuerteventura. A hade snackat med en Apollomanniska som tipsat om mysigaste stallena pa on. Han sa att vi absolut skulle upp i bergen och till en viss fiskeby, Ajouy. Sa da gjorde vi det. Okenbergen var hoga och jag kande verkligen ansvaret nar jag styrde hela familjen uppfor de smala, vingliga vagarna. I vissa kron fanns inget vagracke och da gallde det att inte kora nara kanten... Harnalskurvorna sag till att A fick aksjuka och mamma ar hojdradd, sa vi hade en riktigt mysig stund tillsammans. Utsikten var magnifik dock och vi korde igenom nagra riktigt mysiga byar. I en av dem stannade vi far en fika. Stadens polis sag ut att ha en ratt behaglig tillvaro. Forutom att han verkade lite val pakladd sa knallade han runt och snackade med folk som byns jattefarsa.

Ajouy var en liten, liten by med en strand med svart flagg. Vilka vagor!!! Det maffigaste jag sett! Det sag precis ut som pa de dar malningarna med stormiga hav; stora, vita vagor som krossade mot klipporna. Berget gick ut en bit och fran en grotta kom ibland ett muller och en vattenkaskad utsprutande. Jag ville ju darfor dit och kolla. Yngsta brodern, P, gillade inte det alls. Jag klattrade ut dit och vantade talmodigt pa en jattevag och knappte kort fran nara hall. Kolla in i grottan (fran kanten saklart, har tar vi inga risker) och sag tva jattestora gronsvarta krabbor med roda "kanter" klattra runt pa vaggen. Jag visste inte att krabbor klattrade pa vaggar! Trodde de bara holl till pa botten, men de har klattrade minsann. Tror jag hann ta kort pa dem ocksa innan de forsvann. A och P kom ut till en avsats i narheten. De ropade at mig, men vagorna drankte alla ljud. Jag klattrade over och undrade om P ville ta kort pa mig. Det ville han inte. "Nej det tanker jag inte gora, for du ar dum i huvet. Jag vill inte att du ar dar ute, det ar livsfarligt, du ar ju dum i huvet, ga bort darifran". Tro mig, jag var aldrig sa nara att det blev farligt, men jag antar att det sag sa ut pa hall. Och P brydde sig bara om mig. Harligt med karlek fran lillebror. :-) A kom ut med mig och P blev overtalad att ta kort pa oss. Allt bra sa. Mamma, pappa och J stannde pa stranden och trodde inte jag skulle komma tillbaka forran jag lyckats ta mig in i grottan. Ah, jag ar val inte dum i huvet heller.

Vi at pa en restaurang dar ingen kunde engelska, men forutom att de raderade en bestallning nar vi forsokte fa dem att forsta att vi tankte dela pa tva sa gick det bra. Sedan tankte vi aka tvars over on till ostkusten och sandstranderna. A's tur att kora och min att vara kartlasare. Jag gillar inte deras kartor. Tva ganger ledde jag A in pa vagar som inte ledde nagonstans for att kartan sa att de gjorde det. Jisses, lar er rita kartor! Blev ett litet kort familjegral i bilen, he, he. Alltid skont att tillbringa en hel dag i bil, man k-a-n ju inte halla sams under de omstandigheterna.

Hittade till slut en strand och mamma, J och jag hade en riktig tjestund nar vi hoppade runt i vagorna. Det var skitskoj! Killarna stod/satt pa stranden och var inte lika tanda.

Pa kvallen hade vi bokat bord pa en riktig kanarisk restaurang, Tio Bernabé, nere i hamnen i Corralejo. De hade lovat att fixa blommor och ljus till bordet. Vad tjusigt det var! En stor blomgrupp med roda rosor och nat orange mamma inte kom pa namnet pa, assa oranga ljus. Blomgruppen gick pa 20 euro och jag kan ju lova att du inte far en halften sa stor for det priset i Sverige. Middagen blev en enorm hit for bade maten och servicen var helt otrolig. Vi bestallde melon med spansk, rokt skinka (typ parmaskinka) till forratt och de bjod dessutom pa sma kanariska specialiteter. Daddlar inlindat i bacon (supergott), gofio (en brun grej gjord pa majspulver, getost och honung, valdigt "torr" och speciell smak) och getost. Dessutom far man alltid brod med mojo-sas, en jattegod vitlokssas med kummin och nat mer i. Till huvudratt valde vi Chateu Briand med bakad potatis. Mojosas till potatisen och sa fick man in skalar med 4 olika saser till oxfilén. Kottet var sa mort att att det smalte bara man tittade pa det! Till efterratt valde jag en kanarisk typ mjolkpudding som var lik den mina flatmates bjod mig pa ifjol. Som kyparen sa; "You know ricepudding? That's what it is, but without the rice". Eh, ja just det... Sott men gott.

Tvaratters middag for 6, 4 efterratter, vin, ol, dricka och blommor gick pa 200 euro. Inga priser man tjafsar om har om man sager sa.

Mamma sa att hon haft en helt underbar dag, och det var det som var huvudmalet. Om hon hade halften sa trevligt som jag sa har hon haft en kanondag!

Fredagsfyran v11

Tema boende:

1. I vilken stad/ by/ håla bor du?
Sollentuna. Fast inte den har veckan såklart...
2. Hur bor du?
1 rok med balkong. Hyresrätt. Lite synd, för jag undrar om den inte skulle ha stigit i värde genom åren...
3. På vilka ställen har du bott i ditt liv?
Spånga, Sollentuna, Rundvik (bruksamhälle i Västerbotten), Möklinta (byhåla i Västmanland), Sala, Potomac (Djursholmslik förort till Washington DC), Sollentuna, Glasgow och så hemma i Sollentuna igen.
4. Var skulle du vilja bo?
Glasgow, West End/Partick tack. Skulle kunna tänka mig en massa ställen, men Glasgow och Stockholm är hemma för mig. Och oavsett om jag hamnar i Glasgow så kommer jag i slutändan sluta i Stockholm, för det är "min" plats på jorden.

Fuerteventura - del 4

Visste ni att man kan branna sitt ORA sa det svaller till sin dubbla storlek? Det kan man. Mitt vansterora var dubbelt sa tjockt som mitt hogra och alldeles stekhet imorse. Gardagen hade satt sig i skinnet; jag var jattebrand. Den 1 tim 15 min det tog att knalla ner for Miña Negro (berget) maste ha varit under solens prime time for jag hade knaskydd pa hogerknat och det ar enda omradet som inte var brant.

Idag fick jag darfor "av halsoskal" hogst motvilligt stalla in bergsturen, kla mig i langbent och langarmt, satta pa min sexiga (...) baclava och se till att dra ner den over oronen och halla mig i skuggan. Kollade darfor runt i affarerna litegrann. Hittade en lila sarong nere i hamnen for 12 Euro. Kollade runt lite mer och pa turiststraket hittade jag en annu finare (och mindre genomskinlig) for 4,80! Kanon. Hamnen var verkligen britternas tillhall. "British breakfast" overallt och manga Union Jacks.

Tva sandskulptorer holl pa att fixa en krokodil och en moske i sanden. Sant ar coolt.

Tyvarr ar parfym inte sa billigt har. Tommy Girl 50ml gick pa 32 Euro, det ar typ 30-40 spann billigare an i Stockholm ungefar. Inget att hanga i julgranen. Daremot ar alkohol ackligt billigt! 1 l Absolut Vodka for 14 Euro (1 euro star i lite mer an 9 kronor), 750ml Jagermeister likasa, samma for 1 l Baileys! Halla, man har ju inte rad att INTE kopa!

Nat som ocksa ar billigt, men mer osakert, ar elektronik. Videokameror ar sarskilt billigt, men man varnar ocksa for att det ar mest skojare i den branschen. En svensk turist i hostas kom hem och upptackte att i boxen dar hans videokamera skulle ligga sa lag det en - ficklampa! Ok, det ar saklart skojeri pa hog niva, fast samtidigt kan jag inte lata bli att undra hur korkad man far vara om man koper nagot dylikt och inte kollar i ladan innan man kommer hem. Sant kollar man val innan man lamnar affaren for josse namn! Sjalv ska jag forsoka undvika att kopa en MD-spelare. 150 Euro for en Sony som har kostar runt 3000 spann. Har man rad att INTE kopa den... Fast det dar med internationella garantier verkar det vara lite si och sa med och man vill ju inte riskera att den dor om en vecka... Jag ska fundera.

Ikvall at vi pa en ny restaurang. Ett steak house jag inte kommer ihag namnet pa, men det var inget bra. En jattemysig miljo, lite regnskogs-grott-liknande, men de tusen kyparna var inte lika samordnade som pa Don Camillo. Lite forvirrat, kan man saga. Dessutom smakade min grillade tonfisk ingenting. Absolut ingenting. Synd.

Jag och brorsan A fick i uppdrag att fixa champagne, jordgubbar och ananas till imorgon. Mamma fyller 50 da sa vi tankte vacka henne med champagne pa sangen. Det var exakt ratt personer att skicka... Vi stirrade pa hyllan i tio minuter, fattade noll och fragade en spanjor vad som var bra och inte. Han ville ju salja sina dyra franska sorter runt 30-35 euro, men vi ville ju bara ha nat schysst for 15-20 euro eftersom vi bara ska skala i det. Vi fick en lektion i vad Sec, Semi-sec och Brut betydde och sedan valde vi den snyggaste flaskan. Ratt sa. Frukten var dock ett kapitel i sig, och semesterns Peppes Bodega so far. Vi var i varenda butik vi hittade - men INGEN hade vare sig jordgubbar eller ananas. Pa kanarieoarna! Vi trodde det skulle vimla av sant. Vi jobbade oss hemat och pa sista Netto-butiken vid hotellet fanns bade ock. Typiskt, och puh!

Fuerteventura - del 3

Vilken underbar dag jag hade idag - fram till halv fyra...

Cyklade an en gang ut i oknen mot "mitt" berg. Svangde av en vag rakt ut i oknen och fullkomligt njooot. Hur ofta far man chansen att cykla pa en san dar packad sandvag med sprickor i - en typiskt okenvag - med vulkanoken sa langt ogat nar. Det ar en ratt markligt maktig kansla att cykla helt ensam ute i ett tyst ingenting.

Den har gangen attackerade jag berget fran andra sidan. Jag sag nat liknande jeepspar en bit uppfor berget, sa jag riktade inte mig pa den uppfarten. Det blaste ratt friskt sa hettan kandes inte. Ratt skont. Det var inget jatteberg, snarare en stor kulle pa ca 350m, sa det tog lite drygt 45-50 min upp. Hogre an Arthurs Seat i Edinburgh, men lagre an en corbit, om man sager sa. Fast en helt annan bergsgrund och en helt annan hetta, saklart. Det var en flackare sida an igar, sa jag kunde vandra och slapp anvanda hander till stod. Tog mig upp pa en bergsrygg och attackerade toppen sidledes. Det var ratt coolt att na toppen pa ryggen och se den platta vulkankratern framfor sig. Det blev tydligt att det faktiskt var en vulkan man var uppe pa.

Nagot som slog mig var alla snackor. Snackor mitt ute i oknen k-u-n-d-e ju forklaras med att de blast dit eller nat, men snackor uppe pa en bergstopp? On har sakert rests ur havet en gang, men borde inte sa gamla snackor sa att saga forsvunnit av sig sjalv nu? Det finns sakert en logiskt forklaring, jag tyckte det var lite kul.

Satt uppe pa toppen ett bra tag och tittade ut over oknen. Sag Corralejo (dar vi bor) langt borta i dynerna, on Lobos och svagt konturerna av bergen pa Lanzarote. Det var alldeles tyst, bara jag och hela varlden for oss sjalva. Vilken underbar stund. Som sa manga ganger forr uppe pa en bergstopp tankte jag; "Det har ar livet".

Nedfarden tar som vanligt (for mig) langre tid an upp, sa 1 tim 15 min senare hade jag fast oken under fotterna. Ett gang getter hade blockerat vagen sa jag tog en lang promenad runt dem, for att inte stora. Sedan kom dagens beloning. En laaaang nedforsbacke med mountainbiken. Det ar grymt kul att susa fram, och det tar grymt mycket pa laren... Jag kunde knappt ga pa kvallen.

Funderade pa att ta ett berg till, men beslot att cykla till fiskebyn El Cotillo istallet och spara berget till imorgon. Tog en rast i Lajares och lyckades kopa vatten, juice och glass pa ett fik helt pa spanska! Yes! Inga avancerade fraser, men anda. Till min besvikelse var inte affaren spansk-inriktad har heller. Kanske vi fortfarande var for nara chartermalet for att slippa all brittisk och tysk mat.

Hela vagen till El Cotillo hade jag varsta medvinden sa jag susade fram i en rasande fart. Hur underbart som helst! Eftersom jag skulle fortsatta kustvagen hem sag jag fram emot en susande snabb hemfard. El Cotillo var mysig och hade perfekta surfingvagor. Kollade lite pa surfare och fiskare. Nagot ratt... intressant... var att mitt ute i oknen fanns ett perfekt rutnat av vagar, trottoarer och gatlyktor - men inga hus! Sag ut lite som nar man spelar Sim City... Det var ocksa ett satt att anlagga en stad, om man sager sa.

Halv fyra tog den underbara dagen slut. Jag var trott och sag fram emot att komma hem. Da upptacker jag att den dar vagen pa kartan mellan El Cotillo och Corralejo inte finns pa riktigt! Det var bara en sandstig, och om jeeparna sag ut att ha det tufft sa var det inget mot vad min 200m fard pa cykel var. Jag fragade folk om det verkligen var vagen till Corralejo, men alla hanvisade mig tillbaka den vag jag kom. Joder!

Hela vagen tillbaka hade jag jordens motvind. Bitvis gick det fortare att ga! Trott, hungrig, torstig och annu trottare trampade jag i max dubbel ganghastighet pa lagsta vaxeln. Ett tag var jag radd att jag inte skulle hinna hem fore morkret, sa jag borjade stalla in mig pa att promenera i natten...

Jag kom hem innan morkret, men jag var grymt trott. Och hungrig. Vi kakade an en gang pa Don Camillo, en restaurang med jattebra personal och kanonmat. At en jattegod pasta, men var sa hungrig att jag at for fort for att hinna njuta av den. Upptackte ocksa att solen straffat mig rejalt idag. Hela vanstersida var brand, totalt. Armen, orat (!), benet, ansiktet. Dessutom hade cykelhjalmen och baclavan (huvudsjal, typ) fixat en fin rand i pannan. Imorgon maste jag nog tacka hela ansiktet forutom en centimeter hogst upp vid harfastet, annars kommer jag se knapp ut.

Efter middagen hann vi precis till The Underground, en brittisk pub, for andra halvlek av Celtic - Barcelona. Dessutom var det Liverpool - Marseille, sa jag hade fullt upp att hanga med pa alla tv-apparater. Kandes underbart att sitta med en WKD Irn Bru och kolla pa Celtic. Fick mig att langta tillbaka till Skottland. Igen.

Fuerteventura - del 2

Brorsorna tanker festa jarnet och gora skal for sina Suntrip-t-shirts den har veckan. Syrran och foraldrarna tanker pressa vid poolen. Jag tanker GORA nat.

Hyrde darfor en mountainbike av en trevlig tysk och gav mig av ratt ut i oknen. Jag har namligen sett ut ett berg jag vill upp pa. Det kandes lite laskigt att cykla forst, for vagarna har ingen vagren och med spanjorernas rykten bakom ratten, turister som gar pa semester aven psykiskt och en tillaten promillegrans pa 0,8 (!) kandes det hela lite riskfyllt. Men folk verkade ha en lugn installning sa jag overlevde. Utmaningen var istallet hettan. Jag forstar nu varfor folk har tar siesta mellan 13 och 17, for solen ar verkligen i zenit! JAg har hyfsad kondis, sa jag anade att nat var lurt nar jag var tvungen att stanna var 300 m och dricka och andas. Det flaktade inget och solen gassade. I en by (Villaverde) forsokte jag hitta skugga. Det var lonlost. Som bast hade husen tio centimeter skugga! Typ.

Sag dromedarer! Det var coolt. Men de kom inte sa nara att jag kunde rora vid dem.

Sag ocksa getter. Hittade en liten vag som gick nara berget jag skulle bestiga. Den ledde till en getfarm sa jag parkerade cykeln dar. Sag ett par grottor fran foten sa jag knallade upp dit. Alla berg (utom ett, tydligen) ar vulkanberg har pa on. Stenen ar darfor valdigt poros. Grottorna var darfor ratt slata och "urholkade", och ratt fina. Kande mig som Indiana Jones, framfor allt nar jag sag alla benknotor! De lag lite har och var och jag sag till och med en getskalle. Funderade allvarligt pa att ta hem den som souvernir. Den var alldeles vit = totalt stendod och bakteriefri och ahde bade tander och horn kvar. En san dar riktigt cool skalle att ha pa vaggen! Men jag lat bli. Tog lite kort istallet, och undvek att trampa pa uttorkade getskinn. Det luktade lite... dott... darinne.

Som jag sa igar hade jag inte de ratta skorna med mig. Bergsvaggen var brant och full av rullgrus. Det var scrambling snarare an vandring. Fel skor, scrambling, ensam = kandes inte riktigt bra. Upp kommer man ju alltid - som det heter pa bergsvandringssprak - men jag var inte lika saker pa nedfarden. Avbrot darfor expeditionen och beslot att hitta en ny vag imorgon. Pa vagen ner hade en get irrat sig upp, precis pa den "led" jag beslutat att anvanda mig av. Han blev min guide. En riktigt kul snubbe med personlighet. JAg halsade "hello, Dolly", men da fnyse han bara. Jag sa da "Hola el getos" och da blev han glad! Min hemmagjorda spanska ar en hit!

Min familj tyckte att vi skulle ta dubbla kopior pa alla kort sa de kunde visa folk vad "vi" gjort pa semestern medan de fortsatter pressa vid poolen... Ha, ha, var och en roar sig pa sitt satt.

At forresten grillad blackfisk idag. Det ar ingen hojdare, valdigt gummilik konstistens, seg att tugga och smakar inget, bara lite havs-fisk-aktigt. Men nu har jag testat!

Fuerteventura - del 1

Hola Espaniola!
Eller hur man nu sager. Som ni ser finns inga prickar pa tangentbordet i det har landet, sa - vanj er en vecka framover!

Jag gillar att resa, se platser jag aldrig skulle besoka sjalvmant, uppleva kulturer olik den jag ar van vid, traffa folk man aldrig skulle traffat annars. Ja, vara med om aventyr helt enkelt. Darfor skulle jag aldrig nagonsin slanga ut en massa pengar pa en charterresa. For mig finns bara ett satt att resa - pa eget initiativ.

I ett halvar har jag nu darfor varit misstanksam infor den har resan. Mamma fyller 50 pa fredag sa det ar en dromresa for henne, att sticka ivag med HELA familjen. Pa ett satt kanns det nastan som att min fodelsedagspresent ar att jag faktiskt aker med... Men som jag sa, det ar kul att aka till stallen man ALDRIG skulle akt till pa egen hand och idag har jag tvart andrat asikt omd en har veckan. Det ar hyperintressant! Storre kulturupplevelse an en charterresa kan jag inte tanka mig - just for att jag inte kan tanka mig det.

Jag menar, hur annars skulle jag fa uppleva vilken Nordeuropakoloni de har chartermalen egentligen ar. Britter, tyskar och Skandinaver AGER stallet. Det ar som ett gemensamt sommarstugeomrade, en lekplats for Nordborna. Restaurangerna forsoker smyga in en lokal getstek eller paella bland alla entrecoter, pizzas, lasagne och kottbullar, men ingen bestaller dem. Menyerna ar pa MINST fyra sprak och nar vi var ute och at idag, tror ni inte engelsmannen vid bordet bakom oss bestallde in pommes frites till sin lasagne...

Det forsta jag sag inne pa mataffaren idag var - Irn Bru! Det visade sig att man kunde kopa i princip allt man vill fran UK, Tyskland och Skandinavien, bade vad galler godis, dricka, tidningar, mat. Men lycka till att hitta nagot spanskt... Forresten tanker jag kopa hem bade Red Square Irn Bru, Bacardi Breezer och tidningen Now, for den ar billigare har an i Sverige. Ska jag ha nat spanskt far jag nog plocka en sten eller nat...

Ja ni, med tanke pa mina packarvandor igar sa hann vi inte ens landa forran jag angrade att jag lamnade bergsvandringskangorna hemma. Fan ocksa. De hade ju berg har! Jag tanker sura ett par timmar, sedan ska jag overvaga att ta mina vanliga "lagvandringsskor". Aven om mina anklar kommer brytas itu.

Pa hotellet har vi en "El Kattos" som springer runt. Har ingen aning om vad katt heter pa spanska, men nar jag sa "El kattor, los weg!" sa fattade den att den skulle springa ivag. Jag ar bra pa spanska.

Buenos Noches. Jag ar dotrott.

Carina - en bra sammansättning

Igår kom en arbetskollega fram och frågade om jag kände mig som en viss procent kvinna och en viss procent man eller om jag kände mig som helt kvinnlig. Lite ställd tänkte jag igenom mitt liv, mina intressen och min personlighet lite snabbt och sa att en viss procent man finns det allt inom mig. Poängen med historien spelar ingen roll i det här sammanhanget, men faktum är att jag ända sedan jag var liten känt mig som... Carina. Varken kvinna eller man utan som Carina. En helt egen liten kategori.

Jag har dock aldrig känt mig så manlig som förra året, när jag delade lägenhet med två väldigt "typiskt" kvinnliga spanjorskor. Synen på hushållssysslor, sättet att handskas med konflikter, det händiga "fixandet", kunskaper om allt tekniskt/mekaniskt, den allmänna mentaliteten, det var alltid uppenbart vem som var "mannen" i huset...

Samtidigt har jag aldrig känt mig så kvinnlig som idag. Imorgon åker jag till Fuerteventura och jag trodde den där 20kg gränsen för bagaget var omöjligt att nå. Mitt främsta bevis för min kvinnlighet är skorna. Som värst ville jag ta med mig promenadskor, vandringskängor, sandaler, tennisskor, svarta partyskor, vita gå-ut-på-stan skor och flip-flops. 7 par! Jag har velat hela helgen, men nu blir det faktiskt "bara" promenadskor, sandaler, svarta partyskor och flip-flops. Mitt andra bevis är topparna. Vi är borta 8 dagar varav 2 i princip går åt till resor. Jag har med mig minst 10 linnen, t-shirts och skjortor! "Man måste ju kunna byta efter humör och så." Mitt tredje bevis är bra-ha-grejerna. Första förband, öronproppar, tändstickor, skrubb, öppnare, ficklampa (!), kniv, tejp... min väska har mer prylar är Skalman har i sitt skal! Och ändå lämnade jag till sist kompassen hemma...

Den manliga delen av Carina (som hatar att slappa vid poolen) tänker ge sig ut på äventyr i veckan. Den kvinnliga har förberett detta in i minsta detalj. Det bästa med att inte vara helt igenom en sak är att man kompletterar sig själv förbaskat bra!

Fredagsfyran v10 - efter låååång betänketid

Tema Oscars genom historien (förklara dig gärna):

1. Bästa filmen?
Humpedumpe... Jag tror faktiskt jag får säga Ben Hur (1959). Trots alla år på nacken står den sig som ett storslaget, episkt, dramatiskt äventyr. Alla ingredienser finns med, liksom. Och jag gillar både skådespeleriet, regin, fotot och hur musiken används. Tekniska effekterna är såklart inte som idag, å andra sidan är det skönt att slippa uppenbara CG-effekter också (som i Star Wars, LOTR, Matrix) och bara se en ren film.

2. Bästa kvinnliga huvudroll?
Jag har funderat i två dagar nu och det GÅR inte att hitta bara en vinnare. Antingen finns det flera olika som är "minst lika bra" eller så är det en viss skådespelerska som genom flera filmer varit fantastisk men kanske inte sticker ut i en enda roll. Jag måste faktiskt passa på den här frågan.

3. Bästa manliga huvudroll?
Sorry, det måste bli samma svar som ovan. Usch, det är mycket lättare med begränsat urval...

4. Bästa manus baserat på förlaga?
Skulle vilja säga LOTR-trilogin men jag vete sjutton med tanke på alla märkliga hopp, missade trådar (framför allt i den röriga trean) och poänglösa sidohistorier (som visar att man inte kan kopiera en bok rakt av för film och litteratur är olika medier). Jag undrar faktiskt om det inte står mellan Hamlet (1996) och Nyckeln till Frihet istället. Eller varför inte Harry Potter, som verkar använda böckerna som manus! :-) Jag säger ändå Hamlet, 4 timmarsversionen som kör Hamlet i sin helhet och lyckas göra den till en storslagen film istället för (som alltför ofta är fallet) ett enda långt deklamerande... Hm, jag ska nog ta och se den ikväll förresten...

Att älska sin kropp under tvång

Om tre dagar flyger jag med h e l a min familj till Fuerteventura. Alltså är det dags för t-shirts, linnen, shorts och sommarbyxor. Jag har ett par mörka jeans och ett par ljusa, det känns som att de ljusa är mer gjórda för sol och varmt väder. Saken är; så som modet är nu har jag inte hittat några snygga jeans med normal midja, så mina ljusa är "low cut". Slutar strax under naveln. För er 34/36:or kan jag meddela att det innebär att istället för att bara övermagen hänger utanför linningen så hänger hantagen på sidorna också över. Dessa som normala midje-jeans "håller in". Nu under vintern har det varit ok, för tröjorna har dolt det som ändå inte ska synas.

Vad gäller topparna har modefolket fått för sig att både t-shirts och linnen dels ska sluta vid naveln och dels ska de vara tajta. Allvarligt, de kan definitivt inte ha haft mig för ögonen vid ritbordet.

Mitt optimistiska jag hade hoppats på ett mirakel under vintern, så där så att jag skulle gå ner en tio-femtom kilo så handtagen försvann. Men mirakel sker bara i bibeln. Nu står jag med tre dagar kvar till avfärd och två alternativ; antingen får jag ga runt med jacka hela semestern eller så får jag helt enkelt se till att snabbt ta och lära mig att älska min kropp. Jag har tre dagar på mig!

"Det är lättare att krossa det som är levande än det som är dött"

Ja ni, som jag skrivit tidigare gillar jag pjäser som får mig att tänka i flera dagar efteråt. "Farmor och vår herre" var en sådan pjäs.

Först kan sägas att det var en helt underbar pjäs med otroligt bra skådespelare och som vanligt var det vissa fraser som etsade sig fast i minnet. Några av dem kommer jag nog behöva tänka igenom ett och ett för det var många, långa tankekedjor de skapade...

Bl a rubriken. Jag skulle önska att vissa människor gick och såg den här pjäsen, men likt farmodern själv tror jag tyvärr inte de skulle ta till sig något. De skulle inte själva se sig själva utifrån utan på samma sätt som i pjäsen skulle det råda minnes-konflikt mellan dem själva och dem de gjort illa. Vad pjäsen mycket bra visade var ju att dessa personer nog trots allt tror att de gjorde gott... Och även om de skulle inse sina misstag skulle de vara för stolta för att söka förlåtelse. Dessa personer ber inte om förlåtelse.

Vid ett annat tillfälle framför spegeln säger farmodern; "Det är bäst att vara artig, det är inte varje dag man möter sig själv". Och detta fick ju igång min hjärna på flera plan. Hur ofta ser vi egentligen oss själva, än mindre tillåter oss att möta oss? Att gå till tandläkaren kan vara läskigt, men frågan är om det inte är läskigare att möta sig själv. Det är nog bäst att vara artig, för vem vet vem man träffar på...

Förutom en uppsjö av andra fraser så fanns det personer och situationer jag också fastnade för. Personligheter som är sannare än man kanske vill tro, beteenden man inte vill tro ska vara så betingade som de egenligen är. Som sagt, pjäsen fick mig att börja tänka...

Något som också kändes otroligt skönt var att jag äntligen kunde radera Kunge Lear-katastrofen från i höstas och få tillbaka den ljusa syn på teatern jag hade innan. Hela andra akten satt jag som klistrad för det var så spännande, gripande, starkt och tankeväckande. Än en gång fick jag känna den magi bara en riktigt bra teater kan skapa. Nu minns jag varför jag gillar det så mycket. På samma sätt som Edward II, Edmond, Measure for measure och Outlying Islands omfamnade mig och sög in mig i sin värld ifjol fick Farmor och vår herre mig att försvinna ur tid och rum för ett par timmar igår kväll. En pjäs känns i händerna. Jag fick beordra mina händer att åtminstone ge Kung Lear en kort artig applåd för besväret att de gick upp på scen, medan det igår kändes i hela kroppen att ingen applåd kunde vara varm nog. Det är det som kallas teaterupplevelse.

Och jag är glad att Lille Skutt också uppskattade kvällen! :-) Du är bäst, söstra mi.

I rather Charleston

Gårdagen började med en förmiddagsträning på Friskis & Svettis. Tjejen som alltid har koll på sina träningsprylar hade lyckats glömma en liten detalj - shortsen. Jag svor lite, suckade och undrade om jag skulle ge upp och åka hem eller intala mig själv att ingen skulle märka om jag hoppade in i trosorna... Eller... jag skulle ju sova över hos Lille Skutt inatt så även om shortsen inte var med så var ju nattkläderna det. Alltså gör jag som varje klok människa skulle göra i denna situation - jag jympar såklart i mina grå-blå, rutiga flanellpyjamasbyxor! Jodå, visst kollade folk lite märkligt på mig. Men vaddå, så här jympar jag alltid ju! Som grädde på moset filmades hela träningspasset (för att utvärdera ledaren) så nu skrattar de säkert ihjäl sig åt bananen i pyjamas i bakgrunden... "I'm too sexy for my shirt, too sexy for..."

Dagen slutade med hjärngymnastik och massor med kompensationstårta. Lille Skutt (Grattis igen söstra mi!) hade bakat världens godaste "barntårta" och det var precis vad man behövde bland alla finska tonsättare och amöbor i NE-spelet. Ni som gillar TP - ni kommer älska NE-spelet. Istället för 6 kategorier och pluttar ska man samla ihop 10. More is more! 4 tjejer som vägrar inse att de närmar sig kvinnoåldern (var går gränsen nuförtiden???) skapade en hämningslös stämning kring bordet. Skulle nästan vilja säga att vi i vissa stunder var jovialiskt kätterska... Bland alla andra världsfrågor kom vi fram till att polisen definitivt skulle vinna på att införa en charleston-patrull, framförallt vid upplopp. Ingen kan slåss till lite glad 20-talsmusik!

Imorse hade Lille Skutt, Linda och jag en sån där härligt kollektiv frukost. Även om jag var trött som en gnu och min hjärna kändes som potatismos så kändes det bara härligt att vara tre. Skulle jag definitivt kunna vänja mig vid.

Åh, och som på beställning visas en trailer för Big Fish på tv just nu. Jo, Ewan McGregor skulle jag också kunna vänja mig vid...

+ 500 vuxenpoäng

Fick ett brev idag om att placera den pensionspremie arbetsgivaren betalar in (verkar vara flera olika aktörer som pluttar in pengar till min pension) och jag läste faktiskt igenom brevet, kollade igenom folden och... valde! Jag bestämde att jag inte visste så mycket om fonder så det blev en "traditionell" form. Jag läste igenom listan med banker och försäkringsbolag, gick på känsla och satte ett kryss. X. Så lätt var det. Jag har gjort ett livsviktigt val. Jag har ingen aning om vad jag valt, men jag har valt. Är jag vuxen nu? Känner jag mig friare, känner jag att jag tagit kontroll över min framtid? Inte alls.