En religiös söndag

Jag gillar att uppleva olika saker och framförallt sådant som är religiöst betingat. Det ligger inom mitt religionsintresse. Förutom brorsans konfirmation för 7 år sedan har jag bara varit i kyrkan tre gånger i vuxen ålder: söndagsmässa med mina amerikanska katolska värdföräldrar (au pair) i Cape Cod och ungarnas Första Nattvard i Potomac 1996 och midnattsmässa i en katedral i Glasgow 2002. Tre gånger katolska mässor alltså. När Lille Skutt och Linda skulle gå på vanlig söndagsmässa (gudstjänst? whatever) i Storkyrkan idag kände jag därför att det vore jättekul att följa med - jag minns ju knappt hur en protestantisk mässa går till!

Och tydligen gick det inte till som jag mindes det. Enligt Lille Skutt hade domkyrkoprosten sagt att det är en skillnad på mässorna "i stan" jämfört med dem "ute i landet", så kanske var det där lite av förklaringen låg. Jag mindes mässorna som en stillasittande, lååångdragen historia med monoton predikan och deprimerande sånger. Mina erfarenheter från katolska mässor däremot var ett oavbrutet resande upp och ner och en interaktiv mässa där man hälsade på både bänkgrannar och präster och hela tiden skulle svara på vad prästen sa där framme. Där gick det inte att sova minsann. Även om sångerna var lika glåmiga.

Mässan jag var på idag var inte alls lik dem jag mindes från förr utan gick nästan exakt till som de katolska mässor jag varit på, upp och ner, svara, sjung, hälsa, ta nattvard och så upp och ner igen. Det var ett helt annat tempo - även om den fortfarande var en lååångdragen historia med monoton predikan och deprimerande sånger...

Varför är det så? Älskar de inte Gud? "Ja vi älskar díg" säger de med så dova och monotona stämmor att man undrar om domedagen redan kommit över oss. Och tänk om prästen bara kunde gå en enda helgkurs i dramaturgi. De 5 minuter jag orkade koncentrera mig på predikan (som var 15-20 min lång) lekte jag med tanken att han betonade orden bara lite, lite annorlunda. Vad intressant det hade blivit då!

Storyn var rätt intressant i sig, tror jag. Den om när historiens smartaste kvinna lyckades drilla bort sin otrohet med att få ett helt land (och en hel eftervärld) att tro att det var Den Helige Ande som uppfyllt henne, och inte Jakob i fiskaffären. Prästen la även in en påminnelse om att inte glömma bort Josef i historien; den oförrättade mannen som storsint accepterade Jesus trots att han var oäkting. Med tanke på den misär och utstötthet kvinnan OCH barnet skulle ha lidit på den tiden om Josef kört ut dem ur huset så tycker jag han framstår som den verklige hjälten i historien. En toffel kanske, men en social hjälte.

Efter mässan blev det snabba ryck hem för att hinna utöva MIN religion. Rangers - Celtic på tv4. Än en gång har Celtic gått vidare i UEFA-cupen och än en gång var det spanskt tema på "tifot" - precis som när jag var på plats förra året! Mina öron fick flytta sig ett par centimeter för att mitt smile skulle få plats när jag såg alla badbollar kastas in på plan före avspark. Precis som förra året. Och precis som ifjol skålade jag i Irn Bru när Celtic vann (2-1). Hail, hail, the Celts are here!