Fuerteventura - del 2

Brorsorna tanker festa jarnet och gora skal for sina Suntrip-t-shirts den har veckan. Syrran och foraldrarna tanker pressa vid poolen. Jag tanker GORA nat.

Hyrde darfor en mountainbike av en trevlig tysk och gav mig av ratt ut i oknen. Jag har namligen sett ut ett berg jag vill upp pa. Det kandes lite laskigt att cykla forst, for vagarna har ingen vagren och med spanjorernas rykten bakom ratten, turister som gar pa semester aven psykiskt och en tillaten promillegrans pa 0,8 (!) kandes det hela lite riskfyllt. Men folk verkade ha en lugn installning sa jag overlevde. Utmaningen var istallet hettan. Jag forstar nu varfor folk har tar siesta mellan 13 och 17, for solen ar verkligen i zenit! JAg har hyfsad kondis, sa jag anade att nat var lurt nar jag var tvungen att stanna var 300 m och dricka och andas. Det flaktade inget och solen gassade. I en by (Villaverde) forsokte jag hitta skugga. Det var lonlost. Som bast hade husen tio centimeter skugga! Typ.

Sag dromedarer! Det var coolt. Men de kom inte sa nara att jag kunde rora vid dem.

Sag ocksa getter. Hittade en liten vag som gick nara berget jag skulle bestiga. Den ledde till en getfarm sa jag parkerade cykeln dar. Sag ett par grottor fran foten sa jag knallade upp dit. Alla berg (utom ett, tydligen) ar vulkanberg har pa on. Stenen ar darfor valdigt poros. Grottorna var darfor ratt slata och "urholkade", och ratt fina. Kande mig som Indiana Jones, framfor allt nar jag sag alla benknotor! De lag lite har och var och jag sag till och med en getskalle. Funderade allvarligt pa att ta hem den som souvernir. Den var alldeles vit = totalt stendod och bakteriefri och ahde bade tander och horn kvar. En san dar riktigt cool skalle att ha pa vaggen! Men jag lat bli. Tog lite kort istallet, och undvek att trampa pa uttorkade getskinn. Det luktade lite... dott... darinne.

Som jag sa igar hade jag inte de ratta skorna med mig. Bergsvaggen var brant och full av rullgrus. Det var scrambling snarare an vandring. Fel skor, scrambling, ensam = kandes inte riktigt bra. Upp kommer man ju alltid - som det heter pa bergsvandringssprak - men jag var inte lika saker pa nedfarden. Avbrot darfor expeditionen och beslot att hitta en ny vag imorgon. Pa vagen ner hade en get irrat sig upp, precis pa den "led" jag beslutat att anvanda mig av. Han blev min guide. En riktigt kul snubbe med personlighet. JAg halsade "hello, Dolly", men da fnyse han bara. Jag sa da "Hola el getos" och da blev han glad! Min hemmagjorda spanska ar en hit!

Min familj tyckte att vi skulle ta dubbla kopior pa alla kort sa de kunde visa folk vad "vi" gjort pa semestern medan de fortsatter pressa vid poolen... Ha, ha, var och en roar sig pa sitt satt.

At forresten grillad blackfisk idag. Det ar ingen hojdare, valdigt gummilik konstistens, seg att tugga och smakar inget, bara lite havs-fisk-aktigt. Men nu har jag testat!