29 March 2004

Tala är silver tiga är guld

Titta vad du har ställt till med nu, Svennis.

Fotboll är inte längre bara en sport. Det är en miljardindustri där resultat inte bara är viktigt för tabellen och äran utan också för bokslutet. Både för klubblag och landslag. De inblandade är inte idealistiska och/eller ideella visionärer, glada amatörer som bara pysslar med det de älskar, idag är de slipade affärsmän och "kapital" tillsammans med klubbhuset och planen i bokföringen.

En spelare stannar gärna i sin klubb, laget i hans hjärta, laget han drömde om redan som liten pojk. Men då vill han ha en löneförhöjning med 30 miljoner. En stjärna som spelar i sitt favoritlag kan inte gå med på lönesänkning när klubben befinner sig i kris, för då sänks hans marknadsvärde. En spelare skriver inte gärna på kontrakt när han precis ska till att bli Bosman-fall och får stoppa alla sköna slantar i egen ficka.

Spelarna fick status först, men sedan följde tränarna i spelarnas fotspår. Förut kunde en tränare på sin höjd få lite extrapengar om han höll föredrag på en Volvo-konferens. Idag handlar kontraktsförhandlingarna lika mycket om pengar som om spelfilosofier. En tränare är som vilken mellanchef som helst på vilket företag som helst. Antingen det heter Djurgården eller ABB. En tränare kan göra bort sig och få träna BK Bollpojkarna för bensinpengar nästa säsong, eller så får han framgång (= ökar i marknadsvärde) och får träna Barcelona för pengar han inte visste fanns.

Precis som mellanchefen på ABB kan få en förfrågan av Skanska eller Microsoft kan en framfångsrik och erkänd tränare få en förfrågan av en annan klubb. Naturligtvis. Och naturligtvis lyssnar tränaren till förslaget, om inte annat för att se exakt hur långt klubben är beredd att gå, hur stort hans marknadsvärde egentligen är. Vi är väl alla lite nyfikna på vårt eget marknadsvärde ibland, eller hur? Och precis som mellanchefen på ABB kan trivas ypperligt med både staden, lönen, arbetet och den sociala situationen och inte har en tanke på att flytta kan tränaren också föredra sitt nuvarande jobb, hur frestande det nya förslaget än är. Men han har fått en vink om hur grönt gräset egentligen är på andra sidan. Det är så det är. Det är så det har blivit.

Men sånt säger man naturligtvis inte! I verkligheten är både spelare och tränare professionella och fullt lojala sin "arbetsgivare", det vet alla inom branschen. Men fans ligger alltid 100 år efter i utvecklingen. De tror ju, vill ju tro, på den glada amatören som bara kan göra sitt bästa i sitt favoritlags tröja. De vill tro att ingen fullt frisk människa någonsin skulle kunna tänka sig att lämna klubben frivilligt. Förfrågningar ska bemötas med ett styvt långfinger, inte med att man lyssnar på förslaget. Man får inte ha målsättningar, man får inte vilja utveckla sig. Man ska stanna i klubben tills materialaren kör ut en på skottkärra.

Fattar du inte det, Svennis? Man är inte öppen och ärlig och säger det uppenbara, så som det är, man säger det massan vill höra. Efter alla dessa år borde du faktiskt veta bättre. Skäms på dig och gör aldrig om detta.

No comments: