Jag var au pair i Washington DC påsken 1996. Det första som slog mig var hur äcklig Coca-Cola smakade i sitt eget hemland! Cola light var marginellt bättre, men Pepsi visade sig smaka bäst, eller minst äckligt i vart fall. Mycket märkligt, för det vet ju alla att Pepsi smakar skunk. Lite senare fick jag svaret på gåtan. Inför påsk får inte judar, rättrogna i vart fall, äta syresatt mat. Allt med jäst och konserveringsmedel är bannlyst och tydligen är det nåt slags medel i Colan som inte är tillåten. Eftersom USA har relativt många judar ersatte därför Coca-cola sitt medel med nåt som var godkänt enligt den judiska traditionen. Det var denna ersättning som gjorde läsken odrickbar...
En tjejs värdfamilj var judar. Eftersom det alltid var öppet hus i deras hem och vi hängde där jämt så fick man en bra inblick i deras krångliga påsk. Köket betraktade vi som minerat område och lika gott var nog det. Kött och mjölk får inte blandas, inte på tallrik och inte ens läggas upp pa samma fat även när det är diskat. Kyl och skafferi var sanerat och organiserat, alla köksprylar snyggt uppdelade i olika skåp och knivar och skärbrädor rejält åtskiljda. Det var så mycket att tänka på att vi knappt vågade dricka vatten!
Ändå hängde vi svenskar i köket jämt. Istället för sitt vanliga formbröd tvingades familjen äta ett icke syresatt bröd. Vi svenskar kände igen det direkt - tunnbröd!!! Fulla av nostalgi och plötslig hemlängtan proppade vi i oss deras "äckliga pappersbröd" med god aptit. Veckorna före påsk brukade kvällarna se ut på samma sätt; Alla höll till nere i källaren utom vi svenskar, som stod vid köksbänken och smaskade tunnbröd och sa "mmm" medan värdfamiljens pappa förvånat men roat stod i dörröppningen och tittade på med öppen mun. Han tyckte vi var mycket konstiga. När påsken sedan var över blev han vår hjälte när han delade ut allt överblivet bröd till oss.
Tunnbrödet nådde dock aldrig upp till värdmammans äppelpaj. Till påskmiddagen är det en del smågrejer judar äter för att påminnas om en rad grejer (ökenvandring m.m.). En av sakerna är en nötblandning som jag vill minnas innehöll nåt liknande mandelmassa och nötter och kanel. Mamman gjorde sedan en äppelpaj med denna nötblandning i. Vi kallade den "Jewish apple pie" (så fantasifullt) och än idag försöker jag hitta rätt kombination för att återskapa detta kulinariska mästerverk. Så otroligt gott...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment