En midsommarnatts(mar)dröm

Det finns prövningar, och så finns det prövningar framför en lång kö av glassköpare som snabbast möjligt vill hem till grillen igen.

En äldre dam betalar med kort. Hon slår koden och det börjar tjuta. Felmeddelande kommer upp på skärmen och jag ber henne slå koden igen. Det tjuter igen. Jag säger att hon slår för många siffror (det är då det tjuter), hon säger att hon inte gör det, jag får felmeddelande och så börjar vi från början igen. Låt oss snabbspola fram ett par minuter; scenen är fortfarande densamma. Jag upprepar tålmodigt att hon slår för många siffror.
"Nej," säger hon märkbart irriterat, "jag har den här koden."
"Men du slår fem siffror, koden är bara fyra."
"Lilla vän, det här är min kod. 0xxxx."
"Ok, det är fem siffror. Slå inte nollan."
Tanten slår koden igen, med nolla. Jag upprepar uppmaningen att slopa nollan. Några försök senare gör hon (äntligen) som jag säger. P.g.a. för många försök vill datorn köra med ID istället. Tanten suckar:
"Det är alltid strul med er på ICA."

1, 2, 3, 4, 5.......