4 June 2004

Solen vräker ner och jag smäller i mig en glass

...skulle min mor säga. Hon är expert på att få något gott/trevligt/underbart att låta som något brutalt skamligt. I min värld gassar solen om jag tycker att det är olidligt hett (t ex i en stor folksamling utan tillgång till vatten) och oavsett humör så äter jag en glass. Min mor vräker i sig en Plopp och smäller i sig en Piggelin. Men jag förstår fortfarande inte hur solen kan vräka ner...

Det måste ha en koppling till underbyggd skam. Godis och glass är onyttigt, det "får" man egentligen inte äta, man måste ha en bra ursäkt, och har man inte det så ska man ha dåligt samvete för det. I sitt eget huvud kanske man i så fall vräker i sig en Plopp.

I mitt huvud ser det bara komiskt ut. Jag ser en kvinna framför mig som tittar ner på sina två chokladbitar och så hastigt skyfflar in dem i munnen så chokladen sprutar. Hur nu två chokladbitar kan orsaka sådana specialeffekter.

Hur det nu än ser ut i hennes huvud, så kryper det i min kropp. Jag hatar de uttrycken, även när de är befogade. Men jag kan ju inte börja med en motsatt motsats-beskrivning. Spöregn duggar inte.

No comments: