Jag kan inte släppa hur orättvist jag tycker mina två sista betyg är. De står verkligen inte i proportion till arbetsinsats. Kriminologikursen läste jag på skoj och la inte ner mer än nödvändigt på litteraturen. Hemtentan skrev jag mest ur eget huvud och backade upp med lite fotnötter här och där. Förvisso stod det i instruktionerna att eget tankearbete skulle premieras, men jag trodde ju inte man kunde få VG bara genom att tänka själv!
Juridikkursen la jag verkligen ner tid på. Jag läste inte bara kurslitteratur utan sökte lite utanför den när jag inte tyckte att den räckte. I juridiken ska man inte tänka själv, där ska allt komma från böckerna.
Det är en skillnad jag beklagar.
Även om jag rök ihop med en viss kriminologilärare varenda lektion i vintras så uppmuntrades avvikande åsikter och eget tänkande. Det finns inget rätt och fel, bara olika synsätt. I juridiken säger lärare att de vill få oss att tänka själva, men när det väl görs och det inte stämmer med lärarnas eller just den bokens syn, då är det fel. Jag har märkt att avvikande åsikter eller nya idéer inte accepteras om de inte backas upp med namngivna status-namn. Jag kan inte uttrycka en idé och få credit för den ens om det finns tunga namn som tycker detsamma, om jag inte direkt kan hänvisa till dem. Men då får jag credit för att jag researchat och konsulterat en auktoritet på rätt sätt, inte för att jag tänkt själv och sedan sökt med lykta efter någon som tycker likadant så att jag kan bli tagen på allvar.
Min uppsatshandledare uttryckte detta på bästa möjliga sätt när jag la fram mina egna tankar om valt ämne. "I en uppsats skriver man inget nytt. Man använder vad andra skriver. Det enda nya är ordningen på styckena."
Inte undra på att jurister är så fyrkantiga. Jag ska nog inte bli jurist, jag tror jag tänker och ifrågasätter för mycket. Jag ska nog bli en sån som skriver ledare i tidningar eller skriver kritiska rapporter för Amnesty istället. :-)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment