I onsdags kl 12 skulle vi vara tysta i 3 minuter för att hedra offren i Tsunami-katastrofen. Tysta minuter är alltid lika spännande. Jag har upplevt ett flertal på ishockey- och fotbollsläktaren och det är nästan så att man satsar pengar på hur många sekunder, ja sekunder, det är tyst. Det är alltid någon tuffing som busvisslar, ropar "HIK" eller bara brölar "Ohoh". Och då kan andra inte låta detta vara, och låta idioten göra bort sig ensam, utan då ska andra väsa "ssssccchhh" eller, min favorit, skrika "håll käften!". Jag brukar filosofera över vad jag finner mest störande; killen som busvisslar eller killen som skriker "håll käften"?
Min arbetsplats är en lång kassalinje mitt i ett köpcentrum. Klockan tolv meddelade man i högtalaren att de tre tysta minutrarna började. Vi lade ner arbetet, stängde av rullbanden och satt stilla. Folk stod stilla i kön. Utanför affären uppfattade människor vad som hänt och stannade till. Två män som pratade konstigt språk fortsatte prata, men de förstod nog inte ens det svenska meddelandet. Ett "sscchh" senare var de också tysta.
Några människor kom insläntrande, upptäckte att köpcentrumet var dött och stannade. Någon pratade med sin fru, men en väsande kommentar senare tystnade han. Sedan var det tyst. Absolut tyst. Så tyst är det nog inte ens i köpcentrumet nattetid. Det var mäktigt.
3 minuter är långt. 1 minut kan vara så kort att man knappt hinner få tyst på folkssamlingen, men efter 1,5 minut börjar tystnaden nästan trycka. Det var oundvikligt att reflektera över varför man var tyst. Kollegan mittemot bet ihop käkarna.
När högtalarna förkunnade att arbetet skulle återupptas kände man sig nästan lite tafatt. Hur startar man efter en sådan här abrupt och känslofylld paus? Kunden som stod näst i tur blev synbart tagen av situationen. Hennes ögon var blanka och hon undvek att prata, då skulle hon ha börjat gråta.
Den här gången fungerade verkligen den tysta minuten - i vårt köpcentrum. Ingen busvisslade. Ingen skrek "håll käften". En tyst minut som är tyst kan vara något oerhört mäktigt.
7 January 2005
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment