Ett förnedrande men nödvändigt besök - för säkerhets skull

"Och hur går det här då? Går det bra?"
Gissa hur mycket jag hatade den frågan när jag gick i skolan. Jag förstod väl med tiden att det var något läraren sa när han inte hade så mycket att göra för att eleverna skötte sig själva, men jag kunde ändå inte låta bli att ta det personligt, som om han trodde att jag var så korkad att jag inte kunde klistra blommor på ett papper.

Idag fick jag en rekylhård deja vù på Arbetsförmedlingen. Jag satt och fyllde i personuppgifter i datorn när läraren/arbetsförmedlaren smög upp bakom ryggen på mig och ställde denna förhatliga fråga, i samma forskande tonfall. Jag fyllde i personuppgifter - vad skulle inte gå bra?!?

Jag kände mig förnedrad, inte bara av honom utan av hela attityden där inne.
"Och då anmäler jag dig till ett informationsmöte nästa fredag." *pekar pedagogiskt på datumet han skrivit på den pedagogiska lappen* "Där ska du bara sitta och lyssna och ställa kloka frågor. *skratt* Och så får du träffa din handledare, NN *pekar pedagogiskt på namnet på raden för "handläggare"* måndagen den..."
Och så vidare. Jag började trampa av otålighet. Vafan, säg när jag ska vara där, ge mig pappret och håll käft!

Under mina 2,5 timmar där inne (ja, för ni ska inte tro att det bara är att steppa in på en kvartsrast, bl a ska man fylla i samma uppgifter man redan fyllt i i deras intressebank, men man kan inte bara hänvisa dit eller kopiera utan man måste verkligen fylla i allt en gång till) så försökte jag påminna mig själv om att dessa människor säkert stöter på arbetsskygga och/eller uppgivna människor rätt ofta. Det kanske finns ett behov att vara pedagogiska och krävande mot en del arbetssökande.

Men jag är fanimig inte en av dem! Jag varken förväntar mig eller vill ha deras hjälp. Jag vill anmäla mig till A-kassan som en extra försäkringsåtgärd ifall att jag inte får ihop acceptabel lön. Men sedan har jag min handlingsplan klar för mig. (Jodå, vi ska upprätta en handlingsplan på vårt möte om två veckor också...) Fast det vet ju inte de. Det var det jag försökte intala mig när jag stod och trampade, tittade på klockan och svor för varje minut som jag förlorade av vad jag verkligen ville syssla med - söka jobb.

Och så visade ju läraren med all önskvärd tydlighet hur lite de faktiskt vet på det där stället. Man tycker att de då inte borde vara så självgoda och patroniserande, men icke.
"Jaha, du har sökt jobb som X, Y och Biträdande jurist. Men har du utbildning för det?"
Eh... ja.
"Men måste man inte ha gjort praktik för det, sån där vahettere..."
Tingsmeritering? Well... för att få det måste jag samla ihop poäng, vilket jag får genom juridiskt arbete. Fattat moment 22 än? Och dessutom behöver man inte alls det. Ibland. När arbetsgivaren fattat att det inte är ett måste för tjänsten.
"Har du fyllt i meriter här också då...? JA, det har du! Vad duktigt. Bra."

Och, där var jag på väg att gå ut och smälla igen dörren och aldrig mer visa mig där igen. Men så var det det där med en extra inkomstförsäkring... man har ju trots allt utgifter. (Och då får man tydligen finna sig i att utstå vilken förnedrande behandling som helst.) Så sedan ägnade jag en timme åt att springa fram och tillbaka mellan arbetsförmedlingen och arbetsplatsen för att fixa krångliga och byråkratiska intyg så att A-kassan vet att jag jobbar 5 timmar i veckan.

F ö tycker jag det säger allt om ambitionsnivån när man i databaserna hos bemanningsföretag och rekryteringsfirmor kan uppge hart när obegränsat antal yrkestitlar man vill söka på, medan man hos Arbetsförmedlingen bara får ange fyra. Fyra!

Mitt besök på Arbetsförmedlingen idag har lärt mig hur man behandlar kunder respektlöst och förnedrande, samt den verkliga innebörden i uttrycket byråkrati.

Jag ska nog sätta upp det på mitt CV.

(P.S Till och med hissarna var byråkratiska. Hissen stod inne, men indikerade "upp". Trots att den står still och ingen nyttjar den så går det då inte att gå in och trycka "ner". Först måste man gå ut, stänga dörren, trycka på "ner", vänta på att hissen ska byta indikator och sedan kan man åka ner. Skitsmidigt.)