Idag en svacka

90 dagar. Vissa hinner åka jorden runt på den tiden. Andra får vänta så pass tills de får A-kassa. 90 dagar! Och hur ska man betala räkningar under den tiden? Jag vet, man har ansvar för sitt eget liv och allt det där, men det är ju inte som om studenter skulle kunna stoppa undan sparpengar för att överleva de där 90 dagarna. Och eftersom man inte får tjäna mer än en viss summa per år, utan att det blir en massa krångel som gör att man inte tjänar på att jobba, så kan man inte jobba så att man uppfyller "arbetsvillkoret" i A-kasseförsäkringen heller.

Man är fast.

Varför ska jag gå på det där förnedrande mötet på fredag nu för? Det är ju ingen risk att jag hinner vara arbetslös i 90 dagar i vilket fall som helst. (Positive thinking, you know!) Jag kanske borde känna glädje över det, men än så länge har jag bara arbetstider för 1 (EN) vecka i Februari, så det är klart att jag får magsår.

Och inte blir det bättre av att jag satt hoppet till alla ASAP-jobb i Skottland. Japp, jag kan komma redan vecka 7 om ni vill. Nähä, för de behandlar bara ansökningar från folk som redan bor i UK. Vadihelvete. Jag säger ju att jag kommer direkt!