Identifiering av tsunami-offer

Det finns två åsikter jag har hört en hel del de senaste dagarna:
1) Att UD borde offentliggöra listan över saknade personer, så att man kan få veta om man känner någon och kanske även vet om den är saknad eller inte.
2) Att det borde finnas en websida med bilder på upphittade människor, så att anhöriga smidigare kan hitta de sina och identifiera dem.

Jag har två åsikter själv på dessa punkter;
1) Inte än.
2) Absolut inte!

Vad gäller listorna är de både ofullständiga och opålitliga, de ändras ideligen. Vi vet inte ens om alla saknade var i området, en del av dem kan ligga på en strand på andra sidan halvön och inte fatta någonting, andra kanske befinner sig i Kina. Det vore onödigt att publicera namnen och skrämma upp släkt och vänner i onödan - och bjuda in skruppelfria inbrottstjuvar. Bekanta till min morbror semestrade ca 6 mil ifrån katastrofområdet i Thailand. De fick kännedom om katastrofen först på nyårsafton. Alla som varit på solsemester vet att tiden har en tendens att stå stilla under veckan. Det finns ingen tv på stranden och alla är inte som jag, som letar upp ett internetcafé direkt, en del lyckas faktiskt undvika Världen en hel resa (se; min familj).

Någon gång kanske listorna offentliggörs, jag vet inte. Men det borde isåfall inte göras förrän man "med säkerhet" vet att personerna saknas och anhöriga redan hunnit vidta åtgärder hemmavid. För de närmast anhöriga behöver nog ingen lista, de vet ju om de saknar en bror eller en hustru. Resten av oss får fortsätta att läsa de lätt förvirrade sjukhuslistorna och efterlysningarna anhöriga publicerat på internet. Hur var det med Estonia, blev passagerarlistorna någonsin offentliga?

Vad gäller bildpublicering, i någon form, så säger jag ett bestämt nej. Har du sett en död människa som är några dagar gammal? Har du sett en död människa som legat i vatten? En som legat i värme? En som börjat ruttna? En som gjort allt ovan? Det är ingen vacker syn. Det är nästan omöjligt att känna igen en sådan människa. Lägg därtill blåmärken, mörbultning och skador orsakade av vassa objekt så är uppgiften ännu svårare. Traumat synen kan orsaka är nästan av underordnad betydelse, det är lättare att identifiera dessa människor med tandkort, fingeravtryck och DNA. Jo, fingeravtryck kan man faktiskt ofta ta av även såpass förvandlade kroppar, även dem som legat lång tid under vatten. (Kruxet där är väl bara att hitta något att matcha med, men det kanske anhöriga i Sverige kan hjälpa till med. Någon personlig pryl måste man ju kunna ta fingeravtryck ifrån. Undrar om en nationell insamling av detta görs förresten?) Låt foton bli den absolut sista utvägen, inte den första.

Man skulle ju däremot kunna tänka sig att den här katastrofen skulle ge vatten på kvarnen åt dem som vill införa ett nationellt DNA-register. Detta är faktiskt en situation då jag skulle gå med på att ett sådant används. Men inte i brottsbekämpning, det duger det inte till.