Slutet gott, allting gott

Nyårsafton tillbringas vid köksbordet där jag skriver... nej, fipplar... uppsats. Fick mycket positiv feedback från handledaren men sitter här och pysslar med små finjusteringar. Ni vet, sånt där pillerjobb som egentligen tar längre tid än man tror när man från början säger "nämen, det lämnar jag till sist". Det är dock oerhört kul! Det här är verkligen mitt ämne och mitt ämnesområde - gränslandet mellan juridik och kriminologi. Och med risk för att låta som en total galning - jag sov lika oroligt som ett barn före julafton inatt och i det närmaste skuttade ur sängen när klockan ringde kl 7 imorse. De som känner mig vet hur otrolig den bilden är...

Uppsatsen ska in till handledaren på måndag för bedömning om huruvida den är färdig att opponeras på. Vi tror båda att den kommer bli så klar, men med avbrott för morfars 80-årskalas imorgon så vet jag ändå var jag kommer tillbringa de närmaste dagarna.

Ikväll kör jag så länge jag känner för, men tror ändå att jag kommer förflytta mina mysbyxor till soffan vid niotiden för lite mysfilm. Och även om jag ska upp kl 7 imorgon igen så vet vi ju alla att det inte är någon idé att gå och lägga sig före midnatt, för man blir väckt i alla fall. Så...

Gott Nytt År!!!
Måtte detta år aldrig komma åter.

God Jul allihopa!

Som ni säkert märkt har livet kommit emellan för bloggandet under december. Och med tanke på att jag måste jobba järnet om jag ska hinna få in examensuppsatsen i tid så lär bloggandet halka efter åtminstone till 4 januari också. Men så fort läget är stabilt igen så ska jag ta igen allt jag velat skriva om!!


Men nu tänder jag ljuset och gör redo för jul. Jag har redan fått bästa julklappen jag kunnat önska mig - en jul tillsammans med familjen - så nu återstår bara att ta fram den redan traditionella "Glasgow Nedivity play" och önska från mig själv till er alla

En Riktigt God Jul!

Om mitt liv vore en film - soundtracket

Gjorde nyss en tillbakablick i bloggen och stötte på en kul grej som jag tydligen gjorde sommaren 2007. Idag har jag ca 6GB musik på min ipod av vilka ca 120 låtar är julsånger. Vore kul att se hur juligt bisarrt svaren kunde bli...

Gör så här:
1. Öppna iTunes/winamp/media player/ipod/et c.
2. Välj Shuffle
3. Tryck på start
4. För varje fråga nedan, skriv sången som spelas
5. När du går till en ny fråga, tryck för nästa sång
6. Ljug inte och försök inte låtsas att du är coolare än vad du är!

Här är mina svar:

Öppningsmusik: Lost on the stoop - David Powter
Första dagen i skolan: Spending my time - Roxette
Jag blir kär: Fairytale - Alexander Rydback (jaklar, har jag inte rensat den...)
Vi gör slut: All you zombies - The Hooters
Studentbalen: Happy ending - Mika
Mental krasch: New one - Keane
Flashbacks: American idiot - Green Day
Jag och kärleken blir ihop igen: Children - Robert Miles
Bröllopsscen: Edge of the world - Runrig
Slutstrid: Runaway train - Soul Asylum
Dödsscen: It's a heartache - Bonnie Tyler
Begravningssång: Julpotpurri (NU kommer julmusiken!)
Finalsång: Mirror Mirror - Herreys
Eftertexten rullar: Throw the R away - The Proclaimers

Eh... ok?

Boktipset rekommenderar inte...

... den där boken med Erotiska Noveller som min novell är publicerad i - men som ingen vet att jag skrivit eftersom jag heter "Eva Dahlberg"...

Dyr som fan var den. 175kr inkl frakt för pocket. Över 300 för en inbunden. Jag fick boken idag med posten. Hm...

Visst, det är en bok. Men för mig ser det mer ut som en upptryckning av egna texter. T ex så hade inte texterna redigerats utan alla var i sitt originalformat. D.v.s. vissa skrev stycken i bokform, andra skrev i "dataform". Alltså, istället för indrag så hoppade man över en rad, så som jag skriver i detta inlägg t ex!

Resultatet blev amatörmässigt. Och ärligt talat undrar jag om boken säljs i någon butik alls, förutom kanske i nån "sponsrad". Tänker t ex på den där butiken i PUB, men dit har jag inte gått tillbaka så det vet jag inte. I annat fall får man beställa från förlaget.

Dessutom tror jag nu ännu mindre på Amelias arroganta svar på min begäran att de ändrar mitt namn i boken så att det står med. De menade att det inte finns någon möjlighet alls att gå in och ändra nu. Men med tanke på att boken inte ens är redigerad utan bara består av text på text på text så slår jag vad om att det ligger en word-fil på en hårddisk som man hur enkelt som helst kan ändra i. I värsta fall är det väl en PDF-fil och då kan det vara knepigare, men jag visar gärna hur man gör!

Äh, eller så släpper vi det. Boken är ingen jag rekommenderar i vilket fall. Gå till pocketshop istället och köp en bok som ser ut som en bok - d.v.s enhetligt redigerad.

Kära tomten,

Det är sant som de säger, att den friske har många önskningar men den sjuke bara en. Nu är jag ju i och för sig inte sjuk, men med allt som händer just nu - både med mig och omkring mig - och med allt som virvlar i huvudet, så önskar jag mig egentligen bara en julklapp:

Att jag själv och alla jag håller av får må bra.

Det inbegriper även dem som kanske inte tror att jag bryr mig, eller som tror att jag inte tycker om dem. Jag både bryr mig och tycker om dem. Det inbegriper även dem som tror att de förtjänar sin situation - det gör de inte. Jag älskar er alla!

Så kära tomten, åt oss alla önskar jag ett Gott NYTT år.

Jag älskar tyska julkort!

Fick en talong om att hämta ut nåt på posten. Trodde först det var en bok jag beställt och tyckte väl att det verkade mysko att den inte kunde stickas in i brevinkastet.

Men det var ingen bok - det var ett julkort! Från Tyskland! Med choklaaaaad!

Ni som följt bloggen en längre tid kommer kanske ihåg den tyska kompisens kompis som jag hjälpte i våras med att fixa en bok, och som försökte hitta Ferrero Kisschen (choklad) att skicka som tack. Men det visade sig att chokladfabriken hade sommarstängt, så istället skickade hon en hel låda annan choklad.

Hon skickade nu ett litet julkort. Och en hel vadderad påse full med Ferrero Kisschen!

Jotack, pappa gillade chokladen. Och det gör jag med. Får väl se till att vi tillsammans käkar upp den innan den går ut i datum. Så som hände med den där lådan choklad...

Vad gulligt av henne!

Det roliga är väl att sedan den där boken så har vi hakat upp med varandra på Facebook, och nu pratar både jag, kompisen och kompisens kompis om att ses tillsammans. En fördel med att tekniken fört oss alla närmare varandra i världen.

På min gata i staaaan, där bor en fru...

En kvinna pratar i telefon med försäkringskassan:
"Jag har fått tillbaka blanketten för att jag inte fyllt i namn och personnummer på barnet. Men, måste ni verkligen veta vilket barn jag vabbar för (=är hemma för att barnet är sjukt)? Alltså, jag har tre ungar hemma, inte kommer väl jag ihåg vem av dem som var sjukt!"

Du kan ge världens bästa julklapp - gratis!

Det är ingen överdrift, fick jag veta när jag lämnade blod i veckan. Det ÄR brist på livräddande blod på sjukhusen varje jul. Ja, hela tiden egentligen, men enligt en sköterska torkar det upp extra inför jul. Hennes teori var att vi alla har så mycket annat att stå i att vi glömmer bort halvtimmen på blodcentralen. Och det är synd, för människor fortsätter skada sig och bli sjuka även när Kalle Anka hoppar runt i rutan.

Jag har den vanligaste blodgruppen, A+, och när jag la mig bekvämt tillrätta i blodgivarsängen utbrast sköterskan spontant:
"Gu vad skönt, äntligen en A:are! Du är efterlängtad."
Jag kunde så klart inte låta bli att undra om de sugit på min påse ända sedan september... men det visade sig att veckan före så hade en människa under en operation behövt tvåhundra påsar blod. 200!

Precis som de vanligaste storlekarna och de populäraste grejerna i affärerna tar slut först så är det ständig brist på den vanligaste blodgruppen. Också.

Jag lät dem gärna ta lite nytt blod från mig. Ärligt talat rodnar jag nästan när sköterskorna visar sådan uppskattning för oss blodgivare. Visst är våra deciliter välbehövliga, men tänk på vad VI får:
* Gratis hälsokontroll året runt. Blodtrycket kollas varje gång och tester görs på varje påse efter vissa saker, t ex HIV.
* Nytt, fräscht blod. Det piggar upp hela kroppen att få bli av med lite gammalt och skapa lite nytt blod då och då.
* Fika. Smörgås, kaffe, te, juice, kakor...
* Present. Allt från t-shirts och termosmuggar till pocketböcker och trisslotter. Och jag kan rekommendera deras hud- och handlotion.
* Då och då även extra överraskningar. Nu fick jag t ex en julchokladask.
* Dessutom är det, faktiskt, rätt rofullt att få sig den där halvtimmen avkoppling. Halvtimmen inkluderar väntetid, tappning och fika efteråt.

Så, varför inte ge både dig själv och andra en gratis julklapp i år - och sväng förbi blodcentralen på väg till eller från jobbet!

Är du, som jag, spruträdd så har jag två ord på vägen - kognitiv beteendeterapi. Blodsyrrorna är från en annan planet än de halvt aggressiva skolsköterskorna. Ge dem en chans så kanske du, som jag, efter några gånger till och med blir av med obehaget. Ännu en fördel med att bli blodgivare.

God Jul!

Fredagsfyran om böcker

1. Vilken bok önskar du dig mest av allt just nu?
Vet du, jag funderade just på det, men kunde inte komma på nån. Bara Nemi, seriebok nr 7. Har kollat flera bokhandlar, men det finns inget just nu som fångar mitt intresse.

2. Har du köpt några böcker som julklappar i år?
Har inte börjat köpa julklappar än. Faktiskt! Allt är försenat i år.

3. Brukar du ge bort film som julklapp, som dvd eller biobiljetter?
DVD är en klassiker, det finns alltid filmer som folk önskar och det är smidigt ifall man inte hittar något "perfekt".

4. Vilken är den bästa bok du läst i år och vilken är den bästa film du sett i år?
Bokledes har det banne mig varit ett skralt år i år, vad gäller böcker som sticker ut. Minns i och för sig inte vad jag läst i år och förra året, men undrar om inte den där "Odygd och vanära i Stockholm" varit den bästa, och det är en forskningsavhandling egentligen!

Filmledes visade det sig (när jag kollade efter) att jag sett många bra på bio i våras. "Fireflies in the garden", "Is anybody there?", "Shifty" och "50 dead men walking" utmärkte sig. Måste jag välja bara en av dem så väljer jag... "Fireflies in the garden", mycket tänkvärd och fin film om familjer, hemligheter, brist på kommunikation och förlåtelse.

Det var en gång...

Under en paus på utvecklingsdagen idag hamnade jag i samspråk med en grupp kvinnor. En av dem uttryckte något som jag tyckte lät väldigt märkligt.

Vi kom på något sätt in på sagor och historier, och landade vid Bröderna Grimm och H.C. Andersen. Så säger en kvinna:
"Det fantastiska är ju att många av de stora sagoberättarna inte hade några barn. Tänka sig, och ändå kom de på såna fantasifulla historier."

Jag rynkade pannan så att jag fick skrynkliga tår. Ändå? Vad då ändå? Har man ingen fantasi om man inte har barn? När uppstod den kopplingen? Jag förstår inte...

Och det där har jag funderat på hela dagen. Skulle mammor och pappor vara bättre sagoberättare än någon annan?

Nä. Det är ju helt befängt. Det enda som krävs är att man bevarar fantasin man fick som barn. Tomtarna försvinner inte från under träden, älvorna slutar inte dansa i morgondimman och spindlarna upphör inte att styra över källaren. Det är bara vuxna som förlorar fantasin.

Kvinnan måste ha sagt fel. Hon menade säkert att det var fantastiskt att många av de stora sagoberättarna kom på såna fantasifulla historier för att de inte hade glömt hur det var att vara barn.

St Andrew's Day Top 10

Bara för att det är Skottlands nationaldag idag så tänker jag lista tio saker som jag just nu saknar från Skottland. Inte alla är självklara, en del verkar nog rent vansinniga, men ändå... samtidigt som jag i vissa fall uppskattar den bekväma tillvaron här så kan jag sakna omständigheterna därifrån, på sitt lilla sätt. I andra fall har jag vant mig så pass att jag nu kan tycka det är lite jobbigt att vänja om mig. Eller snarare, jag försöker hitta balansen.

Det här är ingen lista över vad som skulle vara bättre på det ena eller andra stället. Sverige och Skottland har sin charm. Inte heller är det en uttömmande lista, men jag kan ändå sakna:

1. Jag tänker tanken nästan varje morgon och kväll. Det är sjukt att jag sitter på sängkanten i bara trosor - och tycker lägenheten är så varm att jag öppnar balkongdörren! Jag menar, i Skottland hade jag för det första sovit i både långkallingar, strumpor och polotröja, och dessutom huttrat under två täcken. För det andra hade det nog inte spelat någon roll om jag öppnat fönstret, för det var väl typ lika kallt inne som ute... Sjukt att jag nu har balkongdörren öppen i princip varje dag! För att inte tala om hur sjukt det känns att kunna knalla runt naken i badrummet och söla ordentligt vid duschandet. Det gör inte ens något att vi har fått en energisnål duschslang, vilken ger mindre sprutt, för det är ändå varmt i luften!

2. Kappan med pälsmuddar som kompisar där borta kallade för "road kill", en skål full med hål som är gjord av kaktus och som jag fått av J när hon var i sydamerika - och nu senast mjukisrenen med griffeltavlan där man räknar ner till jul. Allt detta och lite till kände jag mig tvungen att offra i flytten för att orka baxa kartongerna till fraktfirman. Idag ångrar jag att jag inte skickade en kartong till.

3. "w/c (week commencing) 30 Nov" vet jag precis när det är - men när sjutton är "vecka 49"?! På tal om tid så var det ju så att jag lärde mig att om något började kl 7 så var det bäst att bestämma tid till halv sju, eller till och med kl 6, för antingen kom folk en kvart sent eller Prick, men det var inget man visste från en gång till annan. Nu har jag dock upptäckt att jag så småningom föll in i denna skotska tidsuppfattning själv. Döm om min förvåning när jag en dag upptäckte att jag Alltid var sist till mötena på jobbet - när jag kom prick på utsatt tid eller en minut före! Tydligen ska man vara på plats fem minuter innan, minst, svensk tid...

4. Det rycker i armen nästan varje gång jag ska ut och åka buss. Och varje gång en chaufför bromsar in och stannar för att sedan behöva starta om igen eftersom ingen vid hållplatsen skulle med, då tänker jag att jag borde föreslå för SL att införa "vinkning" här också. Det är inte bara vinkningen jag kan sakna, jag kan till och med sakna de skrangliga bussarna (så trånga, men märkligt nog verkade det rymmas lika mycket folk som på en SL-buss), "thanks, driver" och till och med fifflet med att kolla om man hade jämn växel. Fast det behöver inte SL införa.

5. Det är trist att följa diskussionerna på "Trail Magazines" bergsvandrarforum, kolla på film/tv eller bläddra i böcker när man sedan inte kan bestämma sig för att testa "den" rutten eller det berget till helgen. Inte nästa helg heller.

6. Inga maskerader eller frågesporter på fredagarna. Ingen "Food Friday" eller pubrundor. Ingen karaoke och inga löptävlingar i kontorslandskapet. Inga dekorationstävlingar. Ja, knappt några dekorationer alls. Jag saknar uppsluppenheten på min förra arbetsplats. Det blev liksom kul att gå till jobbet även när jobbet inte var något kul...

7. Det är flottigt, kvalmigt och sitter kvar i näsborrarna i åratal, men jag kan ändå sakna lukten/stanken av chip shops när man går hem om kvällarna i Glasgow. Just för att det doftar, tja, Glasgow.

8. Tennents. Vi som inte är jätteöldrickare utan vill ha lättdrucken lager som i princip inte smakar något, vad ska vi dricka när det inte finns Tennents att välja på? F ö saknar jag - faktiskt - den superäckliga jäststanken från bryggeriet när vinden låg åt fel håll... Och när man kom till bryggeriet visste man att man nästan var hemma. Jo, det var väl just det, Tennents blev som 'hemma'. Ja, och så saknar jag "Jabhi Kushi Tabhi Tennents"-reklamen. Fast vem gör inte det?

9. Stålskrot vs. juleljus vid George Square. Varje höst såg det ut som om Skrot-Nisse varit framme, och varje december lös George Square upp hela vinternatten. Mysigt och gräsligt på samma gång.

10. Jag tänker på det varje dag, och saknar det lika ofta. Skottarnas humor, engagemang och stolthet. Visst, jag kan väl tycka att de beter sig som obstinata tonåringar ibland när de "Försvarar sin Ära" i tid och otid (män + bråk eller kvinnor + höga röster är exempel på hur det kan ta sig uttryck) men ändå. Å andra sidan visar sig engagemanget genom att de ständigt tar sig tid för småprat och att människor faktiskt kan lägga sig i t ex på bussen, både när någon behöver hjälp och när någon beter sig illa. Ibland kan dock det sista övergå till att "försvara sin ära" och då blir situationen ännu värre... och ännu mer intressant för en reflekterande själ som jag! Humorn brukar dock genomsyra även dessa situationer - om inte annat genom att resten av bussen skrattar, åtminstone när det hela är över. För att inte tala om humorn i reklam, tidningar, tv och hos alla samhällsaktörer. Jag minns så väl när skotska polisen fick en kurs i polskt lynne, för att polackerna hade svårt för skämtande poliser...

Jag kan sakna det. Framförallt idag, på skotska nationaldagen.

Kulturfrågan om Klimatfrågan

1. Vad tror du? Är det domedagsprofeter som pratar om klimatkrisen, eller är det ett reellt hot för mänskligheten? Tycker du att klimatfrågan är en av de viktigaste samhällsfrågorna, eller någon annan fråga viktigare?
Nej, jag tror inte på domedagsprofeterna. Och här är varför:
* vikingarna bosatte sig på Grönland för att det var så varmt och det fanns bördig och fin jord. De fick flytta mot Kanada för att isen tog över.
* Det var inte alls länge sedan i tidshistorien som nästan hela Sverige låg under vatten. Höga Kusten heter höga kusten just för att långt där uppe på berget så gick en gång kustlinjen.
* Det har varit mycket varmare i t ex Sverige.
* Det har också varit mycket kallare.

Kort sagt, det är helt naturligt att klimatet svänger mellan århundranden och årtusenden och att det både blir tropik, hav och istid på samma plats. Och hur förklarar man alla dessa "klimatkriser" före 1700-talet då bilar och allsköns utsläpp inte fanns? Nej, jag tror förändringen är helt naturlig, precis som jag alltid hävdat. Vi får bara lära oss att anpassa oss efter svängningarna. Nu är det kanske dags att befolka Lappland igen! F ö minns vi väl alla istidsvarningarna för tio år sedan...

Jag tycker svält, snedfördelade resurser, utsugning av svaga stater, människor som varken har mat eller husrum samt AIDS är viktigare frågor i dagsläget.

2. Hur långt är du beredd att gå för att hindra att vi hamnar på - innan år 2100 - sex grader (= total humanitär/jordlig katastrof eller åtminstone 2 meters vattenhöjning (hejdå kustnära städer hejdå arkipelager)? Sluta köra bil? Sluta flyga? Sluta prylkonsumera? Bo mindre, och mindre varmt?
Som sagt, jag tror inte det är nödvändigt. F ö skulle jag bara vara beredd att bo mindre varmt, för jag har ändå vant mig vid Storbritanniens svinkalla hus. Ah, och de bor svinkallt men skitar ändå ner. :-)

3. Apropå hot och undergång: Har du tips på någon bok som tar upp det och som du tycker är bra?
Det vimlar inte direkt av undergångsböcker i min bokhylla... Någon gång ska jag läsa "Liftarens guide till galaxen". Jag gillade filmen, så den kan jag väl rekommendera!

4. Om det blev förbud mot bilar, för att rädda klimatet: skulle du ställa upp på det?
Inte en chans, för de som föreslår detta ser uppenbarligen inte den stora bilden. Världen så som den ser ut idag bygger på att man INTE ska vara isolerade som för tre hundra år sedan.

Sökmotorstopp November 2009

Det var ett tag sedan sist, men nu tyckte jag det var dags att se hur Googlarna hittar hit. Alltid lika intressant att se hur sjutton vissa har hamnat här! Och som vanligt är jag inte sen att hjälpa till där jag kan:

Lejonkungen om haggis - Ja, vad kan han ha sagt? Skicka svaret på ett vykort markerat "dåliga djungelvitsar".
Irland Nordirland skillnader - Det ena ligger norr om det andra...
Hur hög är Globen - 85m. Och fråga mig fortfarande inte hur jag vet det.
Glasgow politik - Det roligaste är väl att det är omval i ett eller annat kvarter stup i kvarten, för varje gång en politiker lämnar ska en ny i just det distriktet väljas, och de verkar lämna närhelst de har lust...
Pc carina anirac - Inte för att jag vet om det är Politiskt Korrekt (pc) men Carina baklänges blir faktiskt Anirac!
Globen r hg - Vad den än är, nog sjutton är den i kg i alla fall?
Argyle uttal - I Skottland ligger betoningen på andra stavelsen, d.v.s "argYle". Hos Dressmans tröjor ligger betoningen tydligen på första stavelsen...
Fotbollstaktik enkla tips - 1) Full fart framåt. 2) Håll tätt bakåt. 3) Gör fler mål än motståndarna.
Skillnad E301 och E104 - Om det inte är tillsatser vi talar om utan blanketterna när man byter land inom EES så kan jag hjälpa till. E301 visar om man varit försäkrad för arbetslöshetsersättning och E104 om man varit försäkrad för sjukpenning och föräldrapenning i landet man nyss bott och arbetat i. Jag kan också upplysa om att det tog mig över två månader att få ett från Storbritannien, så ansök i god tid...
Pepparkaksdeg test - Jag hänvisar till mitt eget test från 2003, det står sig än!
Att ta vid tandinflammation - En redig whisky skulle jag rekommendera!
Pölsa med lamm - Med får så hade det varit Haggis, så... med lamm...? Turkisk haggis?
Opponering på uppsats pappa kom hem - För jag längtar efter dig.
Tresemme sverige - He, he, jo det har jag nog skrivit om på min blogg... Finns på ICA och Konsum - gå och köp! Och känn hur mjukt och glansigt håret blir. Och glöm inte att emaila TRESemme och säg att "Carina i Sverige" ska ha provision...
Bästa adventsångerna - 1) Nu tändas tusen juleljus 2) När vi tända första ljuset i advent 3) Hosianna Davids son
Säng drottningholm kommentar kungssängen - Åh, jag slår vad om att det är en rolig punchline på den historien! Nån som kan den?!
flickmusar - Eh, jag visste inte att de hade kön... trodde de bara hette datamusar...

Hem ljuva hem

Ibland vet man var man hör hemma. I måndags fick jag en sådan påminnelse när jag besökte polisen med anledning av min examensuppsats. Jag kom in i huset och redan där kändes det rätt. Det låg liksom i luften, hemkänslan. Till min överraskning fick jag dessutom ett eget kontor(!) att sitta i de timmar det tog för mig att gå igenom materialet jag fått tillgång till. Där fick jag obegränsat med tid att känna in mig i stolen, skärmsläckaren, anslagstavlan... Det tog mindre än en kvart innan det kändes Rätt, innan jag kände mig Hemma.

Jag fick nästan lägga band på mig för att inte släntra ut i personalrummet, ta mig en kopp och snacka skit en stund med 'arbetskamraterna'. Framförallt när jag överhörde ett gäng som med mycket barnslig och grabbig humor filosoferade över kroppsliga besynnerligheter som jag banne mig bara tror att karlar funderar över...

Jag jobbar på en annan myndighet nu. Inget fel på den myndigheten, det är lika fullt med regler och undantag att balansera där, men... det är liksom inte Rätt. Det är inte Hemma.

Nu ska banne mig uppsatsen bli klar, så jag kommer Hem någon gång!

Har du sett denna man?

Eller hans vän Rudolf eller Nisse? Eller pepparkakor, granar, paket, snögubbar, tomteluvor, kulörta kulor eller något annat juligt på en rulle kökspapper?

Jag är i den lägliga positionen att både kökspapper och toapapper måste inhandlas. Eftersom jag har myspysig jul hela december så tänkte jag för en gångs skull köpa riktigt kitchigt papper med julmotiv. I normala fall har jag vid den här tiden haft hela skåpen fulla av papper så det har känts dumt att inhandla enkom.

Affärerna håller ju nu på att svämma över av julgrejer. Döm därför om min förvåning när jag kikat in i en handfull affärer av olika storlek och koncern - utan att hitta det jag söker!

Toapappret är fixat. Lambi sålde toapapper med snögubbar som bar tomteluva. Jag trodde i och för sig att Lambi var ett "bra" märke, men det är ju rena flisfabriken att torka sig i baken... Nåväl. Så mycket papper man behöver så kommer ju de där sex rullarna åtminstone vara slut till trettonhelgen.

Efter mycket letande hittade jag även Lambis, tja, ursäkt till kökspapper. Det var EN sträng i ena kanten med typ mistlar... kunde lika gärna ha passerat för lingon...

Jag vill ha tomtar och pepparkakor och glada julmotiv. Någon som har sett det på kökspapper i någon affär inom Stor-Stockholm? Ge mig adressen så åker jag dit bums!

Jungfrulyssning

Hur gör ni när ni precis har köpt en ny CD? Har ni någon procedur, något speciellt sätt att så att säga jungfrulyssna på den?

Jag tänkte på detta för en stund sedan när jag hade köpt Kents nya (tjoho!) CD "Röd".

I tonåren hade jag en speciell tradition. När jag köpt en ny CD kunde jag inte bara lägga den i stereon och slölyssna i bakgrunden, eller herreminje, behöva avbryta och bara lyssna på några låtar då och då. Nä, istället låste jag in mig på rummet och släckte lampan. Sedan lade jag mig på sängen, skruvade upp volymen (för första gången måste musiken få fylla rummet), blundade och sedan lyssnade jag igenom skivan från början till slut. Sedan kunde jag börja hoppa runt, lyssna på favoriter, kolla igenom texthäfte och slölyssna.

Det var så där i flera år, att första gången jag lyssnade på en CD så släckte jag lampan och lyssnade från början till slut.

Det första jag gör idag - är att stoppa in CD:n i datorn, rippa den och stoppa in den på ipoden så att jag kan lyssna "på språng". Sedan kan jag lyssna på stereon, fast oftast inte lika koncentrerat. Som när man lyssnar på ipoden.

Intressant utveckling...

5-årsplan

Pratade livet med brorsan och hans fru i helgen, och kom på en sak. För första gången i mitt liv så har jag en femårsplan. Jag hörde liksom mig själv prata och det var mer än bara löst prat om "det vore kul ifall" eller "jag önskar att" eller "tänk om". Man vet ju att när människor börjar meningar med något av dessa så är det troligen inget som kommer ske, för det är inte konkret klart ens i deras huvuden, det är ingen plan.

Men när jag pratade om framtiden så var det i termerna "först ska jag" och "sedan ska jag"... och det var då jag insåg att jag inte bara pratade drömmar och önskningar utan planer för saker jag konkret planerer att göra. Med tidsplaner, för att planerna skulle funka inom avsatt tid. Fem år.

Som att flytta till en tvåa - inte för att få plats med en massa grejer. Utan för vad som kommer Sedan. Av samma skäl är jag inte längre lika flexibel vad gäller bostadsområde. Jag har t o m insett att huset tvärs över gatan nog skulle duga. För det är ett bra område för vad som kommer Sedan. Dessutom är mina arbetsplaner att ha ett fast heltidsjobb i en viss tid, och ett jobb jag vill komma tillbaka till. Det är min ambitionsnivå, att ha ett jobb jag trivs såpass med att jag gärna kommer tillbaka - efter barnledigheten.

För det är min plan. Inte min önskan eller dröm, utan plan. Nu ska gudarna veta att det inte är lätt, än mindre utan karl och i den här åldern, men... fem år. Det är dags att den här mamman får barn att vara mamma åt också.

Det kostar... pengar?

Det är ju inte så konstigt att man byter grundvaluta, d.v.s. valuta man jämför allt mot, när man byter land. Det konstiga händer just i själva bytet. Det är en tid av ovisshet, när man går runt och chansar på att saker kostar rätt...

Jag har snart bott i Sverige i ett halvår (bara ett halvår?!) men har inte riktigt kommit in i svenska kronan än. Dessutom har jag bara fått en och en halv lön så jag har inte riktigt... jag menar, jag har inte någon som helst koll på hur den förhåller sig. Hur långt den räcker och vad som är prisvärt i förhållande till lönen. Det är det jag försöker lära mig, och det är det som gör mig till tillfällig drottning i korkade affärer.

Låt mig ta några exempel. Vi antar att £1 = 12kr. Jag vet att kursen ligger lite lägre nu, men den låg där förut så jag är van att räkna med det... Ok, ni ser, redan där justerar jag så att jag "vet hur jag tänker". Nåväl:

A) En viss vara kostar i Skottland 50p. Jag vet då att den går att få för 35p så jag tycker det är dyrt och köper den inte. I Sverige ser jag samma vara och ser att den kostar 5.90kr. Spontant så låter det inte så farligt, så jag köper den. Men 5.90kr och 50p är samma sak... Har jag gjort en dålig affär, eller är den bra med svenska mått mätt?

B) Jag ser en vara i Sverige som kostar 24.90kr. Jag gapar och frustar att jag aldrig i livet skulle köpa något så dyrt. 24.90 - för det där?! Men 24.90kr är drygt £2. Det är ju inte så farligt, det skulle jag lugnt kunnat unna mig, för den varan är så bra/god/ett så sällsynt köp.

Och så fortsätter det. 119kr för en t-shirt? Va, skulle jag lägga £10 på det där när man kan få två t-shirts för £10 på New Look!

295kr för en bokhylla? Oj, det var billigt! Men... samma bokhylla i Skottland, för lite under £25, det tyckte jag var alldeles för dyrt.

I slutändan går jag därför runt i ständig monetär förvirring. Jag försöker jämföra med vad jag hade sagt om priset stod i £, samtidigt som jag försöker lära mig hur priset i kronor förhåller sig till andra priser i kronor, och hur de priserna förhåller sig till vad jag har att spendera...

Jag har upptäckt en vattendelare runt 10-12kr. Under det så skulle priset ha stått i pence i Skottland, och jag antar på något sätt att priset i kronor är prisvärt, oavsett hur det förhåller sig... 3.90 ser inte så dyrt ut - även om det kanske är det om jag vetat att det i "alla andra affärer" kostar 2.50kr. Pence är liksom småpengar, så ören hit och dit får min hjärna för sig inte spelar så stor roll.

Så fort priset är över 10-12kr dock. Då! Om något kostar 59kr så tvekar jag, för det ser så himla mycket ut... Men hade detta något kostat en "fiver" i Skottland så hade jag nog slagit till utan att tveka. Kanske hade jag köpt två.

I förlängningen innebär detta att jag försöker övertyga mig själv om att jag tänker fel, vilket leder till att jag tänker, just det, fel. Ser jag en vara för 59kr så tvekar jag - men så kommer jag på mig själv och tvingar mig själv att inse att det säkert inte vore så farligt i "skotska pengar" - så köper jag varan trots att det svider - och så inser jag att det nog var lite dyrt i alla fall...

Det är en lite läskig tid just nu. Det känns som att jag går runt med skygglappar, balanserar med tungan i mungipan, håller andan och hoppas att saker går runt. Fast det börjar sätta sig mer och mer - tack och lov. Tills dess... tja, det lär knappast vara mitt fel om svenska folket inte spenderar tillräckligt för att vända på lågkonjunkturen!

Atchjoo nöff nöff!

Till min förtret måste jag erkänna att den här svininfluensagrejen påverkar. Även mig. Jag tror att det som gör att jag långt om sider börjat hålla ett öga på den trots allt (till skillnad mot vad jag gjorde t ex med fågelinfluensan...) är att det är sådana märkliga fall som det går dåligt för. Friska 60-åringar, 30-åringar och 3-åringar. Och dessa friska fall blandas friskt (sic!) med många som haft underliggande medicinska problem. D.v.s. svininfluensaviruset har påverkat denna underliggande grej och gjort saken ännu värre än vad den varit om människan varit frisk. En av dem som dog i Storbritannien hade cancer utan att veta om det.

Och det är nog det som slagit rot i mig. Han visste inte om att han hade cancer. Så även om vi kanske känner oss friska till vardags - tänk om man ändå går runt med en liten tumör man inte hunnit känna till?!

Då kan jag inte riktigt rycka på axlarna längre. Det var ungefär då min inställning till influensavaccin gick från Tvärnej till Tvärkanske. Jo, för än säger jag inte tvärja... Jag har gått så långt som att anmäla mig på jobbet så att jag får spruta via företagshälsovården. Då köper jag ännu lite tid, och så får vi se hur jag gör när jag väl står där i kön vid lunchrummet. Eller var de nu kan tänkas utföra denna massvaccinering.

Har jag tur har baconfebern blåst över tills det är min tur. Eller så passerade den min nos alldeles nu. För just nu är jag sjuk så då är jag räddad. Jag trodde det var en förkylning i helgen men efter att ha varit död i två dagar tror jag nu att det är något slags influensa. Och jag läste någonstans att kroppen bara kan handskas med en influensa i taget, så om man redan blivit attackerad av ett virus när svininfluensaviruset attackerar, då får det inget fäste. Tadaa! Anfall är bästa försvar.

Fast så var det ju det där med att veta vilket virus man blivit attackerad av. Det är ju inte som att man ser på uniformerna vilken sida de tillhör, virustrupperna.

Just därför har jag hållit ett vakande öga på min hosta och andning, eftersom jag förstått att svininfluensan ger andningsproblem. Och eftersom man inte kan/får ta prover om man inte visar starka symptom så tänker jag att det först är när jag fått svåra andningssvårigheter som man kan bringa klarhet i vad jag har. Som extra åtgärd har jag därför varit noga med att inte sova på rygg, utan i framstupa sidoläge... ja, ungefär som jag brukar sova dårå. För jag tänker ändå, om... tänk om...

Just därför känns det även tryggt att min ömma mor insisterar på att vi hörs på telefon varje dag. Utifall att. För det är väl just det som till min förtret är hela kraxet i kråksången - man vet inte förrän det gått alldeles för långt. Och man vet inte om man är så frisk som man tror. Man vet bara att nya fall konstaterat hela tiden, så...

Nöff, nöff på er, nu har jag hållit mig uppe i en hel timme så nu ska jag gå och tryna under täcket igen.

En vink om vad jag pysslat med under helgen...

Och ja, jag vet att bokhyllan är vit. Men det finns tre skäl till det. För det första att jag är trött på mörka möbler där dammet syns en timme efter att man dammat. För det andra att jag inte gillar Björk och att den snygga mörkbruna som sagt är mörk. Och för det tredje att de där träslagen har en förmåga att Tas Ur Bruk så fort man börjat köpa dem.

Kort sagt; med vitt så syns inte dammet och dessutom kan jag fortsätta köpa till och bygga ut vid behov eftersom det ju faktiskt bara är vitt och svart som aldrig försvunnit ur sortimentet...

Dessutom, med färgade tapeter och färgglada detaljer så blir det vita snarare en kontrast än färglöst. Fast helst hade jag gärna haft lilarödorangegula möbler!

Hur som helst. Ääääälskar mitt nya, varma rum. Mysigt!

Nu ska jag bara få färdigt soffan, därav pryttlar mitt i rummet. Men först ska jag reklamera en armstödsdel som har felgängade skruvhål... Hopp!

Kvalrysare

Jag ska villigt erkänna att jag trodde vi (DIF) skulle åka rakt ner i Superettan i år. Jag har sett nästan varenda hemmamatch sedan början av juni och har inte sett någonting som tyder på att vi skulle kunna spela oss till att hålla oss kvar.

Att då sluta på kvalplats och få chans att kvala mot Assyriska såg jag som en bonus.

I en tid då jag annars brottas med starka lustar att "knalla ner till Celtic Park" så fick kvaldramatiken en i det närmaste romantisk lyster. Långkalsonger, mössa, halsduk, lätt snöfall och spel på konstgräs... Jag kunde inte låta bli att le lite bakom den uppdragna polokragen när jag tillsammans med brorsan och farsan gick in på JallaJalla-vallen. Ja, eller vad Assyriskas hemmaarena nu heter på riktigt.

Vi var bedrövliga. Skitdåliga, helt enkelt. Och förlorade välförtjänt med 0-2.

Igår var det returmöte på Stockholms Stadion. Jag hade svårt att tro på 3-0. Kunde knappt tänka mig 2-0. Men sport är sport och undrens tid är inte förbi och allt det där. Så det var fram med långkalsonger, mössa, halsduk och vantar när jag, syrran, brorsan och farsan knallade in på läktaren.

Sedan fick vi se ett Djurgården jag inte sett på hela säsongen! Kämpaglöd, jävlaranamma, offensiv vilja. Jag bara gapade. Ja, och så gapade jag tills jag tappade rösten. Vi vann, på bästa möjliga sätt! 2-0 efter full tid, sedan 1-0 i slutet av andra förlängningskvarten. Just då när man började be högre makter om att avhålla oss från straffsparksläggning.

Säsongen kunde knappast ha slutat bättre. Halva jag tyckte det var så underbart att äntligen se allt det där jag saknat tidigare under säsongen - halva jag tänker cyniskt att det är typiskt att det ska behövas ett superettalag för att vi ska få fram de kvaliteterna...

Ny allsvensk säsong om några månader. Och ett nytt Djurgården, om jag får be!

Tack för en kul avslutning. :-)

Gör Det Själv - avsnitt 64

Idag ska vi prata om lampor. Omoderna lampor.

Tänk er två enkla fönsterlampor. Svarvad träfot, vit lampskärm. De har hängt med i över tio år och gör sina jobb bra. De är både mysiga och ger ljus.

Men med tiden torkar plasten i skärmarna och till slut är det dags att köpa nytt. Nya lampskärmar, alltså.

Så nästa gång man är på IKEA passar man på att köpa två vita skärmar á 49kr. Och så åker man hem.

Och upptäcker att de inte alls passar till träfötterna.

Fötterna visar sig vara sådana där skärmen ska klämmas åt på själva glödlampan. Såna skärmar finns knappt idag... De nyinköpta skärmarna ska fästas på sockeln, men hålet i stålringen har inget att vila på eftersom de svarvade fötterna är släta.

Hm. Vad göra? Jo!

1. Tag tre gummisnoddar.
2. Snurra två varv runt sockeln där man vill att stålringen i skärmen ska stanna.
3. Sätt på skärmen.
4. Voila! Den vilar på gummisnoddarna och sitter på plats.

Så tar man fram den andra skärmen och... upptäcker att plastgrejen som smalnar av stålringen är borta! Den är nu formad för en bred sockel och därmed skulle det behövas en hel gummisnoddboll för att hålla den på plats! Suck och stön, jag oooorkar inte åka tillbaka till IKEA...

Vad göra? Jo!

1. Tag tre gummisnoddar.
2. Snurra två varv runt sockeln där man vill att stålringen i skärmen ska stanna.
3. Klipp till en rund bit stadig kartong.
4. Använd lampsockeln som mått och håll den upp och ner mot mitten av kartongbiten.
5. Rita med en penna på kartongen runt om sockeln.
6. Klipp ut hålet.
7. Trä kartongbiten över sockeln tills den stannar mot gummisnoddarna.
8. Sätt på lampskärmen.
9. Voila! Den vilar på kartongbiten och sitter på plats.

Jag brukar säga att allt går att fixa med lite tejp, men nu är jag beredd att lägga till - "eller gummisnoddar".

Trevligt höstmys!

Pausfågel

Två veckor sedan jag bloggade sist? Ooops!

Fast det har ju sina förklaringar. Tänker inte gå in på dem här, fast tänk er dem tillsammans så kan ni sedan döpa bilden till Sherwoodskogen!

Ja, och sedan kan ni ju hugga ner träden i skogen och slipa till dem. Så får ni kanske de 7 bokhyllor, 6 överdelar (extravåning till bokhyllorna) och 1 soffa som jag imorgon ska köpa på IKEA - och skruva ihop under helgen...

Så, det var kul att ses, men nu kan det dröja lite till nästa inlägg igen. Ska ju packa upp kartongerna sen (vad har jag för grejejer nu igen?!) och så går ju livet vidare. Typ.

Med eller utan Djurgården i Allsvenskan...

Men... jag vill inte ha någon pseudonym!

Var precis inne på Vulkan.se för att se om novellsamlingen "Erotiska noveller", där jag medverkar, har kommit ut än. Det har den!

Men...

Enligt innehållsförteckningen (klicka "Provläs") så har "Nattens musik" skrivits av någon tant som heter Eva Dahlberg. Det är ju inte jag, ju!

Jag har emailat Amelia nu och påtalat detta. Hoppas verkligen det går att rätta till, och att det nu är min novell som är med...

Jag meddelar när jag får svar, så köp för farao ingen bok förrän mitt namn är med!

Grrrr....

Före / Efter

Ville bara påminna om hur färglöst t ex köket var före omtapetseringen, och vilken karaktär det nu fått. De vita skåpluckorna, snickerierna, gardinen, lampan - allt sticker liksom ut nu och blir en kontrast. Det är inte som förut då allt smälte ihop till ett färglöst ingenting. Dessutom känns rummet varmare nu, tycker jag.

Jag älskar mitt kök!

Vänta bara tills jag fått iordning resten så som jag vill ha, då finns risk för att jag aldrig kommer vilja lämna hemmets fyra väggar någonsin igen!

Sagan om tapetäventyret

Det var en gång en kvinna som ville tapetsera om lägenheten, för det var länge sedan sist. I juni fick kvinnan välja tapet. Hon valde rött till vardagsrum och kök och grått till hallen.
"Det kommer ta ungefär tre månader att få detta gjort." Sa hyresvärden.

Tre månader senare ringde kvinnan och frågade efter sin tapetsering.
"Eventuellt kanske kan jag hinna med din lägenhet ungefär i slutet av oktober kanske." sa Målarn, och la till; "Men du kommer få veta i god tid i förväg så du hinner flytta dina grejer."

Kvinnan väntade.

En fredag i slutet av oktober låg en lapp på hallsgolvet som sa att hon måste flytta sina grejer för på måndagen skulle hon få nya tapeter i vardagsrummet. Det stod inget om något annat rum.

Kvinnan drog en lättnadens suck över att hon aldrig packat upp flyttlasset tidigare under året, så att hon faktiskt skulle hinna röja undan vardagsrummet under helgen! Hon packade och skyfflade, kånkade och bar. Till slut stod ännu fler kartonger på vinden, en röra skyfflades in i köket och alla stora möbler staplades mitt i vardagsrummet. NU skulle kvinnan få tapetserat!

Hon skulle få sova hos kompis 1 på måndagen ifall klisterångorna var för starka. Efter jobbet åkte hon därför hem för att kolla in de nya tapeterna och avgöra ifall hon kunde sova hemma. Det kunde hon inte - för alla möbler stod invirade i papper! Målarn hade spacklat väggarna och målat taket, men några tapeter syntes inte till. Kvinnan fick ont i huvudet av spacklet, men insåg att hon nog behövde sova borta en natt till. Hon ringde kompis 2 som lovade en säng till tisdagsnatten. Kvinnan packade en väska och gjorde sig beredd på att sova borta två nätter.

Efter en fotbollsmatch med en 18-månaders på tisdagsmorgonen och en lång och mycket intensiv dag på jobbet så fick hon ett infall och beslutade att åka hem och titta om det faktiskt blivit tapetserat - med rätt tapet. Kvinnan kom hem alldeles slutkörd - och möttes av en lapp på väggen.
"Vardagsrummet är färdigt. Var god töm köket tills imorgon. Hälsning /Målarn"

Kvinnan tappade väskan i golvet och gapade. Hur i hela friden skulle hon hinna ställa iordning vardagsrummet OCH tömma köket både på den skyfflade röran från vardagsrummet samt alla köksprylar?! På en natt?!?! Slutkörd som hon var kände hon inte alls för att flytta grejer, hon kände för att sätta sig på golvet och tjura.

Men det gjorde hon inte. Hon ringde kompis 2 och flyttade fram övernattningen en dag. Och lagom till sängdags var köket tomt. Kvinnan somnade som en klubbad säl och på onsdagen kändes det som om hon gått igenom ett långt träningspass. Hon tyckte att hon borde ha armar tajta som Madonnas.

Kvinnan fick en skön paus hos kompis 2 och åkte hem från jobbet lite tidigare på torsdagen eftersom hon räknade med att få flytta möbler igen. Det fick hon inte. Målarn hade bestämt sig för att tapetsera hallen men bara spackla och måla köket. Luttrad orkade inte kvinnan bli irriterad, för dels så fick hon ju nu en ledig kväll och dessutom så var Målarn helt klart ett proffs för väggarna, taken och alla snickerier såg skitfräscha ut!

På fredagen kom kvinnan hem till ett nytapetserat hem. Hon flyttade möbler och grejer hela fredagen. När hon var färdig gick hon från rum till rum och trivdes med all färg och karaktär som lägenheten helt plötsligt fått. Så vitt man vet går kvinnan fortfarande runt och myser i sitt Nya Hem.

Frågefyran om Augustpriset, Koranen och andra böcker

Augustpriset är aktuellt. Nomineringarna publicerades i veckan. En debatt som säkert inte många i Sverige missat den här veckan är diskussionen kring Jimmie Åkessons debattartikel, som anmälts som hets mot folkgrupp.Det är två mediahändelser som utlöst veckans kulturfyra.

1. Har du läst någon av de böcker som nominerades i den skönlitterära klassen till Augustpriset?
Nä, det är väl årets böcker? Jag har som något slags outtalad livsfilosofi att inte läsa böcker förrän resten av planeten både läst och tröttnat på dem. Ehrm.

2. Åkesson säger att muslimer är den största faran för Sverige. Har du läst Koranen?
Ja, det har jag faktiskt. Någon gång i tonåren när jag läste både Bibeln, Koranen och en av de judiska böckerna (jag glömmer hela tiden bort om det är Talmud eller Toran, den som man kan läsa, inte den som rabbinerna har ensamrätt på...), Talmud tror jag... Studerade religioner för att förstå saker bättre - och upptäckte hur otroligt lika de faktiskt är, att samma gubbar florerar och att många talesätt och kloka ord återfinns hos alla tre världsreligioner.

Jag har även läst om Den Gode Fienden - därför förstår jag Åkessons retorik också. Före muslimerna var det ryssar och kommunister, före det nazister, före det judar... jag är mest nyfiken på vilka som kommer vara fiender efter muslimerna.

3. Har du läst några religioners heliga skrifter?
Se ovan.

4. Vilken är den bok du läst i år som känts viktigast att läsa eller som betytt med för dig?
Skönlitterärt har väl ingen betytt så där enormt. Men "Odygd och vanara: Folk och brott i gamla Stockholm" har gjort störst intryck, helt klart.

Dagen då jag landade mitt under en höstpromenad

Det kommer över en ibland, en känsla av att man måste UT. Ut i naturen och ut i friska luften, och som förra helgen - ut och rensa huvudet. I ett sådant läge varken frågar man publiken eller ringer en vän. Vad man behöver är kvalitetstid - med sig själv.

Så jag kokade en termos te, bredde några ostsmörgåsar och efter att ha lämnat tillbaka låneböcker på universitetet letade jag mig ner mot Brunnsviken. Planen var att följa vattnet ner mot Sveaplan.

Det går enligt rykte att gå runt hela Brunnsviken, så det får väl bli ett mål på sikt. Eller om jag får en knäpp, för en heldag. Sträckan för dagen tog i sakta mak ungefär en timme. För barnfamiljer vill jag bara varna för sträckan mellan badplatsen och Frescati. Glöm barnvagnen och se för tusan till att hålla treåringen i handen. Kluriga stigar leder uppför höga klippor och det finns t.o.m. räcken så att man kan hålla i sig och inte trillar ner i vattnet. Lite äventyr på söndagspromenaden, så där.

Själv hittade jag lite extra äventyr. Uppe på en sådan där hög klippa såg jag trappor(!) som ledde ännu högre upp, som om de tillhörde en trädgård. Så jag följde dem. Man kom inte till någon trädgård (kanske låg ett torp där förut?) men däremot fick man en underbar utsikt från högsta toppen.

Bland de färgrika höstträden och under den klara höstsolen fick hjärnan fritt spelrum. Det var mycket som stöttes och blöttes, många tankar som reddes ut och jag hade faktiskt ett riktigt renande och upplyftande snack med mig själv. Så där som man kan behöva ibland.

Och någonstans bland de guloranga träden tror jag faktiskt att jag landade. Det var en i det närmaste fysisk känsla och den fick mig att stanna upp mitt på gångvägen. Och känna. Och jo, jag kände mig faktiskt tillfreds; med mig själv, med livet, med att vara här och nu.

Jag må sakna livet i Skottland; människor, lynne, natur, berg, slott, ruiner, närhet till dagsutflykter, Celtic, affärer, dofter... Inget spektakulärt utan vardagslivet.

Men minns ni vad jag listade upp att jag saknade från Sverige? Det sociala, närheten till familj och vänner, det vardagliga umgänget. Det är något jag omöjligt kan få i Skottland, och det väger tungt.

Det är väl inget kul att vara i paradiset alldeles själv!

Hade jag inte flyttat till Sverige hade jag redan gått miste om både dop och födelsedagar. Men det var inte det första jag kom att tänka på under promenaden, utan på en rad helt vardagliga händelser bara från senaste veckorna;
* Jag bjuder in mig till en kompis för att kolla på Danmark-Sverige.
* En kompis bjuder in sig till mig medan de har lägenhetsvisning.
* En kompis SMS:ar och undrar om jag har lust att hänga med på museum samma kväll.
* Jag går på match med brorsan och farsan.
* Jag går på match med en kompis.
* En fika med någon.
* En middag med någon annan.
* Någon hjälper mig med något och jag hjälper en annan med något annat.

Helt alldagliga saker - men det är precis dessa alldagliga saker som flätar samman ens sociala nätverk. Och som är så viktiga för välbefinnandet. Människan är trots allt en social varelse. Ett bröllop och en jämn födelsedag i all ära - men inget slår att göra inget speciellt!

Dessutom känns det bra att vara nära där saker händer. Hur roliga eller trista de än är. Man är närvarande, inkluderad.

Man är där man hör hemma.

Visst, skulle tillfälle ges och jag blev tillfrågad att flytta till Glasgow så skulle jag älska den tillvaron också och trivas med det. Jag skulle känna mig hemma i Skottland. Det är väl det som är fördelen med att ha två hem. Men jag känner mig hemma i Sverige också. Och just nu är jag precis där jag vill vara. Och jag är nöjd med det. Jag har landat. Hemma.

Så trist att jag måste skratta

Humor är en försvarsmekanism bland många andra, enligt någon teori inom psykologin. (Själv undrar jag i så fall hur trist världen inte vore om alla mådde tiptop!)

Visst, man kan säkert filosofera kring varför vissa skämtar mer än andra, varför vissa föredrar att försöka lätta upp stämningen medan andra hellre sitter i grupp och gråter, för att inte tala om den eviga frågan ifall man verkligen kan skämta om allt.

Det enda jag vet är att det bevisats i olika undersökningar att positiva människor klarar motgångar bättre och löper mindre risk att falla i djup depression och att om de gör det så tar de sig ur lättare, att det går att träna upp att ha en positiv attityd, att skratterapi ordineras för att det bevisats att skratt skapar endorfiner som är kroppens lyckopiller och faktiskt hjälper mot olustkänslor, samt att jag personligen föredrar ett gott skratt framför att gå och hänga sig.

Några chockartade olyckshändelser har gett upphov till de största skrattattacker jag haft under mitt liv. T ex när en bekant körde på ett rådjur och vi tre i bilen skrattade så dant att polisen inte riktigt trodde på vår historia förrän de såg rådjuret i diket. Eller när jag hamnade i en skottlossning och vi var ett gäng som satt uppe hela natten och garvade läppen av oss (till de mest morbida och olämpliga skämt!). Dessutom minns jag en begravning som slutade i magkramp av allt skrattande. Och slutligen glömde jag nästan bort smärtan i knät när jag och läkarna munhöggs och skrattade så att ögonen tårades på akuten ifjol.

Men små endorfinkickar kan man skapa själv också. "Vänner" är en serie som alltid får mig att skratta och jag vet inte hur många gånger jag genom åren slagit på ett avsnitt bara för att skingra de tillfälliga molnen. Andra kanske hellre skulle välja "Seinfeld" eller "Family guy". 30min kan ibland räcka för att man ska bli på bra humör igen. Och gör det inte det, tja, då är det ju bara att kolla på ett avsnitt till.

Härom veckan påpekade någon att jag hade många stand-up komiker på DVD. Och det beror ju så klart på att jag tycker de är vansinnigt roliga. Senare slog det mig att de faktiskt inte tillkommit över tid, utan att merparten köpts in under de senaste två åren. Hm... Fast det har ju också sina förklaringar. Det är inte alltid som vanlig treo hjälper mot huvudvärk heller.

Visst, ibland hjälper inget annat än att lägga sig på soffan och stirra i taket och ibland vill man bara krypa ner under täcket och försvinna. Men innan man får liggsår kan jag tipsa om att slå på en vansinnigt rolig DVD. Framförallt om det är ett problem man just då inte kan göra något åt i alla fall. Då kan man lika gärna skratta en stund, om inte annat så gör endorfinet att man mår bättre, och då kanske man orkar ta tag i problemet sedan. Och kan/orkar man inte det - tja, då får man väl försöka skratta bort det. Det kan ju knappast bli värre.

Lärare och elev

I över tre år utbildade jag nyanställda på heltid. Människor som kommer från alla möjliga bakgrunder - från välutbildade till knapp grundskola, från tjugo års erfarenhet till direkt från grundskolan, från f.d. högt uppsatta till f.d. hemmafruar.

Nu genomgår jag och ca 35 andra ett utbildningsprogram för mitt nya jobb och helt plötsligt har jag bytt sida, så att säga, och är tillbaka i skolbänken. Vilket är oerhört intressant!

Jag känner ju igen företeelser och beteenden. Hur gruppen utvecklas, blommar ut, lär känna varandra, blir bekväma med varandra. Och inte minst de olika stadierna. Från nyfikenhet till "ok, jag fattar inte riktigt, men det kommer väl" till "aha" till "ok, det här känns bra" till "Men jag kan ju det här, får jag inte testa på riktigt snart så spricker jag" till "Oj, nu testade jag, och jag kan ju ingenting" följt av "Hjälp!"

Det är där många av oss är nu. Jag också.

En del har gått vidare till slutfasen "äh, jag har ju ett hum, resten kommer med erfarenhet". Och dit ska vi andra också - vi ska bara ta oss förbi det där hindret vi byggt upp... Den där osäkerheten, rädslan, alla mardrömsscenarion vi fabulerat ihop i våra hjärnor.

Det är lustigt, för jag kan säga "näfan, jag vill inte alls ta en kund, jag är inte alls säker på 'det där' och kan inte alls 'det där'" och känner mig allmänt osäker. Så hör jag mig själv i tränarrollen säga "du har all information, du kan mer än du tror, det är bara att hoppa bla bla bla". Men hjälper det att höra sig själv? Inte det minsta.

Mina f.d. trainees har vansinnigt roligt åt mig just nu. Pikarna kommer tätt, liksom peppningarna om att det kommer lösa sig. De älskar att påminna om hur det var när jag tränade dem och mer än en har lite för äckligt bra minne och citerar mig ordagrant - till vilket jag säger "håll käften, det är inte samma sak". För nu är det ju JAG som är osäker trainee, ju!

Dessutom förvärras min försvarsposition av att jag trots allt låter säker på telefon och inte har några problem att prata med kunderna. För jag vet ju vad jag själv skulle ha sagt till en sådan trainee...:
"Så länge du låter självsäker så är det skitsamma om du är det, för då tror kunden på ditt ord i alla fall. Och så länge du inte har några problem att tala och vet var du hittar information så är det lugnt - din bästa vän heter "hold". Parkera kunden så kan du hitta information i lugn och ro."

Det är jobbigt att vara skraj trainee när man även har en peppande coach inom sig... ena halvan vill ju bara vara skraj och gömma sig, medan andra inte låter den utan vill uppmuntra och få den att utveckla sig. Schizofren - jo, tack!

En sak med att ha varit utbildare är dock att man ser igenom människor och gruppen. Hur människor beter sig, och det egentliga skälet till det. Att de som hinner först inte alls behöver vara de som kan bäst. Att hundra sidor utskrift inte stöder ditt lärande bättre än tio sidor anteckningar. Att de som frågar mycket och uttrycker att något verkar förvirrande/svårt inte alls är de som fattar minst. Att människor lär sig på olika sätt och att det inte betyder att någon nödvändigtvis är mer tillförlitlig i sitt kunnande än den andra.

Så det är lite intressant att se när människor faller i groparna, tror på detta och stressar upp sig. Men i slutändan bedrog skenet även den här gången.

Ja, förutom det här med att kunder är läskiga och att jag inte kan någonting...

Kulturfyran om Nobels litteraturpris

1. Har du läst något av Herta Müller som fick Nobelpriset i litteratur?
Nej. Och när jag läst artiklar om hennes böcker blev jag inte direkt sugen heller. Verkar lite väl sömnpillertungt för min smak...

2. Hur många Nobelpristagare i litteratur har du läst böcker av?
Vet att jag läst Dario Fo när jag sysslade med teater, "Ungdomsår" av Naipaul, nånting av Steinbeck... Sedan, när jag går igenom vinnarna, så inser jag ju att jag också läst några strötexter här och där.

3. Har du någon favorit som du skulle vilja fick Nobelpriset?
Ärligt talat förstår jag inte vad kriterierna är. På någon sida stod det att det endast är "litterär kvalité" man går på. Hm... ok... det känns ju objektivt...

J.K Rowling? Eller J.R.R Tolkien. Diana Gabaldons komplexa persongalleri och extremt avancerade plot-väveri som spänner över flera böcker. (Även om jag inte gillar allt, men det är ju så...)

Men annars vore det ju kul om någon nedtystad författare/journalist kunde få det.

4. Och varför inte: en favorit i repris: Vilken bok läser du just nu?
Diana Gabaldon - An echo in the bone, Åse Seijerstad - Bokhandlaren i Kabul, Paul Emmelkamp - Personlighetsstörningar, ett par pluggböcker. Aldrig bara en på gång, ha, ha!

Våga Vägra Vitt - Fram För Färg!!!

Det är slagordet för den nya folkrörelse jag tänker starta.

Häromdagen var jag inne på hemnet.se och sökte på lägenheter i Stockholmsområdet. Jag fick hundratals träffar och varje sida visade 30 objekt. Döm om min - nja, inte förvåning, snarare cyniska insikt - när fotona på samtliga 30 objekt gick i färgskalan vit, gräddvit och vanilj.

Vad har hänt? När svenska folket började måla vitt på väggarna så sades det att:
"Jamen, det är ju praktiskt för då kan man fylla rummet med färg, vilka man vill."
Och vad händer - svensken fyller de vita rummen med... vitt. Vita gardiner, vita mattor, vita lampor, vita möbler... Och en grön växt för att piffa till.

Rummen ser inte längre ut att tillhöra hem, de påminner snarare om bilder ur en målarbok. Eller en experimentell inredningstidning. Eller ett behandlingsrum... Vill man verkligen bo i sådana rum?!

Var har färgen tagit vägen? Rädda färgen, den håller ju på att dö ut!

Jag brukade älska brittiska hem för att de fullkomligt frossade i färg. Turkost, lila och rosa. Orange, rött och gult. Rosablommigt, rödblommigt och grönbladigt. Jag blev ledsen när de började kolla på "den skandinaviska stilen"... fast de har inte kommit riktigt till 2009 än, de är fortfarande på nougat, mocca och chokladstadiet. Vitt kommer väl nästa år.

I somras skulle jag ju välja tapeter till lägenheter och fick en mapp med tio nyanser av beige. Jag valde till slut två olika röda samt en silvergrå. Min lägenhet kommer lysa som en brandröd sol bland allt det vita i hyreshuset!

Men jag vägrar vitt. Vitt kommer från och med nu endast in i mitt hem om det redan är fullt av färg - så att det vita blir en accent som liksom lyfter fram rummet. En vit bokhylla mot en vitt vägg försvinner, blir totalt osynlig. En vit bokhylla mot en röd vägg blir en inredningsdetalj.

Fram för färgen! Regnbågen är inte vit. Och regnbågen blir man glad av!

Wallander i repris

Ja, ok, det var en lite dryg kommentar. Men det har ju trots allt gått nästan ett år sedan BBC sände "Sidetracked" (Villospår), Wallanderfilmen som nu gick på TV4 igår kväll.

Och precis som jag skrev på bloggen i december ifjol så var det nu intressant att se filmen textad.
"Jaså var det han du pratade om."
"Jaså var det dit ni åkte."

Av kommentarerna idag att döma verkar även svenskarna ha köpt Branaghs Bergmantunga kriminalare. Välförtjänt, jag tyckte han höll än!

Till min bästa vän: Tack för att du finns!

Tack för att jag fick spela MahJong under de där jobbiga tio minuterna på toan.
Tack för att du visade mig en samling snygga karlar när jag inte kunde somna.
För att du hjälpte mig att på öret räkna ut om jag hade råd med köttfärsen.
För att du visade mig var jag var någonstans när jag åkte buss i obygden.
Tack för att jag fick föreviga det sovande charmtrollet.
För att jag kunde kolla efter det där viktiga emailet på pendeltåget.
För att jag fick diskutera plan B när jag redan var på språng.
Tack för allt skoj under tråkiga stunder.
För all hjälp i kniviga situationer.
För att du håller reda på sånt jag inte har i huvudet.

Tack för att du finns, min kära mobil.

Snabba på och slappa för fan!

Jag skulle inte vilja påstå att jag lever för helgen, men visst går man runt i veckorna och ser fram emot de där två dagarna när man kan göra precis vad man vill. Måndag till fredag har man skrivit kontrakt på att befinna sig på ett visst ställe nio timmar om dagen. Ja, och då kan ni ju räkna ut hur få timmar det är över varje dag att göra vad man vill på innan man bör gå och lägga sig för att vara klar i knoppen nästa dag.

Men så kommer lördag och man har inte kontrakt på någonting. Man är fri att göra vad man vill!

Och det är just vad man tänker göra. Man tänker göra precis vad man vill, vilket är att inte göra någonting. Läsa en bra roman. Promenera i den färgglada höstskogen. Ligga på soffan och zappa mellan "LA Ink" och "Sverige runt". Hälsa på en god vän.

Fast först lär man nog dra snabeldraken ett varv runt lägenheten. Och den där fakturahögen i köket kan man väl lika gärna sätta in i pärmen. Frysen ropar efter matlådor. Och såvida man inte tänkt käka torkade äppelringar och bakpulver kommande vecka så får jag nog gå och handla också.

Under en paus i matlagningen tänker man att det vore himla kul att överraska med några burkar specialläsk när man hälsar på vännen på kvällen. Ok, då åker jag två timmar tidigare. Då har jag halva dagen på mig att mysa och läsa den där bra romanen.

Fast först ska jag skriva ner de där anteckningarna. Och vika ihop kläderna som ligger slängda. Just ja, jag måste ju kolla upp de där uppgifterna på internet. Och svara på emailen. Och ringa.

Det torde ta en halvtimme att klä på sig och göra sig iordning innan det är dags att åka till vännen, via butiken med specialläsk. Ok, bra, då har jag.... tjugo, fyrtio... en timme.

Bra, då myser, slappar och läser vi en timme. Frånochmednu!

...

Man hinner ju knappt lägga sig tillrätta med boken innan man börjar kolla på klockan för att bedöma när man bör resa sig upp för att inte bli försenad. Avkopplande? Knappast. Slappt? Inte ett dugg.

Men dagarna går - både lördag och söndag - och något gör man ju bevisligen fel. Men vad?!

Hm... Undrar om jag skulle testa en ny taktik fr o m nästa vecka - d.v.s. imorgon. Tänk om jag skulle ta en stund varje kväll i veckan och göra något av allt det jag gjorde igår och idag? Istället för att slappa, menar jag. Då skulle jag ju få hela lördagen och söndagen fri - att göra vad jag vill på! Wow, vilken grej...

Ovant men kul att vara rekommenderad läsning

Fredag, och det låter nästan mer vansinnigt än i måndags. Jag får en berättelse publicerad i en bok. Jag! Folk - ja, några räknar jag kallt med - kommer läsa mig. Folk jag aldrig mött! Och mitt namn kommer stå vid berättelsen. Mitt namn!

Visst, jag har inte skrivit en egen bok. Och novellsamlingen kommer knappast stå på Top 10 på Akademibokhandeln. Men jag blev utvald i en novelltävling - och bara det tycker jag faktiskt är kanon! Oavsett om juryn har skummat, lusläst, hånat, skrattat eller smackat sig igenom bidragen så har de bland allt de haft att välja mellan lagt min novell på minnet. På något sätt. Och oavsett hur så har min berättelse gjort intryck på en samling främlingar. Och det är coolt. Riktigt kanon, faktiskt.

Visst, jag kom inte bland de tre främsta. Men min novell är bland de 21 som gjorde så pass stort intryck att juryn valt dem att medverka i en novellsamling. Av alla inskickade bidrag är alltså min novell rekommenderad läsning. Tänker man så, så är det som hänt riktigt häftigt! Det hade varit kul att bli omnämnd i en slutlig lista. Det hade varit jättekul att få sin novell publicerad i en tidning (Amelia, i det här fallet). Men jag ska få min novell publicerad i en bok - det är faniming supercoolt!

Nu vet jag i och för sig vare sig hur eller när boken distribueras. Som sagt, den kommer knappast stå bland Top 10. Men som jag ser det finns tre möjligheter:

Antingen kommer den ut i någon liten upplaga i bokhandlarna - så där som man sett publicerade bloggar, citatböcker och andra skrifter med tidningslogga både fram och bak. (Dem man hittar på rean senare samma år.) Och det vore ju skitkul, att gå och köpa en bok där min berättelse är med! Och hamnar den på rean kommer ju folk köpa bara för att det är billigt, och då sprids berättelsen ännu bättre.

Eller så kommer man bara kunna köpa boken via Vulkan.se - bokförlaget bakom tävlingen. Men även om man tänker att ingen utom de 21 författarna är intresserade så kommer de och deras familjer, vänner och bekanta köpa boken. Det är en schysst läskrets det också!

Eller så får man boken som gåva/bilaga med ett nummer av Amelia. Då tänker jag att av alla som köper Amelia varannan vecka så finns både de som tilltalas av erotiska berättelser och de som inte gör det. Men eftersom boken är gratis och att det dessutom är något "nytt" - nämligen erotiska noveller FÖR kvinnor AV kvinnor - så kommer båda läger åtminstone bläddra i den. Om några sedan hajar till, skrattar eller myser åt just min berättelse - då är jag nöjd.

På det hela taget är jag nöjd. Stolt faktiskt. Och ovan. Måste erkänna att det kändes både märkligt och lite coolt att läsa om den här boken i tidningarna idag, och liksom veta att jag kommer vara med. Jag! Så risken finns att jag kommer påminna mig själv här på bloggen ett tag. Bara tills jag vänjer mig vid tanken.

Du kan läsa mer här:
Aftonbladet: Linda Skugge om boken och tävlingen. (Vill bara kommentera att min novell är äckligt konservativ.)
Aftonbaldet: Vinnarnovellen. (Hm, jag är nog konservativ, och i det här fallet mer poetisk... jag gillade inte alls de råa ordvalen.)
Expressen: Intervju med vinnaren, Ann-Helene Welander.

Rapport från ett releaseparty

Våldsam magsjuka. Precis vad man vill ha dagen efter att man fått reda på att man tre dagar senare ska på releaseparty för en bok där man själv är en av författarna.

(Fatta!)

Som tur var fick jag snabbvarianten, så idag var jag tillbaka på jobbet och kunde ikväll möta upp med kompisen K som till min glädje hängde med. Nackdelen med sen inbjudan är ju annars att människor tenderar att ha ett LIV planerat för närmaste veckan. He, he, man kan väl säga att man ser vilka som numera är singlarna i gänget!

Partyt kändes lite hemligt, för när vi kom till Pub efter stängningsdags (dit vi blivit dirigerade i inbjudan) så fanns inga skyltar, mottagare eller något alls som indikerade att vi kommit rätt. Till slut såg vi en skara människor mitt bland en massa skyltdockor, så lika tafatt och vilsna som de övriga så gled vi runt i folkmassan och låtsades veta vad vi hade där att göra.

Det var en brokig skara människor i de flesta åldrar, faktiskt. En del uppklädda till tänderna, andra i jeans, ytterligare några i precis så personliga och/eller bohemiska stilar som man lätt skämtar om att man stöter på i sådana här sammanhang.

Ja, och var håller man nu ett releaseparty för en erotisk novellsamling om inte i en sexig underklädes- och erotiskshop. Av ett slag som jag inte ens trodde fanns norr om Köpenhamn! Tänk en smakfull blandning av Moulin Rouge och Black Lace.

Något bubbligt dracks, folk minglade (ja, eller stod i grupp med sina polare och snackade, i alla fall) och ett okänt liveband spelade någon lättsmält rockmusik. Vi fick deras skiva i fiskdamms... jag menar, goodie bagen, så jag tänkte lyssna igenom den vid tillfälle.

Vi fick också veta att juryn bestått av bl a Ameliafolk, Linda Skugge, Unni Drugge och Gudrun Schyman, att 21 noveller ingår i samlingen samt vilka som knep de tre topplaceringarna. Vinnaren syns på bilden till höger.

Tyvärr fick vi inte (köpa) boken, för det är nog inte bara mina ögon som kliar efter att få se vad konkurrenterna skrev! Inte heller fick vi veta när/hur/var boken släpps. Men jag misstänker att man inte får veta det förrän nästa Amelia kommer ut... om boken nu inte kommer som gåva med den t.o.m! Det återstår att se.

Tröttkörd, trots tidigt uppbryt, kom jag hem med ett litet leende på läpparna. Jag som trodde jag kastade bort de redan minimala chanserna i tävlingen genom att inte satsa på den "charmiga, välbekanta" berättelsen utan bara hann skicka in experimentet. Ett experiment med visst inslag av copyrightintrång och som troligen inte skulle låta riktigt klok om inte läsaren kände igen låten. En ren chansning, alltså! Inte trodde jag då att jag idag skulle få gå på releaseparty för att mitt experiment ska tryckas i en bok.

Det är coolt. Det är riktigt coolt när chansningar går hem!

Kulturfyran om drömmar

1. Kommer du ihåg dina drömmar?
Så gott som alltid, minst en per natt. Det är en förmåga jag haft ända sedan jag var liten.

2. Vilken är den värsta mardrömmen du haft?
Det är för personligt för att dela med sig av, men den innehöll väldigt mörka känslor och människor i min närhet. Oftast är känslorna värre än vad som händer. Det kan vara en blodig och monsterfylld dröm som knappt berör när man vaknar. Men så finns de där mardrömmarna som spelar på känslor och man bär med sig den där känslan i flera dagar. Ibland kan jag efter en sån dröm ringa någon bara för att se att den är ok, eller i fall jag var den utsatte så kan jag undvika den där personen ett par dagar tills jag liksom förstått att den inte alls var ute efter att mörda mig... Helt irrationellt, men det är ju en effekt mardrömmar har på en.

3. Drömmar kan ju betyda dagdrömmar också. Vad dagdrömmer du om?
Oj, allt! Storys jag jobbar med, scener jag vill skriva ner, fantasifulla möten med olika människor, framtiden. Men även mörka saker som samtal man önskade man vågade ha eller saker man önskade man vågade göra. Eller "tänk om"... När jag diskar har jag en tendens att göra upp med folk, alltså i fantasin spöa upp dem eller säga precis vad jag menar utan några som helst hänsyn till om det sårar dem. Rätt skönt att lätta på trycket, faktiskt!

4. Har du drömt något som sedan slagit in?
Ja faktiskt. Lite olika saker. En gång drömde jag om ett möte som sedan inträffade och en annan gång om en miljö som någon vecka senare visade sig vara mitt nya jobb! Läskigt...

Och Nobels Litteraturpris går till...

... nja, inte till mig kanske. Men det hindrar ju inte att jag idag fick veta att jag ska bli publicerad! Wow, det ser bättre ut i skrift än i huvudet när jag läste emailet, så jag säger det igen; Jag ska bli publicerad! Som författare! Jodå.

I somras hade tidningen Amelia och bokförlaget Vulkan en erotisk novelltävling. Ett tiotal vinnare skulle väljas ut och publiceras i en novellsamling och bland dem skulle en författare få 10'000kr.

Jag är en av de publicerade!!!

Mer vet jag inte i dagsläget, men jag tror vi kan sluta oss till att jag inte vunnit. Jag snodde ju trots allt dialogen från Andrew Lloyd Webber! Hur? Njae, det avslöjar jag förstås inte här...

Det är releasefest på torsdag i alla fall. Jag förutsätter sedan att DN har en recension på fredag och att boken står i Topp 10-stället på Åhléns till jul.

Sedan uppstår ju en rad frågor:
Vad har man på sig på en releasefest?
Är det lönsamt att satsa på en erotisk novellkarriär?
Hur berättat man om detta för mamma?
Och kommer jag behöva läsa högt för mormor?

Jag får fundera på det på väg till köpcentret - för nu måste jag ju beställa nya visitkort. Jag är en publicerad författare!