30-åriga kriget, eller; grattis på bröllopsdagen!

Igår firade mina föräldrar 30-årig bröllopsdag. Jag och mina syskon kände att vi ville uppmärksamma det på något sätt, men samtidigt är det svårt att veta hur för dagen är ju Deras och man vill inte komma in och klampa, så att säga.

Vi köpte presentkort på Ticnet så de kan ta sig en trevlig utekväll någongång och så skickade vi iväg lillebror A att fixa blommor. Den som säger något dumt om karlar och blommor får ett paraply i huvet. A kom med en stor jäkla bautabukett med höstblommor i gult, rött och orange, med gladiolus och rosor och lönnlöv och jag vet inte vad. Både jag och min syster bara gapade.

Och det gjorde mamma också. Sedan började hon gråta. Tyvärr tog det nog 5-7 sekunder så jag förlorade, jag hade slagit vad om 3. Hon blev alldeles chockad och bluddrig och så ringde hon pappa på jobbet som blev ännu mer chockad och bluddrig. Vi åkte över vid lunch så turturduvorna skulle få kvällen för sig själva.

Och jag och mina syskon hoppades innerligt att vår bukett inte överskuggade pappas på kvällen... Men de verkade ta det här med en klackspark. Faktum var att de tänkt åka ut och titta på spånskivor för ett ombygge de ska göra och liksom suckat när de insåg att de inte kunde göra det den kvällen. De är väldigt praktiska, våra föräldrar.

Mamma hintade att det kanske inte blir någon 31:a bröllopsdag. De har tapetserat och målat förr och byggt om och till hur mycket som helst i sommarstugan, men nu ska de snickra en vägg i lägenheten och tydligen är det två diktatorer som tänkt regera. FN (jag) kom med ett medlingsförslag, som jag tror ena diktatorn började fundera på. Funkar inte det får vi väl åka dit allesammans och agera fredsbevarande styrkor - i det tusenåriga riket.