Going MP3

Igår gjorde jag slag i saken - efter flera års tvekande. Jag har blivit med MP3-spelare! Först av allt är jag lite imponerad över hur snabbt jag tog beslutet den här gången. Jag hade sagt att om en viss sak inte skedde förra veckan så skulle jag köpa mig en liten apparat. Saken skedde inte, jag hade alltså pengar, så jag slog till innan jag skulle hinna inse att jag inte hade råd, egentligen.

Jag kan inte bara gå in i en butik, titta i montern och peka ut en grej som jag köper. Oavsett om det handlar om tröjor eller tv-apparater så vill jag jämföra butiker, internet, läsa specifikationer, recensioner och liksom vara säker utom all rimlig tvivel på att jag gör rätt. Man kan bli lurad ändå. (Se: mobilköp.)

Den här gången bestämde jag att köpa prylen på torsdagen, på vägen hem hörde jag en tjej på tunnelbanan prata om det här erbjudandet, jag kollade upp och jämförde på internet på kvällen och innan midnatt var beslutet taget. (att jag inte köpte den förrän igår har med logistik att göra...)

Och eftersom det var tjuvlyssning som påverkade mig så har ju företaget lyckats med sitt marknadsföringsknep! :-)

Satt i flera timmar och lekte med grejen igår. Satans vad en massa tekniska finesser det finns! Jag minns liksom min första freestyle där man bara kunde spola åt ett håll... Dessutom väger inte den här mer än en flugskit, till skillnad från CD-spelaren. Och storleken ska vi inte tala om. Den kommer nog att få bo permanent i innerfickan. Det enda jag undrar över är hur fariken 60-70 låtar skulle få plats - vilket en snubbe menade skulle rymmas på 256MB. Han måste mena korta barnsånger eller nåt...