Varbergdebatten fortsätter

Följde en rysardebatt på tv under lunchen. Programmet Debatt tog upp händelsen i Varberg och jag kan inte låta bli att fascineras av människors förmåga att dra in allt ovidkommande i en och samma debatt. Helt plötsligt var det p.g.a. förbudet mot barnaga som ungdomar uppträdde illa i skolorna. Det lustiga är att exakt samma problem togs upp i både tv- och tidningsdebatter i Skottland, när jag bodde där, men då sa man att felet var att skolagan avskaffats.

Det är tydligen också p.g.a. detta förbud som svenska ungdomar uppträder som svin ibland när de åker på skolresa till alperna. Inte ord sades om hur människor generellt beter sig i "frizoner" när de är långt ifrån de vanliga övervakande blickarna (se; charterresenärer), eller när vi speciella skandinaver kommer till länder med billig och lättillgänglig alkohol (se; charterresenärer). Och inte ett ord om att samma beteende finns hos andra nationaliteter. Säger bara; amerikanska college-kids, brittiska universitetsstudenter och franska snorungar. Fråga dessutom min mamma hur de betedde sig på skolresan i Danmark i mitten av 60-talet...

Någon drog också upp den gamla slagdängan att "barn nuförtiden får göra som de vill", att "vi har inte fri barnuppfostran, vi har fri från barnuppfostran" och att "barnen blivit kung i familjen". Det lustiga är att jag läst precis samma åsikter i skrifter från både Japan (helt annan kultur, men vilken bygger mycket på respekt och social kontroll), Storbritannien och t o m i en svensk skrift på 1920-talet! Dessutom frågar jag mig om de som uttrycker detta om svenska barn har ätit middag i en afrikansk, spansk eller framförallt en italiensk familj! I Italien kan man snacka om att barn är kung i familjen, trots att de får sig en hurring då och då.

Om igen hördes (upprepade gånger) den klassiska invändningen att smällen kommer "som livräddare", som om det stod mellan en smäll och ett dött barn. För det första är min erfarenhet att det mycket, mycket sällan är i dessa situationer ungen får en smäll. Det är snarare när föräldern är frustrerad, trött, ursinnig eller rädd. Våldet är mer reglerat efter föräldern än efter barnet. För det andra används inte agan i en rent livshotande situation. Rycker man undan ett barn som oförsiktigt går ut i gatan så sker reaktionen i själva rycket; och då kan man mycket väl hålla kvar ungen i armen, visa sitt rädda ansikte och ryta åt det att gå på trottoaren/hålla mamma i handen/se sig för. Smällen kommer som en andra reaktion, antingen med en dask som avslutning på tillsägelsen eller som en ren omgång stryk när man kommer hem. I båda fallen är den livshotande situationen överspelad och varenda människa som varit liten och fått en smäll kan nog skriva under på att det inte är just den man tänker på när man nästa gång ser sig för; man minns snarare att mamma blev arg.

En tomte som kallade sig kriminolog (men som inte ens läst C-kursen) hakade dessutom upp sig på LVU. Lagen må vara en rysare i sig (det kan jag ta en annan gång) men dessutom hade han ju läst förarbetet som fan läser bibeln. Han menade att en örfil, som den in Varberg, kunde räcka för ett omhändertagande enligt LVU, för i förarbetet stod att en enstaka misshandel kan räcka. Kan räcka. Naturligtvis var det inte en enstaka örfil som menades, utan man garderade sig för det fall att en ovanligt grov och hänsynslös misshandel uppdagades. I det fallet vore det ju vansinnigt om man skulle behöva visa att detta t ex skett i ett mönster eller regelbundet och kanske behöva skicka hem ungen för att se om det blir havt ihjälslaget en gång till. Jag fattar inte var de hittade den där typen, för han var så illa påläst att det var pinsamt. (Och sedan kan man ju fråga sig varför de alltid hittar manliga kriminologer när över 90% av studenterna är kvinnor!)

Det som fascinerar mig mest är att jag sett exakt samma debatt om exakt samma problem diskuteras med exakt samma argument både i Sverige (totalförbud), Skottland (ok med barnaga och skolaga i privata skolor) och USA (ok både med barnaga och skolaga i den delstaten). I Sverige skyller man på att föräldrar inte har något "medel", i Skottland på att bältet avskaffats i kommunala skolor och i USA menade man att aga inte hjälpte utan man skyllde på allmänt moraliskt förfall, minskad religiositet och slappa föräldrar.

Är det inte det ena så är det det andra, och om vi nu ändå vet att aga inte löser problemet så finns väl ingen vits med att utsätta någon för den smärta och förnedring som aga innebär? Varför slå någon i onödan? Det är sant att det bara är ett fåtal länder i världen som har ett totalförbud (9st, tror jag), men dessa länder har satt fart på diskussionen i de andra länderna. Markeringen av hur man ser på barn som självständiga varelser finns där åtminstone.

Imorgon tänker jag se något lugnare till lunch. Vänner, kanske.