Fri

Innan jag glömmer det; var det Nobels litteraturpris eller frisyrpris Elfriede Jelinek vann?

Sitter och kollar på en filmatisering av Christopher Marlowe's Edward II. Jag såg den i London för ett år sedan och tyckte om den jättemycket. Det var en riktig "feel good" pjäs! Märkligt hur olika samma manus kan spelas... Filmen är mycket tyngre och deppigare, totalt humorbefriad och inte alls lika tät och spännande - den är ett sömnpiller.

Jag har funderat i säkert 15 år och vetat säkert i ungefär 10, men inte förrän idag gjorde jag slag i saken och gick ur Svenska Kyrkan. Jag har ursäktat fördröjningen med att jag idkar välgörenhet när jag står kvar som medlem och skänker en viss summa till dem varje år. Men samtidigt har även det känts fel för förutom att det fundamentalt känns fel att vara med i ett samfund jag inte bekänner mig till, i en religion jag inte tror på, så föraktar jag kyrkan som institution och har mycket dubbelsidiga känslor inför att deras välgörenhet sker med kristna förtecken. Jag är ateist och det känns knäppt att skänka pengar till några som hjälper folk medan de "pratar skit", vilket jag ju faktiskt rent krasst ser deras missionerande som.

Det enda rätta för mig är att frigöra mig helt från detta samfund och idka välgörenhet efter eget huvud. Det här handlar ju inte om pengar utan om en ideologisk övertygelse. Det känns fel att vara involverad i "fel" ideologi. Det känns rätt att gå ur. Och det har jag gjort nu. Och hur löjligt det än kan låta så känner jag mig FRI! När jag lämnade ifrån mig det undertecknade pappret kände jag mig faktiskt fri. Det kändes rätt. Jag känner mig rakryggad och stolt. Nu är jag inte medlem i en tro och har och uttrycker en annan. Nu är jag precis som jag är. Obunden.

Men tro inte att det var lätt! De har sett till att göra det så jävligt som möjligt för dem som vill lämna klubben. Man kan printa ut inträdesformulär på nätet, men inte utträdesformuläret. När man kommer till församlingshuset blir man hänvisad in i en labyrint av korridorer och dörrar. Överallt sitter fromma, kristna budskap, som om man vill fås att tänka att man är "taskig" som lämnar dem. Enligt tanten jag får prata med så är det för att de gärna vill prata med dem som vill träda ur, kanske diskutera vissa saker eller informera. Lite cyniskt undrade jag för mig själv om de inte ville få en sista chans att lura tillbaka förrädaren...

Tanten ville jättegärna "informera" mig, men det ville inte jag. Jag hade ju bestämt mig! Då gav hon mig en broschyr och föreslog att jag skulle ta hem den och läsa på innan... men jag sa nej. Jag ville gå ur NU! Då blev hon perplex. Hon verkade tro att jag inte visste vad jag gjorde. Ett tag undrade jag om hon ville att jag skulle utbrista "därför att jag inte tror på ert skitsnack!" och det var nära att mitt snabba, smidiga och diskreta urträde inte alls blev sådant. Men till slut vann min bestämdhet och formuläret fylldes i. Men tanten ville att jag skulle ta med broschyren lik förbannat. Så jag gjorde väl det, så att åtminstone något gick som hon planerat...