Hit med lite farligheter!

För 200 år sedan var det förenat med livsfara att resa från Värmland till Stockholm, vilket f ö tog över en vecka. Rövare, vilda djur, dåliga vägar och evig skog kunde ställa till riktigt trubbel om en vagnshjul gick sönder. Vi bodde i dragiga hus där hygien var A och O men vilken också var svår att hålla. Sjukdomar älskade den miljön och blev man skadad kunde man vara glad om man kom undan med amputerad hand eller felläkta benbrott. Maten fick man fixa själv och dödade man en älg käkade man älg tills älgen var slut. Viss mat förvarande man i en jordhåla och det gick bra att käka så länge det inte luktade konstigt eller hade gröna utväxter. Ungarna fick hjälpa till så fort de kunde gå och lekte med djur och klättrade i träd. Om de började gå, många dog redan som mycket små.

Idag dör vi av pur utmattning när vi närmar oss hundra - om vår livsstil inte gett oss cancer innan dess. Vi åker fram och tillbaka till Karlstad som om det låg runt hörnet. Rövarna sitter i fängelse, de vilda djuren på djurpark och vägarna är katastrofalt dåliga när de bara har en fil i vardera riktningen.

Såvida husen inte är fyllda med asbest så ser vi till att ha parkett, inga husdjur och diskar med antibakteriellt diskmedel. Istället för att vänja oss vid viss bakterieflora så försöker vi göra omgivningen så kliniskt steril som möjligt. Offentliga toaletter med papper på golvet är äckliga. Inte undra på att vi har högre andel astmatiker än t ex Storbritannien där heltäckningsmatta är standard och där man hittar handdukar och tvålklumpar även på offentliga toaletter. Det är sedan länge känt att bönders ungar har färre allergier än stadsbornas.

Fisk = fiskpinnar och vi blir upprörda när tv visar var fläskkotletterna kommer ifrån. Går mjölken ut den 23:e luktar vi inte ens på den utan den åkte i soporna den 22:a. Finns bäst-före-datum utsatt på brödet, men inte bakdagen, så är det skandal.

Inget får göra ont, vi knaprar läkemedel som tablettaskar, och om ärret är lite större än knappt synbart så har läkaren gjort ett hafsjobb. Folk är inte säregna, speciella eller enstöriga utan psykiskt sjuka och livsfarliga. Diskussioner förs t o m om att inte behöva föda fram folk med handikapp.

Ungar som ser efter sina småsyskon får ta för stort ansvar, 16-åringar är fortfarande barn och 25-åringar vill nästan vara det. Lekplatserna är vadderade och leksakerna gjorda i mjuk plast och inte i trä - för de har flisor. Och är de gjorda i trä ändå och har flisor, då anmäls det till Sverker Olofsson. Dagis som låter ungar klättra i träd är ansvarslösa och ungar som slåss anmäls till polisen.

Om världen förr var farlig så är den idag vaccuumförpackad och vadderad. Jag undrar om inte det kan vara minst lika farligt. Finns ingen verklig fara och tillåts man inte akta sig för något eller vänja sig vid obehagligheter så sänker man sitt egen immunförsvar - mot allt. Det farliga är att avskärma sig från faran. Jag säger som Ronja Rövardotter: "Hit med lite farligheter! Det är på tiden!"