Dagens pussel

En gammal barndomskompis mailade nyss och meddelade att hon nu blivit mamma. Det kunde inte komma mer lägligt. Hon är färdigutbildad och har ett jobb, hon gifte sig för ett år sedan med en pojkvän hon haft sedan urminnes tider, hon är precis i harmoni med livet. Jag blir så glad när pusselbitarna faller på rätt plats och det blir en helhet av det. Ofta tycker jag att folks liv utvecklas, men inte alls som ett väloljat pussel utan som ett pussel där man tvingar i bitarna i varandra. Vad glad jag blir för hennes skull!

Själv sitter jag och försöker lägga pussel med mina studier. Det är lustigt, men på en 5-poängskurs har vi fått skriva ett paper på 3-5 sidor. Nu har vi en 2-poängare där vi ska skriva ett paper på 6-8 sidor! Dessutom om ett ämne vi fått två dagar på oss att läsa in oss på. Jag fattar ingenting. Jag fattar vad jag skulle vilja göra, men jag vet inte vad det kallas vetenskapligt och alltså inte var i den hemska boken jag ska titta. Jo förresten, men det jag vill göra omnämns i två meningar som något man kan göra men som inte författarna tänker beröra. Tjusigt.

Oh nej, jag kanske måste till biblioteket och hitta en egen lärobok... vafannurå...