Juridik = affärsjuridik. Eller?

Två studiekamrater och jag besökte Juristdagarna på universitetet idag. Det är en mässa med olika, typ, potentiella arbetsgivare/karriärmöjligheter. Synd bara att det är så övertydligt vad jurister räknar som "riktig" juridik och vad de tror/hoppas/vill(?) att alla studenter ska pyssla med; med undantag för JUSEK (fackförbundet), Åklagarämbetet, domstolsverket, Fonus och Riksdagen så sysslade resten av de 29 utställarna med affärsjuridik! Ren och skär affärsjuridik. Inte en firma som sysslade med straffrätt eller familjerätt, ingen kommun, inga fastighetsföretag/mäklare och inte en organisation - förutom Amnesty, som inte informerade om jobb utan raggade studenter som volontärer. Mycket trist. 2/3 av oss gick därför mest runt och plockade på oss gratisprylar och godis. Vinge hade förresten snyggast skrivblock och McKenzie & White hade strumpor i stl 47...

Dessutom var kvinnorna från Riksdagen så ärliga att vi förstod att det var lättare att bli inröstad dit än att få ett jobb. Så vad tusan hade de där att göra?

Det var flera studenter som gick runt och skakade hand och pratade CV. Själv gick jag runt och kände mig obekväm bland alla svarta dräkter, slipsar och högklackat. Lyssnade man dessutom på dem och hörde hur "juristiska" de blivit så riktigt kröp det i kroppen. Är det sant att det finns en särskild juristras? Blir man född till sådan eller går man igenom en maskin första dagen på första jobbet? Finns det verkligen ingen byrå som jobbar i jeans och skjorta eller där man kan bära varma tröjor från H&M? Var ska jag jobba, då?

Ja, var ska jag jobba, med eller utan svart dräkt? Den här karusellen verkar ju aldrig ta slut, även om branschfolk lite optimistiskt vill tro så. Fler vidareutbildar sig, anställningskraven ökar eftersom fler söker jobb, folk höjer sin kompetens för att vara med i matchen, kraven ökar ytterliggare för att det finns fler kvalificerade att välja på - det är en ond spiral! Och hur det än är, det är arbetsgivarens marknad, det är de som måste ta första steget mot en förnuftig anställningsprocess. Eller ska vi vänja oss vid att det krävs ekonomexamen för att sitta i kassan på Konsum? Eller jur. kand. för att handlägga bostadsbidrag hos försäkringskassan...?

F ö anser jag att de som tänkt sig en karriär som åklagare eller domare ska ha förtur vid tingsnotarieplaceringarna. Som det är nu tas många platser upp av folk som inte tänker sätta sin fot i en domstol senare utan sitta på ett kontor i Singapore och skriva handelsavtal. Det är löjligt att notarietjänst blivit ett standardkrav för i princip varenda juristtjänst. Och varken studenterna eller företaget tänker ju se till att få kravet borttaget, för studenten är tvingad att sitta ting för att vara med och slåss om platsen och företaget tänker ju inte slopa kravet eftersom de kan ha det kvar. Om däremot domstolsverket ratade folk med inriktning på affärsjuridik så har de en "utomstående" att skylla på. Varför gör man inte så? Vad är vitsen med att låta yuppisarna leka runt i 2 år medan framtida domare och åklagare får titta på? Det är ju löjligt.