Bengaler, rökbomber, smällare, raketer(!), massförflyttning, läktarslagsmål, ett pucko som springer över och vill slåss med motståndarklacken (och åkte på såå mycket däng!), intern misshandel, hot mot publikvärd, extrem underbemanning, arrangemangsbrister... Jag hoppas den eller de som var på fotboll för första gången fick förklarat för sig att detta inte var en typisk match, detta var Undantaget av undantagen. Puh! Jag blir trött bara av att skriva om det.
Och mitt i alla röra kom en man fram, vilken visade sig vara en gammal klasskompis från högstadiet. Kul!
Vi var förberedda på "något". Det låg i luften. Gästböcker på nätet har gett fingervisningar om vad som var på G. Mentalt ställde vi in oss på "förlust med 2-1, där avgörande målet görs på straff i slutminuterna". Nu blev det 1-0 till oss, efter straff i slutminuterna. Tack för det. Av snacket att döma vid insläppen hade dock lite väl många sett Football Factory och hoppades kunna leka det ikväll. Under en viss intelligensnivå påverkar film uppenbarligen människor... Och till sin hjälp hade de ett gäng småstadsligister från Norrköping som hoppade högt och klappade i händerna när storstadsgrabbarna kom på besök. Ett råd till dessa: Det anses inte särskilt tufft att först hetsa storstadsgrabbarna för att sedan springa ner i spelaringången och gömma sig när dessa reagerar just som ni i er fantasi hoppades på - men i vilken ni också var tuffare än vad ni faktiskt är. Håll er till era likar, ni, mucka med grabbarna från Nyköping t ex...
Ah, glömde, på ditvägen köpte jag mig en kompis på en vägkrog. En mjukis-Puffin, som låter! F ö låter den som en ko...
15 October 2004
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment