Inget för Nobelkommittén

Ibland blir jag bara så faschinerad. Idag läste jag en gammal debattartikel från Svenska Dagbladet från November 2003. Två filosofie doktorer från Uppsala skrev en ostrukturerad artikel om droghandel från öst, dess sidoeffekter i form av vapen- och människosmuggling, sexhandel, internationell brottslighet m.m. Förutom en hel rad mer eller mindre skrattretande argument så var hela artikeln utformad som att denna droghandel är ett hot mot Sveriges säkerhet och man menade på att andra länder runt Sverige redan "drabbats" av detta och att vi stackare i princip är de enda oskyldiga och rena kvar. Och att vi måste gööööra något.

Så vad föreslår dessa två ytterst välutbildade forskare? Jo, "ökade resurser till tull och narkotikapolisen". Så där ja. Efter att ha målat upp det stora problemet (vilket så som det beskrivs har så många frågetecken kring sig att jag inte ens jitter ta upp dem) visar de att de inte ens själva förstår komplexiteten, mekanismerna bakom eller ens hur stort problemet är. Gjorde de det skulle de inte försöka lösa det genom att skjuta åt det svenska fotfolket längst ner i pyramiden några futtiga extrakronor. Då skulle de föreslå insatser som riktar sig internationellt och som tar hänsyn till hur det ser ut därifrån detta problem kommer och vad det är som gör att dessa medborgare nödgas skaffa sig inkomster på detta sätt. Men det vore väl för jobbigt.

Nu vet jag tyvärr också att den här artikeln inte skrevs av genuin oro över vår välfärd. Dessa forskade är betalda av vad-den-nu-hette, den statliga föreningen mot narkotika, och pengarna var slut så de var tvungna att söka uppmärksamhet och ökade resurser till sin egen forskning. Jodå, precis så cyniskt går det till när larmrapporter skrivs.