Gårdagen i dagens tidning

Nu vet jag vad jag ska skriva C-uppsats i kriminologi i. Den där textanalysen jag ska göra ska handla om tidningarnas rapporterande från gårdagens match, vilket slags språk de använder. Nu har jag ju färskt material... :-)

Tidningarna gör ett stort, hycklande misstag. Samtidigt som de förfasar sig och vill att "det" ska försvinna, så jublar de när det finns bilder och smäller gärna upp dem på en helsida. Det älskar huliganerna. Uppmärksamhet är det bästa de finns. Ju större bild desto ballare och syns man på Aktuellt är man kung. DN har brukat vara bra på det där, tycker jag, de har ofta bara skrivit en liten kort notis eller passerat händelsen under "klockan". Idag slog de upp samma bild som övriga media - den med närbild från läktarbråket. Tyvärr. Dem som är på bilden kan förvisso identifieras då (fast det har ofta stadions kameror redan tagit hand om), men samtidigt får dessa personer ryggdunkar och status från likasinnade. Förvisso får de också "onda ögat" från icke likasinnade, men det bryr de sig ju inte om, för dessa utgör inte huliganernas referensram eller "signifikante andre". Ryggdunkarna slår högre.

Som kontrast kan sägas att när Hammarby och IFK Göteborg rök ihop under en turnering i våras så fanns ingen fotograf närvarande, rapporteringen blev därför i notisform. Hm, jag ska nog förresten skriva om "mediarapportering med och utan bild". Man läser inte tidningar längre, man tittar i dem.

Lite kul att läsa om rapporteringen också; jämföra hur olika tidningar fokuserar och uttrycker sig och sedan jämföra med vad som faktiskt hände. "Det hände förvisso, men..." Vissa tidningar har bättre koll än andra, men det märker man ofta på vilka de fått att kommentera i artiklarna. Mig skulle de dock aldrig få att kommentera, man vet nämligen aldrig hur det används. Man gör ofta bara det misstaget en gång. En kollega kommenterade vår närvaro nere Åtvidaberg en gång med att "vi åker alltid dit våra supportrar åker, för eftersom DIF har ansvar för bortasektionen så vill vi ha full kontroll över den, och vi känner trots allt våra supportrar bäst". Detta stod sedan som "vi är de enda som klarar av våra supportrar" och i artikeln "erkände" DIF huliganproblem. I en tid då vi inte haft ett bråk på flera år! Jag har inget som helst förtroende för media.

Fast det betyder inte att man inte fastnar på bild likförbannat. Igår hade jag inte skolkat någonstans ifrån; det var värre den där gången när jag ringde mig sjuk på jobbet och sedan blev placerad nere vid hörnflaggan och kom i bild minst fem gånger bara under sportnytt! Jag kunde tacka min lyckliga stjärna för att den chefen inte var sportintresserad...