Flata haren

He, he, d e kul med datorer utan prickar. Ar i Edinburgh med Lille Skutt och en kompis och fryser hacken av oss. Vi trodde liksom vi lamnade vinterna pa Skavsta, men det var fel. Slipper snon dock.

Promenerar nedfor Royal Mile med Lille Skutt och hoppar in pa varenda liten souvernirshop. Det finns en del... Jag akte hit med en shoppinglista langre an Tomtens onskelista, men hittills har jag (peppar, peppar) hallt mig till ett paket shortbread. Lille Skutt daremot...

At lunch pa "The royal McGregor". Nope, Ingen Ewan i sikte.

En marklig kansla grep tag i mig nar vi anlande till Glasgow Central igarkvall. Jag var hemma! Det var som om jag aldrig lamnat Skottland nar jag lotsade mina vanner genom gatorna, berattade vardelost vetande om olika stallen och stolt(!) visade juldekorationerna pa George Square. Dem som sag ut som metallskrot ifjol... Besokte Safeway som hastigast och det kandes liksom mer vant an att leta flingor pa ICA. Konstigt.

Min Edinburgh-kompis har ett rum over i sin lagenhet. Nu ska jag bara springa pa ett jobb, ha, ha.

Och givetvis fryser vi hacken av oss i lagenheten ocksa. Det ar ju sa det ska vara. Kallt inne, varmt ute. Oj, min tid ar ute har pa internet-cafet. Nu ska Lille Skutt skriva ner sina tankar ocksa.

Failte!

Fredagsfyran

Tema: mer jul

1. Julmat eller julklappar?
JULKLAPPAR!!!
2. Säg en trevlig present du fick?
Trivial Pursuit - äntligen frågor som är färskare än från 1982!
3. Vad är din favoriträtt på julbordet?
Julskinkan. Och julknäcke med bakad leverpastej.
4. Skönt att det är över? (nästan)
Ja nästan, min mage hade inte tålt mycket mer...

Årets nostalgitripp

Det är nåt visst med att se Björn Nordqvist läsa sagor, Ralf Edström knyta skosnören och Ronnie Hellström bli nedbäddad av en 6-åring. Om inte annat ger det en rejäl nostalgitripp. Fimpen var min absoluta favoritfilm när jag var liten. Om man bara hängde tillräckligt ofta vid skolans fotbollsplan efter plugget så skulle nog någon i IFK Rundvik upptäcka den där tjejen som lirade bättre än varenda grabb i samhället. Trodde jag. Och min kompis. Så vi hängde där jämt, och drömde om debuten i herrarnas div V, vilket skulle leda oss ända till landslaget.

Dessutom är det något visst med gamla 70-talsfilmer. Tiden då Råsunda inte hade tak. Då man hade brun "raggarpanel" i köket. Då Fingret inte hade importrats än utan det värsta en unge kunde göra var att räcka ut tungan - OCH göra gristryne med tummen! Då shortsen verkligen var korta, tröjorna tajta och polisongerna räckte till axlarna. Jag hade en underbar hedersstund i soffan idag! Heja Fimpen!

Min familj är Gud

Sådärja, 12 timmar efter jag gav utlopp för mina familjekänslor kom givetvis den där längtan tillbaka. Det vore allt mysigt om man kunnat ha juldagsmiddag ihop... Pratade med en vän idag och hon hade ledsnat på att vara med familjen. Jag kunde i vart fall åka hem efter ett par timmar, hon måste umgås ett tag till.

Det kanske är det som är att ha en familj. Man lever sitt liv på sitt håll, med sina vänner, värderingar och vanor och så har man sin familj som inte alls är som sitt liv, men som ändå är en del av det. Grunden till det. De har alltid funnits och kommer alltid finnas, för även om vi inte har saker att prata om eller följer samma recept på köttfärssås så hör vi ihop. Vi är en familj.

Jag tar min familj för given. Det är liksom själva definitionen av en familj. Man behöver inte bry sig om gemensamma hobbies, musiksmak eller framtidsdrömmar. En familj är Gud, något som bara är. Det är därför jag är övertygad om att även om alla ligger uttråkade vid poolkanten i Mars så kommer pappa utbrista; "Vad härligt att ha er här allihopa!"

Kan inte leva med dem, kan inte leva utan dem

Jag har växt ifrån min familj. Kan man göra det? Vi har ingenting gemensamt och att "umgås" med dem skapar bara irritation inombords. Jag skriver "umgås" för det vete fariken hur de definierar det ordet i vår familj. Det är samma sak varje gång vi ses; jag längtar oerhört efter att träffa och umgås med dem, sedan ses vi och ett par timmar senare känner jag bara att jag vill skrika rakt ut och åka hem till mitt liv igen, jag är lite småirriterad resten av kvällen och dagen efter längtar jag efter att se dem igen.

Jag har kommit fram till att en familj älskas bäst på avstånd. Får man tycka så?

Vissa saker slog mig tydligare än andra idag; Min familj pratar inte. Könsroller får man hemifrån. I min famlij är man ihop, man gör inget, man diskuterar inget, man bara är. (Så var fariken har jag fått mina åsikter ifrån?) Och "I am not where I belong". Det känns som hela min julafton var skriven av David Mamet - minus dialogen dårå...

På ett sätt är den där är-känslan rätt fin. Inga krav eller pressade situationer. Alla befinner sig under samma tak och det liksom räcker så. Som när mamma var i köket, mina bröder i brorsans rum och jag och pappa satt i vardagsrummet och slökollade på "nåt" på tv. Helt plötsligt bara puffar han på mitt ben och utbrister:
"Vad härligt att ha er här allihop".
Han verkade ha suttit och myst ett tag och det kändes liksom fint att det räcker med att sitta uttråkad i en fötölj för att glädja någon.

Samtidigt klättrar jag på väggarna i denna är-atmosfär. Jag borde kanske ha tagit med en bok. Jag föreslog att vi skulle spela kort. Pappa halvnappade, men det blev inget. Jag fick tre spel i julklapp, som upplagt för den där idylliska julaftonskvällen. Icke sa nicke. "Inte min grej", säger brorsan. (Nä, det ska väl vara joystick till dina spel, säger farsan klockrent) "Kan i alla fall inga frågor så utgången är ju given", säger mamma. Farsan skruvade lite på sig och mumlade nåt om "tv" och min andre bror mumlade nåt och smet in till datorn igen.

Suck. Det är så man umgås i min familj. Spela datorspel och kolla på tv. Vilket leder oss in på nästa reflektion.
"Kollade du på uppesittarkvällen igår?"
"Nä."
"Nähä... nä, det var inget bra ändå."
Slutkonverserat.
"Jag läste att han i Fame Factory ska vara med i melodifestivalen, vet du vem jag menar?"
"Nä, har aldrig sett Fame Factory."
"Nähä."
Slutkonverserat.
Vid några tillfällen uttryckte jag lite åsikter eller reflektioner i förhoppning att någon skulle nappa. Hade lika gärna kunnat meta utan krok alls. Man diskuterar inte i min familj.

Mamma fick en bok skriven av Dr. Phil och jag och min bror sa att man inte gärna ställer sig i kassakön med den boken. Jag tror faktiskt vi utbytte hela fyra-fem meningar innan jag uttryckte en åsikt som var längre än fem ord lång. Då tegs diskussionen ihjäl. Mamma hade då redan vid julklappsöppningen uttryckt hur bra hon tyckte han var och skulle just utveckla varför när pappa avbröt genom att öppna ännu ett paket med fiskegrejer. Känslor pratar man inte om. Det man inte pratar om finns inte. Inte konstigt att det är genom mina vänner jag lärt mig att sätta ord på vad jag känner. Något jag bloggat om på min engelska sida också.

I ett radioprogram uttryckte "tomten" att visst skulle flickor få dockor och pojkar bilar men det kommer också bli tvärtom den här julen. Jag tyckte det var en bra tomte. Mamma gjorde en av grimaserna bara hon kan göra när hon tycker nåt är fel.
"Nämen tänk på alla femåringar som nu sitter och blir alldeles förskräckta när han skrämmer dem så."
"Ja och tänk på alla femåringar som nu blir jätteglada för då kanske Elin äntligen får den där radiostyrda bilen hon alltid önskat sig." svarade jag direkt, med tydligt minne av hur min egen önskelista såg ut, i kontrast mot vad jag fick.

Det första irritationskornet dök upp när mina bröder bara lämnade matbordet efter lunchen utan att plocka undan efter sig och ännu mindre erbjuda sig att plocka undan något annat. Det andra dök upp när de kom undan med samma sak efter fikat. Droppen kom när alla var i vardagsrummet och mamma helt plötsligt säger:
"Ska du och jag ta och gå ut i köket och pyssla lite, Carina."
Med tydlig adress "fixa julbordet". Vadihelvetesjävlar! Chocken över den tydliga könsfördelningen blev så stor att min spontana reaktion inte alls blev genomtänkt. Istället för vara en markering mot ojämlikheten så tyckte jag bara det lät oförskämt och barnsligt.
"Nää," frustade jag, "det låter skittråkigt."
Jag vet, det ser inte bra ut i skrift heller... Men jag tänkte fan inte uppmuntra till detta. Jag föreslog redan i Oktober att vi, allihop, skulle hjälpas åt med julmaten. Vi var 5 vuxna människor i huset idag, mina bröder kan öppna burkar och lägga upp bröd lika bra som jag. När jag var tonåring irriterades jag över detta men trodde det bara var en "tonårsgrej". Nu vet jag att det är min syn på jämlikhet som står stick i stäv med min mors. Jag trodde bara inte jag nånsin skulle känna mig så feministisk som idag. Jag hade kanske inte trott att det så tydligt är i hemmet man måste börja om man nångång ska få jämlikhet ute i samhället...

"Visst ska det bli härligt att åka till värmen allihopa?" log pappa en gång under dagen och syftade på när hela familjen åker till Kanarieöarna på mammas 50-årsdag i vår.
"Jaa." sa min syster.
Jag sa ingenting. Jag tänkte bara på en dag ihop med min familj. Gånger sju.

Aaaaaaarrrggghhhh!!!!!!

God Jul liksom

Jag har aldrig blivit uppsagd förut, det har alltid varit jag som slutat. Jag tror fortfarande inte jag vet hur det känns att bli uppsagd, för det som hände idag kändes mer som att bli uppkallad till rektorn. Fast jag har förstås aldrig blivit uppkallad till rektorn förut.

Mitt under en årtalskund (dem som handlar för 1927, 1815 osv) ringer kassachefen i snabbtelefonen och säger; "X kommer och byter av dig om en stund för du ska upp till Y, hon vill prata med dig på kontoret." Kunden trodde det var åt hennes lille, söta son jag skrattade till när jag la på och det var väl smidigt om hon trodde det. Jisses. Är det så här det går till?

Jag skrattade för mig själv hela långa vägen genom butiken. Skakade på huvudet hela vägen genom stora lagret och trodde nästan jag skulle möta tillsynsläraren när jag besteg den helt plötsligt enorma stentrappan till övervåningen. Bara för det snodde jag mer arbetstid och gick på toa före Mötet.

Rektor Y hade nog höstens kortaste varsel-samtal med mig. Kan inte ens ha tagit två minuter. Ingen med provanställning skulle få fortsätta, det har vi liksom vetat hela hösten. Åtminstone sedan det blev klart att "massor" skulle försvinna. Så när hon meddelat det uppenbara och började sockra om hur nöjda de ändå var med mig så nickade jag ett "ok, det är lugnt" och då kom hon liksom av sig. Det var rätt gulligt, för jag fick intrycket att hon gjort som vi andra gjorde när vi skulle förklara oss i tonåren, övat in ett tal och garderat exakt alla vägar samtalet kunde ta. Hon såg så förvånad/besviken ut att jag övervägde att ändå protestera litegrann, bara för att hon skulle få använda någon av sina helgarderingar.

Helt plötsligt kändes det som ett maktbyte skett. Jag hade blivit rektorn. Ha! Men jag använde inte makten fullt ut. Företaget hade fyllt i ett visstidsanställningskontrakt för Januari ut, färdigt för mig att skriva under om jag ville. Hade jag utnyttjat min rektors-makt hade jag avböjt. Men jag tyckte hon förtjänade lite av sina helgarderingar trots allt, så jag skrev på för dessa två veckor.

Så, är jag ledsen? Tja, det var ett smidigt jobb med bra betalt. Det enda jag känner egentligen är... *suck*, nu måste jag böka och söka nytt... Jobbigt. Jag borde ju ta tillfället i akt och försöka fixa nåt jag har nytta av i framtiden. Svårt val, för kassajobb har bra tider och bra betalt. Nåt som är viktigt Just Nu.

Det enda jag undrar är om företaget sett någon som helst julfilm. Man kommer inte med ett sånt här besked den 23 December. Det gör man bara inte.

Samlarboxen ute nu?

Idag kom en pappa in på jobbet och frågade efter "Sagan om de två kungarnas återkomst, extended version". Snacka om att ha blandat ihop varenda film!

Social träning på arbetsplats

Man vill vara ärlig. Man vill inte såra någon. Alltså kan man inte vara ärlig. Jag blir tokig av att tassa runt, väga mina ord och mitt tonläge, säga det jag vill säga men samtidigt tänka på vem jag säger det till. En del kan man säga saker rakt ut till, andra måste man linda in det i bomull för och till vissa ska man helst dränka in bomullen i honung och socker också.

Jag blir tokig på sårbara människor och jag blir tokig på mig själv för att ha så dåligt tålamod med dem. Jag lindar in i bomull och skriker inombords. Hur kan du ta det så jävla personligt jag försöker ju bara vara konstruktiv och få saker gjorda!?!

Det är naturligtvis inte deras fel utan... jo det är visst deras fel. Det är åtminstone inte mitt fel att de vill missförstå allt man säger och tolka det till sin värsta nackdel. Jag sa att vi kanske skulle pröva en annan strategi eftersom det faktiskt går fortare och smidigare och vi har inte all tid i världen för tillfället, jag sa inte att din strategi var värdelös och att du är dum i huvet.

Om jag inte säger att den är värdelös så tycker jag inte det och om du då tror att den är det så är det du som tror det och inte jag. Blanda inte in mig i dina överanalyser och feltolkningar.

Jag borde sluta gulla runt utan säga det precis så rakt och ärligt som jag vill. Strunta i om någon blir sårad. Det går ju inte direkt fortare om jag i all tidspress dessutom ska behöva sockra och bomullslinda mina konkreta förslag. Folk får väl lösa sina tolkningsproblem på någon annans tid. En psykologs till exempel.

En ledig Lördag

Tog en promenad till mina föräldrar idag, ca 30 min enkel väg. Jag går via elljusspåret och jag älskar verkligen att gå hem. Man kommer genom en tyst och stilla skog och tror att man är mil ifrån närmsta hus. Så följer man den lilla backen upp mot ängen och i takt med att huvudet kommer över ängskanten ser man de grå betonghusen torna upp sig ett efter ett i horisonten bakom äng och dagis. Stockholm när det är som bäst. Aldrig långt till natur och stillhet. Aldrig långt till storstad och civilisation.

Hemma hade jag en riktig myslördag. Lagade tacos, pratade strunt med en kompis i telefon (eller, inte strunt, Skottland, allt handlar om Skottland just nu), tände julgran, adventsljusstake och vartenda ljus jag kunde hitta i vardagsrummet och såg på i tur och ordning LOTR1, Robinson och Henry V. Nu är klockan över midnatt och det känns som om jag verkligen varit ledig idag. Jag har laddat batterierna och varvat ner totalt. Tänk om man kunde ha en sådan här dag varje vecka. Det ska nog bli mitt mål i livet.

Jag finns, alltså behövs jag, eller hur det nu var

Vi fick en ny chef i höstas och då blir det ju som det alltid blir. Allt ska ändras. Den här verkar ha en filosofi att hålla med så få egna anställda som möjligt och sedan hyra in personal vid "topparna". Vad jag tror om den filosofin hör inte till saken, så jag lämnar det därhän. Lagom till jul har han därför annonserat att en massa kassapersonal ska sägas upp. En efter en har fått beskedet och jag har bara väntat på min tur. En tjej som började i våras blev oerhört upprörd över att bli varslad. När jag kom till jobbet för ett par veckor sedan möttes jag av en minst sagt hätsk stämma:
"När började du jobba här?"
"I Juli."
"Jamengrattis, då kommer du också få sparken."

Turordningsregler. Man får undanta två. Hm, hm, kanske, kanske... Och faktiskt, jag börjar faktiskt tro att jag finns med i deras framtid. Idag undrade man om jag kunde börja ett par timmar tidigare den 24 Januari. Min provanställning övergår till fast den 14:e. Ska de säga upp mig med bara 2 veckors uppsägningstid måste de säga till den 13:e. Hur stora är oddsen att jag finns med i beräkningen den 24:e men inte den 27:e???

Det är för tidigt att ropa hej, men det kändes som ett tecken idag. Jag är behövd. Jag är önskvärd. Jag är bäst!

Nyhetstankar i dammigt bibliotek

Nordisk familjebok anno jättetidigt 1900-tal. Skrämmande läsning. Det finns vissa ord man bara vet att man kommer få gap- och skriksjuka av att läsa, så därför slog jag ju såklart upp några av dem när jag var på biblioteket idag. Homosexualitet, moral, neger, aga, jude, zigenare, uppfostran, vilket land som helst utanför Europa... Vilken människosyn. En feminist skulle få slaganfall, vem som helst som tror på jämlikhet, öppenhet och tolerans skulle få dåndimpen.

Ibland leker jag med tanken att åka tillbaka 100 år. Tänk att föra en diskussion med någon prominent herre från 1903 om kvinnofrigörelse. Att hans fru skulle få rösta, ta ett arbete utanför hemmet, att han inte skulle få aga henne, att hon skulle vara myndig. He, he...

Å andra sidan behöver man kanske inte åka 100 år tillbaka för att få sig en tidsresa. Den senaste tiden har det räckt med att slå upp tidningen och läsa om hur Frankrike tacklar tolerans, öppenhet och religion i ett mångkulturellt samhälle. De har säkert läst Nordisk Familjebok.

Förbud och tolerans går inte ihop i min värld och slöjan har oförtjänt blivit en symbol för något enbart ont. Så är det naturligtvis inte. Ont är det om det sker under tvång, jag skulle vilja säga statligt tvång, förbud. I annat fall ser jag ingen skillnad mellan slöja och kjol faktiskt. Det finns västländer där kjol är den "rätta" klädseln för kvinnor i många olika samband. Ta bara skoluniformerna runt om i Europa. Tvånget att bära kjol kan gott jämföras med tvånget att bära slöja. Det sociala tvånget kan vara minst lika förtryckande som det formella.

Frankrike har valt att se slöjan som en religiös symbol och inte en kulturell. Det är olyckligt, eftersom hänvisningen till koranen i den frågan är jämförlig med kristnas ständiga hänvisning till bibeln i ett försök att rättfärdiga sina handlingar. Och det vet vi ju alla att allt kan tolkas till vilkens som helst fördel genom att bara peka på de rätta bibelrummen. "Hänvisning till" är inte detsamma som "med stöd av".

Nu är slöjor och kors runt halsen (allt som inte är "diskret") lika förbjudet och det låter ju... helt sjukt. Ska de tvinga buddhister att ha hår också? Ska ortodoxa judar tvingas klippa polisongerna? Nä, det här låter inte bra. Det låter väldigt, väldigt, väldigt mycket... Nordisk familjebok anno jättetidigt 1900-tal.

fredagsfyran (se link till höger)

tema: julklappar

1. Har du köpt alla julklappar än?
Japp
2. Vad önskar du dig själv i julklapp?
SonyEricsson Z600 - ska köpa den, om mobiljäveln bara kunde komma in på lager snart!!! Och så önskar jag en 32" Widescreen.
3. Handen på hjärtat - skriver du fortfarande önskelistor?
Japp. Men jag har blivit modern och mailar den numera till hela familjen, jag menar tomten...
4. Finns det någon särskild julklapp du fått, som du blev särskilt glad alt. upprörd över?
En sak poppade upp direkt. Julen när jag var 13 och hade hållt till godo med ett par målvaktshandskar modell trädårdshandskar i flera år. Jag hade önskat mig och till min förvåning fick jag Uhlsport modell Ravelli no 1. De där röda med supergrepp. Jag blev så lycklig att jag fick tårar i ögonen. Den roliga parantesen är att det visade sig att mina gamla handskar var oslagbara att ha på grusplan, så jag använde dem ända tills jag var 19.

Vuxna leker inte?

Baka, leka, kreera. Kalla det vad ni vill men kreativ verksamhet, eller lek på vanlig svenska, är en klart underskattad umgängesform. I helgen bakade och målade jag pepparkakor med mina vänner i två omgångar. Det är lätt att fastna i formarna, bokstavligt talat, men något speciellt händer när man släpper stålfigurerna och tar hjälp med kniven och en gnutta fantasi i stället. Man börjar leva. Fantasin flödar i takt med kristyren och på något sätt känner man sig - fri!

Ett hjärta och en gris i all ära, men en elefant och en gris ihop - på det viset - skapar något extra. Inte minst fniss. En kamel blir en lama, en tomte blir både Gandalf, Dumbledore och Saddam Hussein, en gubbe blir Sam the Hobbit - med stora fötter - och en överbliven klump kommer ut som... är det inte lille Nemo?

I "Den oändliga historien" får vi veta att varje gång en människa slutar fantisera dör en bit av fantasilandet. Något hårdare, kallare och gråare än självaste Mordor drar in och breder ut sig. Jag tror vi lyckades pressa tillbaka denna gråhet åtminstone ett par meter i helgen.

F ö hävdar jag fortfarande att den korrumperade Italienska liga A kan kallas för en skam-liga och att en matätartävling kan kallas för glufskrig. Däremot räcker inte ens min fantasi till för att godkänna te-os... Alfapet vore inte alfapet om inte fantasin fanns.

Nyårsångest

Om två veckor är det nyårsafton. När jag var liten fick jag alltid en klump i halsen när "Ring klocka, Ring" började ljuda ur tv:n. Det kändes som om 198X var på väg att dö och att vi bara inväntade sista sucken. Jag tyckte nyårsafton var en oerhört sorglig dag.

Så är det inte längre. Ibland är det en mysdag, ibland fest och 2001 ville jag t.o.m. bara att nyårsafton skulle gå över. 2001 var inget bra år. 11 september har ingen som helst plats hos mig, för det året fylldes med död och elände i mitt privatliv så det räckte. Jag sov faktiskt när tolvslaget kom och vaknade först av alla raketer. Och då var jag lättad över att 2001 äntligen var slut. 2002 kom som en befrielse. "Det kan i varje fall inte bli värre."

2002 stod jag i ett hörn av George Square i Glasgow och "betraktade" ett skotskt Hogmanay. Det var en härlig upplevelse på många sätt och jag var glad i sinnet, även om jag saknade vänner att dela upplevelsen med. 2002 hade varit ett kanonår med många nya erfarenheter och jag kände varken sorg eller längtan, bara en känsla av att befinna mig här-och-nu.

I år kommer jag vara någonstans i Edinburgh (troligen Princess Street) med två av mina bästa vänner. 2003 har varit sagolik på flera sätt och återigen har jag en sorgsen känsla av att jag inte vill att det ska ta slut. Att 2003 inte ska dö. Det är som när man är på en riktigt bra teater och råkar titta på klockan och ser att det bara är 10 minuter kvar. Man vill att tiden ska stanna, eller snurra bakåt, bara så man får vara med en gång till. "En gång till, mamma, snääääääälllllaaaaaaa."

Jag vet inte varför jag tar upp detta nu, två veckor i förväg. Kanske försöker jag förhala de sista 10 minutrarna...

Fredagsfyran

1. Vad ska du göra ikväll?
Jobba till 8, sedan drar jag till Café Bojan på julfest tillsammans med mina kriminologipolare.
2. Vad ska du göra imorgon?
Jobba till 5, sedan ha mitt traditionella julbak med en kompis. Vi bakar pepparkakor, äter tomtegröt, byter julklappar (som brukar ha tusen baktankar, syften och historier - otroligt invecklat och roligt!) och sedan målar vi våra pepparkakor. I år är vi extra upprymda för vi har blå karamellfärg! Äntligen kommer våra DIF-emblem få blått och inte blåbärslilarosa...
3. Vad ska du göra på söndag?
Jobba till 2, sedan ha en bak/pyssel/julmysdag med ett gäng kompisar. En av dem är ifrån Holland och tycker redan vi i Sverige har "otroligt mycket traditioner" kring jul, såd et ska bli kul att se vad hon tycker om det här.
4. Hur ska en bra helg se ut?
För det första: Inget jobb! Den perfekte bör ha en dag med härligt umgänge med vänner och en som inte är planerad alls så man kan välja om man vill slappa framför Tipsextra (har inte haft tid med det på flera år!) eller träffa någon och göra nåt spontant, beroende på väder.

God Jul

Förra helgen gick startskottet för December men i helgen kom den där uppväxlingen man gör efter att ha känt sig för på underlaget de första 400 metrarna.

Horizontellt snöfall med stora flingor gömde undan dystermörkret i Stockholm i lördags. ("Syyyns inte, fiiinns inte!") Min syster, min kompis och jag åkte till ytterligare en kompis för Glöggmys. Det luktade jul redan i portuppgången och när vi öppnade ytterdörren var det som att kliva in i julafton. Lindas strålande ansikte lyst likt en naturlig Lucia upp hela mitt jultörstande inre och Novembertyngden tappade genast greppet om mig och ramlade av på hallmattan. (Jag hoppas Linda dammsuger upp den innan den börjar röra sig in i lägenheten.)

Julstämningen satt i väggarna och i stora fönstret i det varma (bokstavligt talat till följd av alla juleljus) vardagsrummet. Jag klev in i Fanny & Alexanders kök och när jag inte fann skylten med "I regi av Ingmar Bergman" så andades jag ut, för då kunde jag hoppas slippa den fulla, kladdande farbrodern också. Däremot ville jag inte slippa den otroligt härliga, röda, sjuarmade ljusstaken på bordet, det enorma fatet lussebullar (inklusive en lussebullsmartyr på spikmatta, hm...) eller det hembakta, väldoftande vörtbrödet. Och jag tycker inte ens om vörtbröd.

När jag satt på golvet i vardagsrummet, mitt ibland en massa trevliga människor jag både mött och inte mött, med ett grötfat, en lussekatt ett glögglas och ett vörtbröd (i mun, det var ju gott ju!) i handen fick jag en stark känsla av att det är så här jag vill fira min jul.

Varma människor, mycket mat, mycket julpynt, mycket skratt, mycket... av allt och med tyngpunkt på mys i stället för på schema. Vi sjöng oss igenom Disney's julprogram - och eftersom repetition är kunskapens moder kunde vi såklart texterna med MVG i betyg. När det så ringde på dörren trodde jag faktiskt för en sekund att det var tomten.

I söndags stod Kung Bore för regi. Snön gnistrade i solskenet och Stockholm såg ut som ett vykort från aktern av Djurgårdsfärjan. Vi var ett stort gäng tjejer som besökte julmarknaden på Skansen. Bara att vandra runt bland alla människor och titta in i julstöket i de små bodarna räcker för att skapa julefrid i mitt inre.

På marknaden köpte jag världens godaste hjortronsylt. Söstra mi skickade den till mig i Skottland ifjol och jag var väl lite rädd att den smakade så gudomlig bara för att jag var där jag var, men den smakade precis lika ljuvligt till pannkakorna idag. Inte för mycket socker, mycket hjortronsmak. Min holländska kompis imponerades av älgarnas storlek och jag mediterade några minuter hos renarna. Jag borde ha en ren på balkongen. De är så sagolikt lugnande.

Stockholms lucia kröntes på Sollidens scen. Det var trevligt att få lite lussestämning också, men jag var glad att holländskan inte förstod all svenska för det var riktigt pinsamt stundtals. Framförallt när alla tanters favoritmupp, Lasse Berghagen, kom in...

Efteråt frös vi allihop. Därför tog jag, holländskan och Linda en härlig promenad tillbaka in till t-centralen. Inget värmer bättre än att röra på sig och prata med vänner. Aldrig har Strandvägen känts kortare.

Trött med otroligt till freds kan jag bara konstatera mina känslor: Den här helgen var det Jul. Den 24:e är det paketutdelning.

Fredagsfyran

1. Är du trött på Julen redan?
Redan? Den har ju inte börjat än! Jag går tvärtom runt och halvhoppar för att jag vill sätta igång med allt skoj - som jag planerat göra nästa vecka.
2. Är inte alla juldekorationer ett slöseri på bra el?
Kanske om man tänker på alla företag som har ljusstakarna på dygnet runt. De syns ju inte ens i dagsljus. Men på kvällarna är det ett utmärkt sätt att använda elen - att lysa upp vår mörka stad.
3. Har du handlat några julklappar?
Två. Ska ta en shoppingdag nästa vecka för resten.
4. Kan du känna av julstress?
Personligen kan jag känna att det är så mycket jag vill göra, så många traditioner jag vill haka tag i, men isåfall skulle man behöva börja i September. Jag brukar därför känna efter vad jag vill extra mycket och, nej, JAG känner ingen julstress. Jul är kul, ska vara kul och jag ser helt enkelt till att det inte blir stressigt! Däremot känner man tydligt av stressen på jobbet, alla vuxna som verkar se julen som en rad måsten. Ofta måsten de skapat själva, saker de inte kan skylla på att "barnen vill ju".

Generellt känner jag att julen blir vad man gör den till. Och jag gör den till en jätterolig månad!

Lika för lika

Jag har inte tid att vara långrandig, för jag ska ägna dagen åt att motivera och fotnötta sönder min fikitiva forskning om våldtäktsoffer. Men 06.00 vaknade jag till nyheterna och lyssnade på det som Aftonbladet också tar upp. Enligt en färsk rapport har det visat sig att kvinnorna tar ut 85% av föräldraledigheten. De verkar inte vilja släppa ifrån sig tid till deras män trots att männen uttrycker att de saknar tid för familj och barn. Någon kvinna säger att kvinnors skri efter jämställdhet på arbetsplatsen går hand i hand med jämställdhet i barnledighet, så kvinnorna måste släppa efter lite.

Först tänker jag på min ena bekant och tänker att det låter rimligt. Hon anser inte att hennes man "förstår sig på ungar och hem" så det är lika bra att hon kör så det blir lite struktur på vardagen. Fast vi vet väl alla att mammor och pappor gör saker på olika sätt. Att något skulle vara mer rätt än det andra vet jag däremot inte.

Sedan tänker jag på en annan bekant där båda också vill vara hemma, men där de efter långa timmar med miniräknare vid matbordet fått fram att hur de än vänder sig får de faktiskt inte räkningarna att gå ihop om pappan stannar hemma längre än nödvändigt.

Å ena sidan kan jag se att det kanske finns ett visst "mansförtryck" i familjefrågor. Som jag redan bloggat om syns det inte minst i vårdnadstvister där kvinnor så gott som alltid vinner och alltid drar längsta strået när frågan står och väger då förutsättningarna är lika för båda parter.

Å andra sidan kan jag se att jämställdhet i hemmet och på arbetsplatsen faktiskt går hand i hand. Nämligen på så vis att om det inte vore sådan skillnad mellan mamma och pappas inkomst så skulle paren inte behöva snedfördela föräldraledigheten av rent ekonomiska skäl!

Skärpning behövs alltså från båda "läger" om vi ska nå jämställdhet på dessa områden.

Till sist vore det intressant att se hur resultaten för denna undersökning ser ut från olika delar av landet. Mina högst ovetenskapliga undersökningar bland vänner och bekanta säger nämligen att både löneskillnader, skillnad i typ av lönande arbete mellan paren, attityder på arbetsplatsen och jämställdhetsattityder i hemmen skiljer sig rätt markant mellan storstäder som Stockholm och Göteborg och småorter i Västerbotten och Dalarna.

Min högst ovetenskapliga teori säger att jämställdheten på båda plan är högre i storstäderna än ute på landsbygden. Men det betyder inte att det inte finns saker att ta tag i.

Jag har blivit lurad...

...kanske. Varför känns det alltid så när någon ringer och säljer tjänster per telefon? "Detta måste vara lurt, annars skulle de inte ringa upp". Men det var så kul att lyssna på tjejen som läste upp sitt samtalschema. Man måste lyssna snällt, för ställer man en fråga går de vilse i sin samtalskarta. Jag vet inte hur den ser ut, men föreställer mig en sån där karta med ja och nej frågor och beroende på svar följer man linjen till nästa ruta.

Tjejen fick läsa upp alla fördelar med Optimal Telecom innan jag försäkrade mig om det inte fanns några dolda kostnader. Vet inte vad jag ringer för, vet bara att abonnemangskostnaderna är ca 3/4 av räkningen.... och den kostnaden kommer jag inte ifrån. Nåja, då kanske deras X% lägre samtalskostnader slipar siffrorna litegrann i alla fall.

Kände mig lite crazy idag och hoppade på tåget. Avsa mig ångervecka och allt. Tjohoo! Äh vaddå, det skulle i alla fall inte kosta något att avsluta abonnemaget och värre än Telia kan det i vart fall inte vara...

Förra gången jag hoppade på en telefondeal var det en otroligt charmig skotte som jag föreställde mig var sketassnygg som ringde min mobil i Glasgow. Vi hade dålig mottagning i vår lägenhet så vart fjärde ord försvann, förutom att hans otroligt härliga dialekt svalde resten av orden. Uppfattade dock att det inte var några problem att hoppa av. Med huvudet någonstans bland rosa moln tackade jag därför JA till att betala £10 via Top Up (kontantkort) och få en massa gratis samtalstid och SMS (som jag faktiskt skulle tjäna mycket på) - en månad innan jag skulle åka hem!!! Upptäckte såklart att detta inte gällde utlands-SMS så helt plötsligt var det ingen bra idé. Sa upp avtalet, men mina £10 ligger kvar. Det positiva är att jag nu har ca 40 min och 25 SMS som ligger och väntar gratis nästa gång jag måste ha en taxi i UK...

Hemtentaångest

Om man inte tänker på det så finns det inte. Om man måste göra en sak inom en viss tid så står tiden still om man inte aktivt gör något av det man ska göra. Utan aktion kan inget röra på sig, inte ens tiden. Om jag tvekar tillräckligt länge kommer pusslet lägga sig själv, med fotnötter och allt.

Eller så är det inte så. Men jag hoppas det, för annars ligger jag pyrt till...

Äktenskap 2003

Har kommit på en helt vansinnig idé. Ett sätt för kompissinglar att både njuta äktenskapets och familjebildningens söta frukt och samtidigt behålla singelkakan. Allt tack vare vår liberala och progressiva lagstiftning.

Ni vet, som singel är det era föräldrar som ärver er när ni dör (hur kul är det?) och försäkringsbolagen älskar er för livförsäkringen utfaller inte till någon (inte ens till era föräldrar). Ni har ingen att skatteplanera tillsammans med ("du tar huslånet, jag tar aktierna och vi får tillbaka mer än om vi skrivit under den färdigtryckta blanketten") och överhuvudtaget finns ingen "next of kin" andra än... mamma och pappa. Skitskoj när man är runt 30.

Lite synd också, för din bästa kompis och du är tajtare än systrar, båda har stadig ekonomi och båda börjar bli övertygade om att den där riddaren svängde fel i Rimbo och aldrig kommer hitta hit. Ni vill båda ha barn, men inte vara ensamstående. Ni vill båda ha någon att komma hem till som frågar hur dagen varit, någon att äta frukost och snacka strunt med, men samtidigt kunna fortsätta flörta runt och dejta - ifall den där riddaren nu bara tog fel avfart och sitter på Sture och väntar.

Alltså. Gift dig med din bästa kompis!

Vi får såklart rucka lite i vår bestämda uppfattning om äktenskapet som en romantisk instutition, men som tur är har lagstiftaren gett oss en suverän möjlighet för vår rent juridiska affärsuppgörelse. Aldrig har termen "registrerat partnerskap" passat in bättre än i detta affärsmässiga sammanhang. Vi registrerar ett partnerskap med vår bästis, ärver varandra, får varandras livförsäkringar, samtaxerar osv och det fina i kråksången är att OM den där riddaren dyker upp så kan vi smidigt och enkelt skilja oss (eftersom vi båda är införstådda med detta och lämnar in gemensam skilsmässoansökan) och ingå det riktiga äktenskapet, i alla känslomässiga betydelser, med vår nye man/kvinna. Tack och lov bor vi i Sverige, utan barn fixar vi skilsmässa på ett par veckor, med barn på ett halvår. Det tar längre än så att planera ett nytt (riktigt) bröllop...

Skulle vi inte vilja dela alla prylar med bästisen upprättar vi bara ett äktenskapsförord. Vill vi inte dela lägenhet med någon behöver vi inte det heller. Vi kan helt enkelt fortsätta våra liv, med separat boende och ekonomi, men dra nytta av äktenskapets fördelar.

Vill vi skaffa barn har vi kvinnor möjlighet att inseminera. Vill vi adoptera är det fritt fram. Frågan är kanske om man tagit ställning till kompisadoptioner än, men ensamstående kvinnor kan faktiskt adoptera. Fast vi är inte ensamstående. Äh, får väl vara homosexuell i pappren då. Vi är ju gifta på pappret också, så. Och varför inte skaffa varsitt barn på en gång?

Och helt plötsligt inställer sig frågan; vad var det nu vi skulle ha mannen till mer än sex...?

Julkalender

Det bästa med December är att det är den enda månaden där man garanterat vet vilket datum det är varje dag. Visserligen har jag tre olika på köksluckorna, men så hittade jag, via Lille Skutts sida, en nätbaserad jag inte kunde låta bli. Skansens julkalender. Så nu har jag ännu en ursäkt att koppla upp mig varje dag...

As time goes by...

Det är en sån dag idag. Jag går upp 7.30 för att sätta igång med hemtentan som ska in på fredag, innan jag ska iväg på föreläsning (med en excentrisk dansk professor med eget språk) i förhoppning att bättre förstå det kompendium professorn skrivit, på dansk-svensk-tysk-nordiskt blandspråk och med långa (oöversatta) citat på både franska, tyska och latin! På bussen till och från tänker jag mig att jag läser lite rastänkande inför tentan som jag har på lördag.

Jag skummar lite i kriminologiböckerna, skissar lite på frågeställningar, men är inte särdeles effektiv innan det är dags att åka på föreläsning. Vad har jag gjort hela förmiddagen? Öppnat adventskalendrar. Läst reklamblad och funderat starkt på att skaffa 32" widescreen på avbetalning. Med risk att hamna i avbetalningsfällan. Jag har kollat nyheter på nätet och ringt på en annons på en begagnad mobil. Lite för billig för att vara ostulen kanske... Jag har slagit in en julklapp för att testa nya pappret, snöret och etiketterna. I samma veva hittar jag lite kakeldekor från förra året, ihoprullat som en cigarr. Jag tar stora läkarboken och slätar ut dem innan jag sätter upp dem. För att se om de sitter kvar. Och det gör dem, så nu får de sitta där. Dags att åka till universitetet.

Efter föreläsningen skulle jag träffa två kriminologikompisar och bolla idéer, men jag börjar inse att mycket tid kommer försvinna ändå den här veckan, och det är 45 min dötid innan vi ska ses, så jag bestämmer mig för att åka hem och sätta igång och skriva istället.

Handlar på hemvägen och när jag kommer hem tänker jag att jag ska testa och koka kola, medan jag gör middag. Kolan kokas (och blir ursmarrig!), middag äts till Sunes Jul på DVD (fråga inte...) och eftersom det är 30 min till julkalendern gör jag ischoklad också. Den blir också kanongod, så jag äter choklad och ser på Sunes lillebrorsa. Tycker nog inte årets kalender verkar så rasande dålig. Får se hur det utvecklar sig. Har gett upp hopp om julstämning i de där kalendrarna, det var ett antal år sedan sist...

Tittar några sekunder på datorn, sätter på den och startar en fin mening på hemtentan. Vad gör jag nu då? Jaha, kanske man skulle ta en videokväll nurå. Bara gosa under en filt och kolla på något bra från filmhyllan. Har sett, har sett, har sett... kommer ihåg allt, kommer ihåg varenda replik... Det är dags att köpa nya filmer! Och inser att jag kanske skulle skriva den där tentan istället. Vissa tecken skrivs liksom i pannan på en...

Oj, så ringer min syster. Det var ett tag sedan vi pratade, så där försvann en halvtimme. Nu är jag tillbaka och... tja, inte är det hemtentan jag skriver på... Tänk om alla de här orden suttit i Word istället, då hade jag nästan varit klar nu!

Otroligt. Jag har tänkt på tentan hela dagen och verkligen riktat in mig på den. Men inget händer. Klockan är snart 8 och hela dagen har försvunnit utan att jag gjort ett skvatt. Det är en sådan dag. En sån där ni vet...

När vi tänder första ljuset...

Stod vid busshållsplatsen idag vid halv elva tiden och såg människor vallfärda upp emot vår extremt fula träkyrka i Edsberg. (Kommer ni ihåg Rubicks kub? Så ser den ut.) Föräldrar och morföräldrar, alla med barn antingen i famnen eller skuttandes tio meter framför. Alla försvann in i kyrkan.

Det ville jag också göra! Det är något magiskt med 1:a advent. Barnkörer som sjunger Hosianna och Nu tändas 1000 juleljus. Präster som talar om ljusets högtid och läser någon av de mer barnvänliga, och spännande, bibeltexterna. Kaffe med lussebulle och pepparkaka efteråt. Och sedan har liksom julen börjat. 1:a advent är som OS-invigningen - fast mycket mysigare. Åtminstone var det det sist jag var på en adventsgudstjänst, på den tiden det var jag som sjöng om 1000 juleljus. Jag vill tro att det är likadant fortfarande.

Fast jag kunde inte utforska det i år heller. Med en suck steg jag på bussen och åkte till jobbet. Hur kommer det sig att jag ALLTID jobbar någonstans på 1:a advent??? Nästa år överväger jag att ta ut en semesterdag.

Vad i...

Det är inte ofta jag blir arg, men barnmisshandel gör mig riktigt jävla förbannad. Det är när jag läser artiklar som den här som jag minns varför jag från början ville läsa juridik. Jag hoppas verkligen flickorna får all hjälp och stöd de behöver. Jag hoppas de kan få det inte bara från det sociala (som som vanligt har alldeles för lite resurser) utan även från släkt, i förhoppning att föräldrarnas brister i empati och sunda värderingar inte är ett släktdrag. Familjen har en lång väg att vandra, men hade inte föräldrarna "åkt dit" hade man inte kunnat ge den hjälp man nu kan ge - åt alla parter. Föräldrarna själva verkar inte förstå det felaktiga i deras behandling av sina barn, vilket för mig är helt ofattbart. Det är tydligt att vi andra, det s.k. samhället, ibland måste lägga oss i och tvinga folk att se hur illa de gör andra människor. Eller i vart fall försöka få dem att se.

Därför gillar jag den lagstiftning vi har emot barnaga. Det är liksom inget snack om saken. Det finns inga ursäkter, gränsfall och glidande skalor. Det finns inget som heter "min rätt som förälder" eller "måttlig tillrättavisning". En misshandel är en misshandel oavsett om offret är mannen på krogen som stirrat på dig eller ditt eget barn som inte äter upp potatisen. En rättighet är ingen rättighet om det går ut över en annan människa. Den enda rättighet som finns är att slippa bli skadad, kränkt och utnyttjad.

I ett fall som detta kan föräldrarna därför inte slingra sig på juridiska teknikaliteter. Man skulle ju annars kunna tänka sig att järnrör och tång ses som misshandel medan smisket och örfilarna stannar inom ramen för vad som är "vanlig aga", så sammanlagt skulle omfattningen av misshandeln vara mycket lägre och inte ge ett så klart utfall som nu, kanske t o m stanna vid villkorlig dom - vilket i praktiken betyder att allt skulle fortsätta som vanligt. Med största sannolikhet. (En slutsats man kan dra om man så bara har viss insikt i hur sådana här mönster fungerar.)

Jordens största kram vill jag ge alla som fortfarande lever som dessa flickor. Lyckas jag rädda bara en självkänsla när jag är färdigutbildad så har mitt CSN-lån betalat sig. Och nu har jag fått tändvätskan inför sista terminen!

Fredagsfyran

He, he, det här var ju ett passande ämne för mig... tur att man kan sin katekes dårå. ;-) (Har länk till sidan i menyn till höger)

1. Vilken/ vilka av dödssynderna begår du regelbundet?
Hm... hur var det nu Brad Pitt jagade runt i Seven? Frosseri - jajamän, varje gång jag har godis! :-) Lättja - om jag bara kunde slappa mer... Girighet - njae, nä, jag tror faktiskt inte det. Inte 'regelbundet'. Vrede - OJ, det skulle jag behöva visa mer! Varför är det en synd att visa känslor? Eller ska man vara "lagom" arg..? Högmod - alltså, jag är inte säker på att jag tycker det är jättedåligt att tro man är bra på nåt man inte är bra på. Om man inte själv tror på sig själv hur ska man då bli bättre?!? Fast å andra sidan... alla Robinson/Farmen-tjommar som tror att de är världsstjärnor - DET är kanske högmod... Lusta - en synd?!?! Välkommen till medeltiden. Japp, är jätteskyldig på den punkten. Avund - Jag går ju inte runt och är avis på människor hit och dit. Näpp. Får nog säga Lusta och Frosseri på denna fråga dårå.
2. Vilka av Tio Guds bud har du svårt att följa?
Öh, typ alla utom två.... Allvarligt, är inte det här urexemplet på obsoleta regler?
"Inga andra gudar hava jämte mig" - nån som INTE haft en idol som liten?
"Icke missbruka herren Guds namn" - Herregud...
"Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den" - Shiftjobb på ICA någon?
"Hedra din fader och din moder" - avsett vilka svin de är?
"Du skall icke dräpa" - Ok då. Det köper jag. Synd att "meddelaren" är sådan hycklare bara... Räknat Guds offer i Bibeln någon?
"Du skall icke begå äktenskapsbrott - kan jag hålla med om, men jag har en känsla av att vi tänker på olika orsaker här...
"Du skall inte stjäla" - Ok, köper det också. Även om jag hävdar att det var en löneförmån...
"Icke bära falsk vittnesbörd mot din nästa" - lite taskigt kanske, men som grundläggande budord???
"Du skall icke hava begärelse till din nästas hus" - eh, jooo, jag vill visst hellre ha tvåan vid Skanstull än min etta i Sollentuna!
"Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru [...] eller annat som tillhör honom" - Äger hustru?!? Äger inte hus? Känns ju jättefint det här. Ska det här verkligen vara två olika bud förresten? Men visst hänger det här ihop med avund. Slöseri med energi att tråna efter grannens Merca kanske...
3. Är du stolt innehavare av någon kardinaldygd?
Klokhet - check, Tapperhet - ibland så, Rättvisa - check, Måtta - lagom är trist.
4. Tycker du det finns ett behov av dödssynder, Tio Guds Bud och kardinaldygder i dagens sekulariserade samhälle?
Jag tror redan ni gissat mitt svar. Sunt förnuft och hänsyn så klarar man sig långt. Det enda jag faktiskt tycker är bra uttryckt i bibeln, något jag själv använder som rättesnöre, är Gyllene Regeln: "Allt vad du vill att andra ska göra mot dig ska du också göra mot dem." Amen. Liksom.

Master & Commander: Från min sida av salongen

Vad olika man kan uppfatta en sak. Jag har sett fram emot Master & Commander i över ett halvår, eller egentligen i sisådär tio år. Det produceras inte sjöslagsfilmer varje dag precis och jag älskar dem! Träffade en bekant i måndags som varit på förhandsvisning. Hon rynkade på näsan och sa att den inte var ett dugg bra.

"De var på en båt precis hela tiden (check), det var bara män i hela filmen (check), så det fanns inte en endaste liten romans (check) och det 'bommade' hela tiden och då menar jag inte i sängen utan kanoner (dubbelcheck) så den var skittrist." Che... nää, tvärtom, den låter precis som en sådan film ska vara, precis så som jag vill ha det!

Så igår var jag ju tvungen att klämma in mig med en salong full av killar och tre tjejer för att kolla på slaget. Trots att Russel Crowe är med... Eller kolla var väl fel ord, stolen skakade och hela rummet mullrade så det kändes som om man satt mitt i smeten på halvdäck! Jag var tacksam för textningen faktiskt, för de hade bemödat sig med att snacka sjötermer i parti och minut och visserligen visste jag inte vad hälften betydde på svenska heller, men det hade varit sju sjöresor värre på engelska. Det enda som störde mig var att någon vid åtminstone tre tillfällen uttryckte ett "fucking" nånting. 1) Jag tror inte de uttryckte sig på det viset 1805 2) Jag tror inte ens ordet var uppfunnet då! Just i den här filmen hade alla bloddy och damn passat mycket bättre.

(Se gästboken för tillägg vad gäller detta!)

Annars var det precis så härligt som jag trott med kanoner och bataljer i två timmar, även om det till min lilla besvikelse bara var närkamp vid ett tillfälle. Och inte en ursäkt till romantisk sidohistoria - YES!

Jag hatar när man så uppenbart försöker plutta in vartenda koncept i en film för att göra den bred och säljande. Det finns alldeles för många malplacerade kärlekshistorier på vita duken. Tack och lov inte här. Däremot lyckades man plutta in den moderna filmsjukan - lämna slutet öppet för en uppföljare... SUCK!!!

Jag hade en liten förhoppning om det faktum att en australiensare (Peter Weir) gör en film om engelska flottan. Troligen skulle vi slippa dessa pinsamma, patetiska "proud to be american"-tal amerikanerna får oss att så generat vrida oss till i sina filmer. Sorry. Att en gång försöka sig på ett Henry V -wannabee tal är en sak, men alla kunde se att Russel själv tvekade inför sin egen övertygelse så att låta karln misslyckas att övertyga oss tre gånger var lite väl sorgligt. Att likna skeppet vid England hade räckt, det korta modingivande talet tjänade i vart fall sitt syfte.

Mina **** för filmen i helhet ska nog räknas som *** ½ p.g.a. dessa små, men ack så irriterande, detaljer.

============================

Och nu över till något helt annat -
Mina 5 favorithästnamn (trav&race) just nu;
1) She sells sea shells (säg det efter ett par öl!)
2) Hoof hearted (säg det snabbt tre gånger!)
3) Maythehorsebewithyou (...eller så håller vi bara tummarna)
4) Nothingbuttrouble (här är en ägare som känner sin häst...)
5) Giant Green (det är inte DEN vi pratar om va...?)

Att tro eller inte tro...

"Finns Gud?" frågade professorn på föreläsningen i Allmän Rättshistoria idag och utvecklade sin teori; Guds existens är bevis för kunskapen om att han finns. Rena kunskapen om hans existens bevisar alltså att han finns. (glasklart...) Förnekar man Gud förnekar man kunskap. Att vara ateist är därför inte bra. Inte bra alls. Usch, det är vedervärdigt. (hans ord) Enligt professorn är det tveksamt om en ateist kan ha kunskap alls eftersom förnekelse av Gud är förnekelse av grunden till all kunskap.

Really...

Eller så är det tvärtom. Enligt MIN teori. Att acceptera Gud är att utestänga kunskap. Man accepterar Gud som svar på frågor ateister måste finna andra svar till. Ateister kan inte hänvisa till Guds vilja eller Guds skapelse så fort de står inför ett okänt och knepigt problem. En ateist måste fortsätta tänka och söka finna självständiga svar på sina frågor. Det är därför ateister alltid har setts som ett hot av kyrkan, eftersom de tänker själva och inte köper koncept kyrkan skapat. Ateister söker självständigt kunskap och kunskap är makt, vilket kyrkan i alla tider varit särdeles medvetna om, det är därför man genom hela historien sökt försvara och bevara sin församlings ignorans. Och detta förekommer än idag. De sekulariserade troende må ha frigjort sin hjärna, men faktum kvartstår: Att acceptera Gud är att göra det lätt för sig!

Och till detta kan man ju tillägga att frågan är om vissa saker ens ska ha ett svar. Om vi löser de stora existensiella frågorna är ju frågan vad vi har kvar att leva för. Människan är en tänkande och kunskapstörstande varelse, men den dag vi löst alla gåtor - vilken motor har mänskligheten då för sin fortsatta existens? Jag är övertygad om att meningen med livet inte är att finna meningen med livet. Men accepterar man Gud som ett mänskligt påfund för att underlätta sin egen existens så kan man åtminstone söka svaren med öppnare sinne.

Finns det mer jag inte vet att jag vet?

Stod utanför Globen i min publikvärdsväst idag och väntade på en person. Naturligtvis får man då agera informationsplank. Så, mitt bland alla entréhänvisningar, biljettfrågor och bankomatdirektiv kom en medelålders man fram och frågade: "Hur hög är Globen?". Tagen på sängen av den oväntade frågan upprepade jag för att kolla om jag hört rätt. När han konfirmerade hörde jag mig själv direkt och säkert svara: "Den är 85 meter hög."

Hur fariken visste jag det?

Jag ryckte nästan till av att höra mig själv, för det slog mig direkt att jag ju faktiskt hade rätt. Var kom den informationen ifrån, hur länge har jag haft den och var har den legat och dammat tills jag nu fick användning för den? Finns det fler triviala detaljer som samlar damm inne i mig?

DET skulle vara kul att veta.

Vardagsjuridik

Hamnade i en kort diskussion med en vakt/garderobiär på Dubliners i veckan. De har en bemannad, avgiftsbelagd garderob, men på en lapp har de så påpassligt skrivit "Vi tar inte ansvar för lösa saker". Jag påpekade för min kompis att det är bullshit. En betald garderob har ansvar för kundernas grejer. Han råkade höra det och inflikerade att det inte alls är bullshit för de tar ansvar för min jacka och väska men inte för lösa grejer i den. "Det är för att någon inte ska kunna komma och säga att han hade 10 000 spänn som nu är borta, för hur ska vi..." och så slog han ut med armarna.

Det var lång kö, mycket folk och som den halvjurist jag är ville jag ju ha något konkret att stödja mina argument på förutom det övertygande "det är visst på det här viset." Jag bytte därför bara några "du har fel, jag har rätt"-argument innan jag lät saken bero.

Men jag kunde ju inte släppa att jag tyckte hans argument var märkligt. Menar han alltså att han tar ansvar för min 50:- väska, men inte för de viktiga pappren eller 5000:- mobilen jag har inne i den? Vad är då meningen att hänga in grejerna? En ny väska kan jag ju alltid fixa, det är ju inte just den man vill få bevakad.

Och nu har jag såklart kollat upp vad jag med båda fötterna på fast mark ska upplysa honom om nästa gång. Konsumenttjänstlagen 1§ 3 punkten (mina tillägg inom parantes):
"Denna lag gäller avtal om tjänster (betald garderob) som näringsidkare i sin yrkermässiga verksamhet (krogen) utför åt konsumenter huvudsakligen för enkilt ändamål (jag) i fall då tjänsten avser förvaring av lösa saker (jacka, väska OCH dess innehåll), dock ej förvaring av levande djur." (ok, hunden behöver han ej ta ansvar för dårå)

Ifall han ändå pekar på den fina skylten så svarar jag med samma lag 3§:
"Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen."
Och det gör det inte.

Det enda jag saknar för knock out segern är det där rättsfallet där det framgick att saker som fanns i en väska verkligen var skyddat. Fast jag vill också minnas att det var en speciell tur som gick ut på att om man stoppade mössan i jackarmen så var den ej skyddad av lagen, men det var den om den låg i fickan. Kanske var det att man behövde förvara den i stängd ficka? Jag är inte 100% på det, men det ska inte vara så svårt att ta reda på. Kanske nån av er vet vilket rättsfall jag letar efter?

Nåja, huvudsaken är att folk vet att de där små brasklapparna inte är annat än slöseri med fint papper.

Uppdatering 11/01/2004:
Det finns inget svart eller vitt, utan mycket är upp till det enskilda fallet. Praxis har utformats, men det är inga bergfasta regler utan det finns massor med öppningar, allt beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. (Hm, någon mer än jag som vädrar "common law"...?) De hätska kommentarerna har därför rätt båda två. Hittills har fall avgjorts i ARN (Allmänna reklamationsnämnden), skulle någon stämma en garderob i domstol är det mycket möjligt att vi får annorlunda avgöranden. Som det ser ut nu går historien som följer;

1985: En garderob måste anslå om att de bara tar ansvar för ytterkläderna, annars tar de ansvar för allt.

Garderobsinnehavare - som inte särskilt markerat att garderoben endast tog ansvar för själva klädesplaggen - ansågs ersättningsskyldig inte bara för i garderoben förkommen kavajutan även för 'sedvanliga ting' såsom lägenhetsnycklar och körkort som förvarades i kavajen. Ersättningsskyldigheten ansågs även omfatta byte av lås i berörda lägenheter (ARN 85/R378)

1990: Garderoben kan inte bara sätta upp en skylt som säger "för inlämnade saker ansvaras ej", den är ogiltig enligt Konsumentjänstlagen 3§ eftersom den försvagar konsumentens skydd. För att friskriva sig från ansvar för vissa föremål (ex. värdesaker såsom bankkort och mobiler) måste kunden upplysas vid inlämningstillfället om att man inte tar ansvar för just dessa.

Innehavaren av bevakad garderob har inte enbart genom ett anslag ansetts kunna friskriva sig från ansvar för inlämnat gods. För att sådant ansvar skall kunna undgås måste kunden vid inlämningstillfället upplysas om att garderoben inte alls är beredd att åta sig förvaring av vissa föremål.

[...] då bolaget inte vid inlämnandet visat att det tydligt klargjorts för L att bolaget inte var berett att åta sig förvaring av de föremål som låg i väskan, fann nämnden att hennes skadeståndsyrkande skulle bifallas. (ARN 89/R3266)

1997: Ett speciellt fall som tyvärr inte ger så mycket allmän hjälp utan kan tolkas olika i olika fall. Det fanns inget anslag som sa att garderoben inte tog ansvar för värdesaker, men samtidigt så fanns inget garderobstvång. Kunden lämnade in jacka och plånbok med ca 20 kontokort och blev av med denna plånbok. Kunden ansågs ha handlat så oförsiktigt för att den lämnade in en så värdefull grej (plånboken) att den inte fick ersättning för det. Problemet är 1) det fanns inget garderobstvång, alltså vet vi inte hur ARN skulle dömt om kunderna var tvungna att lämna in kläderna (så som det är på många ställen idag), 2) det var en plånbok med ca 20 kontokort, vilka tillsammans såklart är värd massor med pengar, och ARN hänvisar också till just detta faktum i beslutet; att en samling kontokort är som att gå runt med en massa pengar. Man kan ju inte förvänta sig att en garderob ska ta ansvar för, säg, 20'000 spänn som man har i jackfickan, men vi vet inte hur de hade dömt om det var prylar av mindre värde, men ändå av värde. 3) Kunden anses ha handlat mycket oförsiktigt i just detta fall, men vi vet inte om ARN anser att det finns förvaringssätt eller omständigheter som anses som ok från kundens sida och att garderoben då har ett ansvar. 4) De tar inte bort garderobens ansvar, tvärtom påpekar de att garderoben har ett, men att kunden i just det här fallet medverkat "i så hög grad" att garderoben befriats från det.

Den som lämnat in sin jacka, innehållande en plånbok med kontokort, till förvaring i en bevakad restauranggarderob har ansetts oaktsam och därför inte berättigad tillersättning från restaurangen när plånboken försvunnit. [...] Det fanns inga skyltar som angav att garderoben inte ansvarade förvärdesaker. [...] B hängde frivilligt sin jacka i garderoben. Det förelåg inte något garderobstvång på restaurangen. [...] Det får anses vara allmänt känt att något ansvar för förvaring av värdeföremål inte kan förväntas i allmänna garderober, om inte något sådant särskilt har avtalats, och B:s förfarande att lämna plånboken finner nämnden vara högst oförsiktigt. [...] B genom sitt eget oaktsamma agerande har medverkat i så hög grad till förlusten att någon ersättning inte bör utgå trots att Restaurang K i och för sig också har ett visst förvaringsansvar. (ARN 1997-2289)

Det finns alltså för mycket om-utifall-att-kanske för att vi ska få riktig hjälp. Annat än att få det påpekat att man nu anser att en garderob inte kan förväntas ta ansvar för väldigt dyra värdesaker.

2002: Nu vänder det till garderobens fördel även i de "små" fallen. En skylt med liten text räckte för att garderoben skulle avsäga sig ansvar för värdesaker - men fortfarande måste den skylten finnas. Nycklar och ID-kort bedöms vara sådana värdesaker.

Det fanns ett anslag i bakre delen avvgarderoben, med liten text, att restaurangen inte svarade för värdesaker. [...] Det får anses vara allmänt känt att något ansvar för förvaring av värdeföremål inte kan förväntas i allmänna garderober, om något sådant inte särskilt har avtalats. [...] Med hänsyn till de stora kostnader som förlust av nycklar och ID-kort kan medföra finner nämnden att även nycklar och ID-kort skall anses vara av ett sådant värde att garderobsinnehavaren inte kan förväntas ta ansvar för dessa. (ARN 2002-4783)

2003: Nu öppnas en liten dörr igen. Vantar och mössa anses vara saker som tillhör ytterkläderna (men de måste förvaras i fickan, sticks de ner i armen anses man inte förvara dem säkert, så då får man skylla sig själv om de ramlar ner på golvet och försvinner) och dessutom är de inte smidiga att ta med in i festlokalen. Alltså har garderoben ett ansvar för dessa.

Bolag som ansvarar för bevakad garderob har inte ansetts skäligen kunna friskriva sig från ansvar för mössor och handskar som förvarats i fickorna på en inlämnad jacka. [...] Enligt vad som framkommit i ärendet finns anslag i den aktuella garderoben om att man inte ansvarar för halsdukar, handskar, mobiltelefoner eller övriga värdesaker. A kan därför inte anses berättigad till ersättning för busskortet och rikskupongerna. Vad så gäller handskarna och mössan får sådana tillhörigheter anses som naturliga tillbehör till ett ytterplagg och låter sig normalt svårligen medföras inne i en festlokal. (ARN 2003-2150)

Var vi står idag är fråga om vad som anses så svårt att ta med
sig in i lokalen att man inte kan förväntas göra det och samtidigt kan
förvänta sig att garderoben tar ett ansvar för. (innehåll i väskor?) Det
finns ännu inget avgörande i civildomstol där en kund stämt en garderob, men det är möjligt att ett sådant avgörande skulle ändra ARN's praxis. Det kan ju finnas en gräns för när en kund kanske bör överväga att gå hem med grejerna först (dator för 30'000?) samtidigt som en garderob, framförallt när det är tvång, kan behöva ta ansvar för grejer som kunden inte kan ta med till bordet men samtidigt inte "rimligtvis i den situationen" kan förväntas gå hem med. Ok, för att man kan behöva ta med mobil och plånbok - men när det inte låter sig göras, och vad gäller egentligen för grejerna i väskan? Än så länge har avörandena i ARN berott mycket på omständigheter i just det speciella fallet, och det är från dessa vi fått forma de allmänna reglerna. Enligt en civilrättsprofessor på Sthlms Univ finns dock fortfarande för många frågetecken för att man ska kunna säga exakt vad som gäller.

Vad vi dock nu vet är att lappen på Dubliners är utan verkan. De har ansvar för mina lösa saker, däremot inte för mina värdesaker. Det är en väsentlig skillnad mellan dessa två begrepp.

Fredagsfyran

1. När var du berusad senast?
26/10 när Djurgården blev Svenska Mästare i fotboll! Det är ungefär då jag dricker alls...
2. Vad dricker du helst?
Krusbärscider, Kaktus/Limecider, Grolsch & Jägermeister, Kilkenny, Caledonia 80, Fifty/fifty, vodkadrinkar i olika färger och med olika frukter.
3. Vad undviker du att dricka?
Vin. Till och med lukten är äcklig!
4. Hur botas en bakfylla bäst?
En skön soffa, stora glas mjölk, chips & cola och fotboll på tv. Tecknad film går också bra.

Homosexuella idrottare finns. Så länge de är kvinnor.

Den löjligaste och klantigaste diskussionen som kan tas upp tog - manliga - sportskribenter upp direkt efter Sveriges VM-silver i damernas fotbolls-VM. Nu har det inte skrivits om våra damer på århundraden, så så fort medieutrymmet började fyllas med kvinnliga fotbollsspelare dök diskussionen upp. Den otroligt tröttsamma om ifall det finns lesbiska spelare i damlaget eller inte.

Bästa sättet att spä på myten att "alla damspelare är flator" är naturigtvis att ta upp diskussionen på nytt! Jag har fått möta denna tröttsamma och felaktiga fördom ända sedan jag började lira i mitten av 80-talet. Denna myt som gjorts till sanning. Och det verkar, 20 år senare, som att precis ingenting ändrats.

Förut framställdes det mer rakt som en anklagelse, och just den absurditeten att teorin lades fram som fakta gjorde att man lätt kunde skaka på huvudet och skratta åt den. Nu är det värre. Nu utger sig nämligen de - manliga - sportskribenterna för att vara på damernas sida. De inleder sina krönikor/artiklar med att det är en fånig debatt, för att sedan ägna resten av krönikan/artikeln åt att underbygga denna fåniga debatt - som de själva skapat! För vilka är det egentligen idag som över huvud taget funderar kring och diskuterar denna fråga - jo, sportjournalisterna!

Trodde kvällstidningarna och nyhetssändingarna lagt ner efter Anrells fånkrönika härom veckan, men så fick jag nya numret av Sporttidningen i brevlådan idag och därmed lever fåneriet vidare minst en månad.

Det är ett hån att bygga sina krönikor kring att det inte spelar någon roll ifall någon är öppet homosexuell och att ingen skulle bry sig om det var så. För vore det så skulle de inte skriva en massa kränikor om det! Pinsamt nog fortsätter de - manliga - skribenterna att uppmana damer att komma ut ur garderoben. "Kom ut, kära ni, vi vill er inget ont, vi vill bara göra det lättare för er genom att offentliggöra att ni finns och ta bort udden av det. Det är bäst för både idrotten, den homosexuella rörelsen och samhället i stort."

BULLSHIT! Vill ni ta udden av det och verkligen skapa en förändring i attityden till homosexuella idrottare ska ni först och främst, enbart och exklusivt inrikta er på de manliga fotbolls- och hockeyspelarna! DÄR kan vi tala om ett tabu som bör tas udden av!

Alla känner redan till ATT det förekommer homosexuella, kvinnliga idrottare. Däremot sitter locket väldigt hårt på vad gäller de manliga. DET är löjligt, för det finns homosexuella, manliga elitidrottare. Förutom att det rent logiskt av 14 X 25 hockeyspelare i Elitserien borde finnas minst en bög så vet både lagkamrater, journalister och fler supportrar än jag att det verkligen är så. Men ingen talar om det. Av det kan man bara dra två slutsatser; antingen är det så accepterat att det inte finns anledning, eller så är det så oaccepterat att ingen vågar ta första steget. Tyvärr finns det stark anledning att tro på det sistnämnda.

Jag skulle kunna namnge både elitfotbollsspelare och elithockeyspelare som jag med säkerhet vet är homosexuella, men det tänker jag inte göra. Att komma ut är ett beslut varje individ själv måste ta så jag kan bara uppmana spelarna själva - "Kom ut, kära ni, vi vill er inget ont, vi vill bara göra det lättare för er genom att offentliggöra att ni finns och ta bort udden av det. Det är bäst för både idrotten, den homosexuella rörelsen och samhället i stort."

Sankta Lucia

Dags att välja Årets Lucia. I Stockholm City-tidningen kan man kolla in Stockholms kandidater och lägga sin röst. Nio söta flickor finns att välja på.

Lucia är ljusets drottning, ämnad att vara frontfigur i ett ljusets högtid. Denna högtid har anor redan från vikingatiden faktiskt. De gamla bönderna gillade så klart inte mörkret, inte enbart p.g.a. avbrott i jordbruk utan man var lite allmänt mörkrädd på den tiden. Så vid ett tillfälle under den mörkaste tiden på året (ungefär i mitten av December) firade och hyllade man ljuset i tron att det skulle påskynda dess återkomst. (Solbullar, dvs lussekatter, härrör t ex från detta) Av någon anledning (som ingen gett mig en bra förklaring på) kopplades det sicilianska helgonet St. Lucia till denna högtid och Lucia-personen tillkom till ljus-festligheterna. Följdaktigen var Lucia en kvinna med långt, ljust hår, ljusa kläder och med ljuskrona på huvudet.

Så vad gör brunetterna i startuppställningen?

Må vara att denna omröstning idag ses som en förtäckt skönhetstävling, och att arrangörer vill visa modern och politisk korrekthet, men Lucia är en ljushyad flicka med långt, ljust hår. Inget annat. Inte mörkhyad, inte man, inte korthårig, inte brunett. Detta är varken estetiskt, etiskt eller etniskt diskriminerande. Det är helt enkelt så en Lucia ser ut. På samma sätt som att elfer är små och inte 1.95 m och jultomten är stor, rund och skäggig och inte en nyrakad, vältränad 22-åring. De är inga "ideal" ur någon som helst synpunkt (när blev dvärgar och tjocksmockar ett ideal?), därför bör vi heller inte blanda in dem i vår vardagliga strävan efter jämställdhet i samhället. Någonstans måste vi kunna skilja på "på låtsas och på riktigt"!

Själv tänker jag rösta på nr 9.

Skinnarmo knallar efter Shackleton

Ola Skinnarmo, den största svenska dåren nu när Göran Kropp sökt sig till nya äventyr, är nere i Antarktis och fryser. (Läs mer här och en notis här)Expeditionen heter "I Shackletons fotspår" och går ut på att Skinnarmo ska göra samma resa som Shackleton gjorde 1915-1916. Varför i hela fridens namn då?

Ernest Shackleton var en brittisk dåre (på samma sätt som Skinnarmo och Kropp - upptäcksresande kallas de visst) som härjade runt i början på 1900-talet. Hans dröm var att korsa antarktis, vilket aldrig hade gjorts förr. D.v.s. ingen hade sett vitsen med att traska över det där massiva isflaket och frysa häcken av sig förut. Utom Shackleton och norrmannen Amundsen. De tävlade nästan om bedriften.

Shackleton tog sig ner till Antarktis med ett träskepp och ett tjugotal mannar. Eftersom pingviner knappt bits fanns bara en fara - isen. Och denna svalde skeppet med mast och skrov på vintern och strandsatte därmed hela den masochistiska expeditionen. Helt plötsligt var korsandet av antarktis helt ointressant. Den största utmaningen, och enda målet, var att överleva. Detta var 1916, de hade alltså varken GoreTex-super-ultra-aerocomfortable-helly-hansen-kläder, sjyssta värmetält, polar-sovsäckar eller satellitradio.

Men de hade livbåtarna från skeppet. Med dem började man ta sig över ismassorna. De nådde öppet hav till slut och paddlade vidare med hjälp av dåtidens kompass, en erfaren sjökapten och en envis Shackleton. Tanken var att i jollarna nå en jaktstation på en viss ö, där man kunde telegrafera hem till England och be om undsättning. Dit nådde man inte. Vädret och kylan hjälptes åt att mörbulta både mannar och eka. Största gänget lämnades på ett ställe, lite senare var resten tvungna att ge upp på en annans strand. Kvar var Shackleton och två gubbar - de som kunde stå upprätt, mer eller mindre. Dessa gav sig av till fots över en stor ö med berg som skulle få The Cuillin's på Isle of Skye att framstå som mysiga småkullar.

Shackleton och hans två polare nådde norrmännen på jaktstationen och sent om sider kunde man hämta upp alla man varit tvungna att lämna längs vägen. Man lyckades inte med uppdraget, att korsa Antarktis, men köldskadade och lättade kom varenda gubbe hem till Storbritannien igen.

Norrmannen korsade sedan isflaket några år senare.

Så, vad är nu vitsen med denna upprepning? Hade det varit en lyckad expedition Skinnarmo var ute efter borde han ha knallat efter Amundsen. Var det Shackletons prestation att leda sitt manskap i säkerhet så borde väl Skinnarmo i rättvisans namn inte åka i sina superdupermoderna kläder och med sin ultahypermoderna utrustning utan huttra runt under samma förutsättningar som Shackleton, fast kanske med en säkerhetsbåt inom räckhåll... Eller kan det helt enkelt bara vara så att Skinnarmo, liksom en helt vanlig pojke, bara vill gå där hans idol har gått?

Vi som INTE vill frysa häcken av oss kan läsa mer om Shackletons (misslyckade) Antarktis-äventyr här, eller skaffa information på ett mycket roligare sätt genom att titta på BBC's tv-film från 2002, med det logiska namnet "Shackleton". Även om 1 av de 3 timmarna mest handlar om halvt ointressanta förberedelser i England så är övriga 2 spännande och dessutom har nog aldrig Antarktis framstått som kallare. Jag frös faktiskt när jag såg den - i Juli!

F ö är det en film som borde visas på varenda konferens och chefskapsutbildning runt om i landet. Säga vad man vill, men Shackleton var en bra ledare! Åtminstone borde ett flertal av mina gamla chefer få DVD:n i julklapp...

Hoppas Ola har det bra där nere. De kan ju inte lida lika stora kval som Shackleton i alla fall. Eftersom de t.o.m. kan uppdatera en dagbok på nätet så måste de ju nuförtiden ha installerat internet i någon pingvinby...

Fredagsfyran

1. Tror du det finns intelligent liv i Universum? (Jorden inkluderad)
Japp. Också någon annanstans än på jorden - där i princip allt som andas är intelligent. På sitt sätt. Vad menas med intelligens förresten? Är det intelligent att uppfinna saker och sedan använda dem till att förstöra omgivningen eller är det intelligent att ge katten i alla andra bekymmer än att äta, sova och reproduvera? Är det intelligent att "tänka på sig själv" och försaka allt gott eller är det intelligent att strunta i de där 15 extra åren som skröplig pensionär och käka och dricka vad helst man vill? I övrigt är universum otroligt stort så visst tror jag det finns "intelligent liv" någon annanstans.
2. I vilken form tror du eventuella utomjordningar skulle uppenbara sig på vår hemplanet?
Är det fler tokar som är ute och far i rymden alltså? Nåja, livsformer kan uppenbara sig på olika sätt, men faktum är att jag tror att de inte skulle uppenbara sig alls. De är väl inte knäppa heller!? Om du beöker en främmande planet med konstiga grejer och varelser skulle du väl inte stiga fram och säga "tjena, jag heter Kurt. Hur är läget?". Man vet ju inte hur vänligt sinnade de där andra är - de kanske käkar såna som jag till frukost. Så jag tror att om de nu är intelligenta och kommer hit så smyger de och håller sig undan, inspekterar massor och åker hem när de inte vågar utmana ödet längre.
3. Vad skulle du bjuda dem på om de knackade på din dörr och var hungriga?
Jag skulle visa dem köket och hoppas att det är något av det de käkar... Gillar de dammråttor och fällda hår så kan de få käka runt i hela lägenheten. :-)
4. Vilken fras tror du att de skulle ha mest nytta av?
Två ord räcker: "Hej" och "Tack." Det finns faktiskt folk som lyckas gå igenom en hel shoppingdag med bara de orden utan att verka konstiga. Vi grymtar, hummar och mumlar så mycket att så länge man säger "hej" och "tack" lite nu och då så tror ingen att man är utlandsturist. Allt detta enligt min holländska kompis som just upptäckt detta fenomen i Stockholm.

Moral panik och andra språkfel

Jag har en lingvistik-kompis som är allergisk mot sär skrivning. Själv visste jag inte var jag stod eftersom jag misstänkte att jag inte alltid lade märke till dessa. Nu stötte jag i vart fall på ett solklart exempel - och JAG blev tokig! På föreläsningen pratade vi om moralpanik i media. Eller, moral panik. Trodde först det var ett skrivfel på OH:n. När kvinnan uttalade det som moral. panik. kröp det i kroppen. För jösse namn, det heter antingen moralpanik eller moralisk panik - vad tusan är moral panik?!? Det är som att säga animal produkt. (SÄG att ni ser skillnaden...) Dessa direkta översättningar från engelska (moral panic) låter lika välklingande i mina öron som en kniv och gaffel mot en tallrik från Kosta Boda.

På en annan föreläsning fick jag prov på hur trixig terminologin kan vara för icke insatta. En historiedoktorand pratade om fallet när (reservation för stavning) Erwin stämde Liepenstadt för förtal (ang förnekelse av förintelsen):
"Han ville inte stämma henne i USA för där ska målsägande bevisa vad som är sant så därför stämde han henne i (...) för där ska käranden stå för bevisningen."
För en jurist lät detta som Abrakadabra eftersom målsägande och kärande är samma person fast i olika typer av rättegångar (brott- respektive tvistemål). Men jag var trött och oengagerad så sent på kvällen så jag orkade inte reda ut vad människan pratade om utan log bara åt hennes självsäkra framtoning.

Vill ni få fler exempel på konstigt språk kan ni köpa boken "Stockholm United" av Patrik Asplund. Efter endast fem sidor ville till och med jag med hög toleransnivå lämna tillbaka den och kräva pengarna tillbaka. Om man inte har MVG i svenska kan man väl åtminstone låta en korrekturläsare kolla på stavning och meningsbyggander.

Årets pepparkakstest

Det är snart December och vi vet alla vad det betyder. Pepparkaksbak. Ni som inte gör degen själv kommer som vanligt stå där i kyldisken och våndas. Hur vet man vilken sort som är bäst? Skogaholm (ICA) är ett klassiskt brödmärke, Mor Annas (Hemköp) låter hemtrevligt och Annas pepparkaksdeg (ICA) är ett känt pepparkaksmärke. Men vilket av dem ÄR bäst, för mig? Vilken är den godaste degen och vilken blir de godaste pepparkakorna?

Jag har gjort testet åt er! Jag köpte samtliga tre och utförde min högst ovetenskapliga undersökning hemma i köket en kväll. Jag delade upp undersökningen i tre delar; Degens smak, Utbakning och Kakornas smak. Jag rangordnade sedan märkerna inom dessa grupper. Här är resultatet:

Degens smak
Jag åt degen både direkt från kylen, rumstempererad och med lite mjöl inknådad. En pepparkaksdeg är nästan alltid godast med lite mjöl i. Jag jämförde sedan både smak och konsistens.
1) Skogaholm - Det ska kännas som om det är lite sand i en bra deg. Sockret skall nästan knastra, fast bara nästan, när man tuggar och degen ska kännas fast och lite sträv mot gommen. Detta klarar Skogaholm perfekt. Den smakar också verkligen pepparkaka!
2) Annas Pepparkaksdeg - Klarade också "sand-testet, men smaken var lite mildare och snabbt övergången.
3) Mor Annas - Inget sand alls. Det var som att käka Play Doh. Smakade pepparkaka i rumstemperatur men ingeting när den var kyld.

Utbakning
En bra deg ska inte behöva ligga framme halva dagen utan "tina" snabbt, vara smidig att baka ut och inte gå sönder när den börjar bli tunn.
1) Skogaholm - 10 minuter på bänken och det var bara att sätta igång och baka. Kändes smidig och höll tills vi närmade oss 1-2 mm tjocklek.
2) Annas Pepparkakor - Efter 10 minuter i rumstemperatur var det inga problem att vare sig knåda eller kavla. Gick dock sönder lite tidigare än Skogaholms när den började bli tunn.
3) Mor Annas - 25 min och fortfarande hård och stel att knåda! Oacceptabelt när man är pepparkakssugen!

Kakornas smak
Man kan inte förvänta sig att de ska smaka som köpta, ens om det är samma märke som på burkarna, men de bör åtminstone smaka "Hembakat. Dvs, är de lite ljusa ska de smaka lite pepparkaksdeg, är de perfekta ska de smaka pepparkakor och är de lite mörka ska de smaka... ja, bränt.
1) Annas pepparkakor - Smakar som hembakta pepparkakor! Lite kryddiga, spröda och är de ljusa får de en förstärkt pepparkaksdegssmak.
2) Mor Annas - Lite tam i smaken, men goda när de är nybakta.
3) Skogaholm - Försvann smaken i ugnen?

Slutomdöme:
1) Annas pepparkakor - god deg, jättegoda kakor. Gäller att baka fort innan degen är slut för resultatet är också gott.
2) Skogaholm - jättegod deg, äckliga kakor. Sugen på lite deg kanske?
3) Mor Annas - Äcklig deg, tama kakor. Bra om du får gäster och måste få ut många kakor av degen.

Så där, sätt igång och baka nu. Vaddå "man ska inte äta degen"? En miljon ungar kan inte ha fel!!!

Vissa är inte snabba att fatta

Jag hörde rykten där borta i Glasgow i våras att Grekland skulle sjunga sitt bidrag i Melodifestivalen på svenska. Jag hittade ingen bekräftelse eller förklaring på det, men läste påståendet på flera ställen på internet. Blev därför lite besviken när de sjöng på sitt vanliga habblahabbla. Framförallt som jag sagt till alla mina vänner att "vänta nu ska ni få se nåt coolt". IDAG fick jag förklaringen på ryktena! Hittade en länk på Aftonbladets sida - det var ju ett skämt! En oerhört intelligent och kul översättning. Kolla gärna in själva! Fast ni kände säkert redan till det...

Det är ju faktiskt lätt att höra fel och få sin egen tolkning av sånger. T ex min egen tolkning av Sean Pauls "Get busy". De första fem-tio gångerna var jag övertygad om att han sjöng "Pizza, go-cart, turn me on" när det var "It's all good"... Och i en sång från Bodyguard trodde jag Whitney Houston sjöng "Juicy Fruit" (tuggummit ni vet) när hon sjöng "you see through"... Ni har säkert en massa egna exempel. Ha, ha, det är kul det där.

Vart tar alla slipsar vägen?

Idag är det farsdag och någon stackars man där ute sitter just nu med hela famnen full av slipsar. Ja, för någonstans måste de ju ta vägen, alla de där slipsarna handeln redovisar blir köpta varje år. Frågan är bara till vem, eftersom ingen pappa jag känner någonsin fått en slips på farsdag. Och frågan är vem som köper eftersom min lilla rundfrågning visat att ingen någonsin köpt en heller. Alltså måste någon stackare få en himla massa slipsar av sin fru! Ja, fru, för vi barn köper inte så dyra grejer.

Fruar med små barn köper kapitalvaror (till vilket allt över 100kr räknas) och ger i sina barns namn. Barn som köper själv däremot kör stenhårt på devisen "det är tanken som räknas". Min högst ovetenskapliga undersökning visar nämligen en rörande samstämmighet; gratulationskort (framförallt om barnet/fadern är utomlands), telefonsamtal, strumpor och pocketböcker är vad fäder runt om i Sverige får denna dag. Och choklad.

Choklad är universellt gångbart, men jag anar viss skillnad mellan mors- och farsdag. Mor får wienernougat, Noblesse och Anthon Berg. Far får After Eight, Polly och största kakan Schweizernöt.

Min egen far får ingenting. Han fyller år bara någon/några dagar före så vi tycker liksom att han får sin årliga uppmärksamhet ändå. Årets födelsedagskalas ska vi dock ha idag, så vill han kan han ju räkna det som farsdagsuppvaktning också. Det vore han gott värd. Jag har nämligen världens bästa pappa.

Fredagsfyran

1. Vilken var den senaste saken du köpte?
Sak, inte mat - en kombinerad nyckelring/flasköppnare med DIF emblem.
2. Vad är du mest nöjd över att ha köpt?
Min stereo, som nu står på vinden. En stor i rack med dubbel kassett, CD, radio och skivspelare. Kostade 3500 när jag köpte den 1990. Hade jobbat hela sommarlovet och köpte den för egna pengar. Dessutom hade jag redan jämfört och värderat den till mest prisvärd och efter att mina föräldrar släpat runt mig runt hela Västmanland så var de tvungna att erkänna att jag faktiskt kollat upp saken ordentligt. Ha!
3. Finns det något totalt missköp du fortfarande ångrar?
Stora saker missköper jag aldrig (se ovan). Däremot fick jag 200kr i julklapp en gång när jag var liten och mamma bestämde att jag skulle köpa längdskidpjäxor för dem, mot min vilja och reson. Jag använde skorna EN gång. Det missköpet var ju inte mitt fel, men jag ångrar att jag inte vägrade tydligare. Däremot ångrar jag saker jag INTE köpt när jag haft enda chansen...
4. Vad drömmer du om att köpa härnäst?
En MD-spelare. Fast jag behöver en TV, en stereo (som inte tar upp ett kvarter), en ny video, en scanner och en brödrost också. Men MD-spelaren drömmer jag om.

Det var bättre förr - väl?

"Jag förstår inte vad som är fel med dagens ungar. Nuförtiden sitter de bara inne och spelar tv-spel hela dagarna. På min tid var vi ute och lekte ända tills våra föräldrar släpade in oss på kvällarna." säger en kvinna runt 30 på pendeltåget och ljuger sig därmed alldeles blå. Hon måste minnas fel. Jag är i hennes ålder och vi var minsann inte ute och lekte hela dagarna. Vi satt inne och klagade på att det inte fanns något att göra ända tills våra föräldrar ledsnade, körde ut oss och låste ytterdörren.

Vi hade förvisso inga Nintendo att dega framför (någon nörd kanske hade ett Commandore) men vi hade serietidningar. De fyllde samma funktion då som Nintendo gör nu. Vi låg i sängar, under sängar, bredvid sängar, bland täcken & kuddar, i garderober, under bord och i hundkorgar. Runt oss var hela golvet täckt av Kalle, Bamse, Buster, Agent X9, Pellefant, Fantomen, Acke, Knasen, 91an och Bobo & Gnuttarna. Någon hade kanske t.o.m. serietidningarnas motsvarighet till Xbox - albumen med Finn & Fiffi, Lucky Luke, Johan Vilde och Tintin.

Idag sitter ungarna hela dagarna och spelar Quake, NHL 2004 och Mario Bros. Vi låg och tittade i/läste serietidningar. Enda skillnaden är att dagens ungar pratar med varandra under tiden. Vem sa att det var bättre förr?

I väntan på Harry Potter

"Det finns ingen anledning att ha bråttom" säger Tidernas Förlags informatör Malin Nauckhoff Nasiell angående att hela världen får Harry Potter i julklapp medan svenska barn får vänta tills påskharen kommer. Snacka om läsarförakt! Snacka om att inte hängt med i svängarna och förstå vad Harry Potter är! Snacka om att INTE veta hur man tjänar pengar!

De som följt Harry Potter böckerna började längta efter den femte ungefär när Harry-pojken irrade omkring i labyrinten i fjärde. Rätt länge nu alltså. Alla vi som gått ut sjätte klass har givetvis redan läst den på engelska och håller på att spricka av trycket att inte avslöja vem som dör, vem som kommer åter och vem som... Just nu skulle våra kompisar ge vad som helst för en svensk översättning. Efter nyår kommer en viss andel redan antagit utmaningen att läsa den på engelska och resten har vi andra redan försagt oss till eftersom man så lätt säger saker man inte menar dagen före nyårslöftet att inte avslöja hur böcker slutar måste infrias.

Andra länder låter översättare jobba i skift för att få ut boken så fort som möjligt. De svenska, jag menar DEN svenska, plitar på i sin ensamma kammare utan vidare press från förlaget. Nej, för de ser ingen vits med att få ut boken till julhandeln eftersom vi svenskar shoppar som galna i April i vilket fall. Eller hur var det nu de tänkte där på förlaget?

Tur, otur & felstyrd bil

Tur 1 idag: CSNs återkrav för första halvan av 2001 kom idag och var inte så saftigt som jag trott. Har dock inte sett kravet från andra halvan så jag tänker inte ropa hej än...

Tur 2 idag: Skulle köpa läppstift, Lipfinity, och funderade i flera minuter över ifall jag skulle köpa ett extra glansstift också eftersom de ändå går åt. Beslöt till slut att hålla i pengarna. I kassan visade det sig att man fick ett extra glansstift på köpet idag! Snacka om tajming i marknadsföringen för en gångs skull!

Otur idag: Det är tufft att ligga på topp. Idag hade någon vandal/gnagare/bajare/whatever kluddrat "Fuck DIF" på guldlöpsedeln jag har på ytterdörren. Dessutom hade denne ritat ett åskmoln (eller var det ordningen inne i dennes skalle?) över hela bilden. Dessutom var denne en taskig målare för den höll sig inte innanför linjerna. Nu har jag ett stort, svart streck på dörren.

Dagens felstyrda bil: Varför känns det alltid som att man sitter i en bil som drar åt ett håll hela tiden när man pratar med mamma i telefon? Hon börjar snacka om sitt och sedan är det omöjligt att få komma in med sina egna ärenden. Enda sättet är att avbryta och snacka fort utan att andas, för så fort man andas drar bilen tillbaka till det spår hon inledde samtalet med. Jag fick sagd 2 av mina 8(!) punkter jag hade på "min" dagordning. Låter man henne prata till punkt så är det kört, för när hon är klar är samtalet klart. Så är det. Vill man då komma in med sina ärenden måste hon iväg på toa/röka/gå ut med hunden... Ja, ja, skit i det dårå...

Så fel det kan bli...

Läste följande artikel i City-tidningen och visste inte om jag skulle skratta eller gråta:

"Allt tyder på att "Drakula" blir tortyrledare
London. Ännu en tortyrledare är borta. Nu är det dags för nästa, den fjärde på drygt sex år. Och den här gången måste det bli en tungviktare, en som har något att sätta emot premiärminister Tony Blair.
[...]
Partifolket hoppas att Howard blir ensam kandidat. Men eventuella motkandidater har möjlighet att ge sig tillkänna även nästa vecka."

Så klart jag undrar vad tusan de pysslar med där borta i England. Först utlämnar man Pinochet för tortyrbrott, sedan håller man själv med tortyrledare! Som man tydligen VÄLJER! Och han måste vara grym nog att sätta emot.... tortera???.... Tony Blair!!! Och VAD har hänt med de försvunna?!? Det här liknar ju mer och mer en Pinochet-regim.

Jag läste om artikeln tre gånger innan jag fick svaret på gåtan - det var inte "tortyr", det var "tory"... Puh. Jag var nog trött...

Åsså fredagsfyran

1. Vad har du för laster?
Oj... hockey, fotboll, godis, internet (ska bara kolla en grej...), DVDs, pocketböcker (har portat mig själv från pocketshop tills jag läst det jag redan har i bokhyllan), just nu har jag även lussekatslast...
2. Vilken av dina dåliga egenskaper ändrar du helst på?
Hade jag "helst" ändrat på den så hade den redan ändrats på. Inte för att jag vet med vilken motivation, men godis skulle man ju lugnt behöva ändra på, vilket inte betyder att jag vill göra det.
3. Finns det någon egenskap hos andra människor som får ditt blodtryck att rusa i höjden?
Inskränkt konservatism och vad Merton skulle kalla "Ritualism", när man förlorat målet men håller stenhårt på medlen. Se ex. paragrafryttare, byråkrater, folk som blint lyder order och andra som slutat tänka själva.
4. Är summan av laster konstant?
Absolut inte, de skiftar ständigt. Inte ens grundlasterna är konstant, för nu är inte hockey en lika stor last so för två år sedan.

Lättad trots bly i skallen

1 starköl och 2 starkcider, hemgång kvart över åtta, i säng halv elva och... blykeps idag. Ska man tolka det som att man INTE är född till festprisse?

Men fan vad vi är bra. SM-guld i herrfotboll, SM-guld i damfotboll - Djurgården ÄR helt enkelt bäst!

Min hjärna orkar inte idag. Jag skippar att blogga.

P.S Men jag ÄR rik. Det VAR ingen gammal tants räkningar som hamnat fel, det var Erasmus-stipendiet som kommit rätt. :-) Niotusen spänn jag inte räknat med, tackar, tackar. Nu kan jag sluta ha ångest över hur jag skulle kunnat hosta upp 8 lax att betala tillbaka till CSN (tjänade för mycket härom året. Jävla idioter, om pengarna ändå gått till lyxliv hade jag kunnat förstå krav på återbetalning, men det var ju bara för att klara räkningarna!). Nu är den matematiken löst och Carina kan börja andas normalt igen. :-)

Snacka om nyheter

Ska man tolka denna artikel som att Lombrosos teori om att kriminalitet är biologiskt ärftligt i högsta grad är levande i dagens debatt? Intressant.

Den här artikeln i sin tur fick mig att leende minnas mitt år i Skottland. Innan jag hunnit lära mig skillnaderna i Common law och Civil law länderna tog jag liksom för givet att allt var "ungefär som i Sverige" och godkände i princip all bevisning professorn räknade upp i första provet... I Common law länderna måste bevis godkännas av domstolen för att få läggas fram, I Sverige har vi vad som kallas "fri bevisföring" vilket innebär at du får lägga fram vad du vill, men sedan kommer domstolen fästa olika värde vid det beroende på omständigheterna kring hur det uppkommit etc. USA skulle garanterat inte tillåta detta DNA-bevis, men Skottland skulle med all sannolikhet göra det, eftersom det skulle vara "orimligt" att INTE göra det, eftersom det är så pass avgörande för fallet och snedstegen kring uppkomsten inte är alltför allvarliga. Altins utbrott är såklart ett spel för galleriet, för han SKA ju försvara killen så gott det går...

Den här diskussionen är intressant! Men vad som är mest intressant är nog omröstningen. Ifall man antar att folk svarat ärligt så har vi en 50/50 situation med kvinnor som kan tänka sig att prostituera sig. Ungefär lika för männen! Camilla Henemark har en poäng; "Det är min kropp och jag bestämmer vad jag ska göra med den." Så länge beslutet är rationellt taget tror jag inte jag har något problem med denna syssla faktiskt. Sedan kan jag ju tycka att det är beklagligt att behöva vara så drastisk att sälja sig själv, men det är kanske bara min egen uppfattning om min kropp och hur intimt jag tycker sådana akter är. Som en man sa en gång "vad är det väl egentligen för skillnad att sälja ut sig på verkstadsgolvet och i sängen. Vi är alla horor i det kapitalistiska samhället." Ok, han var halvt kommunist, men ändå. Det är bara ett exempel, Helge. Men... det var ju just det där med ett rationellt beslut, fast det kanske egentligen är en annan fråga än ifall själva skrået ska finnas eller inte.

Den här artikeln känns det som att jag läst förut... *suck* Att en "kyrka" kan kännas så hotande, det trodde jag vi hade växt ifrån 2003. Bästa argumentet kommer här:
"- Vi är för religionsfrihet, men vill inte ha religiösa byggnader som förfular vår stad, sade NSF:s talesman Tommy Gustavsson till TT före mötet."
*gapskratt* Var var ni när Stockholm byggde termosen vid Medborgarplatsen? Eller när de byggde Globen? Eller... just ja, 'religiösa' byggnader. Hm.. har ni sett Svenska kyrkans kyrka i Edsberg, eller i Sätra, eller Vällingby, eller...

Om det här har jag bara en sak att säga - Eeeuuuugggghhh!!!

Jag är rik. Är jag?

Payday. Ringde talsvar för att kolla hur mycket lön och studiemedel jag fått. Döm om min förvåning när rösten säger en siffra som är DUBBELT så stor mot den jag trott! Bland alla poster fanns en som hette "Giroinbetalning 9310 kr". 9310!!! Nu vet jag inte vilken fot jag ska hoppa med. Har jag en hemlig sponsor? Är det Erasmus-stipendiet vi skulle få i efterhand, även om det låter orimligt stort..? Eller är det bara någon stackares räkningar som åkt vilse?

Förra gången detta hände, för ett par år sedan, var det en gammal tant i Vaxholm som betalat med postgiro och fått alla sina räkningar insatta hos mig. Hur går detta till? Jag fick ju hennes gireringslapp på posten och inte ett konto hade något som ens var en bråkdel lik mitt personkonto! Sånt här är läskigt. Nu vågar man ju inte betala räkningar längre. Synd att det är helg, men på måndag ska jag kolla upp det här. Hjälpa gamla faster Agdas räkningar rätt igen...

Om det ändå hade varit sisådär 3, 4 nollor till... då hade det fan varit värt att sticka med kosingen. Jamenvaddå, även om man åker in för det så talar vi inte livstid - sedan är det bara att skratta åt morgonpendlarna resten av livet. :-)

Hm, känns märkligt att vara rik och inte veta om man är det.

Fredagsfyran

1. När började du blogga?
Visste inte ens att det fanns före april i år. Började i September. Fast just såna här småtexter har jag iofs hela skrivbordslådan full av...
2. Varför började du blogga?
Är datoranalfabet och har i flera år varit ute efter en hemsida där jag kan samla alla texter jag har och ständigt skapar. Har försökt bygga en egen sida, men det är så svårt... och tar sån jäkla tid! Tyckte det här verkade vara ett bra alternativ, men jag vet inte längre. Här kan man inte skriva så långt. T o m en halv A4 blir jättelång med den här layouten och textstorleken! Detta begränsar möjligheterna enormt, så det känns som att det inte riktigt blev som jag tänkt. Det här heller.
3. Har ditt bloggande inneburit några fördelar?
Tja, eftersom det här forumet tvingar mig att skriva på ett annat sätt än jag gör i Word så antar jag att det ger någon erfarenhet... Känns inte som rätt medium att utveckla MITT skrivande i bara. Det behöver jag en hemsida till. Fast det är klart, nu har jag ju någonstans att skriva av mig, så jag antar att mina vänner funnit en fördel i att slippa en del mail...he,he.
4. Har ditt bloggande inneburit några nackdelar?
Ja, eftersom jag på nåt sätt MÅSTE skriva av mig så tar det tid från det skrivande jag gillar mycket mer. Det som kräver en hel A4. Och eftersom det här är spontanskriving kan jag inte påstå att jag bryr mig om vare sig redigering eller eftertänksamhet... det kanske märks! :-)

Kort efterlysning

Hur får man tag på kortfilmer? Jag har aldrig varit i denna situation och behövt ställa frågan förut. Kortfilmer har för mig varit de där trista, konstiga nollpoängarna kanal 2 pluttat in när de haft 40 minuter över. Nu finns det helt plötsligt ett flertal som jag faktiskt vill se!

Men hur får man tag i dem? Videobutiken? Kanske hyrs de ut för halva priset eftersom de är hälften så långa? Å andra sidan är Phonebooth hälften så lång som Sagan om Ringen... Kunde man inte göra samlingar? "3 kortfilmer av NN". Jag menar, man kan ju köpa novellsamlingar! Är det verkligen så att enda sättet är att lusläsa tv-tidningen varje vecka och se om någon dyker upp mellan Rapport och Plus? Suck... vad jobbigt det lät...

Hm... så, det går inte att få tag i dem, ändå delar man ut Oscars till dem varje år. Är det något slags kvalitetstämpel för tv-bolagen eller?

På tal om Oscars. Nu kommer jag låta som värsta meganörden men... jag ångrar faktiskt att jag inte spelat in Oscarsgalorna. Helt plötsligt känner jag för att kolla igenom en del gamla galor. Jag menar, det vore otroligt kul att se hur de där unga okända tog sig ut då. T ex Tom Cruise. Och gagsen mellan akterna. Och vem som vann vad - och reaktionerna, talen. Fan, om det är NÅN som vill bli av med sina band, slå en signal vetja! Ha, ha, skrattar fortfarande när jag tänker på chimpans-sketcherna det där året Jagad var på tapeten. "Search in every in-house, out-house, dog-house, pen-house..." De var så roliga.

Kortfilmer... vad kommer härnäst, kommer jag titta på Star Trek också..? Brrr.

Blandat småblogg

# Carina har precis upptäckt att saker blir JÄTTEintressant 2 dagar före tentan. Varför?! Det är liksom lite sent att lusläsa och fördjupa sig då. Man måste hålla sig inom det gula och markerade trots att man vill gå utanför och slicka i sig allt godis utanför linjerna också. Knäppt. För jag kommer ju knappast gå tillbaka och lusläsa sedan, då har jag nya kurser att hugga tag i.

# Tips från coachen; Om du har tesilar som blivit missfärgade (vem har inte det?) så funkar det faktiskt att ta ett glas med vatten, några tsk Citronsyra (finns i kryddhyllan på ICA) och låta silarna stå ett par timmar. Sedan går det jättelätt att rengöra dem med vanlig disksvamp! Mormors kurer funkar tydligen.

# Jag tror att jag har blivit hackad! Har inte kunnat komma upp på nätet på två dagar för att servern inte hittats. När jag kommit upp (har hänt tre gånger) kommer rutan upp som säger att jag är inloggad - fast det är inte mitt användarnamn!!! Shite... Fast nu är jag som synes inne. Tänker gå ur och logga in igen ett par gånger och se, blir det knas får man väl ringa supportern och erkänna att man inte har brandvägg. Typiskt.

# Jag är helt kär i Era!!! Finns det bara 3 skivor?!?!

# "You can take the girl out of Scotland, but you can't take Scotland out of the girl" - en sån perfekt text på ett glasunderlägg för en Scot-wannabee som jag. :-) Tack Jenny! (också ett Scot-wannabee, by the way...)

# Såg på Röda Rummet igår (medan jag käkade alltså, vad trodde ni) och blev lite lack på den överlägsna attityden gubbarna hade. Måste en bok vara tråkigt skriven för att vara bra litteratur? Det var nämligen kontentan av deras uttalanden. Och inte blev man sugen på att läsa deras torra förslag när litteratur-människorna såg ut som gamla dammiga relikar i ett ännu äldre, murrigt bibliotek. Däremot är jag oerhört sugen på att läsa Mazettis "Tarzans tårar" som jag såg på morgon-tv:n. Ingen ny Strindberg troligen. Tack och lov...

# Fast nu vaknade jag till! Till alla gamla dammiga, överlägsna kultursnobbar - GLÖM inte att Shakespeare var precis lika folklig som Nick Hornby och David Mamet på sin tid!!! HA! Eller han kanske också är för underhållande och ytlig i dessa gubbars ögon...

# Till samma middag såg jag Dr Phil. Patetiskt. Patetiskt att så uppenbart inte ha riktiga gäster i studion. Två perfektionister (i min roommates klass, faktiskt) var gifta. De var otroligt perfektionistiska med sitt yttre och livrädd för att släppa loss och göra bort sig. Jag menar, kvinnar öppnade dörren osminkad en gång och höll på att dö på kuppen. Dr Phil föreslog att hon skulle rufsa till sitt hår en gång, då höll mannen på att dö på kuppen. Dr Phil småpratar en kvart, sedan får de en utmaning att till helgen göra nåt totalt spontant och olikt dem själva. Mannen är mycket tveksam, kvinnan antar utmaningen lite väl enkelt... Ett klipp senare får man se hur deras helg var. OBS! Bara några dagar efter myspratet hos Dr Phil. Helt plötsligt går de på karaokebar, går på restaurang i myskläder och osminkade, moonwalkar på gatan och hjular i stadens centrum! Hallå!!! Är det NÅGON som tror två fobiska, tvångstänkande perfektionister ändrar sig så snabbt?! Här är ett gratis råd - Dr Phil är lika mycket underhållning, effektsökeri och fejk som Ricki Lake - och vem tar hennes råd på fullt allvar?

# Ikväll blir det fiskgryta. Fasligt vilka ideer man får när man sitter hemma en hel dag.