DN berättar idag att fotbollsförbundet har representantskapsmöte i Uppsala på lördag. Vete sjuttom var det är, men det låter som ett slags årsmöte för tävlingskommittén tänker lägga fram förslag på tillägg/ändringar i tävlingsbestämmelserna.
En av dem rör publikoroligheter. Kommittén tänker föreslå ett stadgande för avvisning av åskådare som ska lyda:
"förening har rätt att förbjuda personer tillträde till sin matcharena. Förbudet kan avse en tid om högst två år".
Hur har man tänkt nu? Vill man förtydliga den rätt som föreningar redan idag har, enligt arrangörsrätten, genom att visa att den finns upptagen även i tävlingsbestämmelserna? För det är ingen ny regel. En förening kan enligt arrangörsrätten stoppa oönskade personer vid entrén och civilrättsligt kan de porta oönskade personer, vilket redan nu sker max 2 år i taget. Säger "i taget" för sedan kan klubben förnya portningen. "Terror-Tommy" är t ex fortfarande inte önskvärd på DIFs matcher och kommer inte vara på ett bra tag. Problemet som alla sliter sitt hår över, och skälet till att riksdagen jobbar på ett nytt lagförslag, är att man bara kan stoppa personerna vid entrén, lyckas de ta sig in så har man ingen rätt att slänga ut dem och de begår inget brott (ex. olaga intrång) genom sitt beteende så man kan inte anmäla dem heller. Så regeln i sig är inte ny.
Däremot är den olyckligt formulerad. Enligt förslaget kan man porta folk "till sin matcharena". Det betyder att förbudet bara gäller hemmamatcher. Det vore bättre att formulera så att förbudet gäller även tilldelad sektion på bortamatcher (såvida man inte någonstans definierar sin matcharena som att även omfatta dessa sektioner) men allra helst bortaarenor i allmänhet. Det är nämligen främst på bortamatcher som de supportrar man vill få bort stökar till. Hemmamatcherna är välbevakade och man är inte anonym hos vare sig förening eller polis. På bortamatcherna är det en annan femma. Detta vet både klubb, polis och supportrar, det är därför föreningar skickar sina publikvärdar och i vissa fall supporterpolis även på bortamatcherna. Och de supportrar som vill stöka går inte in på bortaklackens sektion - där guljackor och polis finns - utan på vanlig sittplats, där ingen vet vilka de är. För att förbudet ska ha någon effekt bör därför samtliga matcher klubben spelar - oavsett på vilken arena - omfattas. Nu kan förvisso bortalaget kontakta hemmalaget och förmå dem att förbjuda samma person till sin matcharena, men det låter som en byråkratisk lösning på något som skulle kunna formuleras mycket klarare.
Tävlingsutskottets ordförande Björn Ahlberg motiverar regeln med:
"I avvaktan på vad riksdagen kommer fram till när det gäller våldet inne på arenorna ska klubbarna kunna polisanmäla en åskådare som ej har rätt till tillträde på matcharenan."
Men nu hänger jag verkligen inte med. Vad ska de polisanmäla för något? Att personen gått in? Men det är ju inte olagligt, det är ju det riksdagen jobbar på med sitt lagförslag. Arrangören kan avgöra vilka de vill ha inne på sina arrangemang, men dessa måste stoppas vid ingången. Betalar de och lyckas gå in ändå så finns inget att göra. Detta gäller fotbollsarenor såväl som nattklubbar. Man kan avvisa en person (be honom gå) men inte avlägsna (tvinga ut honom) utan lagligt stöd. Och en paragraf i Svenska Fotbollsförbundets manual är inte en lag. Det finns inget i ordningslagen som stöder detta och det är inte olaga intrång (det gäller bara hus, kontor och liknande byggnader, inte fotbollsarenor. Det finns det domslut på.) så jag förstår inte vad man tror att man ska kunna polisanmäla personen för, enligt en regel som inte ens är ny utan redan funnits i flera år. Har SvFF's jurister hittat ett kryphål de inte hittat alla tidigare år? Eller har de ens blivit tillfrågade...?
30 November 2004
Nordirland: T.o.m. Blair har slutat vara optimistisk
Inget besked om parternas inställning till BritIrlands förslag än, men samtal fortsätter på sina håll. Parterna flyger schytteltrafik mellan London och Dublin för tillfället. Vore det inte enklare att samlas på ett ställe, undrar man ju?
BBC skriver en krönika om Paisley's envisa och misstänksamma inställning till sina kommande kollegor. Tydligen hade han skämtat med Irlands premiärminister på sitt besök hos honom och beställt hårdkokta ägg till frukost, som han skulle knäcka själv. "Så att jag vet att jag inte blir förgiftad." Ska en man med den attityden samregera med Sinn Fein om ett halvår?
Njae, det vet man ju inte. BritIrland och Sinn Fein hoppas, men allt verkar i slutändan hänga på gammgubben Paisley. Republikanerna har också stora frågor de är oroliga över och vill ha raka besked om, men de rör sig framåt. Det känns på något sätt som om Paisley är lika rätt man på rätt plats som Påven i en progressiv katolsk utvecklingsgrupp. Problemet är ju bara att han är företrädare och som sådan har partikamrater bakom sig, och bitvis t o m får kritik från andra lojalister för att vara för samarbetsvillig!
Nåja, blir det samstyre så blir han premiärminister eftersom DUP är största parti, biträdande minister kommer att komma från republikanerna och BBC's krönikör spånar om att det kan komma att bli Martin McGuinness - tidigare befäl i IRA... Jo det vore nåt för Paisley, det.
Tony Blair fick på måndagen frågan hur det gick med samtalen. Han låter inte lika optimistisk längre utan minns nog vilka han har att göra med. Överenskommelser som verkade klara förra veckan anses inte det längre, deadlinen som BritIrland trodde på till helgen har som synes passerats. Det viktiga nu får nog anses vara att en överrenskommelse sker, inte när. Man har kommit längre i samtalen än man trodde var möjligt, men än är det för tidigt att ropa Hej:
"Jag tror det är bäst att säga så lite som möjligt för vi har varit här så många gånger förut, där hopp rests men sedan raserats, så jag är nästan rädd för att resa dem."
Ska vi ta det som ett besked om att vi inte kommer se någon lösning idag, då.
BBC skriver en krönika om Paisley's envisa och misstänksamma inställning till sina kommande kollegor. Tydligen hade han skämtat med Irlands premiärminister på sitt besök hos honom och beställt hårdkokta ägg till frukost, som han skulle knäcka själv. "Så att jag vet att jag inte blir förgiftad." Ska en man med den attityden samregera med Sinn Fein om ett halvår?
Njae, det vet man ju inte. BritIrland och Sinn Fein hoppas, men allt verkar i slutändan hänga på gammgubben Paisley. Republikanerna har också stora frågor de är oroliga över och vill ha raka besked om, men de rör sig framåt. Det känns på något sätt som om Paisley är lika rätt man på rätt plats som Påven i en progressiv katolsk utvecklingsgrupp. Problemet är ju bara att han är företrädare och som sådan har partikamrater bakom sig, och bitvis t o m får kritik från andra lojalister för att vara för samarbetsvillig!
Nåja, blir det samstyre så blir han premiärminister eftersom DUP är största parti, biträdande minister kommer att komma från republikanerna och BBC's krönikör spånar om att det kan komma att bli Martin McGuinness - tidigare befäl i IRA... Jo det vore nåt för Paisley, det.
Tony Blair fick på måndagen frågan hur det gick med samtalen. Han låter inte lika optimistisk längre utan minns nog vilka han har att göra med. Överenskommelser som verkade klara förra veckan anses inte det längre, deadlinen som BritIrland trodde på till helgen har som synes passerats. Det viktiga nu får nog anses vara att en överrenskommelse sker, inte när. Man har kommit längre i samtalen än man trodde var möjligt, men än är det för tidigt att ropa Hej:
"Jag tror det är bäst att säga så lite som möjligt för vi har varit här så många gånger förut, där hopp rests men sedan raserats, så jag är nästan rädd för att resa dem."
Ska vi ta det som ett besked om att vi inte kommer se någon lösning idag, då.
Kort om nyheter
Japp, jag visste det. Det var bara en tidsfråga innan charterturismen skulle väcka Guds vrede. Och gubben gör som vanligt när han blir sne - han skickar det tunga artilleriet. Torkan har ju redan ökenöarna Kanarieöarna drabbats av...
När jag läste om en juleljuspyntad balkong i Hammarby Sjöstad kunde jag inte låta bli att dra en lättnadens suck över att han inte bor under mig. Fast eftersom byggarbetarna ca varannan dag glömmer att släcka ljuset på lyftkranen så får vi ju Zinken-sken om nätterna, vi också.
När jag läste om en juleljuspyntad balkong i Hammarby Sjöstad kunde jag inte låta bli att dra en lättnadens suck över att han inte bor under mig. Fast eftersom byggarbetarna ca varannan dag glömmer att släcka ljuset på lyftkranen så får vi ju Zinken-sken om nätterna, vi också.
29 November 2004
OBS! Ej för spelmissbrukare
Innan det blev 18 årsgräns på att tippa så brukade jag lämna in en rad inför Tipsextra. Det var på den tiden då de stora matcherna med de riktiga lagen visades med pling i rutan, innan tv-världen blev kaos. Som bäst fick jag 11 rätt men det var i en omgång med taskig utdelning så jag minns inte ens vad det gav. Jag slutade någon gång när jag var 16-17 och glömde lämna in raden. Den veckan hade jag 13 rätt. Näpp, har varken förlåtit mig själv eller världen för det som hände.
Sedan dess har jag lämnat in en säker trippel då och då. Jodå, det finns säkra tripplar, men de kommer bara några gånger om året. Det var på den tiden (före Glasgow, alltså...) då jag hade järnkoll på hela hockey-Sverige. Jag vann 9 gånger av 10. Svenska Spel kunde vara glada att jag aldrig satsade mer än en 10:a.
Nu tänker jag ofta att jag skulle vilja lämna in en trippel eller en tipsrad - de kostar faktiskt löjligt lite och en femma kan man ju avvara - men det blir inte av. Förrän nu. Nu har jag hittat en ny kul leksak på nätet. Svenska Spel.
Ingen fara, det finns ingen speldjävul i den här kroppen. Man blir inte fattig av att satsa femmor och festa till på en tia... Jag satte in 150kr på spelkontot, vilka jag tänkte leka upp på ett par månader. Köpte en tia och, tro det eller ej, men det som aldrig händer i verkligheten händer såklart på nätet - jag vann 200 spänn! Och blev hellack för att jag inte kunde föra över det till mitt vanliga konto.
Men nu har jag bestämt att jag inte ska aktivera den funktionen om jag inte vinner storvinst. Jag tänker ha pengarna att leka upp för. Just ikväll hoppas jag på en trippel. Den är inte säker, men det vore kul om den gick in.
Sedan dess har jag lämnat in en säker trippel då och då. Jodå, det finns säkra tripplar, men de kommer bara några gånger om året. Det var på den tiden (före Glasgow, alltså...) då jag hade järnkoll på hela hockey-Sverige. Jag vann 9 gånger av 10. Svenska Spel kunde vara glada att jag aldrig satsade mer än en 10:a.
Nu tänker jag ofta att jag skulle vilja lämna in en trippel eller en tipsrad - de kostar faktiskt löjligt lite och en femma kan man ju avvara - men det blir inte av. Förrän nu. Nu har jag hittat en ny kul leksak på nätet. Svenska Spel.
Ingen fara, det finns ingen speldjävul i den här kroppen. Man blir inte fattig av att satsa femmor och festa till på en tia... Jag satte in 150kr på spelkontot, vilka jag tänkte leka upp på ett par månader. Köpte en tia och, tro det eller ej, men det som aldrig händer i verkligheten händer såklart på nätet - jag vann 200 spänn! Och blev hellack för att jag inte kunde föra över det till mitt vanliga konto.
Men nu har jag bestämt att jag inte ska aktivera den funktionen om jag inte vinner storvinst. Jag tänker ha pengarna att leka upp för. Just ikväll hoppas jag på en trippel. Den är inte säker, men det vore kul om den gick in.
Nordirland: historiskt möte med polisen
I söndags ringde George W Bush upp Gerry Adams (Sinn Fein) och snackade lite. Adams antydde att de kanske skulle kunna behöva lite hjälp från Vita Huset med att framföra sina krav på rättvist och jämställt styre, ett slags opartiskt medlande. Adams är inte riktigt säker på att lojalisterna kommer spela fair.
Paisley (DUP) har idag möte med den Internationella Oberoende Avväpningskommissionens chefsgenereal John de Chastelain för att tala om avväpningen och bevisningen av detsamma. Pailey är inte riktigt säker på att IRA kommer spela fair.
Adams har idag möte med chefen för Nordirlands polismyndighet i London, under Blairs överinseende. De ska diskutera "demilitarisering" och polisiärt arbete. Det är första gången de möts, faktiskt, eftersom polismyndigheten betraktas som fienden av republikanerna. Just nu har polisen brittisk militär som back up och Adams kräver förstås dels att dessa lämnar Nordirland och dels att poliskåren ska representera Nordirland. Just nu är poliserna lika brittiska som militären, även om försök gjorts för att få lite republikaner in i kåren. Hugh Ordre (chefen) kommer nog säga att om IRA avväpnas och så att säga 'försvinner' så kommer militären dra sig tillbaka. Just nu finns allt för många tillfällen då polisen inte anser sig kunna agera utan militärt skydd. Han vill också att Sinn Fein tar en aktiv roll för dessa frågor och inte bara ställer sig likgiltiga, som hittills. Detta för att få republikanerna mer vänligt inställda.
Personligen tror jag att en ökad rekrytering från Irland skulle kunna hjälpa det där litegrann. Som det är nu är i princip hela poliskåren lojalistisk och dessutom finns ännu en prekär detalj; när Storbritannien en gång på 70/80-talet lovade att ta bort en viss militär grupp som utmärkt sig som lite väl blodtörstiga, så gjorde man detta, men rekryterade samma killar till polisen istället. Smart, sa Bull.
De som varit i Belfast vet att man inte kan missa deras polisstationer. Det är de där bunkrarna utan fönster eller med starka galler för dem. Om man ser dem, för området är såklart omgärdat av fem meter högt staket. Nej, inte staket, 3 meter mur, två meter plåt och så ett par meter stålnät på toppen, så att bomberna inte kommer så långt (oj, nu höll jag på att säga OM, men jag menar) när de kastas över. I hörnen står vakttorn med pansarglas och järngaller och det är såklart kameror överallt. Någonstans i muren hittas ingången, en ensam och välbevakad dörr. Men att dessa skulle byggas om till myspysiga kvartersstationer bums hoppas jag att Adams förstår att han inte kan kräva.
Inom ett par dagar förväntas parterna komme med ett konkret svar på BritIrlands förslag. Och blir det positivt förväntar jag mig att någon svensk media tar upp saken innan veckan är slut. För det är isåfall historia som skrivs.
To be continued...
Paisley (DUP) har idag möte med den Internationella Oberoende Avväpningskommissionens chefsgenereal John de Chastelain för att tala om avväpningen och bevisningen av detsamma. Pailey är inte riktigt säker på att IRA kommer spela fair.
Adams har idag möte med chefen för Nordirlands polismyndighet i London, under Blairs överinseende. De ska diskutera "demilitarisering" och polisiärt arbete. Det är första gången de möts, faktiskt, eftersom polismyndigheten betraktas som fienden av republikanerna. Just nu har polisen brittisk militär som back up och Adams kräver förstås dels att dessa lämnar Nordirland och dels att poliskåren ska representera Nordirland. Just nu är poliserna lika brittiska som militären, även om försök gjorts för att få lite republikaner in i kåren. Hugh Ordre (chefen) kommer nog säga att om IRA avväpnas och så att säga 'försvinner' så kommer militären dra sig tillbaka. Just nu finns allt för många tillfällen då polisen inte anser sig kunna agera utan militärt skydd. Han vill också att Sinn Fein tar en aktiv roll för dessa frågor och inte bara ställer sig likgiltiga, som hittills. Detta för att få republikanerna mer vänligt inställda.
Personligen tror jag att en ökad rekrytering från Irland skulle kunna hjälpa det där litegrann. Som det är nu är i princip hela poliskåren lojalistisk och dessutom finns ännu en prekär detalj; när Storbritannien en gång på 70/80-talet lovade att ta bort en viss militär grupp som utmärkt sig som lite väl blodtörstiga, så gjorde man detta, men rekryterade samma killar till polisen istället. Smart, sa Bull.
De som varit i Belfast vet att man inte kan missa deras polisstationer. Det är de där bunkrarna utan fönster eller med starka galler för dem. Om man ser dem, för området är såklart omgärdat av fem meter högt staket. Nej, inte staket, 3 meter mur, två meter plåt och så ett par meter stålnät på toppen, så att bomberna inte kommer så långt (oj, nu höll jag på att säga OM, men jag menar) när de kastas över. I hörnen står vakttorn med pansarglas och järngaller och det är såklart kameror överallt. Någonstans i muren hittas ingången, en ensam och välbevakad dörr. Men att dessa skulle byggas om till myspysiga kvartersstationer bums hoppas jag att Adams förstår att han inte kan kräva.
Inom ett par dagar förväntas parterna komme med ett konkret svar på BritIrlands förslag. Och blir det positivt förväntar jag mig att någon svensk media tar upp saken innan veckan är slut. För det är isåfall historia som skrivs.
To be continued...
Nu är det jul igen!
Jag är sån där tomtenörd som börjar skapa julstämning redan i Oktober, oftast genom att provbaka pepparkaksdeg så fort de kommer ut i butiken... Sedan ifjol har jag en ny tradition, en kick-off-helg för julen då den så att säga sätter igång på riktigt. I år kom den tidigt, redan första advent.
I lördags hade Linda julfest. Vi satt i hennes pyntade julkök och målade julgranskulor till skenet av tusen juleljus medan de nygräddade lussebullarna fyllde bänkarna och julgröten puttrade på spisen. Julkulekittet var köpt på Panduro och vi limmade på bilder vi klippte ur från servetter, vilka inte nödvändigtvis hade julmotiv. Julkycklingar är grymt underskattade.
Årets julglögg på Systemet har smak av äpple och är tappad i grön flaska. Jag tror vi drack den lite väl het till en början, för då både luktade och smakade den ren sprit. När den var ljummen kom äpplet fram. Men jag föredrar ändå vanlig Blossa. Inget slår Blossa!
Så, när vi satt där ett gäng vänner och åt pepparkakor med stora bröst(...), drack årsglögg och lyssnade på Jari Siillanpää's julskiva - då infann sig den riktiga julstämningen.
Igår fortsatte kick-offen i stillhetens tecken. Linda och jag gick på Adventsgudstjänt i Storkyrkan. Det var fint med kör och grejer. Mitt i predikan spelades dessutom ett musikstycke som fick huden att knottras på mig, så jag kände mig riktigt väl till mods när vi gick där ifrån. Jag har nu bestämt att nästa års advent ska firas i en förortskyrka med barnkörer som sjunger falskt. Det gäller att variera sig.
Snön singlade ner i Gamla Stan så redan på julmarknaden på Stortorget kom det där mysiga pirret i kroppen. Det blev än tydligare när vi kom fram till Skansen. Skansens julmarknad är ett måste. Det första jag gjorde var naturligtvis att inhandla årets Hjortronsyltsburk. Just den som säljs där är i en klass för sig, den smakar mycket hjortron, den är bärig och den är inte lika söt som många andra. MUMS!
Resten av eftermiddagen gick vi runt och provsmakade oss mätta på brända mandlar, renkorv och saffransskorpor.
Förutom då vi njöt av Stockholms Gosskör i Seglora Kyrka. De avslutade med Tusen juleljus och Come on all ye faithful och eftersom vi sjöng Hosianna Davids son redan i Storkyrkan så hade man liksom täckt in alla mina favoritadventssånger.
När jag, Jenny och Josefin så gått till renarna och hälsat på dem och uppmuntrat dem inför då de ska köra ut mina paket - en liten tradition jag har, det gäller att ligga väl till hos budbärarna - ja, då fanns ingen tvekan kvar. Nu är det jul igen!
I lördags hade Linda julfest. Vi satt i hennes pyntade julkök och målade julgranskulor till skenet av tusen juleljus medan de nygräddade lussebullarna fyllde bänkarna och julgröten puttrade på spisen. Julkulekittet var köpt på Panduro och vi limmade på bilder vi klippte ur från servetter, vilka inte nödvändigtvis hade julmotiv. Julkycklingar är grymt underskattade.
Årets julglögg på Systemet har smak av äpple och är tappad i grön flaska. Jag tror vi drack den lite väl het till en början, för då både luktade och smakade den ren sprit. När den var ljummen kom äpplet fram. Men jag föredrar ändå vanlig Blossa. Inget slår Blossa!
Så, när vi satt där ett gäng vänner och åt pepparkakor med stora bröst(...), drack årsglögg och lyssnade på Jari Siillanpää's julskiva - då infann sig den riktiga julstämningen.
Igår fortsatte kick-offen i stillhetens tecken. Linda och jag gick på Adventsgudstjänt i Storkyrkan. Det var fint med kör och grejer. Mitt i predikan spelades dessutom ett musikstycke som fick huden att knottras på mig, så jag kände mig riktigt väl till mods när vi gick där ifrån. Jag har nu bestämt att nästa års advent ska firas i en förortskyrka med barnkörer som sjunger falskt. Det gäller att variera sig.
Snön singlade ner i Gamla Stan så redan på julmarknaden på Stortorget kom det där mysiga pirret i kroppen. Det blev än tydligare när vi kom fram till Skansen. Skansens julmarknad är ett måste. Det första jag gjorde var naturligtvis att inhandla årets Hjortronsyltsburk. Just den som säljs där är i en klass för sig, den smakar mycket hjortron, den är bärig och den är inte lika söt som många andra. MUMS!
Resten av eftermiddagen gick vi runt och provsmakade oss mätta på brända mandlar, renkorv och saffransskorpor.
Förutom då vi njöt av Stockholms Gosskör i Seglora Kyrka. De avslutade med Tusen juleljus och Come on all ye faithful och eftersom vi sjöng Hosianna Davids son redan i Storkyrkan så hade man liksom täckt in alla mina favoritadventssånger.
När jag, Jenny och Josefin så gått till renarna och hälsat på dem och uppmuntrat dem inför då de ska köra ut mina paket - en liten tradition jag har, det gäller att ligga väl till hos budbärarna - ja, då fanns ingen tvekan kvar. Nu är det jul igen!
26 November 2004
Nordirland: Oh nej, håll Bush borta!
George W Bush har ringt upp DUP's Ian Paisley idag och nu ikväll väntas han ringa upp Sinn Fein's Gerry Adams. Han gör det för att visa sitt stöd i fredsprocessen. Bra så, bra så. Bill Clinton engagerade sig i frågan, vilket Bush av förklarliga skäl inte gjort. Och det vore jättebra om han fortsatte med det. Att inte engagera sig alltså. Måste jag motivera varför...?
Paisley blev säkert god vän med Bush efter att ha sagt:
- Jag påminde presidenten om att han inte heller skulle vilja ha terrorister i sitt parlament, och att vi måste försäkra oss om att IRA-terrorism är över och inte kommer tillbaka.
Men Adams poängterar att Sinn Fein och IRA är två olika saker.
- Så vitt oss anbelangar är det här frågor som det kommer vara upp till den där organisationen att besluta om. Vad oss som ett politiskt party beträffar så är vapenfrågan något som ska lösas enligt Långfredagsfördraget, d.v.s. enligt "de Chastelain kommissionen". (en arbetsordning för hur IRA ska avväpnas.)
Både DUP och Sinn Fein har haft åsikter på BritIrlands förslag (jag orkar inte skriva "Storbritanniens och Irlands regeringars gemensamma förslag" längre, nu blir det dansband av dem :-), DUP har partimöte ikväll och har till detta fått BritIrlands svar på de över 40(!) synpunkter man haft. Sinn Feins ledare var på 10 Downing Street och drack te med Blair, så det partiet tänker gå igenom sina svar under helgen.
Fortfarande är det samma huvudproblem partierna tar upp. D.v.s. IRA för DUP's del och DUP's vägran att ta Sinn Fein på allvar för Sinn Fein's del.
Paisley blev säkert god vän med Bush efter att ha sagt:
- Jag påminde presidenten om att han inte heller skulle vilja ha terrorister i sitt parlament, och att vi måste försäkra oss om att IRA-terrorism är över och inte kommer tillbaka.
Men Adams poängterar att Sinn Fein och IRA är två olika saker.
- Så vitt oss anbelangar är det här frågor som det kommer vara upp till den där organisationen att besluta om. Vad oss som ett politiskt party beträffar så är vapenfrågan något som ska lösas enligt Långfredagsfördraget, d.v.s. enligt "de Chastelain kommissionen". (en arbetsordning för hur IRA ska avväpnas.)
Både DUP och Sinn Fein har haft åsikter på BritIrlands förslag (jag orkar inte skriva "Storbritanniens och Irlands regeringars gemensamma förslag" längre, nu blir det dansband av dem :-), DUP har partimöte ikväll och har till detta fått BritIrlands svar på de över 40(!) synpunkter man haft. Sinn Feins ledare var på 10 Downing Street och drack te med Blair, så det partiet tänker gå igenom sina svar under helgen.
Fortfarande är det samma huvudproblem partierna tar upp. D.v.s. IRA för DUP's del och DUP's vägran att ta Sinn Fein på allvar för Sinn Fein's del.
Nordirland: förslaget i detalj och fler brandbomber
Detaljer om Brittiska och Irländska regeringarnas förslag har sipprat ut. Förslaget går ut på att
* Lojalister och republikaner väljer varsin religiös ledare som bevittnar när IRA's vapen förstörs.
* Vid årsskiftet ska generalen för den oberoende avväpningskommissionen de Chastelain rapportera om att total avväpning skett.
* Foton tas, men publiceras inte förrän i Mars, vilket är riktdatum för då Storbritannien åter igen ämnar överlämna åt Nordirland att styra sig själva.
* Fotona förvaras hos Independent International Commission on Decommissioning (klubben de Chastelain är ledare för alltså).
* I Januari tillsätts en "skuggregering".
* I Mars, när fotona publiceras, börjar Nordirlands nya samstyre, med DUP och Sinn Fein i spetsen.
Än vet man inte hur mycket av detta som godkänns av parterna.
Hur detta ska funka fattar jag inte, och då syftar jag inte bara på den extremt korta tidsplanen. DUP vägrar ju att diskutera samstyre innan bilder publiceras (de menar att det inte är de utan folket som måste övertygas om att IRA inte har några vapen kvar) och hur sjutton har man tänkt att de ska kunna samregera redan i Mars när de fortfarande inte talar med varandra?!
Men man förväntar sig ett beslut den här veckan, eller senast i början av nästa. Diskussionerna är i en ytterst kritisk fas - vilket märks genom att DUP och Sinn Fein inte uttalar sig alls nu. Dessutom finns tecken på att rektorerna Tony Blair och Bertie Ahern börjar bli heligt less på de obstinata 12-åringarna. Om dessa inte skärper sig överväger de att avslöja förslaget och tala om vem som vägrade på vilken punkt - fast det låter i mina öron lite för minerat för att vara annat än ett hot. Likaså att de skulle strunta i dem och vända sig till de andra barnen på skolgården och höra vad de tycker istället. Även om parterna, framför allt DUP, ser deadlinen som lite flytande så håller rektorerna fast vid den. Och det är klart, har man en deadline att jobba mot så kanske man anstränger sig mer och inte låter saker rinna ut i sanden. Som hittills.
====================================
Japp, så har då de tillfälliga brandbomerna utvecklats till ett generellt läge av spänning i Nordirland. Även om många larm tack och lov är falska så fortsätter man hitta brandbomber i butiker. Oftast klädesbutiker verkar det som, den senast upphittade bomben (igår eftermiddag) låg invirad i kläder på Primark.
Ett misstänkt paket stoppade tågtrafiken mellan Belfast och Bangor, en övergiven bil utanför en militärbas sprängdes då den verkade mystisk och polisen ska nu utöka patrulleringen inför julhandeln.
* Lojalister och republikaner väljer varsin religiös ledare som bevittnar när IRA's vapen förstörs.
* Vid årsskiftet ska generalen för den oberoende avväpningskommissionen de Chastelain rapportera om att total avväpning skett.
* Foton tas, men publiceras inte förrän i Mars, vilket är riktdatum för då Storbritannien åter igen ämnar överlämna åt Nordirland att styra sig själva.
* Fotona förvaras hos Independent International Commission on Decommissioning (klubben de Chastelain är ledare för alltså).
* I Januari tillsätts en "skuggregering".
* I Mars, när fotona publiceras, börjar Nordirlands nya samstyre, med DUP och Sinn Fein i spetsen.
Än vet man inte hur mycket av detta som godkänns av parterna.
Hur detta ska funka fattar jag inte, och då syftar jag inte bara på den extremt korta tidsplanen. DUP vägrar ju att diskutera samstyre innan bilder publiceras (de menar att det inte är de utan folket som måste övertygas om att IRA inte har några vapen kvar) och hur sjutton har man tänkt att de ska kunna samregera redan i Mars när de fortfarande inte talar med varandra?!
Men man förväntar sig ett beslut den här veckan, eller senast i början av nästa. Diskussionerna är i en ytterst kritisk fas - vilket märks genom att DUP och Sinn Fein inte uttalar sig alls nu. Dessutom finns tecken på att rektorerna Tony Blair och Bertie Ahern börjar bli heligt less på de obstinata 12-åringarna. Om dessa inte skärper sig överväger de att avslöja förslaget och tala om vem som vägrade på vilken punkt - fast det låter i mina öron lite för minerat för att vara annat än ett hot. Likaså att de skulle strunta i dem och vända sig till de andra barnen på skolgården och höra vad de tycker istället. Även om parterna, framför allt DUP, ser deadlinen som lite flytande så håller rektorerna fast vid den. Och det är klart, har man en deadline att jobba mot så kanske man anstränger sig mer och inte låter saker rinna ut i sanden. Som hittills.
====================================
Japp, så har då de tillfälliga brandbomerna utvecklats till ett generellt läge av spänning i Nordirland. Även om många larm tack och lov är falska så fortsätter man hitta brandbomber i butiker. Oftast klädesbutiker verkar det som, den senast upphittade bomben (igår eftermiddag) låg invirad i kläder på Primark.
Ett misstänkt paket stoppade tågtrafiken mellan Belfast och Bangor, en övergiven bil utanför en militärbas sprängdes då den verkade mystisk och polisen ska nu utöka patrulleringen inför julhandeln.
Tillbaka igen.
Tvingade iväg mig att jobba på Djurgården - HV 71 igår. Vilken tur! Nu minns jag varför jag älskar hockey igen. Det har varit lite si och så med det sista tiden p.g.a. mycket att göra, många andra intressen och uselt spel de gånger då jag varit där. Igår var det både fart, tuffa tag och storspelande lirare. Jag syftar främst på trollgubben Nisse Ekman (2 mål igår) och flygande målvakten Martin Turco.
Vilken skön lirare! Vi hade inte en målvakt, vi hade en tredje back. Han fintade, drog och skickade smörpass Myllys hade varit avundsjuk över om han såg. Jag började undra om det var dåligt betyg för Elitserien eller om det var HV's långsamma forwards som gav honom så många sekunder att hitta passningsmottagare. Å andra sidan är han ju van vid trånga rinkar och snabba beslut borta i NHL så de här större rinkarna kanske ger honom den där extrasekunden som fick det att se ut som en evighet. Bättre motstånd får utvisa.
Säkerhetsorganisationen har fått kritik av supportrarna för att vara otrevliga. Jag tror det beror på i vilken situation man mött oss, men jag förstår ändå kritiken till viss del. Det finns folk hos oss som inte gått charmskola, men det är heller inte som om klubben kan välja och vraka bland ansökningarna. Jag har själv kritik mot en del uppträdanden och tillvägagångssätt, vilka jag håller internt, men redan igår märkte man att gruppledarna försökte förmedla en förbättrad serviceattityd. Bra. Tyvärr tror jag dock att det är de som redan är serviceminded som ser det prekära i kritiken. Det brukar ju vara så med kollektiv kritik att dem det berör inte fattar att det är dem det berör... Personligen tar jag inte åt mig, för jag vet att jag ibland t o m är lite för trevlig, jag kan bara fortsätta försöka vara ett gott föredöme och hoppas att vissa har vett att ta efter.
F ö är väl ändå höjden av service att sitta och översätta varenda ramsa som sjungs till engelska. Även om det var mer förklaring än översättning, för det kan ju tyckas knasigt att man sjunger en sång om järnkaminer... Några amerikaner tackade varmt för hjälpen.
DIF hade kommit med en almanacka inför nästa år. Den vill jag inte ha. Halva sidan var text, halva var en ful porträttbild av en spelare. Herregud, kunde man åtminstone inte välja en snygg aktionbild eller göra en snygg fotografering av killarna, med lite konstnärlig glöd i. Skräp, Djurgården!
Vilken skön lirare! Vi hade inte en målvakt, vi hade en tredje back. Han fintade, drog och skickade smörpass Myllys hade varit avundsjuk över om han såg. Jag började undra om det var dåligt betyg för Elitserien eller om det var HV's långsamma forwards som gav honom så många sekunder att hitta passningsmottagare. Å andra sidan är han ju van vid trånga rinkar och snabba beslut borta i NHL så de här större rinkarna kanske ger honom den där extrasekunden som fick det att se ut som en evighet. Bättre motstånd får utvisa.
Säkerhetsorganisationen har fått kritik av supportrarna för att vara otrevliga. Jag tror det beror på i vilken situation man mött oss, men jag förstår ändå kritiken till viss del. Det finns folk hos oss som inte gått charmskola, men det är heller inte som om klubben kan välja och vraka bland ansökningarna. Jag har själv kritik mot en del uppträdanden och tillvägagångssätt, vilka jag håller internt, men redan igår märkte man att gruppledarna försökte förmedla en förbättrad serviceattityd. Bra. Tyvärr tror jag dock att det är de som redan är serviceminded som ser det prekära i kritiken. Det brukar ju vara så med kollektiv kritik att dem det berör inte fattar att det är dem det berör... Personligen tar jag inte åt mig, för jag vet att jag ibland t o m är lite för trevlig, jag kan bara fortsätta försöka vara ett gott föredöme och hoppas att vissa har vett att ta efter.
F ö är väl ändå höjden av service att sitta och översätta varenda ramsa som sjungs till engelska. Även om det var mer förklaring än översättning, för det kan ju tyckas knasigt att man sjunger en sång om järnkaminer... Några amerikaner tackade varmt för hjälpen.
DIF hade kommit med en almanacka inför nästa år. Den vill jag inte ha. Halva sidan var text, halva var en ful porträttbild av en spelare. Herregud, kunde man åtminstone inte välja en snygg aktionbild eller göra en snygg fotografering av killarna, med lite konstnärlig glöd i. Skräp, Djurgården!
Fredagsfyran, v. 47
Fredagsfyrans Tema: Mat & Nyttigheter
1. Finns det något sätt att äta nyttigt utan att ta fram hushållsvåg och tabeller?
Det är ju det gamla vanliga mantrat; mer fiber, mer grönsaker, blanda både kolhydrater, protein och grönt, variera kosten osv. Det bästa jag hört var "Man kan äta allt - men inte alltid". Det säger sig ju självt att ständigt intag av fett och socker inte är bra, men en Big Mac & Co då och då är ingen fara, bara fest.
2. Har du funderat på att testa någon modern diet?
Nope, och förklaringen ligger i uttrycket. "Modern diet" - modet ändras. Jag testade inte flygvärdinnebantningen eller Banandieten heller. Sunt förnuft räcker. Det är jobbigt ändå att försöka äta efter det!
3. Använder du någonting som huskur mot olika krämpor?
Vitlök och C-vitamin äter jag massor av. Men när krämpan väl satt in... Jag har inte såna krämpor tror jag... Dricker vatten mot huvudvärk eftersom det oftast beror på vätskebrist.
4. Vad anser du vara det viktigaste för att lyckas i köket?
Mod att våga misslyckas.
1. Finns det något sätt att äta nyttigt utan att ta fram hushållsvåg och tabeller?
Det är ju det gamla vanliga mantrat; mer fiber, mer grönsaker, blanda både kolhydrater, protein och grönt, variera kosten osv. Det bästa jag hört var "Man kan äta allt - men inte alltid". Det säger sig ju självt att ständigt intag av fett och socker inte är bra, men en Big Mac & Co då och då är ingen fara, bara fest.
2. Har du funderat på att testa någon modern diet?
Nope, och förklaringen ligger i uttrycket. "Modern diet" - modet ändras. Jag testade inte flygvärdinnebantningen eller Banandieten heller. Sunt förnuft räcker. Det är jobbigt ändå att försöka äta efter det!
3. Använder du någonting som huskur mot olika krämpor?
Vitlök och C-vitamin äter jag massor av. Men när krämpan väl satt in... Jag har inte såna krämpor tror jag... Dricker vatten mot huvudvärk eftersom det oftast beror på vätskebrist.
4. Vad anser du vara det viktigaste för att lyckas i köket?
Mod att våga misslyckas.
25 November 2004
Man vet att man är sjuk...
... när man vrider huvudet och ögonen inte följer med.
... när man 1) hostar och 2) slår upp ögonen när man vaknar på morgonen.
... när man går utanför dörren och måste kisa för att snön ger en huvudvärk.
... när man går och handlar och inte ens orkar hålla i korgen, fastän det bara ligger en mjölk i den.
... när man mitt i affären blir så trött så man bara vill lägga sig bland toapappret och sova en stund.
... när mammas första kommentar när man ses är; "Har det hänt något? Du ser så himla ledsen ut. Är det säkert att allt är bra?"
... när man efter att ha gått runt i en halvtimme känner ett grymt illamående och skulle nästan vilja spy - en känsla man inte haft under alla dagar då man legat/suttit i soffan hemma.
... när man ligger och hostar minst en timme efter att man gått och lagt sig.
NÄR SKA DEN HÄR JÄVLA SKITEN TA SLUT?!?!?!
... när man 1) hostar och 2) slår upp ögonen när man vaknar på morgonen.
... när man går utanför dörren och måste kisa för att snön ger en huvudvärk.
... när man går och handlar och inte ens orkar hålla i korgen, fastän det bara ligger en mjölk i den.
... när man mitt i affären blir så trött så man bara vill lägga sig bland toapappret och sova en stund.
... när mammas första kommentar när man ses är; "Har det hänt något? Du ser så himla ledsen ut. Är det säkert att allt är bra?"
... när man efter att ha gått runt i en halvtimme känner ett grymt illamående och skulle nästan vilja spy - en känsla man inte haft under alla dagar då man legat/suttit i soffan hemma.
... när man ligger och hostar minst en timme efter att man gått och lagt sig.
NÄR SKA DEN HÄR JÄVLA SKITEN TA SLUT?!?!?!
Old Firm - inte bara fotboll
I Stockholm finns AIK, Djurgården och Hammarby. Rivaliteten dem emellan är stor; spelare klämmer åt lite extra, på läktarna går det hett till och ute på stan kan fel halsduk få sig en snyting ibland. Vi pratar om derby-hat. Vi har inte ens sett derby-hat. Manchester - Liverpool, Barcelona - Real Madrid, Milan - Inter. Där får ni se på derby-hat.
Och i Glasgow.
I Glasgow finns två lag av rang: Glasgow Rangers FC och Celtic FC. Vid första anblicken ser man två derby-lag med den rivalitet man kan vänta sig av två topplag från samma stad. Men snart ser man att det är mer komplicerat än så. I Skottland är alla fotbollstokiga. Det är ingen slump att det var skottarna som uppfann den moderna varianten av spelet fotboll. Fotboll är religion, säger man, och det är alldeles särskilt tydligt i Glasgow, men fotboll är inte bara religion där, fotboll är politik också.
Den korta versionen av anledningen till detta stavas Nordirland.
I steg ett invaderade England Irland. I steg två tog man ifrån de irländska katolikernas deras land och livsnäring. I steg tre svalt katolikerna. I steg fyra blev det allmän hungersnöd, där katoliker drabbades värst. De som kunde flyttade till Amerika, men de som inte hade råd flydde över diket till Skottland. Eftersom Glasgow var hamnstaden på västkusten och båtarna gick dit så samlades helt naturligt flyktingarna främst där.
1873 bildades Rangers FC och 1888 bildades Celtic FC. Ända från början fanns både religion och politik med i bilden. Rangers är protestantiskt och sympatiserar med England, Celtic är katolskt och sympatiserar med Irland. Vet man om det ser man tecknen överallt, och ser man tecknen så kan man dra denna slutsats tämligen enkelt själv. Häng med:
Klubbnamn
Rangers betyder bl a övervakare, kontrollant. Se synonymerna warden, custodian, supervisor. Ett mycket vanligt idrottsnamn, men beskriver även Englands roll i kolonisationen av Irland, och nu dess roll i Nordirland.
Celtic (ska uttalas "seltik" till skillnad från hur det uttalas när man snackar om musik m.m; "keltik") är gaelic för keltisk och står för den keltiska kulturen. Ett direkt irländskt namn som visar på rötterna.
Klubbemblem
Rangers har ett lejon, vilken finns i Skottlands kungliga flagga (de har ingen kung längre eftersom de är i union med England, men ändå) och lejonet finns också i Englands landsvapen. Ett tecken på samhörigheten med unionen. (Därmed inte sagt att de tycker Skottland ska tillhöra unionen, det är en annan fråga.)
Celtic har en vit fyrklöver (white shamrock), Irlands nationalblomma.
Klubbfärger
Rangers färger är rött, blått och vitt - samma färger som i Union Jack, Storbritanniens flagga.
Celtics färger är grönt, vitt och gul - Irlands flagga är grön, vit och orange.
Sånger
På Rangers matcher sjungs "God save the Queen" och brittiska kampsånger. Man kan t o m höra citat ur Henry V!
På Celtics matcher sjungs "Fields of Athenry" och andra irländska folkvisor. Man kan t o m höra folk heja på irländska! (Inte att förväxla med gaelic, tydligen. Folk blir arga om man kallar deras språk för gäliska. Har inte förstått skillnaden riktigt.)
Utsmyckningar på fans och arena
På Rangers matcher går allt så klart i klubbfärgerna, men man ser även Englands flagga vaja. Det är lika mycket anspelning på Storbritannien och England som på Rangers i kläder, hattar, flaggor och allsköns pynt. Officiella souvernirer håller sig strikt till att anspela på klubben, men supportrar skaffar sig ju egna prylar. Mycket ser ut att vara köpt i en souvernirbutik i London.
På Celtics matcher går allt i Celtic och Irlands färger, eftersom de är detsamma. Man ser mycket irländska flaggor, irländska hattar och annat krims krams med småfolk och irländskt knytt. Även Celtics officiella souvernirer syftar strikt på fotbollsklubben, men även deras supportrar skaffar egna prylar. Mycket ser ut att vara köpt i en souvernirbutik i Dublin.
Religion
Rangers anhängare är som sagt till största del protestanter och Celtics är katoliker. Det finns otaliga historier om när präster i de båda lägren dragit in fotbollen i kyrkan också. Faktum är att det länge var en strikt uppdelning både bland spelare och publik. En katolsk spelare skulle aldrig vilja spela i Rangers och han skulle inte ens få det. En intressant detalj är att denna strikta uppdelning fanns ända in i våra dagar och det finns faktiskt folk i Skottland som på allvar menar att Henrik Larsson borde få Nobels Fredspris. Först när han, som icke-katolik, kom till Celtic och gjorde succé så ändrades inställningen. Sedan dess har tydligen mycket hänt i själva klubbarna, menar de som varit med länge, men fansen ändrar man inte på så lätt...
En revolutionerande omständighet är dock att Rangers-supportrar faktiskt kan uttrycka beundran för Henrik Larsson. Att erkänna att en Celtic-spelare är duktig - DET är stort. Det fanns inte på världskartan innan han kom över.
Det är England som har huliganer, inte Skottland. Men Skottland har Old Firm. I och med att förhållandet mellan Rangers och Celtic är så komplicerat och går så långt utanför fotbollsarenans inneboende rivalitet så är problemet också svårtacklat. Det handlar ju inte direkt om två gamla firmor så går på fotboll och slåss (även om namnet kan få en att tro det... Nä, har inget bra svar på varför derbyt kallas Old Firm, frågar man så får man olika svar varje gång).
Innan jag går vidare måste jag poängtera en sak. Det finns inga religiösa motsättningar i Skottland generellt! De som syns är de som kommer fram i samband med Old Firm. Det finns förvisso områden där vissa färger anses tillhöra en viss sida, men de är få och små. De som hoppar på folk fysiskt är oftast unga grabbar, fulla och jävliga, och så är de "emot Celtic" och då är de automatiskt emot katoliker, och tvärtom. Det är inte alltid hönan kommer före ägget. Det speciella är väl då när ett helt stadion står och sjunger kampsånger för "sin" sida. Då är det inte bara unga, fulla grabbar. Men fortfarande, i vardagens Skottland är det lugnt. En bra kommentar kan läsas här.
Spänningarna betraktas hur som helst som rent rasistiska och fenomenet kallas för "Sectarianism". Någon som är "sectarian", enligt ordboken, är en som antingen strikt följer reglerna för en sekt eller som förespråkar en sekts intressen. Hm, i översättning låter det ju som om det vore krig mellan Livets Ord och Knutby... Men det syftar på konflikten mellan katoliker och protestanter.
Det har förvisso funnits en spänning mellan skotska katoliker och protestanter ända sedan Reformationen på 1600-talet, men dessa är mycket svaga idag, om de alls finns. De har iofs haft skilda skolor i århundranden och först så sent som i början av 2000-talet flyttade en katolsk och en protestantisk skola för första gången någonsin in i ett gemensamt hus i ett samhälle mellan Glasgow och Edinburgh. I Edinburgh finns också ett protestantiskt (Hearts) och ett katolskt (Hibs) lag, men deras rivalitet är som i ett "vanligt derby".
Hela Skottland är sansade - utom sydvästra hörnet, med Glasgow i centrum. Och anledningen till det är just att det ligger så nära Nordirland (ca 2,5 mil). Dels för att det var i Glasgow flyktingarna hamnade och dels för att många Irländare åker över till Glasgow och kollar på fotboll. Irlands liga är ett skämt, så även i Irland så håller man på antingen Rangers eller Celtic. Så klart att konflikten spiller över.
Idag betraktar politikerna "sectarianism" som ett av de allvarligaste problemen i landet (tillsammans med våldsbrott och sjukvård). 2003 gick t o m Glasgows kommunpolitiker till val med Sectarianism som främsta valfråga. Unisont. Nu vet vi ju att just detta fokuserande kan vara ett trick för att flytta blickarna från "riktigt allvarliga" problem, som dålig ekonomi eller nåt. Men det ger ändå en fingervisning om hur allvarligt man betraktar den typen av våld och trakasserier, och att det är så pass vanligt förekommande att man ens betraktar det som ett problem.
Under mitt år i Glasgow skedde ett antal incienter, och det var ändå ett relativt lugnt år. Bara något kvarter från där jag bodde stannade en Celtic-spelare för rött ljus, hans bil blev då påhoppad och "omfattande" skadegörelse tillfogades av ett gäng killar som skrek hotelser och okvädningsord som syftade på hans katolska bakgrund. Bara som ett exempel. En annan intressant iakttagelse var att jag märkte att Rangers och Celtic kunde komma på samma fest, men att de inte umgicks med varandra. Jag imponerades av hur de lyckades delta helt naturligt men ändå snyggt hålla ett avstånd. Och det upptäckte jag på flera fester med olika deltagare, så jag tror att det finns en sådan tendens i vissa kretsar.
Ramsor med sekteristiskt innehåll är förstås Hets Mot Folkgrupp, men sedan några år är sekteristiska inslag även "försvårande omständighet". Trots det sjungs såklart ramsor på läktarna, för det mesta förtäckt, ibland rätt ut och ibland insprängt. Ett exempel (Celtic):
Sedan ett år tillbaka är dessutom "våldsbrott med sekteristisk anknytning" ett specifikt brott. Efter de första sex månaderna kunde man se att katoliker löpte dubbelt så stor risk som protestanter att falla offer för det. Över hälften av fallen hände i Glasgow, med Lanarkshire på andra plats (ligger strax sydost om Glasgow). Bara 14% hade klart samband med fotboll dock, över 90% handlade om ordningsstörningar och 1/3 av offren var poliser. Det är inte svårt att lista ut hur ett sånt brott såg ut - ordningsstörning, polis säger till, grabb blir lack, kallar honom nåt fult.
Det har diskuterats i flera år om att förbjuda irländska flaggan på arenorna, för att den skulle vara sekteristisk. För det första så bör man i så fall även förbjuda Englands flagga. Union Jack kan kopplas till Skottland, men Englands St George's kors har bara ett syfte. Markera ståndpunkt. För det andra så är det Celtics färger. För det tredje så har man nog undrat var gränsen ska gå, just för att de båda lagens färger är så lika Irlands och Storbritanniens flaggor.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
När jag nu talat om allt detta vill jag uppmana alla fotbollsfans att försöka åka till Glasgow och uppleva ett Old Firm på plats. Det är mäktigt! Problemet är att det verkligen är det mest populära derbyt i världen och biljetter säljs ständigt på svarta börsen för tusentals kronor (En snubbe betalade närmare 15'000 spänn året jag var där!). Gå inte på det. Åk ut till arenan och ragga biljetter på plats. Det är ett brott att vidareförsälja biljetter med vinst, så hittar du nån vid arenan som har en biljett över - bli inte förvånad om han nervöst försöker hitta ett pund att ge tillbaka i växel. Det finns poliser närvarande.
Gör bara inte samma misstag som en bekant till mig. Han lydde mitt råd, men bar en grön skjorta medan han gick runt på Rangers sida och raggade biljetter. Han höll på att åka på stryk och polisen bad honom fara och flyga. Se till att ha neutrala kläder (d.v.s. inget grönt, orange, blått eller rött) och behåll kepsen i väskan tills du har biljetten i hand. Smartast är förstås att i första hand fråga supportrar från rätt lag, så du kan sätta på dig kepsen alls...
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Som sagt, det har varit relativt lugnt senaste åren. Men i lördagens Old Firm (Rangers vann, 2-0) smällde det. Supportrarna sjöng rasistiska ramsor högre än någonsin och man gick ovanligt hårt åt spelarna. Framförallt Celtic's spelare, och i synnerhet deras Nordirländske mittfältare Neil Lennon. Spelarna i sin tur verkade på krigshumör. Celtic fick två man utvisade. Rangers Rob Malcolm fick en tillsägelse av polis efter att ha gjort en obscen gest efter 2-0 målet. Det pratas om att Rangers Peter Lovenkrands blev "omkulltacklad" av två Celtic-spelare i tunneln i halvtidspausen.
Det finns en regel som säger att lagen genast ska lämna planen vid matchens slut. Då marscherade Celtics tränare Martin O'Neill med den hånade Neil Lennon till Celtic-klacken och höjde näven i en uppmuntrande gest. Han säger att han gjorde det för att stödja Lennon och visa att han är omtyckt. Han fick givetvis kritik för sitt agerande, eftersom stämningen redan var hätsk och hans uppvisning inte direkt lugnade massorna. Saken är inte utagerad än.
Polisen gjorde ovanligt många ingripanden runt arenen och under natten smällde det över hela stan. En ordningsvakt från Rangers blev påhoppad av ett gäng Celtic-fans under en bro när han var på väg hem. En man med Celtic-halsduk blev misshandlad av ett gäng Rangers-killar på väg hem efter en privat fest.
Personligen tror jag ju inte att helgens händelse var en slump utan att det påverkades av det spända läget i Nordirland för tillfället. Som sagt, konflikten spiller över diket.
Och i Glasgow.
I Glasgow finns två lag av rang: Glasgow Rangers FC och Celtic FC. Vid första anblicken ser man två derby-lag med den rivalitet man kan vänta sig av två topplag från samma stad. Men snart ser man att det är mer komplicerat än så. I Skottland är alla fotbollstokiga. Det är ingen slump att det var skottarna som uppfann den moderna varianten av spelet fotboll. Fotboll är religion, säger man, och det är alldeles särskilt tydligt i Glasgow, men fotboll är inte bara religion där, fotboll är politik också.
Den korta versionen av anledningen till detta stavas Nordirland.
I steg ett invaderade England Irland. I steg två tog man ifrån de irländska katolikernas deras land och livsnäring. I steg tre svalt katolikerna. I steg fyra blev det allmän hungersnöd, där katoliker drabbades värst. De som kunde flyttade till Amerika, men de som inte hade råd flydde över diket till Skottland. Eftersom Glasgow var hamnstaden på västkusten och båtarna gick dit så samlades helt naturligt flyktingarna främst där.
1873 bildades Rangers FC och 1888 bildades Celtic FC. Ända från början fanns både religion och politik med i bilden. Rangers är protestantiskt och sympatiserar med England, Celtic är katolskt och sympatiserar med Irland. Vet man om det ser man tecknen överallt, och ser man tecknen så kan man dra denna slutsats tämligen enkelt själv. Häng med:
Klubbnamn
Rangers betyder bl a övervakare, kontrollant. Se synonymerna warden, custodian, supervisor. Ett mycket vanligt idrottsnamn, men beskriver även Englands roll i kolonisationen av Irland, och nu dess roll i Nordirland.
Celtic (ska uttalas "seltik" till skillnad från hur det uttalas när man snackar om musik m.m; "keltik") är gaelic för keltisk och står för den keltiska kulturen. Ett direkt irländskt namn som visar på rötterna.
Klubbemblem
Rangers har ett lejon, vilken finns i Skottlands kungliga flagga (de har ingen kung längre eftersom de är i union med England, men ändå) och lejonet finns också i Englands landsvapen. Ett tecken på samhörigheten med unionen. (Därmed inte sagt att de tycker Skottland ska tillhöra unionen, det är en annan fråga.)
Celtic har en vit fyrklöver (white shamrock), Irlands nationalblomma.
Klubbfärger
Rangers färger är rött, blått och vitt - samma färger som i Union Jack, Storbritanniens flagga.
Celtics färger är grönt, vitt och gul - Irlands flagga är grön, vit och orange.
Sånger
På Rangers matcher sjungs "God save the Queen" och brittiska kampsånger. Man kan t o m höra citat ur Henry V!
På Celtics matcher sjungs "Fields of Athenry" och andra irländska folkvisor. Man kan t o m höra folk heja på irländska! (Inte att förväxla med gaelic, tydligen. Folk blir arga om man kallar deras språk för gäliska. Har inte förstått skillnaden riktigt.)
Utsmyckningar på fans och arena
På Rangers matcher går allt så klart i klubbfärgerna, men man ser även Englands flagga vaja. Det är lika mycket anspelning på Storbritannien och England som på Rangers i kläder, hattar, flaggor och allsköns pynt. Officiella souvernirer håller sig strikt till att anspela på klubben, men supportrar skaffar sig ju egna prylar. Mycket ser ut att vara köpt i en souvernirbutik i London.
På Celtics matcher går allt i Celtic och Irlands färger, eftersom de är detsamma. Man ser mycket irländska flaggor, irländska hattar och annat krims krams med småfolk och irländskt knytt. Även Celtics officiella souvernirer syftar strikt på fotbollsklubben, men även deras supportrar skaffar egna prylar. Mycket ser ut att vara köpt i en souvernirbutik i Dublin.
Religion
Rangers anhängare är som sagt till största del protestanter och Celtics är katoliker. Det finns otaliga historier om när präster i de båda lägren dragit in fotbollen i kyrkan också. Faktum är att det länge var en strikt uppdelning både bland spelare och publik. En katolsk spelare skulle aldrig vilja spela i Rangers och han skulle inte ens få det. En intressant detalj är att denna strikta uppdelning fanns ända in i våra dagar och det finns faktiskt folk i Skottland som på allvar menar att Henrik Larsson borde få Nobels Fredspris. Först när han, som icke-katolik, kom till Celtic och gjorde succé så ändrades inställningen. Sedan dess har tydligen mycket hänt i själva klubbarna, menar de som varit med länge, men fansen ändrar man inte på så lätt...
En revolutionerande omständighet är dock att Rangers-supportrar faktiskt kan uttrycka beundran för Henrik Larsson. Att erkänna att en Celtic-spelare är duktig - DET är stort. Det fanns inte på världskartan innan han kom över.
Det är England som har huliganer, inte Skottland. Men Skottland har Old Firm. I och med att förhållandet mellan Rangers och Celtic är så komplicerat och går så långt utanför fotbollsarenans inneboende rivalitet så är problemet också svårtacklat. Det handlar ju inte direkt om två gamla firmor så går på fotboll och slåss (även om namnet kan få en att tro det... Nä, har inget bra svar på varför derbyt kallas Old Firm, frågar man så får man olika svar varje gång).
Innan jag går vidare måste jag poängtera en sak. Det finns inga religiösa motsättningar i Skottland generellt! De som syns är de som kommer fram i samband med Old Firm. Det finns förvisso områden där vissa färger anses tillhöra en viss sida, men de är få och små. De som hoppar på folk fysiskt är oftast unga grabbar, fulla och jävliga, och så är de "emot Celtic" och då är de automatiskt emot katoliker, och tvärtom. Det är inte alltid hönan kommer före ägget. Det speciella är väl då när ett helt stadion står och sjunger kampsånger för "sin" sida. Då är det inte bara unga, fulla grabbar. Men fortfarande, i vardagens Skottland är det lugnt. En bra kommentar kan läsas här.
Spänningarna betraktas hur som helst som rent rasistiska och fenomenet kallas för "Sectarianism". Någon som är "sectarian", enligt ordboken, är en som antingen strikt följer reglerna för en sekt eller som förespråkar en sekts intressen. Hm, i översättning låter det ju som om det vore krig mellan Livets Ord och Knutby... Men det syftar på konflikten mellan katoliker och protestanter.
Det har förvisso funnits en spänning mellan skotska katoliker och protestanter ända sedan Reformationen på 1600-talet, men dessa är mycket svaga idag, om de alls finns. De har iofs haft skilda skolor i århundranden och först så sent som i början av 2000-talet flyttade en katolsk och en protestantisk skola för första gången någonsin in i ett gemensamt hus i ett samhälle mellan Glasgow och Edinburgh. I Edinburgh finns också ett protestantiskt (Hearts) och ett katolskt (Hibs) lag, men deras rivalitet är som i ett "vanligt derby".
Hela Skottland är sansade - utom sydvästra hörnet, med Glasgow i centrum. Och anledningen till det är just att det ligger så nära Nordirland (ca 2,5 mil). Dels för att det var i Glasgow flyktingarna hamnade och dels för att många Irländare åker över till Glasgow och kollar på fotboll. Irlands liga är ett skämt, så även i Irland så håller man på antingen Rangers eller Celtic. Så klart att konflikten spiller över.
Idag betraktar politikerna "sectarianism" som ett av de allvarligaste problemen i landet (tillsammans med våldsbrott och sjukvård). 2003 gick t o m Glasgows kommunpolitiker till val med Sectarianism som främsta valfråga. Unisont. Nu vet vi ju att just detta fokuserande kan vara ett trick för att flytta blickarna från "riktigt allvarliga" problem, som dålig ekonomi eller nåt. Men det ger ändå en fingervisning om hur allvarligt man betraktar den typen av våld och trakasserier, och att det är så pass vanligt förekommande att man ens betraktar det som ett problem.
Under mitt år i Glasgow skedde ett antal incienter, och det var ändå ett relativt lugnt år. Bara något kvarter från där jag bodde stannade en Celtic-spelare för rött ljus, hans bil blev då påhoppad och "omfattande" skadegörelse tillfogades av ett gäng killar som skrek hotelser och okvädningsord som syftade på hans katolska bakgrund. Bara som ett exempel. En annan intressant iakttagelse var att jag märkte att Rangers och Celtic kunde komma på samma fest, men att de inte umgicks med varandra. Jag imponerades av hur de lyckades delta helt naturligt men ändå snyggt hålla ett avstånd. Och det upptäckte jag på flera fester med olika deltagare, så jag tror att det finns en sådan tendens i vissa kretsar.
Ramsor med sekteristiskt innehåll är förstås Hets Mot Folkgrupp, men sedan några år är sekteristiska inslag även "försvårande omständighet". Trots det sjungs såklart ramsor på läktarna, för det mesta förtäckt, ibland rätt ut och ibland insprängt. Ett exempel (Celtic):
Low lie the fields of Athenry
where once our small free birds fly
with love on their wings (SINN FEIN!)
and dreams and songs to sing (IRA!)
it's so lonely 'round the fields of Athenry
Sedan ett år tillbaka är dessutom "våldsbrott med sekteristisk anknytning" ett specifikt brott. Efter de första sex månaderna kunde man se att katoliker löpte dubbelt så stor risk som protestanter att falla offer för det. Över hälften av fallen hände i Glasgow, med Lanarkshire på andra plats (ligger strax sydost om Glasgow). Bara 14% hade klart samband med fotboll dock, över 90% handlade om ordningsstörningar och 1/3 av offren var poliser. Det är inte svårt att lista ut hur ett sånt brott såg ut - ordningsstörning, polis säger till, grabb blir lack, kallar honom nåt fult.
Det har diskuterats i flera år om att förbjuda irländska flaggan på arenorna, för att den skulle vara sekteristisk. För det första så bör man i så fall även förbjuda Englands flagga. Union Jack kan kopplas till Skottland, men Englands St George's kors har bara ett syfte. Markera ståndpunkt. För det andra så är det Celtics färger. För det tredje så har man nog undrat var gränsen ska gå, just för att de båda lagens färger är så lika Irlands och Storbritanniens flaggor.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
När jag nu talat om allt detta vill jag uppmana alla fotbollsfans att försöka åka till Glasgow och uppleva ett Old Firm på plats. Det är mäktigt! Problemet är att det verkligen är det mest populära derbyt i världen och biljetter säljs ständigt på svarta börsen för tusentals kronor (En snubbe betalade närmare 15'000 spänn året jag var där!). Gå inte på det. Åk ut till arenan och ragga biljetter på plats. Det är ett brott att vidareförsälja biljetter med vinst, så hittar du nån vid arenan som har en biljett över - bli inte förvånad om han nervöst försöker hitta ett pund att ge tillbaka i växel. Det finns poliser närvarande.
Gör bara inte samma misstag som en bekant till mig. Han lydde mitt råd, men bar en grön skjorta medan han gick runt på Rangers sida och raggade biljetter. Han höll på att åka på stryk och polisen bad honom fara och flyga. Se till att ha neutrala kläder (d.v.s. inget grönt, orange, blått eller rött) och behåll kepsen i väskan tills du har biljetten i hand. Smartast är förstås att i första hand fråga supportrar från rätt lag, så du kan sätta på dig kepsen alls...
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Som sagt, det har varit relativt lugnt senaste åren. Men i lördagens Old Firm (Rangers vann, 2-0) smällde det. Supportrarna sjöng rasistiska ramsor högre än någonsin och man gick ovanligt hårt åt spelarna. Framförallt Celtic's spelare, och i synnerhet deras Nordirländske mittfältare Neil Lennon. Spelarna i sin tur verkade på krigshumör. Celtic fick två man utvisade. Rangers Rob Malcolm fick en tillsägelse av polis efter att ha gjort en obscen gest efter 2-0 målet. Det pratas om att Rangers Peter Lovenkrands blev "omkulltacklad" av två Celtic-spelare i tunneln i halvtidspausen.
Det finns en regel som säger att lagen genast ska lämna planen vid matchens slut. Då marscherade Celtics tränare Martin O'Neill med den hånade Neil Lennon till Celtic-klacken och höjde näven i en uppmuntrande gest. Han säger att han gjorde det för att stödja Lennon och visa att han är omtyckt. Han fick givetvis kritik för sitt agerande, eftersom stämningen redan var hätsk och hans uppvisning inte direkt lugnade massorna. Saken är inte utagerad än.
Polisen gjorde ovanligt många ingripanden runt arenen och under natten smällde det över hela stan. En ordningsvakt från Rangers blev påhoppad av ett gäng Celtic-fans under en bro när han var på väg hem. En man med Celtic-halsduk blev misshandlad av ett gäng Rangers-killar på väg hem efter en privat fest.
Personligen tror jag ju inte att helgens händelse var en slump utan att det påverkades av det spända läget i Nordirland för tillfället. Som sagt, konflikten spiller över diket.
24 November 2004
Tusen juleljus - Belfast-versionen
Tony Blair vill skynda på förhandlingarna med de tilltänkta makthavarna i Nordirland och komma till något slags beslut redan i slutet av den här veckan. Med tanke på nyheten under strecket så låter det som en god idé. Det vore dumt med ett spänt politiskt läge under julhandeln. Jag har varit lite orolig, för det har inte sipprat ut mycket nytt senaste dagarna, men en talesman för 10 Downing Street säger:
DUP kräver fortfarande bevis för IRA's avväpning för att återuppta diskussionen med Sinn Fein, och "välkoreograferade steg" tas för att lugna partiet. IRA har bl a uttryckt "ånger" för en pubbombning 1974, även om man inte direkt bett om ursäkt för den. Det verkar vara mycket försiktigt och taktiskt balettrippande i frågan, men man tror att visningen för kyrkomän och troligen även visandet av foton kommer genomföras.
Sinn Fein ser fortfarande Paisley's envisa vägran att samarbeta som största problemet. Tror jag det. Meningen är att makten ska delas mellan katoliker och protestanter i Nordirland. Ingen av grupperna skulle så klart gå med på att låta sig styras av de andra. Paisley vill inte samarbeta med Sinn Fein och han tycker i vissa frågor att de ska vara underställda DUP, eftersom de rent siffermässigt är ett mindre parti. Men så funkar det ju inte, eftersom makten ska delas. Det är sant att Sinn Fein har lägre mandat än DUP, men av det enkla skälet att katolikerna är i minoritet i Nordirland.
Personligen känns det som att 70+ gubben Paisley är lite för gammal och bitter för att funka i en samregering. Han har alldeles för lång erfarenhet av konflikten och alldeles för många personliga minnen. Det känns spontant som att de yngre politikerna har en större önskan att, även om de inte gillar motståndarna, åtminstone ge samregerandet ett försök. Det verkar som att de yngre är mer less på det som varit och vill komma till NÅN slags lösning någongång.
David Trimble (UUP) tycker t ex att saken fått glida lite väl länge nu. Han vill att Blair tar tag i saken på allvar så något konkret blir gjort. Han har tidigare bl a uttryckt att Blair borde ha pressat IRA hårdare och krävt bevis för avväpningen innan förhandlingarna påbörjades. Nu är väl det lite samma krav som DUP har, men med den skillnaden att Trimble är beredd att förhandla sedan. Dessutom sitter han inte som en tjurig två-åring med armarna i kors och bara säger "nä" hela tiden, han motiverar varför han säger nä och talar om vad som kan få honom att säga ja också.
Brittiska och Irländska regeringen har sagt att om inte parterna kommer överrens nu så kommer de själva arbeta för att föra processen vidare. Låter lite som två föräldrar som tänker tvinga de tjuriga 12-åringarna att skaka hand, annars bestämmer föräldrarna vad barnen ska leka och hur. Lojalistiska News Letter är hoppfulla och tror att en överrenskommelse kan nås imorgon torsdag. Republikanska Belfast Telegraph är inte lika hoppfulla, men hoppas att något slags beslut ska tas innan veckan är slut.
======================================
# Brandbomben i tapetaffären var tydligen inte en engångsföreteelse. "En rad" brandbombs-prylar har hittats under veckan. Bl a på Marks and Spencer, ett NK-liknande varuhus. En bomb på Dunnes Store (också ett varuhus) briserade men brände ut sig själv. Real IRA tog ju på sig skulden för tapetaffärsbomben och nu befarar man ännu fler attacker från olika republikanska paramilitära organisationer. Affärer uppmanas att söka igenom lokalerna regelbundet och polis informerar hur bomberna kan se ut. Hur man agerar vid en upphittad bomb känner affärsinnehavare i centrala Belfast redan till. Tyvärr.
Det kanske inte är den versionen av "Nu tändas tusen juleljus" man vill höra inför första advent...
# Med risk för att framstå som konspiratorisk så kan jag ju inte låta bli att dra slutsatsen att helgens våldsamma Old Firm troligen är ett direkt tecken på hur situationen är i Nordirland just nu. Det har varit relativt lugnt de senaste åren, men så just i lördags så exploderade både Celtic och Rangers-supportrar, både vid arenen och ute på stan. Rasistiska och "sectarian" (kan inget bra svenskt ord för det) påhopp skreks till spelare, framförallt till Celtics nordirländske mittfältare Neil Lennon, och supportrar från båda läger blev påhoppade och misshandlade efter matchen. Nordirlandskonflikten är närvarande även i Glasow (det kommer ett inlägg om det) och med tanke på senaste veckans spända läge i Belfast så verkar det som lite mer än en slump att det blev bråkigt även i Glasgow i helgen.
To be continued...
There is an awful lot of activity behind the scenes. Sometimes our silence is in inverted proportion to how important and how significant matters are and that is the case now.
DUP kräver fortfarande bevis för IRA's avväpning för att återuppta diskussionen med Sinn Fein, och "välkoreograferade steg" tas för att lugna partiet. IRA har bl a uttryckt "ånger" för en pubbombning 1974, även om man inte direkt bett om ursäkt för den. Det verkar vara mycket försiktigt och taktiskt balettrippande i frågan, men man tror att visningen för kyrkomän och troligen även visandet av foton kommer genomföras.
Sinn Fein ser fortfarande Paisley's envisa vägran att samarbeta som största problemet. Tror jag det. Meningen är att makten ska delas mellan katoliker och protestanter i Nordirland. Ingen av grupperna skulle så klart gå med på att låta sig styras av de andra. Paisley vill inte samarbeta med Sinn Fein och han tycker i vissa frågor att de ska vara underställda DUP, eftersom de rent siffermässigt är ett mindre parti. Men så funkar det ju inte, eftersom makten ska delas. Det är sant att Sinn Fein har lägre mandat än DUP, men av det enkla skälet att katolikerna är i minoritet i Nordirland.
Personligen känns det som att 70+ gubben Paisley är lite för gammal och bitter för att funka i en samregering. Han har alldeles för lång erfarenhet av konflikten och alldeles för många personliga minnen. Det känns spontant som att de yngre politikerna har en större önskan att, även om de inte gillar motståndarna, åtminstone ge samregerandet ett försök. Det verkar som att de yngre är mer less på det som varit och vill komma till NÅN slags lösning någongång.
David Trimble (UUP) tycker t ex att saken fått glida lite väl länge nu. Han vill att Blair tar tag i saken på allvar så något konkret blir gjort. Han har tidigare bl a uttryckt att Blair borde ha pressat IRA hårdare och krävt bevis för avväpningen innan förhandlingarna påbörjades. Nu är väl det lite samma krav som DUP har, men med den skillnaden att Trimble är beredd att förhandla sedan. Dessutom sitter han inte som en tjurig två-åring med armarna i kors och bara säger "nä" hela tiden, han motiverar varför han säger nä och talar om vad som kan få honom att säga ja också.
Brittiska och Irländska regeringen har sagt att om inte parterna kommer överrens nu så kommer de själva arbeta för att föra processen vidare. Låter lite som två föräldrar som tänker tvinga de tjuriga 12-åringarna att skaka hand, annars bestämmer föräldrarna vad barnen ska leka och hur. Lojalistiska News Letter är hoppfulla och tror att en överrenskommelse kan nås imorgon torsdag. Republikanska Belfast Telegraph är inte lika hoppfulla, men hoppas att något slags beslut ska tas innan veckan är slut.
======================================
# Brandbomben i tapetaffären var tydligen inte en engångsföreteelse. "En rad" brandbombs-prylar har hittats under veckan. Bl a på Marks and Spencer, ett NK-liknande varuhus. En bomb på Dunnes Store (också ett varuhus) briserade men brände ut sig själv. Real IRA tog ju på sig skulden för tapetaffärsbomben och nu befarar man ännu fler attacker från olika republikanska paramilitära organisationer. Affärer uppmanas att söka igenom lokalerna regelbundet och polis informerar hur bomberna kan se ut. Hur man agerar vid en upphittad bomb känner affärsinnehavare i centrala Belfast redan till. Tyvärr.
Det kanske inte är den versionen av "Nu tändas tusen juleljus" man vill höra inför första advent...
# Med risk för att framstå som konspiratorisk så kan jag ju inte låta bli att dra slutsatsen att helgens våldsamma Old Firm troligen är ett direkt tecken på hur situationen är i Nordirland just nu. Det har varit relativt lugnt de senaste åren, men så just i lördags så exploderade både Celtic och Rangers-supportrar, både vid arenen och ute på stan. Rasistiska och "sectarian" (kan inget bra svenskt ord för det) påhopp skreks till spelare, framförallt till Celtics nordirländske mittfältare Neil Lennon, och supportrar från båda läger blev påhoppade och misshandlade efter matchen. Nordirlandskonflikten är närvarande även i Glasow (det kommer ett inlägg om det) och med tanke på senaste veckans spända läge i Belfast så verkar det som lite mer än en slump att det blev bråkigt även i Glasgow i helgen.
To be continued...
Tips till svenska regeringen...
... varför inte upprätta en myndighet som Irlands The Republic of Ireland's Criminal Assets Bureau eller UK's The Assets Recovery Agency. Dessa utreder "smutsiga pengar", pengar tjänade på allt från prostutition till beskyddarverksamhet och kan de övertyga en domstol om att en person har en livsstil som omöjligt kan ha finansierats på laglig väg så kan egendom beslagtas och säljas. Vinsten går bl a till brotssförebyggande verksamhet.
Tänk er att vi har en maffiasnubbe dömd och vi vet att både hans hus, bilar och klockor är betalda genom illegala verksamheter. Hans blyga lön från städfirman kan omöjligt ha täckt kostnaderna och han har inget arv och ingen tipsvinst att hänvisa till. Då beslagtar man och säljer hans flashiga villa och så går pengarna till BRÅ, Kvinnohus och BRIS.
Man förhindrar därmed att vinster från organiserad brottslighet och illegala verksamheter finansierar fortsatt illegal verksamhet. Cirkeln bryts. Snacka om att ge tillbaka till samhället. Vill man inte ge pengarna till brottsförebyggande verksamhet kan man väl lägga dem i en pott hos kriminalvården. Förr eller senare åker de ju dit och då har de betalat sitt uppehälle själva.
Bara en tanke jag fick när jag läste att man konfiskerat ett hus och tillgångar värda över 1 miljon pund av en lojalist som blev skjuten av ett rivaliserande gäng i Maj 2003. (vad är det med månaden maj och lojalister? Tidigare berättade jag ju att en lojalist blev skjuten i maj i år av ett rivaliserande gäng.)
Det är väl väntat att paramilitära grupper finansierar verksamheten med organiserad brottslighet, så kan pengarna då gå till brottsförebyggande verksamhet så har ju grupperna så att säga motverkat sitt eget syfte. Jag menar, tänk om man beslagtog svenska nynazisters tillgångar och gav pengarna till flyktingförläggningar. Bingo.
Jag undrar hur svenska myndigheter agerar i liknande fall... skall undersökas. Jag känner inte till någon myndighet liknande dessa två dock.
Tänk er att vi har en maffiasnubbe dömd och vi vet att både hans hus, bilar och klockor är betalda genom illegala verksamheter. Hans blyga lön från städfirman kan omöjligt ha täckt kostnaderna och han har inget arv och ingen tipsvinst att hänvisa till. Då beslagtar man och säljer hans flashiga villa och så går pengarna till BRÅ, Kvinnohus och BRIS.
Man förhindrar därmed att vinster från organiserad brottslighet och illegala verksamheter finansierar fortsatt illegal verksamhet. Cirkeln bryts. Snacka om att ge tillbaka till samhället. Vill man inte ge pengarna till brottsförebyggande verksamhet kan man väl lägga dem i en pott hos kriminalvården. Förr eller senare åker de ju dit och då har de betalat sitt uppehälle själva.
Bara en tanke jag fick när jag läste att man konfiskerat ett hus och tillgångar värda över 1 miljon pund av en lojalist som blev skjuten av ett rivaliserande gäng i Maj 2003. (vad är det med månaden maj och lojalister? Tidigare berättade jag ju att en lojalist blev skjuten i maj i år av ett rivaliserande gäng.)
Det är väl väntat att paramilitära grupper finansierar verksamheten med organiserad brottslighet, så kan pengarna då gå till brottsförebyggande verksamhet så har ju grupperna så att säga motverkat sitt eget syfte. Jag menar, tänk om man beslagtog svenska nynazisters tillgångar och gav pengarna till flyktingförläggningar. Bingo.
Jag undrar hur svenska myndigheter agerar i liknande fall... skall undersökas. Jag känner inte till någon myndighet liknande dessa två dock.
Tro vad ni vill
En amerikan rostade en smörgås för 10 år sedan och tyckte sig sedan se Jungfru Marias ansikte i den. Nu har mackan sålts för 193 000 kronor.
Jag ser också ett kvinnoansikte i smörgåsen. Det är riktigt coolt, för det framgår tydligt. Men att det skulle föreställa någon speciell... tja, det beror på vad man vill tror på. Jag tycker allt kvinnan är lite lik Scarlet O'Hara i Borta med vinden. Eller bara en kvinna, vilken som helst. Men vill man att det ska vara Jungfru Maria så vill man. Hade det varit ett mansansikte hade jag säkert velat att det var Michael Owen...
Kvinnan som rostade mackan menar att det faktum att den inte möglat på tio år är ett tecken på att den är helig. Jag skulle vilja säga att det är ett tecken på att den torkat. Jag torkar brödbitar hela tiden, låter man dem bara ligga i torr luft så torkar de. Att mackan inte möglat är alltså snarare ett tecken på att burken inte skapat en fuktig miljö. Man tror vad man vill.
Fast det är lite coolt. Som bäst har jag väl sett ett hjärta i te-bladen.
Jag ser också ett kvinnoansikte i smörgåsen. Det är riktigt coolt, för det framgår tydligt. Men att det skulle föreställa någon speciell... tja, det beror på vad man vill tror på. Jag tycker allt kvinnan är lite lik Scarlet O'Hara i Borta med vinden. Eller bara en kvinna, vilken som helst. Men vill man att det ska vara Jungfru Maria så vill man. Hade det varit ett mansansikte hade jag säkert velat att det var Michael Owen...
Kvinnan som rostade mackan menar att det faktum att den inte möglat på tio år är ett tecken på att den är helig. Jag skulle vilja säga att det är ett tecken på att den torkat. Jag torkar brödbitar hela tiden, låter man dem bara ligga i torr luft så torkar de. Att mackan inte möglat är alltså snarare ett tecken på att burken inte skapat en fuktig miljö. Man tror vad man vill.
Fast det är lite coolt. Som bäst har jag väl sett ett hjärta i te-bladen.
23 November 2004
Now we're talking!
Det här är precis den nyhet man vill läsa när man sitter hemma och hostar sönder lungorna. Choklad är bättre än hostmedicin! Jag förstår inte ett jota av artikeln, men jag förstår rubriken. Bra så. Synd att ha slösat pengar på lakrits-shotsen Quilla Simplex bara (mmm, det bästa med att vara sjuk...) men å andra sidan kan jag sluta ha dåligt samvete för den hemkokta chokladkolan, ischokladen och den mörka chokladkakan jag småätit på de senaste dagarna. Visste jag väl att det var medicinering. Och whiskyn också. Och Jägermeistern. Ja, men nånting måste väl funka!
Kära tomten,
här kommer min önskelista. Den är i nummerordning, men bortse från allt kortare än en halvmeter. Och bortse från kroksabeln.
Din tillgivne
Carina
P.S Jag har ätit min spenat var dag. D.S
Din tillgivne
Carina
P.S Jag har ätit min spenat var dag. D.S
Ett kaos utan dess like - om man har kort minne
Varje år blir man lika förvånad över vilket kaos det blir när första snön faller. Bilar kanar av vägen som bambisar på hal is och pendeltågen kör ner trynet och vägrar rulla. Kaoset verkar bara uppstå i storstäderna och vet ni, jag har listat ut varför. Jag tror nämligen inte att problemet ligger i bristen på plogbilar.
Bered er på en chock men... över 1 miljon människor är ute och rör på sig i Stockholm varje dag. :-O
Om plogbilen tar tre timmar på sig att plöja vägarna runt Byske så är det tio bilar som kryper fram och gör hjulspår under tiden. För att bara tio bilar ska drabbas i Stockholm så ska plogbilarna hinna bli klara på 30 sekunder. Och de 30 sekunderna skulle ha skett för en halvtimme sedan.
Endast jultomten skulle hinna ploga Stockholm i tid.
Det minsta vi andra kan göra är ändå att se till att ha satt på vinterdäck i tid - och det betyder inte i samma stund som snön faller - och att första tiden undvika bilen tills kaoset lugnat sig. Nähejdå, man behöver inte alls köra bil mellan Sundbyberg och Sollentuna. Jo, jag vet att det tar 2 timmar kommunalt i det här kaoset (vad tar det inte med bilen...), men tänk om det bara var bussar ute och rullade. Fast det kräver förstås att de som ställer bilen inte blockerar för plogbilen och med tanke på vilken brist det råder på parkeringsplatser.... *suck* äh, idén skulle kanske inte funka ändå.
Pendeltågen är en story i sig. Man kunde ju tycka att ett vinterland som Sverige skulle lyckas uppfinna en tågräls och tåghjul som funkar i minusgrader. Vi har ju ändå haft en halv miljon år på oss att komma på knepet. Men icke. Varje år låter det likadant; "Grejsimojsen fryser i minusgrader och mackapären klarar inte snö." Genialt.
Varje resa med mammas lilla skorv den här tiden på året är ett äventyr, och så har jag också döpt skorven till "Endurance" efter upptäcktsresande Shackeltons båt. Och precis som med Shackeltons resa över Antarktis så kan man inte lita på att komma fram, man får vara glad om man överlever. Och då har ändå skorven vinterdäck.
Trevlig vinter på er!
Bered er på en chock men... över 1 miljon människor är ute och rör på sig i Stockholm varje dag. :-O
Om plogbilen tar tre timmar på sig att plöja vägarna runt Byske så är det tio bilar som kryper fram och gör hjulspår under tiden. För att bara tio bilar ska drabbas i Stockholm så ska plogbilarna hinna bli klara på 30 sekunder. Och de 30 sekunderna skulle ha skett för en halvtimme sedan.
Endast jultomten skulle hinna ploga Stockholm i tid.
Det minsta vi andra kan göra är ändå att se till att ha satt på vinterdäck i tid - och det betyder inte i samma stund som snön faller - och att första tiden undvika bilen tills kaoset lugnat sig. Nähejdå, man behöver inte alls köra bil mellan Sundbyberg och Sollentuna. Jo, jag vet att det tar 2 timmar kommunalt i det här kaoset (vad tar det inte med bilen...), men tänk om det bara var bussar ute och rullade. Fast det kräver förstås att de som ställer bilen inte blockerar för plogbilen och med tanke på vilken brist det råder på parkeringsplatser.... *suck* äh, idén skulle kanske inte funka ändå.
Pendeltågen är en story i sig. Man kunde ju tycka att ett vinterland som Sverige skulle lyckas uppfinna en tågräls och tåghjul som funkar i minusgrader. Vi har ju ändå haft en halv miljon år på oss att komma på knepet. Men icke. Varje år låter det likadant; "Grejsimojsen fryser i minusgrader och mackapären klarar inte snö." Genialt.
Varje resa med mammas lilla skorv den här tiden på året är ett äventyr, och så har jag också döpt skorven till "Endurance" efter upptäcktsresande Shackeltons båt. Och precis som med Shackeltons resa över Antarktis så kan man inte lita på att komma fram, man får vara glad om man överlever. Och då har ändå skorven vinterdäck.
Trevlig vinter på er!
22 November 2004
Kalla Fakta om Tortyr - inte kalla fakta direkt
Kalla Fakta tog ikväll upp fallet med de två Egyptierna som 2001 utvisades och utsattes för tortyr, det var tydligen inte första gången det planet var ute och flög i ärenden som detta... Sveriges agerande är ju så pinsamt att man tror att man drömmer, och jag kan inte tänka mig att Tortyrkommissionen kommer att komma fram till något annat än att vi brutit mot artikel 3 i FN's tortyrkonvention.
Egypten är ett av de mest kända tortyr-länderna i världen, det är mer regel än undantag att fångar, framförallt politiska sådana, förhörs under tortyr. Hur sjutton trodde då svenska UD att två terroristmisstänkta män skulle behandlas?!
Artikel 3
1. Ingen konventionsstat skall utvisa, återföra eller utlämna en person till en annan stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att han skulle vara i fara för att utsättas för tortyr.
2. För att fastställa huruvida sådan anledning föreligger, skall de behöriga myndigheterna beakta alla hänsyn av betydelse, vari i förekommande fall även skall inbegripas förekomsten i den berörda staten av ett konsekvent handlingsmönster av grova, uppenbara eller talrika kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Egypten är ett av de mest kända tortyr-länderna i världen, det är mer regel än undantag att fångar, framförallt politiska sådana, förhörs under tortyr. Hur sjutton trodde då svenska UD att två terroristmisstänkta män skulle behandlas?!
Sverige hävdar att de skaffat "diplomatiska garantier" för att fångarna skulle behandlas väl. Det är en helt ny uppfinning och det mest häpnadsväckande beteendet efter George W Bush's egenhändiga tolkning av självförsvar. En diplomatisk garanti betyder verkligen ingenting, det finns nämligen inget Sverige kan göra om Egypten inte lever upp till löftet. Den mest grundläggande principen i internationell rätt är att staterna är suveräna. Detta betyder att alla stater är lika viktiga och att alla gör som de vill. Diplomatiska garantier kan man be att få av Norge, vilka vi samarbetar nära med och vilka skulle känna av de konsekvenser vi eventuellt skulle vidta - och som skulle bry sig om relationen. Vad har vi att sätta emot Egypten, inställda charterresor?
Ett av Sveriges försvar är att vi "måste" lita på Egyptens ord för annars skulle vi ifrågasätta deras pålitlighet. Duh... Visst är det ett diplomatiskt dilemma att påstå att man inte kan lita på en viss stat, men Egypten kunde knappast bli förvånade själva om Sverige skulle välja att inte lita på dem. Nästan inga andra gör ju det. Pinsamt, var ordet. Och pinsamt att just Sverige gjort detta, vi som ska vara The Good Guys i världsordningen. Pinsamt...
Men jag ser ett problem i den här frågan, ett problem kopplat till min uppsats. Artikel 1 i FN's Tortyrkonvention talar bara om tortyr, först i artikel 16 tas omänsklig behandling upp. I artikel 3 står att man inte får utlämna folk som riskerar att utsättas för tortyr. Enbart. Såå, då är det ju bra att veta var gränsen går mellan tortyr och omänsklig behandling.
I Nordirland vs England (från 70-talet)kom Europeiska Domstolen för Mänskliga Rättigheter fram till att förhindrad sömn, huvor, tvingas stå/sitta i obekväma ställningar och hög musik inte är tortyr utan bara omänsklig behandling. Fallet utgick förvisso från Europeiska deklarationen för mänskliga rättigheter, men det har blivit citerat i flera fall efter det, internationella fall med andra konventionstexter i botten. Det finns alltså en risk för att dylika åtgärder inte anses uppnå tröskeln för tortyr. I så fall blir det jobbigt, för det är mycket vanliga metoder (Egyptien, Abu Grahib, Israel)...
Selmouni-fallet sa på 90-talet att vår tolerans för tortyr minskat, att vi vidgat gränsdragningarna och att vi kan komma att vidga dem ännu mer. Meeen... efter 9/11 har utvecklingen gått åt rakt motsatt håll. Hade Egyptien gett fan i att slå eller skicka elchocker i fångarna så hade de ju enligt Nordirland-fallet inte alls torterat männen, och då hade inte Sverige brutit tortyrkonventionen! Nu vill jag minnas att männen trots allt fick både stryk och elchocker, men annars hade det här nog varit en tolkning jag tror att vissa berörda mycket gärna skulle velat göra, och då hade de inte ens behövt fippla med Diplomatiska Garantier.
Problemet är bara att ingen egentligen vet var gränserna går. Någon borde utreda det.
21 November 2004
Blogg från sjuksängen
Fortfarande förkyld och jäklig, så jag orkar inte göra något vettigt. Jag har bara suttit och mailat hela dagen. Är det normalt att det tar två timmar att skriva ett mail? Dessutom har jag filosoferat över hosta. Om man hostar och nyser samtidigt, sprängs hjärtat då?
Det planeras ett nytt häkte i centrala Sollentuna och i DN idag kunde man läsa att de boende i närheten är oroliga över det. Häktet ska byggas där det förut stod en skola och det finns väl sisådär åtta-tio hyreshus i dess närmsta närhet. Låt mig säga så här; jag tror inte det kommer vara lika mycket inbrott och skadegörelse på häktet som det var i den skolan...
Nä, nu orkar jag inte anstränga mig längre. Jag svarar på Femman innan jag återgår till att kolla på The Incredibles. Hade jag varit frisk hade jag nog orkat se den i ett streck, men nu får det bli en serie i tre delar. Eller fyra.
Föreställ dig att jag flyttar in hos dig...
1. Vad är det första jag troligen skulle irritera mig på hos dig?
Det beror på om du är perfektionist, då skulle du irritera dig på att jag dammsuger max varannan vecka. Annars kanske det skulle vara mitt datorknatter till långt in på nätterna.
2. Vilken av dina ovanor/egenheter skulle jag först börja tycka är lite gullig?
Jag hoppas du tycker det är gulligt att jag pratar inte bara med mig själv men med saker runt omkring mig också. Annars har vi ett problem...
3. Vad skulle jag få lyssna på till frukost?
Rix FM. Enbart. Jag pratar inte före frukost.
4. Vad skulle jag aldrig hitta i ditt kylskåp?
Lever! Och rostbröd, det ligger i frysen.
5. Du är i ena rummet, jag är i rummet vägg i vägg, pruttar du?
Det blir allt en smygare tills jag vet om du är ok med öppna spjäll.
Det planeras ett nytt häkte i centrala Sollentuna och i DN idag kunde man läsa att de boende i närheten är oroliga över det. Häktet ska byggas där det förut stod en skola och det finns väl sisådär åtta-tio hyreshus i dess närmsta närhet. Låt mig säga så här; jag tror inte det kommer vara lika mycket inbrott och skadegörelse på häktet som det var i den skolan...
Nä, nu orkar jag inte anstränga mig längre. Jag svarar på Femman innan jag återgår till att kolla på The Incredibles. Hade jag varit frisk hade jag nog orkat se den i ett streck, men nu får det bli en serie i tre delar. Eller fyra.
Föreställ dig att jag flyttar in hos dig...
1. Vad är det första jag troligen skulle irritera mig på hos dig?
Det beror på om du är perfektionist, då skulle du irritera dig på att jag dammsuger max varannan vecka. Annars kanske det skulle vara mitt datorknatter till långt in på nätterna.
2. Vilken av dina ovanor/egenheter skulle jag först börja tycka är lite gullig?
Jag hoppas du tycker det är gulligt att jag pratar inte bara med mig själv men med saker runt omkring mig också. Annars har vi ett problem...
3. Vad skulle jag få lyssna på till frukost?
Rix FM. Enbart. Jag pratar inte före frukost.
4. Vad skulle jag aldrig hitta i ditt kylskåp?
Lever! Och rostbröd, det ligger i frysen.
5. Du är i ena rummet, jag är i rummet vägg i vägg, pruttar du?
Det blir allt en smygare tills jag vet om du är ok med öppna spjäll.
20 November 2004
En vacker dag med tappad hjärna
När jag vaknade första gången kvart i åtta i morse låg det fortfarande snö kvar på balkongen, glaset i balkongräcket var frostat och snön låg som virad bomull runt ljungen i blomlådan. Granarna i backen var snötäckta och topparna gnistrade i solen som höll på att gå upp. Himlen var ljusblå och rosarandig.
När jag vaknade andra gången halv ett var himlen ljusblå och solen gnistrade på de snötäckta träden och husen runt omkring. Bedövande vackert, var det första som dök upp i huvudet.
Jag var tvungen att gå ner och handla och jag njöt av varje knarrande steg. Jag älskar att gå klädd i vinterkläder, med en varm mössa på toppen. Och jag älskar det tysta landskapet och hur bilarna liksom viskar när de kör förbi. Snön bäddar in hela världen och det är som om ingen vill störa det magiska, ssch...
Och nu sitter jag här hemma på eftermiddagen, solen är redan på väg ner, och jag njuter av tillvaron - mellan hostattackerna.
Anledningen till att jag gick upp två gånger idag var att jag tappade hjärnan inatt. Jag skulle upp och jobba. Troligen har min fjantförkylning irriterat mig så länge så jag accepterat den som en självklarhet. Sedan i torsdags har den blommat ut och nu är det host och snörvel och feber och huvudvärk och rivjärn i halsen - samtidigt. Tack gode Schwartz! Tänk bara om symptomerna kunnat synka varandra redan för två veckor sedan.
Jag var uppe i en halvtimme och förberedde att gå till jobbet när det slog mig; vad håller jag på med? Jag kan ju för sjutton inte sitta och hosta och snörvla i kassan bland kunder och personal. Och hur skulle jag stå ut en hel dag bland pip och larm med min huvudvärk? Dessutom kan jag inte prata, en kråka kraxar renare än vad jag gör. Så jag ringde mig sjuk, sov vidare och vaknade så en andra gång.
Det enda tråkiga är att jag missar än bartömmarfest ikväll. Jag får väl gå lös på mina miniatyrflaskor istället. Visst var det whisky som var bra mot halsont? He, he...
När jag vaknade andra gången halv ett var himlen ljusblå och solen gnistrade på de snötäckta träden och husen runt omkring. Bedövande vackert, var det första som dök upp i huvudet.
Jag var tvungen att gå ner och handla och jag njöt av varje knarrande steg. Jag älskar att gå klädd i vinterkläder, med en varm mössa på toppen. Och jag älskar det tysta landskapet och hur bilarna liksom viskar när de kör förbi. Snön bäddar in hela världen och det är som om ingen vill störa det magiska, ssch...
Och nu sitter jag här hemma på eftermiddagen, solen är redan på väg ner, och jag njuter av tillvaron - mellan hostattackerna.
Anledningen till att jag gick upp två gånger idag var att jag tappade hjärnan inatt. Jag skulle upp och jobba. Troligen har min fjantförkylning irriterat mig så länge så jag accepterat den som en självklarhet. Sedan i torsdags har den blommat ut och nu är det host och snörvel och feber och huvudvärk och rivjärn i halsen - samtidigt. Tack gode Schwartz! Tänk bara om symptomerna kunnat synka varandra redan för två veckor sedan.
Jag var uppe i en halvtimme och förberedde att gå till jobbet när det slog mig; vad håller jag på med? Jag kan ju för sjutton inte sitta och hosta och snörvla i kassan bland kunder och personal. Och hur skulle jag stå ut en hel dag bland pip och larm med min huvudvärk? Dessutom kan jag inte prata, en kråka kraxar renare än vad jag gör. Så jag ringde mig sjuk, sov vidare och vaknade så en andra gång.
Det enda tråkiga är att jag missar än bartömmarfest ikväll. Jag får väl gå lös på mina miniatyrflaskor istället. Visst var det whisky som var bra mot halsont? He, he...
19 November 2004
När man ser träden i skogen
När man vet vad man letar efter så finns det överallt. Hittade två bloggar idag, som jag inte hade tänkt på om jag inte vetat vad en blogg är. Guardian Unlimited har en t ex. Och i Skottland finns en som bevakar straffrättslig utveckling, CJScotland.
Men det var inte det jag var ute efter. Nu ska jag hitta jobb. Och eftersom jag vet vad jag letar efter så borde jag ju hitta det också, om min egen logik ska hålla.
Men det var inte det jag var ute efter. Nu ska jag hitta jobb. Och eftersom jag vet vad jag letar efter så borde jag ju hitta det också, om min egen logik ska hålla.
Nordirland: regeringsförslagen 'positivt' mottagna
Mer spännande än på länge i de frostiga samtalen. Det verkar som att förslagen Irlands och Englands regeringar gav till de ledande parterna i Nordirland i onsdags har tagits emot med "försiktig optimism" av dess ledare, även om det såklart finns ett flertal oklarheter eller frågor parterna är missnöjda med och vill förhandla om. Ian Paisley (DUP) vill bl a veta om IRA menar allvar med att låta kyrkomän bevittna de förstörda vapnen, samtidigt som de kommer fortsätta kräva bildbevis, och Gerry Adams (Sinn Fein) vill försäkra sig om att förslagen stämmer med Långfredagsfördraget och verkligen ger delad makt. Just dessa två punkter är respektive lägers huvudintresse för tillfället.
Alla unionister gillar inte heller DUP's förhandlingslinje, fast av motsatta skäl. David Trimble, ledare för Ulster Unionist Party (UUP) tycker att både de och Tony Blair blivit alldeles för mesiga. Han tycker att de borde gå hårdare åt IRA och mer bestämt kräva bevis för en total avväpning innan de ens sätter sig vid förhandlingsbordet med republikanernas politiska företrädare. Han tror att republikanernas löften och tillmötesgående bara är bluff.
BBC tror att den sedan två år upplösta samregeringen (kallad Stormont, efter byggnaden den gemensamma regeringen sitter/ska sitta i) kan vara i bruk igen redan inom ett par månader. Kanske lite väl optimistiskt, men parterna verkar åtminstone vara villiga att diskutera saken igen. Dock inte med varandra, utan parterna diskuterar med Irlands och Englands regeringar för tillfället. Ledarna ska informera sina respektive partier om onsdagens förslag nu, så vi får se vad som händer nästa vecka. Om BBC ska få rätt i sin profetia så kan man ju hoppas att nästa steg blir rundabordssamtal mellan alla parter, att nästa steg blir att partierna samtalar med varandra ensamma och - tja, sedan är väl tanken att de ska lyckas styra ett land ihop.
===============
RIRA (Real IRA) har erkänt att det var de som placerade ut brandbomben i tapetaffären i förrgår. Smart drag, med tanke på vilket förtroende unionisterna redan har för republikanerna... Förkortningen kanske förvirrar, men det vimlar av småföreningar som denna. Dessa kan tycka att IRA är för mesiga, inte är tillräckligt handlingskraftiga eller pangar för lite. Så det finns paramilitära/terroristorganisationer med alla bokstäver från A-Z ihop med IRA, och de har inte med 'riktiga' IRA att göra. Tvärtom tycker de ofta att dessa smågrupper bara förstör för dem.
Det är inte bara loyalister och republikaner som fajtas. Interna fajter är minst lika blodiga. I Maj sköts en man från LVF ihjäl under ett internt bråk med UVF - båda loyalistiska paramilitära organisationer. (Loyalisterna har också massor med småorganisationer som är minst lika terroristiska som republikanernas.) Detta ledde till en rad bomb- och vapenattacker grupperna emellan. Stor risk att polisen kommer kunna klara upp det fallet...
To be continued...
Mr Blair said he hoped that progress would soon be made to ensure that "on the republican side there is a complete end to violence and on the unionist side an acceptance that, if that is so, there should be power sharing". (BBC News)Sinn Fein menar att DUP "inte är med och pratar på allvar", för de hakar totalt upp sig på IRA's avväpning och diskuterar inte de politiska frågorna. Risken är att de inte alls hinner diskutera sakfrågorna innan den (lösa) deadlinen för samtalen; 26 November. DUPs ledare Gerry Adams har aldrig gjort hemlighet av att han inte gillar Sinn Fein och helst inte vill ha med dem att göra, och Sinn Feins ordförande Mitchel McLaughlin menar att det därför är dags att inse att DUP inte är "psykologiskt mogna" att samregera med de parter som faktiskt strävar efter att jobba i enlighet med Långfredagsfördraget.
Alla unionister gillar inte heller DUP's förhandlingslinje, fast av motsatta skäl. David Trimble, ledare för Ulster Unionist Party (UUP) tycker att både de och Tony Blair blivit alldeles för mesiga. Han tycker att de borde gå hårdare åt IRA och mer bestämt kräva bevis för en total avväpning innan de ens sätter sig vid förhandlingsbordet med republikanernas politiska företrädare. Han tror att republikanernas löften och tillmötesgående bara är bluff.
BBC tror att den sedan två år upplösta samregeringen (kallad Stormont, efter byggnaden den gemensamma regeringen sitter/ska sitta i) kan vara i bruk igen redan inom ett par månader. Kanske lite väl optimistiskt, men parterna verkar åtminstone vara villiga att diskutera saken igen. Dock inte med varandra, utan parterna diskuterar med Irlands och Englands regeringar för tillfället. Ledarna ska informera sina respektive partier om onsdagens förslag nu, så vi får se vad som händer nästa vecka. Om BBC ska få rätt i sin profetia så kan man ju hoppas att nästa steg blir rundabordssamtal mellan alla parter, att nästa steg blir att partierna samtalar med varandra ensamma och - tja, sedan är väl tanken att de ska lyckas styra ett land ihop.
===============
RIRA (Real IRA) har erkänt att det var de som placerade ut brandbomben i tapetaffären i förrgår. Smart drag, med tanke på vilket förtroende unionisterna redan har för republikanerna... Förkortningen kanske förvirrar, men det vimlar av småföreningar som denna. Dessa kan tycka att IRA är för mesiga, inte är tillräckligt handlingskraftiga eller pangar för lite. Så det finns paramilitära/terroristorganisationer med alla bokstäver från A-Z ihop med IRA, och de har inte med 'riktiga' IRA att göra. Tvärtom tycker de ofta att dessa smågrupper bara förstör för dem.
Det är inte bara loyalister och republikaner som fajtas. Interna fajter är minst lika blodiga. I Maj sköts en man från LVF ihjäl under ett internt bråk med UVF - båda loyalistiska paramilitära organisationer. (Loyalisterna har också massor med småorganisationer som är minst lika terroristiska som republikanernas.) Detta ledde till en rad bomb- och vapenattacker grupperna emellan. Stor risk att polisen kommer kunna klara upp det fallet...
To be continued...
Monster
Finns det någon unge som inte tror på monster någon gång under uppväxten? Jag undrar var den nojjan kommer ifrån, för ofta börjar man väl tro på monstret i garderoben innan man ens börjat läsa monsterböcker?
Jag hade en hel monsterklubb i min garderob redan vid 5 års ålder. Det var en "walk in-closet" och om jag tittade på handtaget länge nog så började det röra sig och monstren försökte komma ut. Jag lovar! Så jag gjorde inte det. En annan signal som framkallade dem var min väckarklocka. Den var förresten tillverkad i helvetet. Ringsignalen var ett oerhört högt, elektroniskt surrande, jag har aldrig hört något vidrigare. Jag blev livrädd varje gång, slängde mig under täcket (och såg till att inget stack ut och att det inte fanns någon glipa i täcket där monstren kunde komma in) och skrek på pappa ända tills han kom och befriade mig. Jag visste att monstren befann sig i rummet, så jag vågade inte komma fram förrän han öppnade täcket åt mig. Jag fick snart en klockradio istället.
Men monstren fanns kvar i garderoben. Jag hade en avancerad fantasi när jag var liten. Alla monster fanns representerade; varulvar, frankenstein, zombier, mumier - och Dracula var chef över allihop. Han var livsfarlig, för han var så kylig och kall. Mamma försökte visa mig garderoben i dagsljus så att jag skulle se att den var tom. Det var klart den var, vi hade ju öppnat dörren så ljuset tändes. Då kröp de ihop under madrasserna och påsarna och gömde sig i hörnen. Och i ventilen uppe i taket. De skulle såklart aldig visa sig för mamma, för det var mig de var ute efter. Därför var jag ängslig när jag skulle in och hämta något där, så jag pratade högt som om pappa stod utanför och såg också till att råka nämna hur stor och stark han var och hur lätt han skulle krossa ett monster. Det funkade, de vågade inte sticka fram näsan.
När jag var 9 försvann de, efter att jag dödat deras ledare. En natt drömde jag att de kom ut, men jag var vid det laget så less på dem så jag riktade in mig på Dracula och började slåss med honom. Han var stor och stark och försökte komma åt min hals, men på något sätt lyckades jag hålla honom ifrån mig. Jag stack fingrarna i ögonen på honom (med ett 'splosch') och fick ner honom på marken. Jag hoppade på hans hals och sedan rullade jag foten fram och tillbaka över den så att halsen så att säga skavdes av. Huvudet levde såklart fortfarande och hotade mig med huggtänderna, så jag stoppade in tummarna i halsen och vände ut och in på skinnet. När skallen låg för sig, köttet för sig och det ut-och-in vända skinnet för sig, då var han död. Och monstren, som inte längre hade en ledare, blev förvirrade och sprang ut genom dörren (till rummet, inte garderoben). De visade sig aldrig mer igen. Jo förresten, något år senare mötte jag Dracula i en dröm och han frågade ynkligt varför jag varit så elak, men jag sa, typ, åt honom att fara och flyga. Jag var en mycket morbid unge när jag var liten.
Idag har jag bara ett litet monster under sängen, men han gör inte en fluga förnär. Tvärtom är det han som ser till att jag hittar strumpor och örhängen som rullat under och när han tycker att det är dags för mig att dammsuga brukar han blåsa fram en dammråtta så att jag ska se den. Vi har tydligt definierade territorium; jag kryper inte in under sängen (som om jag kunde...) och han kommer inte ut i rummet. Vi lever i god symbios med varandra.
Jag hade en hel monsterklubb i min garderob redan vid 5 års ålder. Det var en "walk in-closet" och om jag tittade på handtaget länge nog så började det röra sig och monstren försökte komma ut. Jag lovar! Så jag gjorde inte det. En annan signal som framkallade dem var min väckarklocka. Den var förresten tillverkad i helvetet. Ringsignalen var ett oerhört högt, elektroniskt surrande, jag har aldrig hört något vidrigare. Jag blev livrädd varje gång, slängde mig under täcket (och såg till att inget stack ut och att det inte fanns någon glipa i täcket där monstren kunde komma in) och skrek på pappa ända tills han kom och befriade mig. Jag visste att monstren befann sig i rummet, så jag vågade inte komma fram förrän han öppnade täcket åt mig. Jag fick snart en klockradio istället.
Men monstren fanns kvar i garderoben. Jag hade en avancerad fantasi när jag var liten. Alla monster fanns representerade; varulvar, frankenstein, zombier, mumier - och Dracula var chef över allihop. Han var livsfarlig, för han var så kylig och kall. Mamma försökte visa mig garderoben i dagsljus så att jag skulle se att den var tom. Det var klart den var, vi hade ju öppnat dörren så ljuset tändes. Då kröp de ihop under madrasserna och påsarna och gömde sig i hörnen. Och i ventilen uppe i taket. De skulle såklart aldig visa sig för mamma, för det var mig de var ute efter. Därför var jag ängslig när jag skulle in och hämta något där, så jag pratade högt som om pappa stod utanför och såg också till att råka nämna hur stor och stark han var och hur lätt han skulle krossa ett monster. Det funkade, de vågade inte sticka fram näsan.
När jag var 9 försvann de, efter att jag dödat deras ledare. En natt drömde jag att de kom ut, men jag var vid det laget så less på dem så jag riktade in mig på Dracula och började slåss med honom. Han var stor och stark och försökte komma åt min hals, men på något sätt lyckades jag hålla honom ifrån mig. Jag stack fingrarna i ögonen på honom (med ett 'splosch') och fick ner honom på marken. Jag hoppade på hans hals och sedan rullade jag foten fram och tillbaka över den så att halsen så att säga skavdes av. Huvudet levde såklart fortfarande och hotade mig med huggtänderna, så jag stoppade in tummarna i halsen och vände ut och in på skinnet. När skallen låg för sig, köttet för sig och det ut-och-in vända skinnet för sig, då var han död. Och monstren, som inte längre hade en ledare, blev förvirrade och sprang ut genom dörren (till rummet, inte garderoben). De visade sig aldrig mer igen. Jo förresten, något år senare mötte jag Dracula i en dröm och han frågade ynkligt varför jag varit så elak, men jag sa, typ, åt honom att fara och flyga. Jag var en mycket morbid unge när jag var liten.
Idag har jag bara ett litet monster under sängen, men han gör inte en fluga förnär. Tvärtom är det han som ser till att jag hittar strumpor och örhängen som rullat under och när han tycker att det är dags för mig att dammsuga brukar han blåsa fram en dammråtta så att jag ska se den. Vi har tydligt definierade territorium; jag kryper inte in under sängen (som om jag kunde...) och han kommer inte ut i rummet. Vi lever i god symbios med varandra.
Fredagsfyran, v. 46
Veckans Fredagsfyra kommer från Jerry på jerrys ord och har tema: paranormalt
Hej! Jag har ett ämne som intresserar mig väldigt mycket. Det handlar om det vi inte kan förklara, det paranormala.
1. Tror du på ett liv efter detta?
Låt mig säga så här; Your worm is your only emperor for diet; we fat all creatures else, to fat us; and we fat ourselves for maggots; Your fat king and lean begger, is but variabled service; two dishes, but to one table; that's the end. (Hamlet) Så... nej.
2. Har du själv varit med om något du inte kan förklara med förnuftet?
Oh ja. Som när man lyft luren för att ringa någon och den redan finns där, men signalen inte hunnit gå fram, eller som när jag funnit styrka jag inte trodde jag hade, eller när saker funkat när jag fått för mig att en viss ritual ska få dem att funka, men inte funkar när jag tänker att ritualen inte spelar någon roll (och det är saker jag inte kan påverka över huvud taget), eller som när jag tycker att jag käkat en massa onyttigt en vecka och så har jag ändå gått ner ett kilo...
3. Anser du att parapsykologi tillhör en gren av den vetenskapliga sfären?
Vilka andra grenar tillhör vetenskapen? Både filosofi och teologi gör det, och inget av dem behandlar något man skulle "veta", bara sånt man kan ha teorier om. Men vad är vetenskap? Finns absolut vetenskap (tror jag inte, nej, inte ens matte)? Så svaret kanske beror på vilken vetenskapssyn man har. Tja, i princip skulle jag inte se någon vetenskaplig skillnad mellan parapsykologi och teologi eftersom båda försöker förklara det oförklarliga med abstrakta och "obevisbara" "bevis". Så ok, även om jag nog mer ser parapsykologi som ett kul tankeexperiment, en hobbyverksamhet, så kan den väl få en vetenskaplig plats, bredvid teologin, på mitt universitet.
4. Universum - är det oändligt? Vad är din tro?
Ärligt talat, jag försöker att inte tänka på det. Jag blir bara tokig.
Det är väl hela min poäng, jag förstår inte varför man måste kunna förklara allt. En del saker befinner sig helt enkelt utom vår begreppssfär, i alla fall just nu - en del saker kanske alltid kommer befinna sig där (som hur Günther kunde få släppa en skiva). Jag accepterar att det är så - men jag tror hela mänsklighetens motor är vår kunskapstörst, så den dag då vi verkligen kan förklara allt, då tror jag vi självdör.
Hej! Jag har ett ämne som intresserar mig väldigt mycket. Det handlar om det vi inte kan förklara, det paranormala.
1. Tror du på ett liv efter detta?
Låt mig säga så här; Your worm is your only emperor for diet; we fat all creatures else, to fat us; and we fat ourselves for maggots; Your fat king and lean begger, is but variabled service; two dishes, but to one table; that's the end. (Hamlet) Så... nej.
2. Har du själv varit med om något du inte kan förklara med förnuftet?
Oh ja. Som när man lyft luren för att ringa någon och den redan finns där, men signalen inte hunnit gå fram, eller som när jag funnit styrka jag inte trodde jag hade, eller när saker funkat när jag fått för mig att en viss ritual ska få dem att funka, men inte funkar när jag tänker att ritualen inte spelar någon roll (och det är saker jag inte kan påverka över huvud taget), eller som när jag tycker att jag käkat en massa onyttigt en vecka och så har jag ändå gått ner ett kilo...
3. Anser du att parapsykologi tillhör en gren av den vetenskapliga sfären?
Vilka andra grenar tillhör vetenskapen? Både filosofi och teologi gör det, och inget av dem behandlar något man skulle "veta", bara sånt man kan ha teorier om. Men vad är vetenskap? Finns absolut vetenskap (tror jag inte, nej, inte ens matte)? Så svaret kanske beror på vilken vetenskapssyn man har. Tja, i princip skulle jag inte se någon vetenskaplig skillnad mellan parapsykologi och teologi eftersom båda försöker förklara det oförklarliga med abstrakta och "obevisbara" "bevis". Så ok, även om jag nog mer ser parapsykologi som ett kul tankeexperiment, en hobbyverksamhet, så kan den väl få en vetenskaplig plats, bredvid teologin, på mitt universitet.
4. Universum - är det oändligt? Vad är din tro?
Ärligt talat, jag försöker att inte tänka på det. Jag blir bara tokig.
Det är väl hela min poäng, jag förstår inte varför man måste kunna förklara allt. En del saker befinner sig helt enkelt utom vår begreppssfär, i alla fall just nu - en del saker kanske alltid kommer befinna sig där (som hur Günther kunde få släppa en skiva). Jag accepterar att det är så - men jag tror hela mänsklighetens motor är vår kunskapstörst, så den dag då vi verkligen kan förklara allt, då tror jag vi självdör.
18 November 2004
Nordirland del MMDCLVII, typ
I September försökte rektor Tony Blair hålla samtal med de bångstyriga 12-åringarna Ian Paisley (lojalistiska DUP; Democratic Unionist Party) och Gerry Adams (republikanska Sinn Fein) i Leeds Castle, Kent. Det gick inte alls. För det första gillar inte Paisley att diskutera med Sinn Fein över huvud taget, för han anser att de är terrorister. Han vill inte dela makt alls med dem i ett eventuellt självständigt Nordirland, men rektor Blair säger åt honom att det får han gott finna sig i för Nordirland ska ha en samlingsregering med representanter från båda sidor i konflikten.
"Jaha, men om vi ska prata med Sinn Fein så måste de först visa oss att IRA förstört sina vapen enligt tidigare överrenskommelser!" kräver Paisley.
"John de Chastelain (ledare för den oberoende avväpningskommissionen) har garanterat det." svarar Perry.
"Vi vill se bevis på det. Ge foton till tidningarna." säger Paisley.
"Aldrig i livet." säger Perry.
Och därmed kom man inte längre i diskussionerna.
Nä, om ena gänget (lojalisterna) på skolgården har uppbackning av rektor och alla lärare (England) så vill såklart inte det andra gänget (republikanerna) ge ifrån sig alla sina snöbollar. Då har de inga snöbollar kvar ifall de blir anfallna, eller orättvist behandlade.
Jag förstår om lojalisterna inte vill börja samarbeta när de vet att delar av motståndarna är beredda att placera bomber i London. (Fast själva gör de likadant. Både i Belfast och i t ex Dublin...) Jag förstår också att republikanerna inte vill avskaffa det enda påtryckningsmedel man har. Hur det än är, militär och polis och alla grupper med makt i Nordirland är britter. Lojalisterna kan hota med sina lagliga påtryckningsmedel, republikanerna har bara sig själva. Men samtidigt så skulle ju en avväpning visa att de tar ett steg framåt, så då kanske lojalisterna också gör det, men å andra sidan var det ett "kanske" i den meningen, så...
Så båda två avvaktar misstänksamt, för hittills finns inget som säger att andra sidan är att lita på.
IRA har nu själva föreslagit att en kyrklig representant från båda läger ska få bevittna de förstörda vapnen. Både katoliker och protestanter torde lita på en prästs ord. Sinn Fein har också antytt att de skulle kunna diskutera att visa foton för DUP, för att övertyga partiet, men vill inte gå med på att publicera dem.
Igår lämnade Engelska och Irländska regeringen ett gemensamt förslag till DUP och Sinn Fein på hur man kan överbrygga vissa hål i Långfredagsfördraget (Good Friday Agreement). Men förslaget gillades inte helt. Det är bl a flera maktdelningsfrågor som de två partierna inte är överrens om och Sinn Fein saknar en tidsangivelse för när Nordirland ska få sitt självstyre, något de är mycket måna om att få. Partierna vill dock inte kommentera förslagen än utan samtalen fortsätter idag. Båda sidor är dock ense om att diskussionerna just nu befinner sig i ett ytterst kritiskt och delikat läge...
===============================================
Under tiden som rektor håller samtal med de två 12-åringarna så fortsätter dock snöbollskriget ute på skolgården.
Igår hittades en brandbomb i en tapetaffär i centrala Belfast. Den "sprängdes under kontrollerade former" och vi slapp därmed en katastrof. För invånarna är det såklart ytterst otrevligt att 12-åringarna håller obstinata samtal just nu, med julhandeln i antågande och allt...
Uppdatering 19/11 kl 10:25: RIRA (Real IRA) har erkänt att det var de som placerade ut bomben.
Ytterligare ett exempel på vardagsproblem invånarna i Belfast brottas med kan man läsa om i dagens Belfast Telegraph:
En kommunal talesman har blivit hotad till livet av lojalister i flera år. Förra året attackerades t ex deras hem med rörbomber och för två månader sedan hittade hans fru en bomb under sin bil. Hans bostadsvärd har bytt ut hans vanliga fönsterglas mot laminerat glas, som inte splittras och flyger in i rummet, men det står inte emot en kula. Han har också fått byta ut sin ytterdörr med glasruta (som är så vanligt i Storbritannien) mot en solid dörr i trä. Nu är han i domstol och söker rättslig prövning av myndigheternas beslut att neka honom ett visst hemskyddsprogram. De tyckte bostadsvärdens åtgärder räckte, men de är ju inga experter på säkerhet så han hävdar att myndigheterna brutit mot de mänskliga rättigheterna och hans rätt till liv när de inte hjälpte honom.
Rörbomber råkade även en trebarnsfamilj i Tamlaght O'Crilly ut för. Det är en liten håla ute på landet och familjen (mamma och tre barn 17, 16 och 2 år gamla) bodde i ett i huvudsak lojalistområde, fast de var inte just det, men ingen brydde sig heller om att de inte var det. Det var med andra ord ett "normalt" bostadsområde. På måndagskvällen förstördes hennes bil och rörbomber kastades in genom fönstren. Som tur var blev varken hon eller barnen skadade. Ingen förstår varför det hände där eller varför just henne. Sinn Fein skyller på lojalister och lojalister misstänker att det kan ha varit någon som misstagit deras tillhörighet (antyder de att republikaner trodde familjen var lojalister?). Hur som helst, så kan vardagslivet te sig någon annanstans på jorden.
To be continued...
"Jaha, men om vi ska prata med Sinn Fein så måste de först visa oss att IRA förstört sina vapen enligt tidigare överrenskommelser!" kräver Paisley.
"John de Chastelain (ledare för den oberoende avväpningskommissionen) har garanterat det." svarar Perry.
"Vi vill se bevis på det. Ge foton till tidningarna." säger Paisley.
"Aldrig i livet." säger Perry.
Och därmed kom man inte längre i diskussionerna.
Nä, om ena gänget (lojalisterna) på skolgården har uppbackning av rektor och alla lärare (England) så vill såklart inte det andra gänget (republikanerna) ge ifrån sig alla sina snöbollar. Då har de inga snöbollar kvar ifall de blir anfallna, eller orättvist behandlade.
Jag förstår om lojalisterna inte vill börja samarbeta när de vet att delar av motståndarna är beredda att placera bomber i London. (Fast själva gör de likadant. Både i Belfast och i t ex Dublin...) Jag förstår också att republikanerna inte vill avskaffa det enda påtryckningsmedel man har. Hur det än är, militär och polis och alla grupper med makt i Nordirland är britter. Lojalisterna kan hota med sina lagliga påtryckningsmedel, republikanerna har bara sig själva. Men samtidigt så skulle ju en avväpning visa att de tar ett steg framåt, så då kanske lojalisterna också gör det, men å andra sidan var det ett "kanske" i den meningen, så...
Så båda två avvaktar misstänksamt, för hittills finns inget som säger att andra sidan är att lita på.
IRA har nu själva föreslagit att en kyrklig representant från båda läger ska få bevittna de förstörda vapnen. Både katoliker och protestanter torde lita på en prästs ord. Sinn Fein har också antytt att de skulle kunna diskutera att visa foton för DUP, för att övertyga partiet, men vill inte gå med på att publicera dem.
Igår lämnade Engelska och Irländska regeringen ett gemensamt förslag till DUP och Sinn Fein på hur man kan överbrygga vissa hål i Långfredagsfördraget (Good Friday Agreement). Men förslaget gillades inte helt. Det är bl a flera maktdelningsfrågor som de två partierna inte är överrens om och Sinn Fein saknar en tidsangivelse för när Nordirland ska få sitt självstyre, något de är mycket måna om att få. Partierna vill dock inte kommentera förslagen än utan samtalen fortsätter idag. Båda sidor är dock ense om att diskussionerna just nu befinner sig i ett ytterst kritiskt och delikat läge...
===============================================
Under tiden som rektor håller samtal med de två 12-åringarna så fortsätter dock snöbollskriget ute på skolgården.
Igår hittades en brandbomb i en tapetaffär i centrala Belfast. Den "sprängdes under kontrollerade former" och vi slapp därmed en katastrof. För invånarna är det såklart ytterst otrevligt att 12-åringarna håller obstinata samtal just nu, med julhandeln i antågande och allt...
Uppdatering 19/11 kl 10:25: RIRA (Real IRA) har erkänt att det var de som placerade ut bomben.
Ytterligare ett exempel på vardagsproblem invånarna i Belfast brottas med kan man läsa om i dagens Belfast Telegraph:
En kommunal talesman har blivit hotad till livet av lojalister i flera år. Förra året attackerades t ex deras hem med rörbomber och för två månader sedan hittade hans fru en bomb under sin bil. Hans bostadsvärd har bytt ut hans vanliga fönsterglas mot laminerat glas, som inte splittras och flyger in i rummet, men det står inte emot en kula. Han har också fått byta ut sin ytterdörr med glasruta (som är så vanligt i Storbritannien) mot en solid dörr i trä. Nu är han i domstol och söker rättslig prövning av myndigheternas beslut att neka honom ett visst hemskyddsprogram. De tyckte bostadsvärdens åtgärder räckte, men de är ju inga experter på säkerhet så han hävdar att myndigheterna brutit mot de mänskliga rättigheterna och hans rätt till liv när de inte hjälpte honom.
Rörbomber råkade även en trebarnsfamilj i Tamlaght O'Crilly ut för. Det är en liten håla ute på landet och familjen (mamma och tre barn 17, 16 och 2 år gamla) bodde i ett i huvudsak lojalistområde, fast de var inte just det, men ingen brydde sig heller om att de inte var det. Det var med andra ord ett "normalt" bostadsområde. På måndagskvällen förstördes hennes bil och rörbomber kastades in genom fönstren. Som tur var blev varken hon eller barnen skadade. Ingen förstår varför det hände där eller varför just henne. Sinn Fein skyller på lojalister och lojalister misstänker att det kan ha varit någon som misstagit deras tillhörighet (antyder de att republikaner trodde familjen var lojalister?). Hur som helst, så kan vardagslivet te sig någon annanstans på jorden.
To be continued...
När man gör det själv
Får man ingen dödsorsak nämnd på nyheterna och skriver en tidning "hittad död" så kan man nästan alltid dra slutsatsen att det handlar om ett självmord. Och Expressen bekräftar till slut att Mikael Ljungberg tog sitt liv på ett sjukhus igår. Vad kan man säga, mer än att det är en underbar idrottsman som beslutat sig för att knalla vidare till nya brottarmattor. Ta hand om dig, Micke, var du än är.
Under en middag för ett par veckor sedan satt vi några väninnor och diskuterade det här med människor som tar sina liv. Vad som driver dem, varför? Någon uttryckte att det oftast verkar helt omotiverat, som när någon hänger sig i sin nya lägenhet precis när den flyttat ihop med sin stora kärlek. En annan tyckte det var själviskt och att man förstörde mer för sina anhöriga än för sig själv och filosoferade över om det är dem man vill 'straffa' på något sätt. En tredje menade att man är feg om man inte vågar ta tag i problemen man har i livet. En fjärde blev upprörd över detta uttalande och menade tvärtom att det var modigt att ta steget, att bestämma sitt eget öde. En femte tyckte det var fruktansvärt att anhöriga inte grep in.
Jag tycker bara att det hela är oerhört komplicerat. Jag kan tycka att det är en oerhört trist utveckling, men att det i vissa fall rentav kan vara en lättnad. Ingen annan än den det berör kan sätta sig in i dennes situation, jag är inte så säker på att det finns något rätt och fel i den här frågan, och anhöriga till dem som verkligen tar sitt liv vet sällan om det. Som sagt, man kan precis ha fått ett till synes lyckligt liv när man tar steget, men ytlig 'lycka' är inte allt. Många gånger är det också så att de som hela tiden talar om sina självmordstankar, de är utom fara, medan dem som verkligen tänkt göra det inte säger ett ord.
Jag vet av egen erfarenhet att det många gånger inte finns en konkret anledning till att man tar sitt liv, på samma sätt som det inte finns en konkret anledning till att man avbryter ett försök. Skälen kan ofta vara ytterst irrationella. En tjej jag kände avbröt för att hon kom på att hon ville se en film som skulle komma några veckor senare, en annan gång avbröt hon för att hennes fötter var blöta.
Jag bevittnade ett självmord från två meters håll en gång och jag har många gånger undrat om jag kunnat rädda henne. Rent konkret hade jag det om jag lyssnat på min livliga fantasi och tagit ett steg närmare henne när tåget rullade in. Frågan är bara vad jag hade räddat henne till. Jag vet inget om henne eller hennes liv. Kanske var hennes liv rena döden. Kanske hade jag bara skjutit upp dödsdagen en kort tid. Kanske var hennes död hennes befrielse, hennes chans att börja leva.
Jag hoppas Mikael Ljungberg fann vad han sökte. Vila i frid.
Under en middag för ett par veckor sedan satt vi några väninnor och diskuterade det här med människor som tar sina liv. Vad som driver dem, varför? Någon uttryckte att det oftast verkar helt omotiverat, som när någon hänger sig i sin nya lägenhet precis när den flyttat ihop med sin stora kärlek. En annan tyckte det var själviskt och att man förstörde mer för sina anhöriga än för sig själv och filosoferade över om det är dem man vill 'straffa' på något sätt. En tredje menade att man är feg om man inte vågar ta tag i problemen man har i livet. En fjärde blev upprörd över detta uttalande och menade tvärtom att det var modigt att ta steget, att bestämma sitt eget öde. En femte tyckte det var fruktansvärt att anhöriga inte grep in.
Jag tycker bara att det hela är oerhört komplicerat. Jag kan tycka att det är en oerhört trist utveckling, men att det i vissa fall rentav kan vara en lättnad. Ingen annan än den det berör kan sätta sig in i dennes situation, jag är inte så säker på att det finns något rätt och fel i den här frågan, och anhöriga till dem som verkligen tar sitt liv vet sällan om det. Som sagt, man kan precis ha fått ett till synes lyckligt liv när man tar steget, men ytlig 'lycka' är inte allt. Många gånger är det också så att de som hela tiden talar om sina självmordstankar, de är utom fara, medan dem som verkligen tänkt göra det inte säger ett ord.
Jag vet av egen erfarenhet att det många gånger inte finns en konkret anledning till att man tar sitt liv, på samma sätt som det inte finns en konkret anledning till att man avbryter ett försök. Skälen kan ofta vara ytterst irrationella. En tjej jag kände avbröt för att hon kom på att hon ville se en film som skulle komma några veckor senare, en annan gång avbröt hon för att hennes fötter var blöta.
Jag bevittnade ett självmord från två meters håll en gång och jag har många gånger undrat om jag kunnat rädda henne. Rent konkret hade jag det om jag lyssnat på min livliga fantasi och tagit ett steg närmare henne när tåget rullade in. Frågan är bara vad jag hade räddat henne till. Jag vet inget om henne eller hennes liv. Kanske var hennes liv rena döden. Kanske hade jag bara skjutit upp dödsdagen en kort tid. Kanske var hennes död hennes befrielse, hennes chans att börja leva.
Jag hoppas Mikael Ljungberg fann vad han sökte. Vila i frid.
17 November 2004
Sopa rent i ditt eget glashus, du.
I skotska Sunday Herald kan man läsa att hatbrotten riktade mot LGBT-invånare (lesbian, gay, bi- and transsexuals) gått upp senaste åren i Skottland, samma utveckling som rapporterats här hemma. Man säger att dels så kan denna typ av brott ha ökat rent faktiskt, men samtidigt så har samhället uttryckt minskad tolerans med dem och uppmanat drabbade att anmäla. Polisen har dessutom ändrat anmälningsrutiner för denna typ av brott och i Glasgow har det bl a tillkommit en möjlighet att anmäla dessa brott via internet. Brottens omfattning är ändå djupt oroande och attityden både mot dessa människor och hatbrotten måste ändras om vi ska få ett tolerant samhälle till slut.
Jag skulle vilja säga att det inte bara är "där uppe" (i Skottland) som detta är vanligt. Det verkar som att ju öppnare samhället säger sig vara desto oftare visar sig intoleransen. Kanske för att den blir synligare som något som går emot den allmänna normen, men kanske också ett tecken på ökad osäkerhet när de gamla fasta ramarna ruckas. Med detta menar jag inte att ett öppet intolerant samhälle inte visar intolerans (sic.), där visar sig inte de som befinner sig utanför normen istället... Hur som helst, jämfört med Sverige så har Skottland dock en bit kvar att vandra.
Känns det igen? Samma argument anfördes när vi skulle låta homosexualitet vara en grund för Olaga Diskriminering 1987 (BrB 16:9) (det känns som att det var ännu senare...). Invändningen jag har mot vår 'toleranta' lagstiftning är formuleringen. Jag skulle vilja formulera det som att "diskriminering p.g.a. sexuell läggning" är förbjudet, för att på så vis omfatta även ex. transsexuella och andra grupper som inte faller under homosexualitet men som samtidigt inte anses falla under det normativa heterosexuella. Och förbudet riktar sig då från alla till alla, ingen nämnd ingen glömd. Eftersom positiv diskriminering fortfarande är tillåten så ser jag inte varför den formuleringen inte skulle fungera.
Man kan försöka ändra attityder eller man kan försöka lagstifta bort attityder. Vi lagstiftade bort vår när vi tog bort kriminaliseringen av homosexualitet i mitten av 1900-talet trots att en majoritet ville ha det kvar. Detta vände såklart inte medborgarnas åsikter i en handvändning, men det visade var staten stod och med tiden tvingades folk i vart fall acceptera homosexualitet som en laglig företeelse, även om alla inte accepterade företeelsen i sig. Och om man så låter tiden ha sin gång...
Skottland står inför samma val. Antingen försöker man ändra attityderna och sedan reaktivt ändra gällande rätt efter hur samhällsattityderna ser ut. D.v.s. när medborgare och kyrkan accepterat homosexualitet så inkluderar man det i diskrimineringslagen (de har inte lagar som vi, men låt oss uttrycka oss enkelt här, ok?) eller så går man i bräschen, antar en Act (lag) och "tvingar" folk att ändra attityd, så som bl a Sverige gjort.
Jag tror dock inte deras önskade attitydförändring främst står att finna genom lagstifting eller en informativ tv-kampanj. Deras problem ligger inte i att hatbrott inte utreds, åtalas och döms ordentligt, inte heller i att LGBT:are är exkluderade från den lag som ger domare möjlighet att döma hårdare straff för dem som begår hatbrott mot dem. Jag påstår att Skottland kan se början på att komma tillrätta med det här genom att se över hela sin gällande rätt.
Det är ett brott i Skottland för två homosexuella män att ha sex om en tredje person är närvarande. Detta är helt ok om man är heterosexuell.
I Skottland är samtycke inte en ansvarsfriande grund för misshandel som i Sverige (till en viss gräns). I Sverige är S/M ok för att man samtycker till att bli slagen, detta går inte enligt Skotsk rätt. Nu utövas det förstås ändå, men då menar man att det är en privat sexakt i sängkammaren som det allmänna inte har att göra med. I hela Storbritannien är inställningen till vad som sker i hemmet annan än i Sverige. "Min hem, min borg" gäller i en helt annan omfattning. Men se så olika det ser ut i praktiken:
I ett rättsfall (Brown-fallet från 1993) kan man läsa om en grupp homosexuella män som träffades då och då och hade hård S/M-sex. De filmade sig själva och dessa filmer fick polisen tag på av en slump i samband med en annan utredning. Männen blev därför åtalde för olika grader av sexuell misshandel - utan att någon anmält dem. Ingen av männen hade någonsin behövt uppsöka läkarvård, ingen hade anmält eller beklagat sig (de hade hållt på i över 10 år) och det fanns inga tecken på tvång i någon form. Men genom hela domslutet kan man läsa hur äcklade domarna blivit av det inträffade och männen dömdes för gärningarna. Anledningen sa man var för att man inte kan samtycka till misshandel.
I ett annat rättsfall (Wilson-fallet) utövade ett heterosexuellt par S/M så att kvinnan fick uppsöka läkarvård för sina brännskador. Läkarna anmälde saken. Mannen blev friad och domaren menade att det inte var domstolens sak att lägga sig i vad som hände i sängkammaren. Men kanske att de skulle ta det lite lugnare i fortsättningen...
Lagen är tydligen inte lika för alla.
Vill man gå vidare, in i en juridisk snårskog, så kan man som svensk hävda att man också ger en viss signal när en man inte kan bli våldtagen - ens av en annan man. (Våldtäkt där är enbart en man som våldtar en kvinna vaginalt, inget annat.) Vidare så är det bara flickor som kan bli utsatta för incest. Dessa två beteenden är straffbara även mot pojkar, fast då heter det något annat. Man skulle kunna argumentera för att rubriceringen av brotten hjälper till att skapa attityder kring det.
Så om rättsväsendet ser över sin egen tolerans först så kanske man kan se över resten av samhällets sedan.
“ We need to change opinions as well as the legal framework. The casual nature of homophobia illustrates how commonplace it is up here,” said Stonewall Scotland Director Ali Jarvis.
[...]
Campaigners also believe that homophobic remarks, such as those made recently by failed European Commission candidate Rocco Buttiglione, have created a climate in which assaults on gay people become acceptable.
Jag skulle vilja säga att det inte bara är "där uppe" (i Skottland) som detta är vanligt. Det verkar som att ju öppnare samhället säger sig vara desto oftare visar sig intoleransen. Kanske för att den blir synligare som något som går emot den allmänna normen, men kanske också ett tecken på ökad osäkerhet när de gamla fasta ramarna ruckas. Med detta menar jag inte att ett öppet intolerant samhälle inte visar intolerans (sic.), där visar sig inte de som befinner sig utanför normen istället... Hur som helst, jämfört med Sverige så har Skottland dock en bit kvar att vandra.
A crime motivated by either racial or religious hatred is currently treated as a statutory aggravation, allowing judges to impose stiffer sentences than would otherwise be the case.
But members of an Executive working group recently recommended that the hate crime legislation should also cover sexual orientation and disability.
Such an extension is being opposed by faith groups on the grounds that it might curtail their freedom to rail against homosexuality as a sin.
Känns det igen? Samma argument anfördes när vi skulle låta homosexualitet vara en grund för Olaga Diskriminering 1987 (BrB 16:9) (det känns som att det var ännu senare...). Invändningen jag har mot vår 'toleranta' lagstiftning är formuleringen. Jag skulle vilja formulera det som att "diskriminering p.g.a. sexuell läggning" är förbjudet, för att på så vis omfatta även ex. transsexuella och andra grupper som inte faller under homosexualitet men som samtidigt inte anses falla under det normativa heterosexuella. Och förbudet riktar sig då från alla till alla, ingen nämnd ingen glömd. Eftersom positiv diskriminering fortfarande är tillåten så ser jag inte varför den formuleringen inte skulle fungera.
SNP Justice spokesman Kenny MacAskill said the figures showed that the hate crimes legislation should be extended.
“The statistics are unacceptable. Homophobia is clearly a problem that has to be addressed, and I’m not averse to the LGBT community receiving additional protections. But what we need most of all is better policing, prosecution and punishment,” he said.
Scottish Socialist MSP Rosie Kane said the scale of homophobic crimes was a “scar” on Scotland.
“These figures show that we still have a problem with intolerance towards gay men and lesbians. It is further evidence, if any is required, that the LGBT community should be given extra protection,” she said.
Man kan försöka ändra attityder eller man kan försöka lagstifta bort attityder. Vi lagstiftade bort vår när vi tog bort kriminaliseringen av homosexualitet i mitten av 1900-talet trots att en majoritet ville ha det kvar. Detta vände såklart inte medborgarnas åsikter i en handvändning, men det visade var staten stod och med tiden tvingades folk i vart fall acceptera homosexualitet som en laglig företeelse, även om alla inte accepterade företeelsen i sig. Och om man så låter tiden ha sin gång...
Skottland står inför samma val. Antingen försöker man ändra attityderna och sedan reaktivt ändra gällande rätt efter hur samhällsattityderna ser ut. D.v.s. när medborgare och kyrkan accepterat homosexualitet så inkluderar man det i diskrimineringslagen (de har inte lagar som vi, men låt oss uttrycka oss enkelt här, ok?) eller så går man i bräschen, antar en Act (lag) och "tvingar" folk att ändra attityd, så som bl a Sverige gjort.
Jag tror dock inte deras önskade attitydförändring främst står att finna genom lagstifting eller en informativ tv-kampanj. Deras problem ligger inte i att hatbrott inte utreds, åtalas och döms ordentligt, inte heller i att LGBT:are är exkluderade från den lag som ger domare möjlighet att döma hårdare straff för dem som begår hatbrott mot dem. Jag påstår att Skottland kan se början på att komma tillrätta med det här genom att se över hela sin gällande rätt.
Det är ett brott i Skottland för två homosexuella män att ha sex om en tredje person är närvarande. Detta är helt ok om man är heterosexuell.
I Skottland är samtycke inte en ansvarsfriande grund för misshandel som i Sverige (till en viss gräns). I Sverige är S/M ok för att man samtycker till att bli slagen, detta går inte enligt Skotsk rätt. Nu utövas det förstås ändå, men då menar man att det är en privat sexakt i sängkammaren som det allmänna inte har att göra med. I hela Storbritannien är inställningen till vad som sker i hemmet annan än i Sverige. "Min hem, min borg" gäller i en helt annan omfattning. Men se så olika det ser ut i praktiken:
I ett rättsfall (Brown-fallet från 1993) kan man läsa om en grupp homosexuella män som träffades då och då och hade hård S/M-sex. De filmade sig själva och dessa filmer fick polisen tag på av en slump i samband med en annan utredning. Männen blev därför åtalde för olika grader av sexuell misshandel - utan att någon anmält dem. Ingen av männen hade någonsin behövt uppsöka läkarvård, ingen hade anmält eller beklagat sig (de hade hållt på i över 10 år) och det fanns inga tecken på tvång i någon form. Men genom hela domslutet kan man läsa hur äcklade domarna blivit av det inträffade och männen dömdes för gärningarna. Anledningen sa man var för att man inte kan samtycka till misshandel.
I ett annat rättsfall (Wilson-fallet) utövade ett heterosexuellt par S/M så att kvinnan fick uppsöka läkarvård för sina brännskador. Läkarna anmälde saken. Mannen blev friad och domaren menade att det inte var domstolens sak att lägga sig i vad som hände i sängkammaren. Men kanske att de skulle ta det lite lugnare i fortsättningen...
Lagen är tydligen inte lika för alla.
Vill man gå vidare, in i en juridisk snårskog, så kan man som svensk hävda att man också ger en viss signal när en man inte kan bli våldtagen - ens av en annan man. (Våldtäkt där är enbart en man som våldtar en kvinna vaginalt, inget annat.) Vidare så är det bara flickor som kan bli utsatta för incest. Dessa två beteenden är straffbara även mot pojkar, fast då heter det något annat. Man skulle kunna argumentera för att rubriceringen av brotten hjälper till att skapa attityder kring det.
Så om rättsväsendet ser över sin egen tolerans först så kanske man kan se över resten av samhällets sedan.
Lite att förlora gör inget att förlora
När jag handlade idag betalade jag ca 80 spänn med hjälp av en ICA värdecheck och mynt. Jag har mindre än 200 spänn kvar till lön (nä, har ingen aaaaning om var pengarna försvunnit...) och tänkte att jag skulle panta burkarna jag har om det krisar.
Så ringde det på dörren nyss. Jag hade för ovanlighetens skull tv:n på och min första tanke var "nej, tv-pejlaren", så jag hoppar glatt (mental förberedelse!) upp med föreställningen att jag ska svara "ja, jag har precis fått en så lappen skickas om någon dag". Utanför står dock tre smågrabbar och frågar om jag har pantflaskor till deras klassresa.
Jaha, tagen på sängen som jag blev så fick de allihop. Så nu har jag ännu mindre än 200 spänn kvar. Men, herregud, man vill ju gärna att ungarna kommer längre än Skansen...
Så ringde det på dörren nyss. Jag hade för ovanlighetens skull tv:n på och min första tanke var "nej, tv-pejlaren", så jag hoppar glatt (mental förberedelse!) upp med föreställningen att jag ska svara "ja, jag har precis fått en så lappen skickas om någon dag". Utanför står dock tre smågrabbar och frågar om jag har pantflaskor till deras klassresa.
Jaha, tagen på sängen som jag blev så fick de allihop. Så nu har jag ännu mindre än 200 spänn kvar. Men, herregud, man vill ju gärna att ungarna kommer längre än Skansen...
16 November 2004
Pensionsgäääääsp
Fick ett brev från Nordea idag. Det är tydligen så att jag har nåt slags pensionssparande hos dem, säger 'tydligen' för det kommer så många små kuvert med små pensionsbesparingar hem varje år så jag har inte koll på dem. Tydligen har mina arbetsgivare pluttat ut pengar för mig både här och där.
Nu vill Nordea Liv I (är jag VIP-kund då, eller vilka är kund hos II:an?) att jag ska rösta om ifall de ska fortsätta vara ett ömsesidigt bolag eller om de ska nybilda till att bli ett vinstutdelande bolag. FEKen och ASSen kom tillbaka som en huvudvärk och jag övervägde först att kolla upp min gamla kurslitteratur, men eftersom det, typ, var mina hatkurser tänkte jag klara biffen med den fina broschyren Nordea skickade med istället.
Ok, vad är det för hund som ligger gömd bakom mossen nu då? Hela broschyren visar hur positivt och fint det blir om jag röstar JA och hur snett det kommer bli om jag röstar NEJ. (Det roliga är att prognoserna sträcker sig till 2009, men jag går inte i pension förrän tidigast, hm... 2040, typ, så jag kan inte påstå att jag känner av larmet.) Jag vill inte säga att de propagerar för att jag ska rösta JA - de säger åt mig att rösta JA. Om det nu är så övertydligt positivt med en ombildning, varför måste de fråga oss om saken? För att få fri rygg? För att v-i-s-s-a kommer tjäna mest på det här och de vill värja sig innan tidningarna fått nys om det? Eller är det kanske bara så att de måste fråga oss för att få ombilda över huvud taget...? Hm, så kanske det är...
Men jag tänker inte rösta. Jag gör som jag brukar när jag inte vet hur jag ska göra - jag gör ingenting. Då kan jag åtminstone inte gräma mig över att ha röstat fel. :-O För tänk om mina hundralappar minskar i värde! :-O
Nu vill Nordea Liv I (är jag VIP-kund då, eller vilka är kund hos II:an?) att jag ska rösta om ifall de ska fortsätta vara ett ömsesidigt bolag eller om de ska nybilda till att bli ett vinstutdelande bolag. FEKen och ASSen kom tillbaka som en huvudvärk och jag övervägde först att kolla upp min gamla kurslitteratur, men eftersom det, typ, var mina hatkurser tänkte jag klara biffen med den fina broschyren Nordea skickade med istället.
Ok, vad är det för hund som ligger gömd bakom mossen nu då? Hela broschyren visar hur positivt och fint det blir om jag röstar JA och hur snett det kommer bli om jag röstar NEJ. (Det roliga är att prognoserna sträcker sig till 2009, men jag går inte i pension förrän tidigast, hm... 2040, typ, så jag kan inte påstå att jag känner av larmet.) Jag vill inte säga att de propagerar för att jag ska rösta JA - de säger åt mig att rösta JA. Om det nu är så övertydligt positivt med en ombildning, varför måste de fråga oss om saken? För att få fri rygg? För att v-i-s-s-a kommer tjäna mest på det här och de vill värja sig innan tidningarna fått nys om det? Eller är det kanske bara så att de måste fråga oss för att få ombilda över huvud taget...? Hm, så kanske det är...
Men jag tänker inte rösta. Jag gör som jag brukar när jag inte vet hur jag ska göra - jag gör ingenting. Då kan jag åtminstone inte gräma mig över att ha röstat fel. :-O För tänk om mina hundralappar minskar i värde! :-O
15 November 2004
Åsiktsfrihet var det.
Jag hämtade en skriven hemtenta i fredags och kan inte låta bli att tycka att en sak är rätt rolig. Historien från början är att en lärare och jag har totalt olika samhällssyn, tankesätt och utgångspunkter. Han är samhällsvetenskaplig, jag har trots allt en stark juridisk prägel. Det är en gammal sanning att de två inte går ihop riktigt, men jag försöker väl bli nåt slags Bridge Over Troubled Water och kombinera de två synvinklarna.
Hur som helst, första lektionen i första kursen jag stötte på honom i (förra året) så rök vi ihop. Man får nämligen inte tycka annorlunda och har han då besvarat en fråga/invändning så får man inte fortsätta att tycka annorlunda efter det, man ska ha "lärt sig". Typ. Han blir rätt stingslig om man inte ger med sig, eller, som jag brukar, helt enkelt avrundar med "jag förstår hur du menar, men jag håller inte med, så det är nog bäst vi lämnar saken". Känsligt... Ämnena vi haft honom i har rört politik samt teori. Det säger sig självt att man inte kan ha fel åsikter i sådana ämnen, bara olika synvinklar.
Nåväl, en av tentafrågorna rörde en artikel en kriminolog skrivit och författaren tog Kravallerna i Göteborg som exempel på då "hot mot demokrati" inte rådde "reellt", men sades råda. Jag svarade i svaret bl a att jag förstod hur författaren menade, men tilla att jag inte håller med honom eftersom jag tyckte de kravallerna kunde ses som ett hot mot demokratin, och frågan är hur hotet ska se ut för att vara "reellt", och att de fall då poliser gått för hårt fram mot uteslutande fredliga demonstranter var ett bättre exempel. Läraren har kommenterat att jag visar en "lysande analyseringsförmåga" men att jag tyvärr stoppas av mina åsikter bla bla bla. Tja, vi ser väl saken olika där också, för jag har ju analyserat författarens teori, men lagt till en argumentering om varför jag inte håller med honom. Hindras min analys av att jag uttrycker en personlig åsikt i slutet, eller vad?
Jag undrar vem som hindras av sina personliga åsikter, jag. Tentan hade 5 frågor, två ansvarade en annan lärare för, tre var hans. Den andre lärarens frågor hade jag full pott på, jag fick inte full pott på en enda av hans frågor. Det kan knappast ha varit en slump.
Skit samma, den här gången var jag inte beroende av betyget. Jag tycker bara det är lite roligt.
Men jag blir urlack på när lärare låter personliga åsikter - och kollisioner av åsikter mellan lärare och elever - påverka betygen. Det värsta exemplet är min religionslärare i gymnasiet. Jag hymlade inte med att jag var ateist, men hennes inställning var att det kunde ingen säga och mena på fullt allvar. (Om man inte läst bibeln framlänges och baklänges, gått teologiutbildning, forskat och ändå kommit fram till det. Undrar om hon har lika höga krav på dem som säger sig inte vara buddhist, muslim eller jude?) Jag har alltid varit oerhört intresserad av religion och genom hela tiden så hade jag som mest 5 poängs fel i ett prov. Oftast hade jag alla rätt eller 1-2 ifrån. Det är sant. Jag var aktiv, påläst, diskuterade och kunde nästan allt i förväg. Jag skrev dessutom en uppsats jag fick 5:a på. Slutbetyg: 4. Det är enda gången jag ifrågasatt ett betyg och vet ni vad svaret hon gav var?
"Det förstår du väl själv att jag inte kan ge en ateist femma i religion."
Hade jag bara varit den jag är idag så hade jag visat sann religion för henne och rivit upp himmel och helvete. Men då gick jag bara hem och grät. (över en jäkla siffra, tänka sig...) Fast det gör jag ju inte nu. Nu skakar jag på huvudet och skrattar lite inåtvänt. Ja, ja...
Hur som helst, första lektionen i första kursen jag stötte på honom i (förra året) så rök vi ihop. Man får nämligen inte tycka annorlunda och har han då besvarat en fråga/invändning så får man inte fortsätta att tycka annorlunda efter det, man ska ha "lärt sig". Typ. Han blir rätt stingslig om man inte ger med sig, eller, som jag brukar, helt enkelt avrundar med "jag förstår hur du menar, men jag håller inte med, så det är nog bäst vi lämnar saken". Känsligt... Ämnena vi haft honom i har rört politik samt teori. Det säger sig självt att man inte kan ha fel åsikter i sådana ämnen, bara olika synvinklar.
Nåväl, en av tentafrågorna rörde en artikel en kriminolog skrivit och författaren tog Kravallerna i Göteborg som exempel på då "hot mot demokrati" inte rådde "reellt", men sades råda. Jag svarade i svaret bl a att jag förstod hur författaren menade, men tilla att jag inte håller med honom eftersom jag tyckte de kravallerna kunde ses som ett hot mot demokratin, och frågan är hur hotet ska se ut för att vara "reellt", och att de fall då poliser gått för hårt fram mot uteslutande fredliga demonstranter var ett bättre exempel. Läraren har kommenterat att jag visar en "lysande analyseringsförmåga" men att jag tyvärr stoppas av mina åsikter bla bla bla. Tja, vi ser väl saken olika där också, för jag har ju analyserat författarens teori, men lagt till en argumentering om varför jag inte håller med honom. Hindras min analys av att jag uttrycker en personlig åsikt i slutet, eller vad?
Jag undrar vem som hindras av sina personliga åsikter, jag. Tentan hade 5 frågor, två ansvarade en annan lärare för, tre var hans. Den andre lärarens frågor hade jag full pott på, jag fick inte full pott på en enda av hans frågor. Det kan knappast ha varit en slump.
Skit samma, den här gången var jag inte beroende av betyget. Jag tycker bara det är lite roligt.
Men jag blir urlack på när lärare låter personliga åsikter - och kollisioner av åsikter mellan lärare och elever - påverka betygen. Det värsta exemplet är min religionslärare i gymnasiet. Jag hymlade inte med att jag var ateist, men hennes inställning var att det kunde ingen säga och mena på fullt allvar. (Om man inte läst bibeln framlänges och baklänges, gått teologiutbildning, forskat och ändå kommit fram till det. Undrar om hon har lika höga krav på dem som säger sig inte vara buddhist, muslim eller jude?) Jag har alltid varit oerhört intresserad av religion och genom hela tiden så hade jag som mest 5 poängs fel i ett prov. Oftast hade jag alla rätt eller 1-2 ifrån. Det är sant. Jag var aktiv, påläst, diskuterade och kunde nästan allt i förväg. Jag skrev dessutom en uppsats jag fick 5:a på. Slutbetyg: 4. Det är enda gången jag ifrågasatt ett betyg och vet ni vad svaret hon gav var?
"Det förstår du väl själv att jag inte kan ge en ateist femma i religion."
Hade jag bara varit den jag är idag så hade jag visat sann religion för henne och rivit upp himmel och helvete. Men då gick jag bara hem och grät. (över en jäkla siffra, tänka sig...) Fast det gör jag ju inte nu. Nu skakar jag på huvudet och skrattar lite inåtvänt. Ja, ja...
14 November 2004
Trött och groggy svarar jag på Femman
Tro't eller ej, men jag vaknade halv tre i eftermiddags. Kan ju ha att göra med att jag inte gick till sängs förrän halv sex imorse, förstås... Var på fest hos Steffanie igår (kanontrevligt, tjejen!) och hon introducerade mig till bloglines (japp, så mycket novis är jag) så inatt försökte jag utforska den lite närmare. Gick sådär, man måste nog vara lite piggare... Men nu när jag dels kan den, dels klurade ut hur man anmälde sig till bloggkartan häromdagen och Steffanie lyckades förklara RSS för mig(!) så känner jag mig mäkta stolt. Ha, det finns en liten datanörd gömd inom mig, trots allt!
Idag debuterar förresten Femman. Och innan jag tvingar iväg mig till fäktningsträningen (undrar hur huvudvärken påverkar den, då...) så ska jag väl ta och svara på frågorna också.
1. Vilken artist/grupp har du flest skivor av i din skivsamling?
Uj, pinsamt... med tanke på att jag fixade alla LP's som tonåring och dessutom har samlingsboxarna så måste svaret bli Tomas Ledin... Om Midnight Oil kunde snabba på så kanske det blir de vad det lider.
2. Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla?
Jan Guillou. Coq Rouge-serien hjälper ju till...
3. Vilken typ av film har du mest av i din DVD/videosamling?
Hm, jag tror faktiskt att Drama vinner knappt över Komedier. Nä, Shakespeare finns det inte flest av, tror faktiskt att barnfilm skulle lyckas slå honom. (Dr Snuggles, Fragglarna + Disney ställer till problem, för de är ju så många.)
4. Vilken typ av foton har du mest av i ditt fotoalbum?
Spontant känns det som att det borde finnas flest resemotiv, å andra sidan undrar jag om inte mitt fanatiska plåtande i hockeyhallarna för några år sedan har gett sportbilder ett ointagligt försprång...
5. Vilken sorts publikation finns det mest av i din pappersinsamling?
DN, helt klart. Trota byte av format.
Ah, missar bussen snart!
Idag debuterar förresten Femman. Och innan jag tvingar iväg mig till fäktningsträningen (undrar hur huvudvärken påverkar den, då...) så ska jag väl ta och svara på frågorna också.
1. Vilken artist/grupp har du flest skivor av i din skivsamling?
Uj, pinsamt... med tanke på att jag fixade alla LP's som tonåring och dessutom har samlingsboxarna så måste svaret bli Tomas Ledin... Om Midnight Oil kunde snabba på så kanske det blir de vad det lider.
2. Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla?
Jan Guillou. Coq Rouge-serien hjälper ju till...
3. Vilken typ av film har du mest av i din DVD/videosamling?
Hm, jag tror faktiskt att Drama vinner knappt över Komedier. Nä, Shakespeare finns det inte flest av, tror faktiskt att barnfilm skulle lyckas slå honom. (Dr Snuggles, Fragglarna + Disney ställer till problem, för de är ju så många.)
4. Vilken typ av foton har du mest av i ditt fotoalbum?
Spontant känns det som att det borde finnas flest resemotiv, å andra sidan undrar jag om inte mitt fanatiska plåtande i hockeyhallarna för några år sedan har gett sportbilder ett ointagligt försprång...
5. Vilken sorts publikation finns det mest av i din pappersinsamling?
DN, helt klart. Trota byte av format.
Ah, missar bussen snart!
13 November 2004
Löpsedeln
Från min position i kassalinjen idag såg jag följande på Expressens löpsedel:
VI
TÄN
SNA
- FÖ
ALL
Så jag tänkte; "Vad tusan står det?" Och det första som kom upp i skallen var:
VI
TÄNker
SNAtta
- FÖr
ALLtid!
Ja, och så förbryllades jag av det ända tills jag slutade och kunde gå förbi och kolla. Det stod:
VIta
TÄNder
SNAbbt
- FÖr
ALLtid
Jag tycker min löpsedel lät (t)roligare...
VI
TÄN
SNA
- FÖ
ALL
Så jag tänkte; "Vad tusan står det?" Och det första som kom upp i skallen var:
VI
TÄNker
SNAtta
- FÖr
ALLtid!
Ja, och så förbryllades jag av det ända tills jag slutade och kunde gå förbi och kolla. Det stod:
VIta
TÄNder
SNAbbt
- FÖr
ALLtid
Jag tycker min löpsedel lät (t)roligare...
12 November 2004
Bloggar jag?
Debatten pågick redan förut, men efter Observers lista (jag behöver inte länka dit en gång till, va?) har det blivit rent snurrigt. Vad är en blogg? Vad är en viktig blogg? (Måste den vara viktig?) Är någon blogg mer blogg än andra bloggar? Det har blivit lite hysteri, tycker jag, och mig veterligen är allt vi ser på weblogs.se bloggar - men med ofantligt varierat innehåll.
Det är väl som att se på tidningshyllan i affären och fråga "vad utmärker en tidning"?
Jag har beskrivit min egen som en kaosblogg, för det är allvar och skoj, nyheter och personliga betraktelser, debatter och snabbtester om vartannat. Är min blogg en kvällstidning då? Eller kanske Amelia? Är Amelia mindre tidning än Dagens Industri? Är den mindre viktig? Det beror väl på målgrupp, va?
Chadie NU verkar också ha fått nog av definitionsnojjan. Hon ifrågasätter även vad som egentligen menas med opinionsbildare. Läs gärna hennes inlägg, hon har bra poänger.
Hela diskussionen sista tiden får mig osökt att tänka på den eviga frågan på fotbollsläktarna; vad utmärker en "riktig" supporter? Klackkillarna klädda i matchtröjor och halsdukar tycker inte att slipsnissarna är det. De som åker på alla bortamatcher tycker inte att de som bara går på hemmamatcherna är det. Jag får samma vibbar av den här diskussionen.
Det skulle vara kul om man kunde testa exakt HUR mycket en blogg verkligen påverkar folk (min personliga teori är att en majoritet "på stan" inte ens vet att de finns - än), vilka som påverkas och av vilka typer av bloggar. (c-uppsats, någon?) Vill en blogg påverka ett begränsat antal människor, men "rätt" människor, eller vill den nå en bred publik? Jag tänker på den ständiga uppdelningen i "fin" och "mindre fin".
Fin film - Det sjunde inseglet, Citizen Kane - sedd av ett fåtal, hyllade till skyarna.
Mindre fin film - Sällskapsresan, Star Wars - sedd av många, påverkar fler?
Fina böcker - Dostojevskij, Strindberg - lästa av ett fåtal, hyllade.
Mindre fina böcker - Mankell, Harry Potter - lästa av många, påverkar fler?
Ja, ni förstår principen. Det fina i kråksången är - alla behövs! Skulle alla bloggar vara som teknikbloggarna skulle inte jag läsa några, skulle alla vara som min skulle inte de läsa några. Och hur skulle vi bli påverkade då? Eller, vilka som nu ska påverkas... Vad var poängen med att blogga nu igen?
Det är väl som att se på tidningshyllan i affären och fråga "vad utmärker en tidning"?
Jag har beskrivit min egen som en kaosblogg, för det är allvar och skoj, nyheter och personliga betraktelser, debatter och snabbtester om vartannat. Är min blogg en kvällstidning då? Eller kanske Amelia? Är Amelia mindre tidning än Dagens Industri? Är den mindre viktig? Det beror väl på målgrupp, va?
Chadie NU verkar också ha fått nog av definitionsnojjan. Hon ifrågasätter även vad som egentligen menas med opinionsbildare. Läs gärna hennes inlägg, hon har bra poänger.
Hela diskussionen sista tiden får mig osökt att tänka på den eviga frågan på fotbollsläktarna; vad utmärker en "riktig" supporter? Klackkillarna klädda i matchtröjor och halsdukar tycker inte att slipsnissarna är det. De som åker på alla bortamatcher tycker inte att de som bara går på hemmamatcherna är det. Jag får samma vibbar av den här diskussionen.
Det skulle vara kul om man kunde testa exakt HUR mycket en blogg verkligen påverkar folk (min personliga teori är att en majoritet "på stan" inte ens vet att de finns - än), vilka som påverkas och av vilka typer av bloggar. (c-uppsats, någon?) Vill en blogg påverka ett begränsat antal människor, men "rätt" människor, eller vill den nå en bred publik? Jag tänker på den ständiga uppdelningen i "fin" och "mindre fin".
Fin film - Det sjunde inseglet, Citizen Kane - sedd av ett fåtal, hyllade till skyarna.
Mindre fin film - Sällskapsresan, Star Wars - sedd av många, påverkar fler?
Fina böcker - Dostojevskij, Strindberg - lästa av ett fåtal, hyllade.
Mindre fina böcker - Mankell, Harry Potter - lästa av många, påverkar fler?
Ja, ni förstår principen. Det fina i kråksången är - alla behövs! Skulle alla bloggar vara som teknikbloggarna skulle inte jag läsa några, skulle alla vara som min skulle inte de läsa några. Och hur skulle vi bli påverkade då? Eller, vilka som nu ska påverkas... Vad var poängen med att blogga nu igen?
Fredagsfyran, v. 45
Fredagsfyran, nu allvarligare än någonsin. Kommer det bara handla om bloggar, teknik och politik i framtiden? Friday Five (nedlagd nu) tog upp mer allmängiltiga ämnen, där de enklaste frågorna kunde ge de roligaste svaren. Man lärde verkligen känna sina bloggare! Kan hända att det dyker upp en Söndagsfemma snart, som motvikt...
============================================
Veckans Fredagsfyra kommer från Peter Lindberg på Tesugen:I onsdags publicerades i en notis i Dagens Nyheter en lista sammanställd av medie- och omvärldsbevakaren Observer med tio svenska bloggar som företaget bedömt som "viktiga kanaler för omvärldsbevakning", enligt ett mejl från Observer. DN tog listans sammansättning som ett tecken på att "högern leder rejält i opinionskriget på nätet" och beskrev bloggare som "personer som driver opinioner på Internet".
Fredagsfyran denna vecka handlar inte om listans specifika sammanställning utan om det faktum att ett världsledande mediebevakningsföretag bedömt tiden mogen att bevaka svenska bloggar. De indikerar också att bloggarnas betydelse kommer att öka i framtiden och att de därför kommer "satsa mycket resurser" på denna bevakning.
1. Vad är det hos en blogg som gör den unik som kanal för omvärldsbevakning? (Vad kan bloggar erbjuda i detta avseende som inte "traditionella" kanaler kan, dvs. tidningar, teve och radio?)
Hade vi inte den här frågan nyss? Svarar att den ger en personlig och ocensurerad syn på saker. Skulle inte vilja säga att de är snabbare än traditionell media, det beror på vad det gäller. Däremot brukar de vara mer angelägna att tala om var de fått uppgifterna ifrån. Då menar jag inte att kritisera medias meddelarskydd, utan när de snott nyheter från andra media. Bloggare erkänner det åtminstone.
2. Är tiden mogen för mediebevakningsföretag att följa svenska bloggar? (Om inte: vilken typ av bloggar saknas i den svenska bloggosfären?)
Vilka bloggar ska finnas i en bloggosfär? Finns det någon mall för det? Tycker det finns för få sportbloggar, men det är knappast dessa företaget tänkt bevaka.
3. I vilken utsträckning handlar de bloggar du läser regelbundet om omvärldsbevakning och opinionsbildning?
Skulle vilja påstå att alla bevakar omvärlden, på sitt personliga sätt. Opinionsbildare är väl de som uttrycker åsikter om ett visst fenomen, oavsett om syftet är att väcka opinion eller att "ge sin syn på saken".
4. Nämn tre svenska bloggar du tycker är intressanta som omvärldsbevakare. (Se det inte som en nominering av favoriter utan som ett val av de tre bloggar som skulle få informera dig om omvärlden om du avstod från att läsa tidningar, lyssna på radio och se på teve. Du väljer själv hur oberoende eller partisk din bevakning ska vara, dvs. hur "opinionsbildande" dessa bloggar bör vara.)
Jag skulle aldrig ersätta traditionell media med bloggar. Jag ser bloggar som ett komplement.
============================================
Veckans Fredagsfyra kommer från Peter Lindberg på Tesugen:I onsdags publicerades i en notis i Dagens Nyheter en lista sammanställd av medie- och omvärldsbevakaren Observer med tio svenska bloggar som företaget bedömt som "viktiga kanaler för omvärldsbevakning", enligt ett mejl från Observer. DN tog listans sammansättning som ett tecken på att "högern leder rejält i opinionskriget på nätet" och beskrev bloggare som "personer som driver opinioner på Internet".
Fredagsfyran denna vecka handlar inte om listans specifika sammanställning utan om det faktum att ett världsledande mediebevakningsföretag bedömt tiden mogen att bevaka svenska bloggar. De indikerar också att bloggarnas betydelse kommer att öka i framtiden och att de därför kommer "satsa mycket resurser" på denna bevakning.
1. Vad är det hos en blogg som gör den unik som kanal för omvärldsbevakning? (Vad kan bloggar erbjuda i detta avseende som inte "traditionella" kanaler kan, dvs. tidningar, teve och radio?)
Hade vi inte den här frågan nyss? Svarar att den ger en personlig och ocensurerad syn på saker. Skulle inte vilja säga att de är snabbare än traditionell media, det beror på vad det gäller. Däremot brukar de vara mer angelägna att tala om var de fått uppgifterna ifrån. Då menar jag inte att kritisera medias meddelarskydd, utan när de snott nyheter från andra media. Bloggare erkänner det åtminstone.
2. Är tiden mogen för mediebevakningsföretag att följa svenska bloggar? (Om inte: vilken typ av bloggar saknas i den svenska bloggosfären?)
Vilka bloggar ska finnas i en bloggosfär? Finns det någon mall för det? Tycker det finns för få sportbloggar, men det är knappast dessa företaget tänkt bevaka.
3. I vilken utsträckning handlar de bloggar du läser regelbundet om omvärldsbevakning och opinionsbildning?
Skulle vilja påstå att alla bevakar omvärlden, på sitt personliga sätt. Opinionsbildare är väl de som uttrycker åsikter om ett visst fenomen, oavsett om syftet är att väcka opinion eller att "ge sin syn på saken".
4. Nämn tre svenska bloggar du tycker är intressanta som omvärldsbevakare. (Se det inte som en nominering av favoriter utan som ett val av de tre bloggar som skulle få informera dig om omvärlden om du avstod från att läsa tidningar, lyssna på radio och se på teve. Du väljer själv hur oberoende eller partisk din bevakning ska vara, dvs. hur "opinionsbildande" dessa bloggar bör vara.)
Jag skulle aldrig ersätta traditionell media med bloggar. Jag ser bloggar som ett komplement.
Subscribe to:
Posts (Atom)
