Åsiktsfrihet var det.

Jag hämtade en skriven hemtenta i fredags och kan inte låta bli att tycka att en sak är rätt rolig. Historien från början är att en lärare och jag har totalt olika samhällssyn, tankesätt och utgångspunkter. Han är samhällsvetenskaplig, jag har trots allt en stark juridisk prägel. Det är en gammal sanning att de två inte går ihop riktigt, men jag försöker väl bli nåt slags Bridge Over Troubled Water och kombinera de två synvinklarna.

Hur som helst, första lektionen i första kursen jag stötte på honom i (förra året) så rök vi ihop. Man får nämligen inte tycka annorlunda och har han då besvarat en fråga/invändning så får man inte fortsätta att tycka annorlunda efter det, man ska ha "lärt sig". Typ. Han blir rätt stingslig om man inte ger med sig, eller, som jag brukar, helt enkelt avrundar med "jag förstår hur du menar, men jag håller inte med, så det är nog bäst vi lämnar saken". Känsligt... Ämnena vi haft honom i har rört politik samt teori. Det säger sig självt att man inte kan ha fel åsikter i sådana ämnen, bara olika synvinklar.

Nåväl, en av tentafrågorna rörde en artikel en kriminolog skrivit och författaren tog Kravallerna i Göteborg som exempel på då "hot mot demokrati" inte rådde "reellt", men sades råda. Jag svarade i svaret bl a att jag förstod hur författaren menade, men tilla att jag inte håller med honom eftersom jag tyckte de kravallerna kunde ses som ett hot mot demokratin, och frågan är hur hotet ska se ut för att vara "reellt", och att de fall då poliser gått för hårt fram mot uteslutande fredliga demonstranter var ett bättre exempel. Läraren har kommenterat att jag visar en "lysande analyseringsförmåga" men att jag tyvärr stoppas av mina åsikter bla bla bla. Tja, vi ser väl saken olika där också, för jag har ju analyserat författarens teori, men lagt till en argumentering om varför jag inte håller med honom. Hindras min analys av att jag uttrycker en personlig åsikt i slutet, eller vad?

Jag undrar vem som hindras av sina personliga åsikter, jag. Tentan hade 5 frågor, två ansvarade en annan lärare för, tre var hans. Den andre lärarens frågor hade jag full pott på, jag fick inte full pott på en enda av hans frågor. Det kan knappast ha varit en slump.

Skit samma, den här gången var jag inte beroende av betyget. Jag tycker bara det är lite roligt.

Men jag blir urlack på när lärare låter personliga åsikter - och kollisioner av åsikter mellan lärare och elever - påverka betygen. Det värsta exemplet är min religionslärare i gymnasiet. Jag hymlade inte med att jag var ateist, men hennes inställning var att det kunde ingen säga och mena på fullt allvar. (Om man inte läst bibeln framlänges och baklänges, gått teologiutbildning, forskat och ändå kommit fram till det. Undrar om hon har lika höga krav på dem som säger sig inte vara buddhist, muslim eller jude?) Jag har alltid varit oerhört intresserad av religion och genom hela tiden så hade jag som mest 5 poängs fel i ett prov. Oftast hade jag alla rätt eller 1-2 ifrån. Det är sant. Jag var aktiv, påläst, diskuterade och kunde nästan allt i förväg. Jag skrev dessutom en uppsats jag fick 5:a på. Slutbetyg: 4. Det är enda gången jag ifrågasatt ett betyg och vet ni vad svaret hon gav var?
"Det förstår du väl själv att jag inte kan ge en ateist femma i religion."

Hade jag bara varit den jag är idag så hade jag visat sann religion för henne och rivit upp himmel och helvete. Men då gick jag bara hem och grät. (över en jäkla siffra, tänka sig...) Fast det gör jag ju inte nu. Nu skakar jag på huvudet och skrattar lite inåtvänt. Ja, ja...