5-0, 5-2, 5-4

Det är siffrorna från kvällens fäktningsmatcher. Jag rockar, fanimig! För första gången fick jag testa att köra "på riktigt" med värja och poängräkning. Det var roligare med ett lite tyngre vapen, för det kändes mer som på riktigt. Dessutom var det inte så svårt att få in stötar som jag trodde. Jag trodde nog att man var tvungen att träffa i rätt vinkel och så.

Killen jag mötte sist mötte jag "utan el". Vi var otroligt jämna och jag skulle älska att gå en riktig match mot honom. Det hade lika gärna varit han som vunnit. F ö fick jag smeknamnet Vikingen, för att jag går på kraft och explosivitet. Ja vad tusan, med min kroppshydda kan man inte trippa runt och finlira, det är bara att få in stötarna så fort som möjligt innan motståndaren noterat vilken träffyta jag har! Dessutom gör min knäskada att jag inte kan strutta runt så länge så jag bör avsluta matchen så fort som möjligt. Funkar hittills. :-)

Nästa termin vill vi f ö lära oss att fäkta i trappa, fäkta på bord och halshugga ljusstakar. Vi vill också att de inför kurser i svärdfäktning, "lightsabers" och kroksabelsfäktning. Slutligen tycker vi att det vore en toppenidé att som terminsavslutning ha en fäktningstävling med ljussablar - vilket man får, har vi räknat ut, om man doppar värjorna i sånt där florensmedel som gör att de blir självlysande och sedan släcker ner och kör sånt där ljus man har i bowlinghallar så allt lyser i neon. För tävlingen måste alla klä ut sig till en känd fäktare, och då pratar vi inte om OS-fäktare utan om Zorro, Aragorn, Hamlet, De 3 musketörerna, Errol Flynn m fl. Näpp, den här gruppen är mycket seriös och står stadigt med båda fötterna på jorden...